Bring on the Resorb!!!

Ja, vad sägs om att springa 31 km den 31:e? Känns väl ganska passande? Speciellt när man nästan inte sprungit något alls sista månaden pga en skadad sena i foten?

Be gärna om hjälp och lova gärna innan att du utan problem kan hålla sub5 fart på hela passet bara för att ge det en extra liten utmaning :-P

Beställ sen även värsta blåsten för att göra det hela lite lättare. Välj oxå att stor del av sträckningen går vid havet där det med all säkerhet inte blåser alls, hahaha.

Jag tackar bästa Robert som fick SLÄPA på mig idag. Första 10 km gick bra, kanske lite väl fort i 4:45 fart, och allt var lugna gatan fram till ca 15 km men sen fick jag bita ihop, bita ihop och hålla god min. Winston´s ord ekade i huvudet på mig: Never, never ever give up!

Tre små vätskestopp (ca 1 minut) hade vi vid 10 km, 21,1 km och 26,5 km. Halvmaradistansen paserades på 1.42 men sen kom då motvinden från hell och tankar kom över mig så som; var ligger närmsta spårvagns-, busshållplats...

Men jag bet ihop. När det var ca 3 km kvar hade jag så ont i benen som jag nog förstår att man har i slutet av ett maratonlopp. Sista lilla 350 metrar drog Robert ifrån och jag FÖRSÖKTE haka på men kom bara ner i 4:28 tempo...att jag ens klarade det är ett mysterium.

Avsaknaden av mina morgonjoggar och långpass den sista månaden pga min fot märks tydligt men det var så skönt att jag inte hade mer än en liten känning i foten och mentalt en stor vinst att trots min status ända klarade dagens pass som slutade på:

31,35 km (det längsta jag sprungit någonsin)
2.33:43
Snitt 4:54 min/km

Nu ska jag blanda till mig lite sådant här:




Vetefan hur mina ben ska klara 16 km i Skatåsterrängen imon men som tur är är det några timmar kvar tills dess :-P 

Cheese, baby

Ja, jag vet inte hur många "laster" jag har (mandelägg, grönkål, champagne, tomater osv osv) men en som jag ofta "retas" för är min kärlek till ost. Det finns en del historier i min närmsta bekantskapskrets om just ost och mig.

Och just ost (jag älskar mer eller mindre ost i ALLA dess former och smaker) grundades nog redan när jag var liten. Det finns ett gammalt klipp där min pappa filmar när de har gäster hemma och de står i köket och "socialiserar" och i bakgrunden så ser man en liten tjej som frenetiskt skär skiva efter skiva av osten som står på bordet. Tills dess att mamma upptäcker detta och "schasar" i väg den lilla ostråttan, hahaha.

En bra kombination är ost och tomat (obs inte alla ostsorter) men idag när tomaterna var slut fick det bli mozarella med basilika (tack ICA för den) med bara lite olivolja på. Enkelt men gott:




Sonens och mitt nya favoritsnack är det här:




Chips gjorda på ENBART Grana Padano parmesan, hehehe.

En svensk favoritost finns numera även i riven form:




Och om man är sugen på ost och lite fikon eller marmelad då funkar ju Chèvre (här i billig rulle):




På kylskåpet sitter en kylskåpsmagnet jag fått av en god vän för några år sen:




Så ikväll blir det nog lite mera ost.

Ingen löpning idag utan endast ett snabbt och hårt styrkepass i TRX:en - imon hägrar LÅNGT långpass med sällskap - återkommer med rapport efter det!

Repris?

Ja, idag blir det en repris (mer eller mindre) på tisdagens träning. Dvs först multipass (simning + wetvestlöpning) på Valhallabadet och sen löpträning med kund. Hoppas dock inte behöva ringa till ambulans igen...

Multipasset är redan avklarat och nu har jag bytt ordning och kör simningen först och då är det mycket jobbigare att wetvestlöpa efteråt :-P

Undrar hur F-N det ska gå på Öloppet i augusti och då med VÅTDRÄKT!!! OCH utrustning att "kånka på". Det är lättare att simma med en HEL våtdräkt MEN betydligt JOBBIGARE att springa i en hel vs en s.k. triatlondräkt. Jag har fått många bra tips men har inte bestämt mig för hur jag kommer göra. Jag måste även överlägga med min partner in crime, den andra delen av Team Early-Birds, aka PATRIK.

Jag har även gjort repris på en sko och beställt en "gammal" modell, precis som jag gjorde med Adidas Adiosen när jag beställde den "gamla" utgående modellen. Denna gången rörde det sig om Asics DS Racer:




Jag har sprungit MYCKET i denna skon och även om jag köpte den som en tävlingssko från början så har den numera övergått till en mängdträningssko och passat som allra bäst på de längre passen. Det var även denna sko jag sprang Lidingöloppet med. Fick denna blåa variant (den jag har sen innan är vit med röda och svarta detaljer) idag. Beställd hos Runner´s Store till ett pris på 700 kr. Den nya modellen av Racern vill jag inte ha för den har samma sula som Asics Hyperspeed som har mycket dumma hål i sulan som samlar grus och måste fyllas med Liquisole/silikon direkt. Även denna gamla har två hål som jag fyllt ut. Den är mer dämpad och har en lite hårdare sula än Hyperspeeden men känner att jag nu med en fot som inte är helt ok än behöver en sko med lite mera dämpning.

Från det ena till det andra så bjuder jag avslutningsvis på några "roliga" quotes av Mae West, hehehe:

"I never worry about diets. The only carrots that interest me are the number you get in a diamond."


"Always look your best - who said love is blind?"


"The score never interested me, only the game."


"When choosing between two evils, I always like to try the one I've never tried before."

Intressant artikel och film

Ja, herrejesses vilken natt! Magontet från hell :-( Känns som om någon sparkat mig i magen, typ.

Nog om det, här följer några saker som jag läst och tittat på och gärna delar med mig (några har säkert redan läst/sett dessa):

1. Intressant artikel om att stress är bra för kroppen och att man inte ska hjälpa den för mycket med återhämtning för det ska den lära sig själv - läs här!

2. Är du redo för minimalistisk löpning? Kolla speciellt det de säger om stortåns betydelse - kolla klippet nedan:

 

Den barmhärtige samariten del 2

Jag fick en känning igår i foten efter backpasset på F&S varför jag idag tränat foten avlastat genom att simma och wetvestspringa. Jag visste att jag skulle springa lite lätt med en kund på kvällen så det kändes som en bra idé.

Under simningen började jag må REJÄLT illa och trodde ett tag att jag inte skulle kunna ta mig hem utan att kräkas. Efter en riktig kraftansträngning kom jag dock hem, tog en cola och lade mig i soffan i väntan på att värsta kräksjukan skulle bryta ut...




Men jag återhämtade mig ganska bra och slapp således att avboka passet med min "kund". Cola är verkligen ett universalmedel att ta till ibland, hahaha.

Sen var det bara att ta på sig krigar-oufitten  och bege sig mot Slottsskogen:




Och för er som inte ser det så har jag faktiskt även ett matchande hårband:




Träffade K och vi började springa lite runt i parken som uppvärmning och sen när jag bestämt att vi skulle bege oss bort mot fotbollsplanerna för lite teknik/intervaller så STÖP en äldre man rätt ner i asfalten bara en liten bit bort från oss. Han var okontaktbar och blödde rejält i ansiktet varför jag ringde 112 direkt! Jaha, andra gången på kort tid som jag fått agera barmhärtig samarit. Då mannen låg rätt på asfalten på en väg till en parkering så blev det lite "kalabalik". Att det var så fint väder och typ halva Göteborg befann sig i Slottsskogen gjorde att det blev en del nyfikna blickar. Argast blick fick dock en kvinna i bil utav min kund/adept när kvinnan TUTADE frenetiskt för att hon ville komma förbi...Om blickar kunde döda, hahaha. När kvinnan tagit sig förbi genom att köra upp på trottoaren såg jag hur hon skämdes över att hon tutat...

Ambulans kom ganska snabbt och vi lämnade mannen i goda händer till ambulanspersonalen och sen var det bara att fortsätta bort till fotbollsplanerna, the show must go on lixom.

Nu är jag hemma igen och hoppas inte behöva tillkalla ambulans något mer idag, i alla fall.

Viss illamåendekänsla har nu kommit tillbaka igen  (NEJ; jag är INTE gravid, ok?) och jag hoppas verkligen INTE det är vinterkräksjukan som precis som Kung Bore (snö till helgen, hallå?) försöker hålla tag i oss ett litet tag till...var f-n är alla vitpepparkorn när man behöver dem?

En ny dag gryr...

Här är en bild som jag tog imorse klockan 06:40 när jag precis hade satt mig på cykeln och cyklade på Margeretebergsgatan = starten för Göteborgsvarvet. Jag såg den vackra färgen på himlen och tog i farten ett kort:


Jag vill tacka för alla snälla och peppande kommentarer på mitt inlägg från igår. Jag fick även ett fint sms sent igår kväll (du vet vem du är) som värmde <3

Livet är inte alltid så enkelt för en känslig person som jag och en utav mina "dåliga" egenskaper är att jag ofta ser saker som svart eller vitt. Detta är ju inte bara dåligt utan faktiskt även bra i vissa situationer, tycker i alla fall jag.

Jag vill stå för det jag skriver och tycker själv att en blogg som inte är ärlig är ointressant att läsa men ibland är det svårt att veta var man ska dra gränsen för vad som är personligt och vad som är alltför utlämnande.

Med detta skrivet vill jag bara meddela att jag inte är sjuk, det är ingen i min närhet som är det eller något annat "allvarligt" utan det är mest en känsla jag haft det sista och jag kan inte sätta fingret på vad det är.

Det är inte samma dipp som förra året, när det var prestationspressen som gjorde att jag tappade min motivation och lust till löpningen, utan något annat. Eller så kanske jag bara ska sluta grubbla över saker och ting och bara "go with the flow".

"Testade" maken igår genom att slänga ur mig:"Jag tror jag ska sluta att springa!" Och hans kontring blev ett ASGARV och sen ett: "Yeah right!"

Så jag tar tag i mig själv. Precis som min väninna gjort. Hon som jag tränade imorse klockan 06:55 när den nya dagen grydde... 

Liten vs stor

Får man skriva vad som helst i en blogg? Får det handla om vad som helst? Får det lov att vara hur personligt som helst? Svar ja. I ens egna blogg får man skriva vad man vill bara man kan stå för det. Endast vid ett tillfälle har jag tagit bort ett inlägg som jag efter ett tag kände att jag inte kunde stå för till 100%.

Jag tänker låta den här bilden beskriva hur jag känner mig just nu:




Ser ni den lilla gröna stenen och den stora röda stenen? Främst den stora röda är ett typiskt göteborgskt landmärke och då jag är ganska typiskt göteborgsk så tyckte jag att just denna bilden passade bra på detta inlägg.

Söndagen den 25 mars när jag känner mig BÅDE liten OCH stor. Dagen då jag jobbar hårt på den mentala biten. Ibland blir det så. Ibland undrar jag om det är hormoner som spelar mig ett spratt i kombination med att jag är en så känslig person.

Funderar starkt på att lägga ner bloggen. För vem skriver jag? Vem vill läsa det jag skriver? Jag sätter mig på min kammare och plockar fram mina positiva målbilder och så får vi se hur det känns imon.

/Eva

Bortamatch

Ja detta är bortaställströjan för våra fotbollshjältar, men även för mig:





Lite Karolinerkänsla framifrån, eller hur?

Bakifrån mest Fridmankänsla, eller hur?




Hehehe, number six is my lucky number! Och självklart att jag ska ha bortställströjan på mig när jag springer  maraton på bortaplan = New York.

Testade idag både tröjan och foten. Foten klarade 4:30 fart i 10 km och sen kom det en viss brännande känsla som jag är helt säker på att den kommer att gå över. Detta är i alla fall statusläget och med detta facit idag så kommer jag inte springa några miltävlingar alls nu i april då jag inte vill stressa foten att springa för fort för tidigt. Mitt främsta mål i är maran i juli, Lidingöloppet i september och sen maran igen i november. Alla andra tävlingar är inte så viktiga. Jag har t.o.m delvis släppt målet att klara sub90 på Varvet men kanske att jag om en månad omvärderar det. Nu är det viktiga att prioritera och då kommer fartpassen inte vara lika viktiga som alla kilometrar som jag lyckas få ihop för att nå mitt mål i juli. Detta är således planen idag den 24 mars men jag är flexibel och detta kan ändras MEN jag kommer som alltid lyssna på kroppen.

Ha nu en fin lördag och lycka till ni som premiärtävlar för året antingen idag eller imorgon, min premiär får vänta lite till.

Om jag själv får välja...

Om jag själv får välja så äter jag mer än gärna grönkålsrester till lunch:





Om jag själv får välja så tar jag på mig mina gamla slitna jeans trots att jag är 41:




Om jag själv får välja så springer jag mer än gärna lunchpass med sällskap (tack Johan för idag!)...

Om jag själv får välja så hade jag inte satt ett HIT-pass klockan 17.00 på en fredag men jag kommer gå ändå...

Om jag själv får välja så hade det blivit långpass imon men vågar inte riktigt än för foten....

Om jag själv får välja hade jag önskat att utemöblerna redan idag stod placerade på vår fina veranda men orkar inte hämta upp dem just nu...

Om jag själv får välja så hade jag önskat att alla dagar var fredagar - TGIF!

Stängt för åh?

Ja, herrejesses vad trött jag är...helt självförvållat och totally worth it!

Trött i baksidorna efter marklyft och swings för första gången i mitt liv med en kettlebell. Verkligen hardcore! Till och med ingången till stället där jag gjorde detta är ju verkligt hardcore:



På måndag ska jag återigen bege mig till detta "ruffiga" ställe för att träna med "kulan" igen. Tydligen finns det hopp för mig sa Tommy Blom. Dock sa han inte inom vilken sport, hahaha.

Trött är jag även efter en verkligt trevlig middagsbjudning (hur tantigt lät inte det då?), där det bjöds på torskrygg med citronsås, knaperstekt bacon, pressad potatis och stuvad GRÖNKÅL:




Fast mest trött idag blev jag nog inte utav själva maten utan kanske mer pga det som fanns i glaset (ingen bild på det).

Således lutar det åt att jag idag tar mig en vilodag TROTS det fina vädret. Jag ska även ta mig lite vila nu lite mer DIREKT i form av en liten tupplur direkt över skrivbordet...
Zzzzzzzz...

Think outside the box

Ja, som ni vet har jag lovat att alternativträna mer i år och att jag skadade min fot blev som det stora avstampet för detta även om jag börjat lite innan, faktiskt.

Igår när jag sprang milen i Skatås utan klocka och med bara mina tankar som sällskap så förankrades detta ännu mer. Mycket handlar om att inte tappa glädjen till min älskade löpning men oxå att kunna hålla mig skadefri för att kunna fortsätta med det jag gör. När man blir 40 så får man INGENTING gratis och jag är mer stolt över min kropp idag än när jag var 20 för när jag var 20 så krävdes det inte så mycket för att se "fit" ut.

Förra året så stod inte min mentala kapacitet i paritet till min fysiska kapacitet och jag tappade fokus under våren och kände att jag drevs av fel saker. I år ÄR det annorlunda och jag vill tro att jag drivs av de rätta sakerna och det är nästan lite komiskt att balansen i år är den omvända. Jag är stark mentalt men inte alls lika "i form" som förra våren. Aldrig får man vara nöjd, hahaha. Well, jag är inte alls stressad över att det är så och inte ens över tanken att jag kanske inte kommer att klara sub90 på Varvet. Det kommer fler lopp och jag vet innerst inne att när jag väl uppnår den där eftersträvansvärda balansen mellan det mentala och det fysiska så kommer jag nå mina resultatmål utan problem. Långt innan dess kommer jag nog ha insett att det var resan som var det viktiga, inte målen i sig.

Så igår, inspirerad av en kille som tränar TUFF styrketräning, så bestämde jag mig för att utöver min "gamla-vanliga-funktionella-styrketräning-med-egen-kroppsbelastning-som-funkat-i-flera-år", nu behöver ta detta ett steg längre. Dels pga att jag vill testa något nytt och komma ur mina gamla banor, inget fel på dem men ändå, bestämt mig för att köra tuffare styrketräning. För det är visat i forskning att TUNGA vikter och FÅ REPS ger bra styrka UTAN att man BYGGER mycket VOLYM (underförstått att mycket volym inte alltid betyder mycket styrka och tvärtom). Jag vill bli en liten stark jävel helt enkelt, ok då: jag vill bli STARKARE, för stark är jag redan!

Första steget för mig blir att lära mig hur man tränar med en kettlebell för det har jag bara gjort ett fåtal gånger och utan att veta så mycket om rätt teknik. Planen är sen att ha kettlebells hemma och att detta blir ytterligare ett komplement i mitt "hemmagym".

Så imorse började jag denna alternativträningsdagen med 1000 meter bröstsim på 20 minuter. Och ja, jag vet att det är frisim/crawl jag behöver träna på men hade inte så många minuter på mig mellan det att jag lämnade sonen och skulle vara på jobbet och då blev det just bröstsim för det är det jag är bäst på.
Nu i eftermiddag så blir det 60 minuter personlig instruktion av kettlebells på Tenacity - tack bästa Alberto för tips! Förmodligen kommer jag inte kunna röra mig imon, hahaha.

Till ikväll så har jag bjudit in två mycket goda vänner på middag. Vänner som har vett på att uppskatta god mat. Typ grönkål, hehehe. De uppskattar även god dryck. En gång när de var hemma hos oss så flög det lampor och annat när några av oss druckit Absinthe. Mer info om hur den kvällen slutade kommer ALDRIG berättas för någon mer än de som var där :-P Så kanske jag inte kan ta mig upp ur sängen imon pga flera olika anledningar? ;-)

Avslutningsvis följer bild på mina nya googles med spegelglas och som kommer göra att jag i alla fall är snygg på Öloppet även om jag kanske inte är så snabb :-P

True!

"Some people want it to happen, some wish it would happen, others make it happen."  - Michael Jordan 

Back in business, nästan...

Idag körde jag F&S Flex på lunchen. Ett jättebra rörlighetspass som jag gillar och som jag BEHÖVER! Verkligen ett test för foten då rekommendationen är att köra barfota. Och det gick. Och det kändes nästan ännu bättre i foten efteråt - härligt!

Sen var det dags för intervaller på F&S. Kul att se så många glada ansikten över att deras "slavdrivare" var tillbaka :-O

Uppjogg, rörlighetsdel, liten styrkedel i par och sen en liten jogg till dit vi skulle köra intervallerna. Det rörde sig idag om en stege: 1-2-3-4-4-3-2-1 med en minuts vila mellan varje intervall. Totalt tog denna delen 27 minuter.  Jag hade valt en slinga som gick runt några hus och längs en parkering som ligger precis vid vattnet OCH där jag kunde springa emellan husen och på så sätt ha mer eller mindre koll på alla. Jag sicksackade mellan husen, längs vattnet, längs parkeringen under tiden jag höll koll på klockan. Visselpipan ljöd vid varje intervalls slut och nästa intervalls början. Det gick fort, tyckte jag i alla fall och sen joggade vi lugnt tillbaka till anläggningen där vi körde en kort stretch. De som sprang längst/snabbast kom upp i en total på över 11 km på hela passet medans jag "bara" fick ihop 9,5 km. Det var visst någon (inga namn!) som klagade lite, med glimten i ögat, att jag mest "maskade" när jag BARA sprang och skrek mellan husen ;-) Well, jag är där för att peppa och leda andra inte träna själv och det som jag blev mest trött i var inte benen utan mer rösten :-P

Foten känns helt ok men nu ska den snart få sig en duvning av min lilla boll! Jag hoppas kunna springa en kortare vända imon igen och sen blir det simning på onsdag för jag vill inte få ett bakslag. Så fortsätt håll tummarna för mig, ok? 

Ja, jag erkänner: jag har en mani...

Ja, jag är skyldig!!! Jag har en samlarmani...
När jag var yngre var det alltifrån smurfar till Dallasbilder (!) och nu i vuxna år har det främst handlat om skor, handväskor och löparskor (ok, jag samlar på några saker till men de tänker jag inte avslöja här).

Tillsammans med sonen så har detta intresse att samla på saker fått växa till ENORMA och DYRA proportioner när "vi" samlat på Gormitis, Pokemonkort, Cars-bilar, Lego mini-figurer och så nu det absolut senaste, dessa här korten:




Spelare ur alla lagen som spelat Champions league under 2011/2012. För ja, jag har faktiskt ett fotbollsintresse men främst så handlar det om att dela detta med sonen. OCH att försöka få en komplett samling, ok? Ja, man tjänar pengar på mig och sonen och jag skäms och bestämmer mig ena dagen för att sluta bara för att nästa dag när sonen bytt till sig ett kort i skolan så att ett lag nu nästan är komplett åsså är man där igen :-P
Men jag har ett knep, eller kanske man ska kalla det för "smartfusk": Tradera! Där kan man hitta mycket kan jag säga och slipper köpa 32 paket där man inte vet vad man får och direkt kan rikta in sig på de kort som jag/sonen saknar: Zlatan Ibrahimovic, Wayne Rooney och Frank Lampard...

"Sluta skriv om dina j-vla manier nu och berätta om hur det är med FOTEN istället för F-N!!!"

Ok, här kommer dagens rapport: 14,05 km i Skatåsterrängen och idag var det KUPERAT då vi sprang längs Delsjön. Snittempo 5:29 min/km. Ja, jag vet jag är en bra farthållare då tempot beställt var 5:30.
Samma känsla som igår i foten, dvs viss stelhet men springbart.

Annars var det som irriterade mig mest idag det här:




Ser ni senknutan på senan som går till stortån? Så blir det när man använder stortån mycket när man springer i kombination mer trånga/tighta skor och en hög hålfot/hög vrist har gett mig denna lilla trevlig "bula". Inget farligt mer än det kan göra ont i vissa skor och att den "kommer och går" beroende på vilka skor jag springer i. Intresseklubben antecknar eller?

Vill även meddela att jag nu övergett hårtorken och isen till favör för detta lilla tortyrredskap:




JÄTTESKÖNT att köra under foten - typ NOT! Men ack så effektivt!

Avslutningsvis kommer här en släng av egoboost och sentimentalitet: Idag uppe på passet i Skatås var det både ledare och medlemmar som när de såg mig kom fram och kramade mig! De var så glada att jag var där och kunde springa! En speciell kram fick mig nästan helt ur balans så att jag började gråta. Känslomänniska? That´s me!

Så imon är jag förmodligen efterlängtad på mitt intervallpass som kommer att innehålla en intervallstege, hehe. Jag kommer dock att ta det lite piano. Men så är jag ju aldrig där för att träna själv och har mina knep att driva på även om jag inte ligger längst fram ;-)

Nä, nu måste jag sluta skriva, sonen ropar något om Tradera :-O

Status quo

Staus på min fot idag är: staus quo. Dvs samma. Inte mer ont/stel men inte heller mindre ont/stel.

Således blev min plan att springa ungefär samma distans som igår (5 km) men i ett par andra mjukare skor (Nike Free) och testa om jag klarar av 5:30 tempo utan problem. Så jag drog på mig mina löparkläder och packade ryggsäcken för att köra en transportjogg till Valhallabadet:



Ok, man kanske inte ser att jag har ryggsäck här direkt men det hade jag. Och tung var den. Och inte var det en "anatomiskt" utformad löparryggsäck utan en "vanlig". Slapp i banden var den oxå så typ var trehundra meter var jag tvungen att dra åt remmarna så att inte den skulle slå sönder ryggen på mig, typ.
Well, nog om gnäll för det gick bra. Kanske var det så att ryggan gjorde att jag glömde tänka på foten så det där med tung och dum ryggsäck kanske inte var så dumt i alla fall? Strax över 5 km gick i 5:23 tempo utan problem och det känns betryggande inför morgondagens pass i Skatås.

I bassängen körde jag sen 50 minuters löpning i wetvest och hur jag än försöker så får jag inte upp pulsen utan blir mest trött i benen på olika sätt. Och nej, jag kör inte hundsim i wetvesten även om jag idag såg bla en kille som gjorde just detta och glatt "sprang" om mig. Jag lutar mig inte för mycket framåt och jag kör varannan 50 metare med olika långa steg och olika fotpositioner. Armarna håller jag mer eller mindre på samma sätt som när jag springer på land. Så har i alla fall jag "lärt" mig att man ska göra men kanske jag gör fel? Nåja, jag får nog se det som lågintensiv träning för mig, lite som ett kortare långpass med benstyrka.

Simningen däremot där får jag verkligen upp pulsen utan problem. Och herrejesses vad det känns i magen när jag simmar bröstsim fort, härligt! Ryggsimmet är crawl men det är jobbigt att köra bland alla andra motionsimmare som är lätta att simma in i. Idag var dessutom 25-meters bassängen stängd pga tävlingar varför det även var en del barn i 50-meters bassängen. Visst det finns en snabbana men då jag ännu inte hittat mina simglasögon och de nya som jag beställt inte kommit är det ingen mening att simma där. Övriga banor var reserverade för simklubbar och simskola. Men det var väldans vad jag klagade i detta inlägget - skärpning! Jag menar vem är inte nöjd egentligen när man får till ett sådant här multipass:

Tranportlöpning 5 km
Wetvestlöpning 50 minuter
Simning 30 minuter (1100 meter? Tappade räkningen på längderna...)
Rörlighet/stretch 10 minuter

Imon F&S i Skatås och efter det lite längre passet så kommer jag vara väldigt nöjd om min fotstatus är status quo...

Testing, testing och Sverige outfit

Ja, idag så har jag testat min fot. 5 kilometer blev det och det kändes bra. Men j-vlar vad rädd jag var de första stegen. Märkte att jag kompenserade och sprang på utsidan av foten på något konstigt vänster även det av rädsla att det skulle göra ont och fick "skärpa till mig" för att springa så naturligt/vanligt som möjligt.  Ont gjorde det inte utan det var en stelhet/stramhet. Detta är lika viktigt att vara uppmärksam på som smärta så jag vågar inte ropa hej än. Nu gäller det bara att invänta ikväll och imorgon för att se hur det känns. Hoppas, hoppas...

För övrigt så fortsätter min planering på min outfit till New York marathon och idag så har jag beställt "Karolinertröjan". Dvs bortatröjan som fotbollslandslaget har under 2011/2012. Såg den i höstas och måste säga att det nog är den snyggaste Sverigetröjan jag sett på länge! Nu beställd med namn och nummer:

Sen väntar jag på att bästa Suzanne ska ha med sig (när hon kommer till Varvet) den här blåa kjolen från Runningskirts:

Sen innan har jag ju inhandlat gula legsleeves från Zensah.

Ja, det som återstår är då skor: Gula eller blå? Well, återstå att se vad som finns och vad som känns bra att springa en mara i. Kanske att jag får kompromissa på färgen och mer se till bekvämlighet (nähä?). Men än har jag inte gett upp hoppet om att få till en perfekt outfit, hehehe.

Idag lite AW med några väninnor och sen Maria Möller på Lisebergsteatern. Således bäddat för bubbel och skratt ;-)

Returning to the scene of the crime...

Idag är det en vecka sen jag skadade min fot när jag gjorde ett snedtramp på ett av de här löpbanden:


Tror mig nog kunna förstå hur "fel" det kunde bli när jag nu ser hur löpbandet ser ut därframme...

Well, det går inte att vrida klockan tillbaka och att ställa sig på bandet idag var inte ett alternativ. Jag körde återigen ett multipass som det i tisdags, dvs:

15 minuter cykling
15 minuter roddmaskin
20 minuter styrka
10 minuter rörlighet

Då jag hade glömt mina skor så fick jag köra utan skor idag. Bara det ett test i sig för foten och det funkade bra. Dock märker jag att jag är rädd och gärna går på ett annorlunda sätt då jag oroar mig för att det ska smärta igen, speciellt när jag är barfota eller i strumplästen.

Notering: Att kunna köra längre på cykeln eller roddmaskinen går inte. Jag får så ont i rumpan och faktiskt SKAV att 15 minuter är max för detta. Ja, Lena jag vet att jag har en bony ass, ok? MEN idag körde jag så många knäböj att den redan nu ser större ut, hahaha.

Tanken är att jag imorgon ska testa foten - håll tummarna för mig!

Annars blir det mycket av det här just nu:


Jepp, ispåse och hårtork. Varvat över där det gör ont för att öka genomblödningen. Har även testat duschmunstycket som går att ställa om till stark stråle men tycker detta funkar bättre.

Och apropå något helt annat så gick jag förbi en affär idag som sålde den här t-shirten:


Hahahaha. Humor på hög nivå - Swedish Tropic vs originalet Hawaiian Tropic. Jag kunde på vägen tillbaka efter träningen inte motstå att köpa en till en viss person som jag vet röstade på Ranelid i finalen. Återstår att se om han tar på sig den :-P

Mitt nya hem?

Idag komprimerade jag arbetsdagen och begav mig till Valhallabadet. Efter tre gånger sen i lördags börjar jag nästan känna det som om det är mitt nya hem. Igen. För innan löpning var mitt allt simmade jag nästan varje dag i typ 10 års tid. Ständigt luktade jag klor (ok, jod för det är det de har i Valhallasbadet bassänger) och alltid hängde baddräkten på tork inne i badrummet.

Roligast, eller man kanske ska säga det "jobbigaste" som hände mig under den där 10 årsperioden var för ca 15 år sen när jag var där och simmade på vintern och efter att jag duschat stod och klädde på mig vid mitt skåp. Jag hade tagit på mig allt utom mina jeans. Jag gick ca 10 meter bort, utan att låsa skåpet, för att blåsa håret (det var kallt och snö ute). Jag var borta kanske bara några minuter och vände bara ryggen mot mitt skåp kanske ännu kortare tid. När jag kom tillbaka så var mina jeans BORTA! Jag tittade mig runt omkring och frågade om någon sett någon/något. Ingen sade något och jag kunde inte med att fråga om jag fick gå igenom folks väskor/skåp.
Vad göra? Jo, jag ringde min dåvarande pojkvän som fick komma och hämta mig när han slutat jobbet. Som tur var hade jag en lång kappa på mig så att jag inte behövde sitta byxlös ute och vänta på honom :-O

Så vis av detta när jag så skulle på toa idag så låste jag t.o.m in detta i skåpet. För man vet aldrig vem som är sugen på en svart baddräkt, ett gummiband och tvål...




Dagens pass liknade de som jag körde i helgen. Idag blev det dock "bara" 50 minuters wetvestlöpning, 30 minuter simning (blandat bröst. och ryggsim) och sen avslutningsvis när jag kommit upp ur bassäng 10 minuter rörlighet (fot, stortåled, baksida lår, vader och bröstrygg bla).

Jag blir ENORMT hungrig av att träna i bassäng. Annan träning brukar jag inte alls bli hungrig av, snarare tvärtom. Konstigt det där.

Men hur mycket jag än tränar olika saker så är det INGET som ger mig lika mycket som löpningen, så är det bara. Så att jag skulle "flytta in" igen på Valhallabadet känns VÄLDIGT långt borta...

Multipass

20 (!) stycken var det på "mitt" intervallpass igår fick jag rapporterat av bästa Erika. Det är ganska höga siffror för ett utepass på F&S.

F&S har förresten de nöjdaste medlemmarna - kan det bero på att det finns så bra ledare? ;-) Jag är i alla fall glad att få vara del av F&S och ännu gladare att många gillar att springa intervaller, hehehe.

För själv har det inte blivit några intervaller idag utan det blev ett MULTIPASS (tack jogg.se för att man så enkelt kan regga ett sådant pass!):



20 minuter cykel + 10 minuter rodd + 20 minuter styrka + 10 minuter rörlighet = 60 minuter MYCKET varierad träning!

Imorgon planerar jag att besöka Valhallabadet igen - vi får hur mycket jag hinner, kanske inte lika länge som nu i helgen men lite av varje får det bli där med!

Fotstatus då? Bättre, fast fortfarande öm. Planen är att "testa" foten i slutet av veckan för att kunna veta om jag kan hålla ett längre distanspass på söndag och sen mitt intervallpass på måndag - håll tummarna för mig!

Tortyrredskap och statistik

Imorse tränade jag min väninna och hade med mig min TRX. Hennes första reaktion när jag hängde upp den var: "Vad är det för tortyrredskap?" Hehehe.
Well, hon gillade det, precis som alla andra som jag introducerat detta redskap till!

Själv körde jag ett 40 minuterspass nere i min egna tortyrkammare = källaren, när jag kommit hem från jobbet. Helt utan vila, bara järnet. Idag hade jag dock på mig skor för att "skona" foten. Annars brukar jag köra barfota eller med VFF.





Det gick jättebra och jag kände INGET i foten alls! :-)

Vill inte ta ut något i förskott men om det fortsätter så här så kommer jag testa foten inom kort!

Vädret i Göteborg har idag varit 12 grader och sol. Perfekt löparväder! Och det gör lite ont i mitt löparhjärta att jag inte kan hålla mitt måndagspass idag :-( Om allt fortsätter att kännas så här hoppas jag dock vara tillbaka nästa vecka med visselpipan! Jag vet att de ska springa förbi nära där jag bor ikväll och om jag känner mig själv rätt kommer jag inte kunna hålla mig borta från att kolla ut genom fönstret när de springer förbi...
Jag är enormt tacksam för de som ställer upp och hjälper mig idag när jag inte kan. Speciellt tack till bästa Gunnar. En enormt erfaren jogg-ledare som varit med i MÅNGA år och som nästan alltid ställer upp. Bla förra året på cykel (!) när han själv var skadad men det behövdes ledare när vi skulle springa 21 km på F&S Göteborgsvarvsträning. Således vet jag att gruppen idag är i bästa händer :-)

Ser att statiskiken på bloggen gått ner radikalt de senaste dagarna - kan det bero på att det inte är lika intressant att läsa en blogg när någon skadat sig? Vad vet jag. Bryr mig egentligen inte om statistiken för jag skriver inte för speciellt stor publik men det hade varit intressant att veta. Vad tycker/tror ni?

Never ever give up

Ja, det var ju Winston Churchills motto och faktiskt även mitt :-)

Så igår och idag har jag tillbringat några timmar här:





På Valhallabadet i Göteborg. Samma schema idag som igår: 60 minuters wetvestlöpning följt av 1000 meter simning (blandat bröst- och ryggsim).

Under de 60 minutrarna som jag "sprang" så försökte jag filosofera lite i kombination med att observera de som befann sig i bassängen. Många olika stilar, många olika "oufits" och många som simmade om mig MEN faktiskt så sprang jag om några med (helt otroligt men sant!). Intressantast igår var killen som oxå sprang i wetvest på banan brevid och som kämpade REJÄLT för att hålla samma tempo som mig, hahaha. No more comments necessary ;-)

Testade inte på crawl även om det är det jag behvöver öva på då jag inte hittade mina simglasögon, får nog köpa ett nytt par.

En av tankarna som drev mig framåt var bla Winstons motto men oxå lite annat. Bla en person (du vet vem du är!) som för ett tag sen sa till mig: "Ja, jag är ju inte så snabb som dig (underförstått i grenen löpning) MEN jag är ju betydligt mer allroundtränad än dig!" Detta är ord som etsat sig fast och min tanke med att alternativträna mer i år handlar delvis om att jag behöver det men delvis för att jag vill visa att jag visst är ALLROUND! Fast jag vill inte bli så allround att jag tappar löpningen så jag har en hemlig plan och hoppas nästan på att bli utmanad för att VISA att jag är faktiskt bra på mer än bara löpning. Jag kan faktiskt även spela tennis, badminton, cykla (ge mig en annan cykel än en treväxklad cykel bara!) och sparka HÅRT då jag faktiskt tränade taekwondo när jag var yngre. Jag menar det är väl en jättebra grej att kunna sparka hårt (tackar min boxsäck för det)?

Fast en sak i taget, nu ska foten bli bra först! Och jag kan meddela att den är MYCKET BÄTTRE! Och jag kan även meddela de som frågat och undrat om man inte ska vila när man är skadad: Är det ingen fraktur eller total bristning/ruptur så gäller det att initialt avlasta, sen börja med cirkulationsträning SÅ SNART SOM MÖJLIGT! Därefter, beroende på skadan, börja belasta upptill smärtgräns. Rör det sig dessutom om en sena som i mitt fall behövs detta för att senor har dålig cirkulation/genomblödning och därför är det bland det VÄRSTA man kan göra att TOTALVILA för då påbörjar inte läkningen lika bra. Fast det är viktigt att man inte överbelastar så klart och gärna att man tränar ANNAT än det som orsakade skadan. Jag hoppas att ni litar på det jag gör. Jag har samma princip för träning som rehab; dvs jag skulle aldrig göra något som jag inte rekommenderade någon annan och jag försöker leva som jag lär. Dumt hade det varit att blotta sig i en träningsdagbok på nätet och även en blogg och gå emot sina egna principer, eller hur? Och jag vet att ni har koll på mig, hehehe.

Så jag säger det igen: Never ever give up! Det gör inte jag! Å inväntar att bli utmanad...

Saker blir inte alltid som man tänkt sig...

Ja, efter det förra långa och trevliga inlägget så kommer här ett kanske inte lika trevligt.

Här ser ni mina nya kompisar:


Just det, kryckor!

I torsdags när jag sprang på bandet och det var ca 3 minuter kvar så trampade jag snett med höger foten.
Jag var trött och detta i kombination med hög fart var väl det som gjorde att jag tog ett snedtramp framåt/utåt utanför bandet. Jag kände DIREKT att det var något som högg till under foten. Jag saktade ner farten och sprang klart. Duschade och kände att det kvarstod en viss ömhet. Men jag tänkte att ja, ja det ordnar sig nog. 

Icke! Igår morse kunde jag nästan inte stå på foten och fattade direkt vad det var. Sen var det bara att få det bekräftat. Dvs att jag har fått en akut bristning i ett av senstråken under foten. Typ som att stuka foten fast UNDER foten! Dock inte den stora plantarfascian utan den som går längs med inre hålfoten, dvs muskler som går till stortån. Total avlastning nu under hela helgen och sen får vi se. För att inte snedbelasta är det bra att använda kryckor, annars är det lätt att man får ont någon annanstans.

Ingen kan vara mer ledsen än jag som vet att det kan ta 6-8 veckor innan det är helt läkt. Ibland är det inte kul att ha medicinsk kunskap.

Jag förbannar snön som kom och "tvingade" mig till ett pass på bandet. Jag hatar bandet och jag skulle aldrig sprungit det där passet. Nu går det ju inte att ändra och jag håller tummarna för att detta inte sätter käppar i hjulet för resten av året, det hade varit SÅ J-VLA ORÄTTVIST!!!

Man kan göra andra analyser så som att har jag inte tränat lite för mycket? Kände jag mig inte lite sliten i veckan? Men jag måste tyvärr säga att I did not see this one coming. Jag har inte haft ont i fötterna mer än temporärt när jag sprungit i mina Brooks Pure Connect men annars NADA. Jag masserar mina fötter VARJE dag på mina piggiga massagekuddar i kombination med fotstyrka och kan ärligt säga att detta var något som jag inte alls kunnat förutse. Jag har varit förskonad från skador och kanske är det ödet som spelar mig ett spratt eftersom jag i veckan skrev det där inlägget om FRISK?

Jag har redan fixat vikarie till mitt måndagspass och tänker INTE vara dum och göra något som kan göra det värre. Jag ska idag tejpa foten för att avlasta ännu mer och ska även åka iväg till simhallen för att simma och/eller testa våtväst.

Ni håller väl tummarna för mig?

/Eva

Blandad kompott!

Igår låg snön återigen i Göteborg varför jag valde att springa på bandet. Helt matchad outfit (så klart!) som såg ut så här:


Och för att inte dö löpbandsdöden så varierade jag farten upp och ner mest hela tiden. 5:00-3:45 min/km, alltifrån 10 minutare ner till 2 minutare. 14,4 km på 60 minuter gav en snittfart på 4:10 min/km. Drar dock inga växlar på detta då det är löpband...


Sen var jag och hämtade mina Adidas Adios som kommit med posten (711 kr inklusive frakt, hallå eller???). Jag trodde de skulle vara RÖDA men nä det var de inte utan de såg ut så här:


Jämför färgen med mina röda Asics Hyperspeed som är brevid. Mer korall tycker jag eller aprikos eller "infra red" som jag såg att det stod på följesedeln som låg i paketet. OBS! Detta är HERRMODELLEN - finns de killar som väljer att springa i aprikosa skor? Well, har nu sett flera killar med ROSA skor så vi kanske börjar närma oss något där genusmässigt eller vad man nu ska kalla det? Självklart spelar ju färgen ingen roll oavsett om man är kille eller tjej MEN för mig som gärna MATCHAR med andra kläder så blev jag lite konfunderad MEN snart kommer det vårkollektioner att matcha dessa skor med, hehe (intresseklubben antecknar väl?).

Mina "gamla" Adios är blåa/turkosa (oxå herrmodell då jag har en bred fot och just Adidas dammodeller är lite för smala för mig och dessutom så finns det ofta kvar de små storlekarna i herr och till bättre pris då de har svårt att bli av med dem, perfekt för mig!) börjar ju bli utslitna. Men bara där fram (som vanligt!) - kolla denna bilden:

Ja analysen är ganska enkel över hur jag landar, typ. På det yttre fotbladet eller framfota med tendens till supination, speciellt på höger fot. Det är bara en tidsfråga innan jag "bitit" mig ner till det hårda som är under det mjuka runda, ploppiga gula i yttersulan...340 km har jag reggat på denna skon...

Och kolla här hur OSLITEN den bakre delen av skon är:



Bakdelen ser ju helt ny ut!!! (Alltså bakdelen på skon, MIN bakdel kan ju diskuteras om den ser ny eller gammal ut, hahaha!)

Världsproblem eller hur?

Well, nog om skor och över till lite "finkultur"! Igår var det bokklubbsträff och vi hade läst denna boken:


På svenska heter den "Räddaren i nöden". En del anser att den är en av förra seklets bästa böcker. Håller tyvärr inte med. Jag förstår dock efter diskussion igår (innan vinet och maten) att den när den kom i början av 50-talet var ganska "unik" då den tar upp depression/kval/livsångest som ungdomar känner när de står på kanten till vuxenlivet. Well, kul att ha läst den och det var högst intressant vad en del i bokklubben hade fått för kommentarer från andra på att de läst boken. Någon hade sagt att: "Åh, läs den inte på engelska för det är jättesvår engelska har jag hört!" Så var det inte alls (tyckte vi som läst den på engelska). Visst några "äldre" slangord och uttryck som inte existerar idag men det var inte så svårt att lista ut vad det betydde ändå. Således bekräftades återigen vår åsikt om att många klassiker "dras med" sanningar som inte alls är sanningar men som efter ett tag blir det ändå. Ungefär som att om man upprepar något osant tillräckligt många gånger så börjar folk tro att det ÄR sant. Kuriosa vad gäller boken är att det sägs att Chapman som sköt John Lennon hade ett ex av boken på sig och stod LÄSTE ur den när polisen kom...

Och idag publiceras sista delen i serien "Evas mentala resa" på jogg.se. Här följer länkar till hela serien för den som vill läsa allt i ett svep:

Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5

Jag hoppas att artikelserien kunnat belysa lite vad mental träning kan göra och kanske kan få någon att våga ta steget och använda sig av detta. Bor man i Göetborgsregionen så rekommenderar jag så klart Terje Lien - hans hemsida finns HÄR!

Annars kan man ju börja morgonen med att inte kunna komma till jobbet pga polisavspärrningar. Andra gången inom loppet av en vecka! Förra veckan var det en bil som kört in i en guldsmedsaffär och idag var det en bomb som exploderat på en krog nära där jag jobbar. Stod och tittade på poliserna som samlade bevis innanför avspärrningarna när jag kom men sen när de var klara så drog de bort banden och jag kunde bege mig till kontoret utan problem. Och nej, jag tog inget kort på förödelsen och nej jag är inte en sån som stannar och glor på en trafikolycka. Däremot är jag en sådan som hjälper till om det behövs (så som mannen som halkade för några veckor sen och behövde ambulans) men behövs jag inte då går jag förbi. För den som är intresserad av att läsa om "bombdådet" så klicka er in på Göteborgs Posten HÄR!


I förrgår kom så vår champagnelåda (tack för tipset Mac!) så vi får väl se om jag öppnar och testar en flaska ikväll. Nej, inte för att fira något men man kan ALLTID hitta en ursäkt/anledning till att dricka champagne, eller hur?



 

Natural running

Såg länken till nedan klipp på Newton Running´s Facebook sida igår. Titta gärna! Själv ska jag försöka få någon att filma mig för det hade varit verkligt intressant att se sig själv. Ens egna uppfattning är inte alltid densamma som verkligheten...

Lycka

Tänkte själv till över detta efter ha läst Staffans inlägg om "Är du lycklig nu?"
Och visst kan lycka yttra sig i olika former och på olika sätt och uppfattas på helt olika sätt av olika personer.
Men grunden är nog ändå enligt mig att det är just lyckan som driver en om man så bara får känna den en kort stund eller länge.

Lycka har för mig många gånger handlat om ögonblick när jag springer och de två tillfällen som etsats sig fast i mitt minne är dessa två tillfällen:

Våren 2010 när jag var ute och sprang en helt vanlig distansrunda och hamnade på Västra Kyrkogården här i Göteborg. Det var vår och grönskan hade börjat prunka, fåglarna kvittrade och en bit bort kunde man känna doften av att någon tänt grillen. Det lugn jag kände när jag sprang där på vägen mellan gravarna går inte att beskriva. Precis när jag var på väg ut från kyrkogården så var det som om en gravsten ropade på mig: "Titta på mig!" Jag vände huvudet och läste namnet på graven: FRISK
Den ödmjukhet och lycka som sköljde över mig kommer jag aldrig glömma. Att få vara frisk och vara ute i den vackra annalkande våren i min vackra hemstad fick mig nästan att börja gråta. I det ögonblicket kände jag mig verkligen lycklig och "blessed".

När jag i somras började med mental träning var detta ögonblick en av de första målbilder som jag jobbade med för att hitta en bättre anspänningsnivå. För att kunna framkalla bilden återvände jag på min coach Terjes initiativ till Västra Kyrkogården och letade upp gravstenen och tog ett kort:

Förra året var våren en tung period och jag tappade tråden med min löpning och hamnade i ett slags vakuum. För att skifta fokus från det som tog all min energi bestämde jag mig för att anmäla mig till Lidingöloppet.

Själva loppet var en pärs med trängsel, ilska och magont från hell. Sista två kilometrarna fick jag dock något rus och styrka och FLÖG förbi den ena efter den andra på väg mot upploppet. När så upploppet kom hade jag en kille sida vid sida som sugits in av min energi och hakat på och den LYCKA och glädje när jag sprang de där 30 sekundrarna på upploppet var så befriande att jag nästan skrek! Jag har i efterhand förstått att det var så mycket känslor som fick utlopp som inte bara hade med loppet att göra att det nästan var som att pånyttfödas som löpare, en lyckligare löpare.

Att jag fick den där silvermedaljen var egentligen inte så viktigt men den fick stå symbol inte för tiden jag sprang på utan något annat, nämligen lyckan över att vara på väg mot en bättre balans som löpare.


För att vara känslomänniska som jag och styras så starkt av sina känslor har fått mig att inse att om jag kan fokusera på de positiva känslorna och inte så mycket på de negativa (som jag hade en lite väl stor tendens att göra förra året) så kan jag finna kraft och lycka i min löpning. Att bygga upp istället för att bryta ner.

På fredag kommer sista artikeln i "Evas mentala resa" på jogg.se - glöm inte att läsa de sista raderna extra noga för där finns ledord som lyser starkt för mig och kanske även kan lysa för dig.

Jag avslutar detta långa inlägg med ännu lite mera lycka. Robbie Williams live på Royal Albert Hall sjungandes "My way". Lyckan i hans ögon i slutet går inte att ta miste på (för honom var det en stor dröm att få spela in skivan "Swing when you´re winning") och när han avslutar med orden: "Mum, this is your son singing I LUV YA´" - ja, då är inte ett öga torrt...

Lite sliten...

Ja, det är inte för intet som jag börjar känna mig lite sliten i benen :-P
Således gäller det att lyssna på kroppen och planerat fartpass får vänta tills på torsdag istället för imon. 

Dagens pass fick bli 8 km i "valfri" fart som återhämtning. Och ja, jag hade på mig min nya "tränings t-shirt" - bildbevis följer här:





Kom för övrigt överens med mig själv om att jag måste sluta ta kort på mig själv i denna positionen och denna spegeln för på något sätt får jag så konstiga proportioner på kroppen här. Det ser ju ut som om jag har bifflår och sen myggunderben lixom och så ser jag faktiskt INTE ut (eller det kanske jag gör, hjälp!)!

Idag var det även kallt och jag frös vilket jag väldigt sällan gör men jag gjorde en felbedömning på temperaturen och det kändes nästan som SNÖ i luften (Gud, förbjude!). Det hade väl inte varit första gången Kung Bore spelade oss vårsuktande svenskar ett spratt...

P.S. De där anklarna/vristerna ser nästan kenyanskt smala ut! Hahahaha D.S. 

Härligt x flera!!!

Idag kom den här t-shirten i posten:



Och även om jag inte gillar sådana där "jippo t-shirtar" så är nog detta en jag kan tänka att ha på mig för att VISA för ANDRA att jag tränar inför ING NYC Marathon :-P

Idag genomfördes årets första intervallpass på F&S och det var ganska stor uppslutning (15-20 personer? Jag glömde räkna) och jag hade visselpipan i högsta hugg när vi efter uppvärmning körde 15 x 1 minut med 1 minuts vila emellan. Härligt att se alla kämpa efter sin egna förmåga och nu är jag faktiskt lite hes efter att ha skrikt mer eller mindre under hela passet :-P

På lunchen körde jag F&S Flex. Ett jättebra rörlighetspass med bästa Cilla. Lovade henne att försöka komma varje vecka på det passet för jag är nästan pinsamt stel i min rygg och baksidor men det kan ju bara bli bättre!

Summa sumarum: Vilken bra och härlig start på veckan!

Jamen jag tar väl cykeln då!

Ja dagens första pass gick ut på att vara ledare/farthållare på F&S Göteborgsvarvsträning uppe i Skatås. 12 km skulle springas i 5:30 min/km fart och passet landade på 1.06 på dessa 12 km vilket ger ett EXAKT snitt på 5:30, hehehe. OK, vissa kilometrar gick lite fortare och vissa lite långsammare pga terrängen men snittet, snittet var perfekt!

Efter detta var det tänkt att jag skulle hälsa på mina föräldrar som bor en bit söderut men då maken och sonen hade annat på söndagsschemat och vi bara har en bil så tog jag cykeln istället för bussen till Mamma och Pappa.

Cykelbanan går på en gammal banvall mestadels längs havet och det är relativt platt men med en damcykel med tre växlar går det inte så fort. Men det gör inget, det var så skönt att få rulla ut mina träningsvärkiga ben. För bästa medicinen mot träningsvärk är just träning fast inte samma träning som gett en träningsvärk så klart således var cykling ett jättebra alternativ idag.

Så här vackert var det på vägen ut:




Kanske inte den soligaste dagen och inte lika varmt som igår men ändå underbart på något sätt.

Och efter att ha ätit god mat och umgåtts med föräldrarna så cyklade jag hem igen i skymningen och då såg det ut så här:




Veckan slutar på ca 90 km löpning, två gruppass (gympa & HIT) och fyra mils cykling - härligt (även om jag nu har ont på ett annat ställe än benen efter cyklingen...)

Imorgon nypremiär för mitt intervallpass på Friskis & Svettis Majorna. Är det någon läsare som bor i Göteborg så kom gärna och testa - det ÄR kul! 18.00 i så fall och varje måndag (förutom Annandag påsk) kör jag fram till Midsommar! 

Längst och tyngst i år

Ja, redan igår under och efter HIT (High Intensity Training) fattade jag att benen skulle kännas enormt "sura" och tunga idag :-P

Jag gillade verkligen HIT-passet som bestod av fyra "zoner" där varje zon bestod av tre övningar som man körde på raken och sen började om med. Så mycket man hann med på fyra minuter. Således 16 minuters effektiv stationsträning med en minuts vila emellan och sen avslutningsvis en slags "stafett" som vi körde i 5 minuter. In alles, 21 minuter effektiv träning plus uppvärming och nedvarvning och passet blev ca 50 minuter.

Det enda jag har att påpeka enligt min uppfattning är att det var alldeles för många övningar där benen var involverade. Tycker nog att man när man ändå är inne och har tillgång till redskap kanske kunnat hittat några fler övningar där det kanske kunde var lite fokus på överkropp och mage/bål (ok, bålen aktiveras i nästan alla övningar men ändå). Zonen där det fanns kettlebells blev ju en historia i sig när killarna i min "grupp" snabbt tog de lättare kettlebellsen och jag stod där med en 16 (!) kilos. Försökte få uppmärksamhet av tjejen som assisterade killen som höll passet så att hon kunde hämta en lite lättare till mig men sen började det och jag körde så gott jag kunde upphopp med denna kettlebell, utfallssteg med samma kettlebell och bålvridningar med samma tunga kettlebell, puh!

För som ni vet gillar jag inte att få så mycket träningsvärk att det hindrar min träning och just gårdagens pass var över gränsen för mig. Lite träningsvärk är ok men när det t.o.m gör ont att gå eller sätta sig, nej tack. Jag vet att många ÄLSKAR träningsvärk och ser det som ett mått på att man VERKLIGEN tränat men så är det faktiskt inte (det finns ärftliga faktorer som spelar in och även hormoner + en del annat) och sen tycker jag att själva värken i sig är ju inte speciellt funktionell för någon, oavsett om man gillar det eller ej. Nåja, jag kommer testa passet igen och även det som finns på en annan anläggning då jag tycker att själva konceptet är bra. Nog om det och nu istället till dagens träning:

Imorse så blandade jag så min sportdryck för dagen:




För även om jag testat många sportdrycker så har jag inte testat alla riktigt och vill så gärna hitta något mer än stark saft och Resorb att använda vid längre pass och sen även vid längre tävlingar utan att min mage "ballar ur". Så idag blandades en Energy Drink (Hypotonic) av märket Maxim då det är det märke som funkat bäst.

Och ja, jag åt faktiskt en lättare frukost idag tillsammans med min dubbla espresso innan jag stack ut för idag var planen 30 km och det orkar jag INTE på bara en dubbelespresso även om jag laddade bra med mat igår på fredagsmyset...

Kände redan när jag stack iväg att det idag skulle bli tungt. Inte tungt pga att energin skulle ta slut eller flåset inte fanns där utan därför att benen var "sura" och tunga pga gårdagens träning. Men, men jag hade bestämt mig för ett riktigt långt pass idag och bet således ihop. Planen att hålla 5:00 fart fick läggas åt sidan och så fick jag låta benen bestämma vad de klarade av.

30,05 km blev det med snitt fart på 5:17. Helt ok, considering.

Sportdrycken då? Funkade bra - kommer testas igen!

Så nu har jag betat av årets hittills längsta pass med årets hittills tyngsta ben. Jag hoppas dock på längre pass i år SNART med BETYDLIGT lättare ben. Tur att jag har en målbild i år som jag tror kommer driva mig att övervinna allt, idag t.o.m. den värsta träningsvärken :-)  

En vanlig fredag?

04:27 - vaknar strax innan klockan ringer (alarmet satt på 04:30)
04:37 - står utanför dörren och ger mig iväg på 13 km morgonjogg
05:52 - är hemma igen (ni fattar hur långsamt jag springer eller?)
06:37 - sitter på cykeln efter att ha duschat, väckt maken och sonen, tagit en espresso och snabb macka
06:55 - möter upp väninnan utanför hennes jobb för en timmes personlig träning i deras jobbgym
08:10 - är på jobbet och äter min "andra" frukost
11:45 - lunch
14:40 - cyklar från jobbet för att hämta sonen på Fritids
15:00 - hämtar sonen på Fritids
15:10 - handlar i ICA Nära butiken
15:18 - hemma
16:30 - beger mig mot dagens andra pass: HIT på F&S Majorna
18:15 - kommer hem efter HIT-passet (jösses vilken träningsvärk jag kommer ha i låren imon!)
18:20 - duschar
18:35 - fixar middag enligt sonens önskemål: Tacos
18:55 - äter och myser
21:00 - ...somnar i soffan?

P.S. Bästa vänner vet vad man behöver en fredag som den här, tack C:

Friskis & Svettis

Jag har i år lovat mig själv att alternativträna ännu mer. Inte bara hålla på med löpning och styrketräning hemma. Planen är ju, eller man kanske ska säga nödvändigheten, att oxå börja simma mer regelbundet. För två år sen körde jag i alla fall ETT simpass i veckan men det sista har detta fallit bort helt. Inte så bra när man ska delta i lopp där man ska simma typ 4 km i havet (!). Well, samlar på mig tips från vänner om våtdräkt och eventuell coachning för att kunna blir hyfsat ok på att crawla.

Känner även att jag vill testa Friskis & Svettis utbud lite mera då jag inte har så bra koll på deras pass. Får ofta frågor om innepassen på mina utepass och brukar då se ut som en fågelholk och hänvisa dem till de snälla själarna som står i receptionen eller entrévärdar som står precis när man kommer in på anläggningen.

Jag har i alla fall börjat kolla igenom scheman för att få en överblick om vad som finns och jag kan säga att det är MYCKET! Friskis är inte längre bara "gympa" om man säger så!

I år firar Friskis & Svettis 30 år - härligt! Och jag är enormt glad över att få vara del av en så bra ideel organisation. Jag känner att det passar mig mycket bättre än att vara instruktör på ett "vanligt" gym. Så tack bästa Åse för att du pushade mig för två år sen att söka till F&S!

Så igår tänkte jag: Back to basics - dvs det som Friskis en gång började med: GYMPAN! Och att som instruktör på F&S måste man väl någon gång ha gått på deras gympa? Så igår bestämde jag mig för att gå på ett Medelpass/Puls.

Inne på gymmet såg jag en tjej som jag gick sjukgymnastutbildningen och som stod och körde i en TRX! Gick in och hälsade på henne och hon berättade att hon är gyminstruktör på Friskis och att de nu planerar att ta in fler TRX-band till gymmet - kul! Själv har jag som sagt "dragit" i de där banden i snart tre år...
Annars berättade min gamla kursare att hon sett mig på bild ute i entrén?! Var tvungen att gå och kolla sen och det var ett anslag med bild om att uteschemat kommer igång nästa vecka och visst där var jag med på bild tillsammans med några andra  "utekollegor" :-)
Hon berättade vidare att hon tycker att det är många sjukgymnaster som hamnar hos F&S och att hon tycker att hon gör ett stort jobb för folkhälsan genom sitt arbete och jag kan inte annat än att hålla med!

Men hur gick det på gympan då? Ja, det var kul men jag hade lite svårt att koordinera armar och ben i vissa övningar, hahaha. MEN det var bra och jag förstår att många gillar det och att det fortfarande är "stommen" i Friskis & Svettis. Efteråt hade jag ett leende på läpparna för jag kan sammanfatta passet med ett ord: Rörelseglädje!
Det var skönt att få röra sig till musik, det var ett tag sen och sen att min kropp kanske inte blev speciellt trött eller svettig av passet är en annan sak, jag kände ändå att det gav mig mycket. OCH nu kan jag stolt säga att jag HAR kört ett gympapass på Friskis!

Imon kommer jag testa deras HIT (High Intensity Training) som en del liknar vid tuffare stationsträning á la crossfit. Ska bli väldigt intressant även om tiden är mindre rolig - klockan 17.00 en fredag känns ju sådär :-(

Efter lång text kommer i alla fall en bild på hur jag såg ut igår nedan - ni ser väl att jag ska köra gympa? ;-)


P.S. Det var väldans vad många olika saker jag kallar denna fina förening i detta inlägg: Friskis, Friskis & Svettis, F&S - well, ni vet vad jag menar! Jag tror att de flesta, även om de inte tränar, vet vad Friskis & Svettis är och det är det nog inte många gym som kan "stoltsera" med :-P D.S.