måndag 31 december 2012

43:XX på Sylvester

Att springa ett millopp utan någon som helst fartträning de senaste månaderna blir en kamp från steg ett. Således blev årets Sylvesterlopp årets tyngsta lopp. Oxå årets enda millopp.
Jag tackar för alla heja-rop och även om jag inte var snabb så var jag i alla fall matchad å snygg ;-) Nu, låt 2013 komma för FAN, jag är redo!


söndag 30 december 2012

På sega ben mot Sylvesterloppet

Ja imon så smäller det!

Och ja, jag ska precis som det står på Sylvesterloppets hemsida springa i kjol:


Oavsett väder så kommer kjolen fram när det är tävling, fattas bara ;-) 

Fast det är rätt så sega ben idag kan jag säga. 26 km löpning igår i Änggårdsbergen (2 km transport på asfalt och 24 km i "bergen") på ren isgata (knögglig is och ingen slät alltså) med mycket regnvatten ovanpå gjorde att HELA kroppen fick jobba. Sista 6 km var Tine och jag så trötta i benen att detta bara kan liknas vid tröttman i slutet av Lidingöloppet eller ett maraton (den liknelsen kom TIne med för jag har ju ännu inte sprungit något maratonlopp). Utan Icebugs hade detta passet ALDRIG kunnat gå att genomföra. Kul var det då att läsa i Göteborgs Postens lördagstidning Två Dagar att även Icebugs VD springer i Änggården på lördagsmorgnar: 


Idag så får det bli lite teknikträning i bassängen med hopp om att gårdagens stelhet ger med sig så att kjolen inte skämmer ut sig helt imon :-P 

torsdag 27 december 2012

Bergsgeten ger ingen årskrönika

Det skrivs årskrönikor och topplistor inför att nu 2012 börjar närma sig sitt slut men här på min blogg blir det ingetdera. Jag vill nu lämna detta året bakom mig. Ett år som började så bra men som sen kantats av fotskador och jobbiga saker på det privata planet. Så ring klocka ring och ring in det nya året.

Jag känner på siffran, 2013, det känns bra. Ska bara klara av det där loppet på nyårsafton först. Inga förhoppningar om någon bra tid utan mer att det blivit tradition att springa.

Jag kallas av en av mina allra bästa vänner för Bergsgeten. Smeknamnet "uppkom" på någon av våra rundor i terräng där jag utan problem segade mig uppför backe efter backe och hon halkade efter. Till saken är att hon är en j-vel på att springa på platten så av mig fick hon smeknamnet Gasellen.

När vi var på Museum of Natural History i New York (delar av det ses för övrigt i "Night at the museum") så såg jag denna monter med just Mountain goat:


Och bästa Lena (som Gasellen heter) kunde inte ha mer rätt i sitt val av smeknamn. För jag är bra på att springa i terräng men man kan även se det ut ett annat perspektiv. Bergsgeten kämpar och tar sig fram där ingen annan kan och det är så jag vill se mig själv 2013. Att jag övervinner hinder på vägen och når toppen. Den ser lite ensam ut den där geten men precis ovanför ser man två till: 


För jag är inte ensam. Jag har stöd från många håll och även om de inte kommer klättra i berg med mig vet jag att de tar emot mig om jag faller. 

Så hejdå 2012 och välkommen 2013! Mot nya berg att ta sig uppför med kjolen på och den i övrigt matchande oufitten till för även om jag är en get så vet jag betydelsen av att vara snygg i bergen och ha de rätta klövarna (skorna) på sig :-) 

/Bergsgeten 

måndag 24 december 2012

Till Farmor

Idag på julafton strax innan lunch sprang jag genom Västra Kyrkogården, passerade graven med namnet "Frisk", ned genom Nya Varvet, under Älvsborgsbron och hem genom Majorna för att återigen landa hemma precis vid Slottsskogen.

Under hela runda tänkte jag på min farmor. Vi firade alltid julafton hos henne ändå fram till julen 1994. Sommaren 1995 så gick hon bort och julen 1995 måste nog gå till historien som en av de mest absurda jular någonsin i vår familj. Något som jag dock inte tänker berätta just idag utan det får bli en annan gång.

Min farmor Maja, ja så hette hon, överlevde sin man, min farfar Harry (känns namnet igen?) med exakt 20 år. Han gick bort sommaren 1975, dagen innan min mammas födelsedag. Han hade för övrigt två födelsedagar precis som min pappa, but that´s another story för ett annat tillfälle det med ;-)

Min farmor var den bästa diplomaten som höll ihop släkten och det var hon som alla lyssnade på i alla lägen för hon var så klok och trygg. Efter hennes bortgång blev inget sig likt utan det blev bråk och hårda ord och idag har jag inte så mycket kontakt med min pappas släkt. Tråkigt men sant.

För henne betydde hennes barnbarn allt. Hon hade ett gammalt piano i sitt finrum och ovanpå detta så hade hon kort på alla sina barnbarn som hon var så stolt över. Hon hade alltid tid för oss och många var de gånger som vi fick vara hemma hos henne när hon hade bakdagar (då satt jag i trappen där hon ställt allt för att svalna och jag tyckte att jag var i himlen), sylt och saftningsdagar eller något annat som hade med mat att göra. Ibland skickade hon iväg mig till affären med en inhandlingslista och hennes börs. Jag skulle köpa det som stod exakt på listan och sen skulle jag redovisa pengar och kvitto. Tyckte hon att det tog för lång tid så skällde hon på en när man kom tillbaka och hon kollade extra i sin börs att man inte tagit några kronor och köpt godis.

Hon hade alltid sju sorters kakor i stora plåtburkar med smörpapper mellan varje lager kakor och man fick bara välja tre, inte mer. Inget frosseri här inte. Till jul när jag var liten fick jag en flaska 33 cl Apotekarnes Julmust. Själv blandade hon julöl och julmust.

Hon hade ett litet men hemlagat julbord och på kvällen åt vi alltid lutfisk. Åsså tittade vi på hennes favoritprogram "Karl-Bertil Jonsson julafton".

Jag förstår nu att de där jularna var en trygghet och att de format vem jag är idag. Jag känner att jag vill ta över stafettpinnen och några skrattar åt min "julfascism" men det skiter jag i.

Så idag på passet gick mina tankar till min farmor. I år när jag känt mig ledsen, ensam och otrygg så har jag tänkt på henne. Hon som gav så mycket till oss alla i familjen och som för alltid kommer att vara så saknad. Så om jag fick önska mig bara en sak skulle det vara att hon suttit hemma hos oss idag och att jag hade fått bjuda igen för alla jular som hon gett mig så mycket.

Efter passet tog jag fram och tittade på mina favoritkort på henne. Det när hon var ung och står brevid sin bästa väninna och det när hon var gammal och sitter i den där stolen som hon alltid satt i när hon var hemma hos mina föräldrar. Jag känner hur hon sitter och tittar ner på oss och skrattar åt det faktum att hennes barnbarn Eva är galen i grönkål och propsar på att göra allt själv. Jag tror nog att hon är glad och faktiskt stolt.

Så tack Farmor för alla fina jular och andra ögonblick - jag saknar och älskar dig så mycket!



fredag 21 december 2012

Tålamod är inte min favoritdygd

Nä, jag kunde inte vänta med håret så idag åkte nästan allt av. Svart eller vitt that's me lixom.

Vad säger ni?

Å för er som inte ser allt det gråa som är på väg ut så blir det ett foto bakifrån/från sidan så att ni VERKLIGEN ser!

Ha en fin fredag!





torsdag 20 december 2012

På dagen en månad i förskott

Så kom då äntligen det där beslutet. Beslutet om vad som händer med de som inte fick springa ING NYC Marathon 2012. På dagen en månad innan min födelsedag den 20 januari.

Det finns tre alternativ att välja på och att jag väljer nummer 2 och 2013 är ju helt klart redan nu även om man får till den 25 januari på sig att bestämma sig.

Glädjetårar kommer nu. Inga mer kommentarer nödvändiga.

Nedan mailet med de glada nyheterna:



10+10+10 = löpbandsdöden?

Igår var det simteknikträning på Valhalla (jag hörde hela tiden Coach A-K´s ord: patient hand, patient hand) och idag så har jag varit på gymmet. Jag passade på att ta denna bilden snabbt innan jag körde deadlifts (=marklyft) med en 28 kilo kettlebell:


Folk tittar lite konstigt på en när man tar kort på sig själv på gymmet, hahaha. Wonder why? 

Började i alla fall dagens gymövingar med 30 minuter på bandet: 10 minuter i 5:00 fart, 10 minuter i 4:17 fart och avslutningsvis 10 minuter i 4:00 fart. De sista minutrarna var en kamp kan jag lova, men kanske inte så mycket flåset som att jag var på väg att dö löpbandsdöden. Hur mycket jag än försöker att INTE titta på displayen så går ögonen ditåt var femte sekund! 

Passade idag även på att väga mig och se där + 2 kg - kan det vara all styrka som ger resultat eller kanske för mycket degätande? Idag testade jag i alla fall att göra en chin i ribbstolen och lyckades dra mig själv upp 10 centimeter, det går framåt (ni ser väl armarna på bilden ovan?)! Snart ska jag klara EN i alla fall - fast fortsätter jag gå upp i vikt så blir ju det där en svår balansgång!

Har fått hem en bok som jag beställt via amazon.com som jag ska försöka hinna läsa i jul: 


Skriven av en amerikansk sjukgymnast som verkar ha många strängar på sin lyra förutom att han är en duktig idrottare själv. Återkommer om jag tyckte den var bra. 

Nä, nu får jag nog lägga på en rem - har bara handlat EN julklapp än så länge. Tur att jag är ledig imon :-O 

tisdag 18 december 2012

Julsnackpass med Claes

Igår så började jag dagen med en morgonjogg med bästa Sofia och hennes hund Eddie. Läs gärna hennes inlägg om detta HÄR.

Sen var det frukost med en god vän och dagen var en underbar dag trots att det var måndag.
På kvällen var det bokklubbsträff hemma hos mig och då gjorde jag grönkålschips:


Mycket uppskattat som tilltugg till julskinka och lite annat julbetonat som jag fixat.

Idag har jag julsnacksjoggat med bästa Claes. Claes är nästan som en del av jogg.se - han följer ca 50 personer och skriver kommentarer och peppar på alla dessa joggkompisars pass. Man kan nästan kalla honom för Mr jogg.se
Nu under hösten har han tagit ett litet break men är nu på väg tillbaka igen. På hans första pass för någon vecka sen så var det typ 25 likes direkt. Han har varit saknad av många.  Så idag skulle vi upprepa förra årets pass som vi gjorde vid ungefär samma tid även om vi båda nog inte är i storform. Så det blev 13,6 km där det inte ens var en sekunds tystnad. Vid en tävling om vem som snackar mest under ett pass så skulle det nog bli dött lopp mellan mig och Claes, haha. Tack för underbart sällskap - du är en mycket fin människa som många uppskattar och vi är många som är glada för dina små peppande kommentarer på våra pass!

Nu ska jag öppna den här burken, hörs imon!

söndag 16 december 2012

Det närmar sig...

Ja, idag är det tredje advent och julen närmar sig med stormsteg.
Någon julstress har inte infunnit sig men i veckan då jag ska handla all mat och julklappar så kommer det nog att infinna sig en viss nivå av detta.

Även två lopp närmar sig. Sylvesterloppet (10 km) på Nyårsafton och Sandsjöbacka Trail Marathon (43 km ) den 20 januari.

Jag kommer inte kunna matcha min tid på Sylvesterloppet från förra året på 41:07 men jag vill inte bryta den fina sviten med flera lopp på raken så jag får kommer att ta mig runt och att hamna bland de 10 bästa känns som en omöjlighet i dagsläget.

Vad gäller det långa trailloppet så ska jag springa detta tillsammans med Tine. Vi satsar på att ta oss fram i den takt det går. Det är en väldigt svår slinga att springa och råder det värsta vinterväderlag så komplicerar detta loppet ännu mer men det ska bli kul. För jag tror att min fot är redo för det. Igår sprang jag 15 km tillsammans med just Tine i Änggårdsbergen och det snöade ganska mycket så det var extremt tung löpning. Pulsen låg hela tiden högt men inte tempot och höftböjaren fick jobba extra när man fick lyfta benen så mycket hela tiden för att ta sig fram. Det ultimata testet blir nästa helg då vi kör två varv, dvs 26 km. Klarar foten detta så blir det ok to go för Sandsjöbacka.

Idag har jag sprungit mitt första långpass på nästan två månader. 24,5 km i 5:30 fart. Fast det var väldigt varierande tempo pga underlaget. Ena stunden barmark, nästa fläckvis med is och sedan det värsta: REN ISGATA. Foten känns lite nu efteråt men mest känns det i låren, kombinationen av passet igår och längden på dagens pass så klart.

Grått, grått var vädret idag som ni kan se på bilden här som är tagen vid Nya Varvet strax innan Älvsborgsbron:


Men grått var inte mitt humör. Jag kan springa nästan obehindrat igen så inte ens denna gråmulna slaskdag kunde dra ner mitt humör. 

En annan humörhöjare vann vi på Jul på Liseberg i torsdags: 


Den stora Anthon Berg asken innehöll fyra lådor det finaste urvalet av dessertchoklad. Att jag älskar Anthon Berg är ju ingen nyhet (mandelägg anyone?) så detta var en perfekt tidig julklapp och ja, jag erkänner en låda är redan uppäten men nu får jag skärpa mig - något ska väl kunna tas fram på julafton efter all julmat? ;-) 

torsdag 13 december 2012

Metamorfos

04:30, 04:35, 04:35 & 04:40 - starttid på veckans morgonjoggar. Imon blir det gymmet.

Det finns flera tankar bakom mina morgonpass som jag skrev om i mitt förra inlägg. Sen finns det några skäl till men de behåller jag för mig själv.

Ni som läst min blogg ett tag vet att 2012 varit ett tungt år för mig och mitt hopp är 2013 kommer att bli ett kanonår. Det behövs vissa förändringar som lägger grund för att 2013 ska bli just det år som jag vill och vissa kan/kommer jag skriva om här i bloggen. Vissa andra är mer privata så de är mina som inte blottas här.

För att markera denna förändring som jag hoppas kommer att ske så har jag även valt att påbörja en förändring som syns lite mer på utsidan då jag igår klippte av mig mitt hår:


Så här kort är det nu. Kan inte ens sätta upp det i en tofs. 
När jag kom till jobbet imorse så var det en del chockade blickar! 

Även om denna förändring är en ytlig så handlar den även om det inre. Att acceptera mig själv och att jag inte längre är 20. Den 20 januari så blir jag faktiskt 42. Jag är inte längre brunett. Jag har 75% (!) grått/vitt hår och det sliter så mycket att hålla på att färga att nu får det vara slut. Att bli gråhårig tidigt i livet finns både på min pappas sida (han blev gråhårig när han var trettio och det är så jag alltid kommer ihåg honom från min barndom) men även min mammas sida. Dock ingen tunhårighet. Båda mina föräldrar som idag är i 80-års åldern har båda två mycket kalufs fortfarande. 
Även stress påverkar att man får gråa hår så 2012 har väl även det lagt sitt till mina ärftliga drag och påskyndat processen.  

Så jag omfamnar då detta trots att sonen är emot det och tycker att jag kommer att se gammal ut. Det är ingen process som kommer ske direkt, kanske mer ett år. Det går inte att färga av mitt färgade hår och att bleka det gör att det blir gult (tänk er hundkiss i snö) så jag måste bara härda ut och låta det sakta men säkert växa ut, bit för bit och klippa längderna under tiden. Så jag går emot strömmen att man ska göra allt för att visa/känna sig ung. Jag gör det som känns rätt för mig. Jag vet att det kommer att bli jobbigt och att jag kommer att få tankar om återfall men jag har en god bundsförvant i min frissa (tack J). 

Imorse på min morgonjogg så hade jag tårar i ögonen för det blev visst lite jobbigare än jag trodde så här dagen efter klippet. Jag ser inte mig själv i spegeln och inser att de där förändringarna som jag behöver göra är jobbiga saker. Så det blev en ganska stor symbolik i det där klippet men jag vet att det inte går att göra om precis lika lite som det går att vrida tillbaka klockan för att ändra andra saker i mitt liv. Nu gäller det att se framåt och vara stark. Jag kan klara detta. Och i takt med att det gråa växer ut bit för bit, bit för bit hoppas jag att de andra förändringarna även växer fram. 

/Eva 

tisdag 11 december 2012

Flashbacks från förra året

Det här kortet är taget för precis nästan ett år sen:


Det jag kommer ihåg var att jag på något sätt skulle bevisa att jag varit uppe och sprungit vid den här tiden. 
Ganska precis för ett år sen publicerades även min krönika om just morgonjogg - läs den gärna (igen) HÄR! 
Sen kan man ju faktiskt ifrågasätta om jag verkligen var ute vid just den tiden (kort går ju att manipulera och så även en klocka) men jag hoppas att ni som läser litar på att jag inte ljuger när jag reggar ett pass vid denna tid. 

Igår stod i alla fall klockan på 04:35 och imorse 04:32 när jag stack ut och jag VET att flera av er tycker att jag är en IDIOT som springer så tidigt men för mig är det ett mycket aktivt val pga flera anledningar:  

1. Tidsbrist - finns inga andra luckor pga jobb, julluncher, styrelsemöten, luciafiranden osv
2. Bra för min fot just nu då farten är snigelfart (believe it or not mina morgonjoggar går sällan snabbare än 5:45 fart)
3. De gör wonders för min uthållighet och förra året blev det pb på milen efter en veckas morgonjoggande i Central Park med bästa Lena! 
4. Det är lugnt och stilla och passen blir som en slags meditation

Det mindre roliga med passen är att jag blir så j-vla hungrig resten av dagen att jag nästan kan liknas vid en nyfödd bebis som ska ha mat hela tiden! Jag kan säga att pepparkaksburken i köket på jobbet tar slut ganska fort :-P 

Det blir nog även repris imon oxå. Att föredra är att köra kanske 2-3 stycken i veckan med en dags mellanrum för visst påverkas man av att man inte får så mycket sömn. Jag försöker gå och lägga mig tidigare men ibland hinns det inte med och jag ligger inte där i sängen förrän 23:30 ändå...

Well, nu måste bebisen/idioten tillbaks till smulorna i köket - hörs! 

söndag 9 december 2012

Framåt!

Igår så var det då dags för mig att återigen springa i mina älskade "berg". Att mötas av sånt här gör att man blir lycklig LÅNGT in i själen:


Som ni ser på bilden var jag ute tidigt och solen höll precis på att komma upp. Jag var så lycklig så lycklig. 

Å jag hade precis tillräckligt med kläder på mig. Jag hade även tagit på mig damasker så att inte någon snö skulle krypa in i skorna: 


Nikes snöflingetights med lite ludd på insidan funkade perfekt! Inga långkallingar behövdes!

Sen måste jag be en person om ursäkt (du vet vem du är). Tydligen så ser jag så arg och fokuserad ut när jag springer att jag inte lägger märke till andra som jag känner när de passerar. Detta är inte första gången som detta händer och jag skäms nästan att jag är så inne i min bubbla att omvärlden nästan slutar att existera. Sen på frågan varför personen inte ropade efter mig så fick jag ett ärligt svar: "Då hade du ju vänt dig om och märkt att jag kollade in din rumpa!" Hahaha, ja det gäller att passa på när jag inte har kjol!
Sen får man inte snyggast rumpa i dessa vintertights utan istället i mina 2XU kompressionstights som jag hade på gymmet idag, hehehe. 

Jag är glad att det går framåt för min fot och idag kunde jag göra en hoppövning som kräver bra fotledsstabilitet och det gick bra. Men jag måste påminna mig själv om att inte skynda för fort så på gymmet idag blev det 20 minuter crosstrainer som uppvärmning istället för löpning. 

Resten av dagen ska nu ägnas åt handbollsmatcher i familjen, tappa upp min hemmagjorda glögg, baka ut den sista delen av min pepparkaksdeg (ja, ni vet jag kommer äta upp hälften vid utbaket) och att baka lussekatter (ja, degätande under denna process oxå, jag erkänner). 

Ha en fin andra advent! 

/Eva 







fredag 7 december 2012

Uppfriskande to say the least :-P

Ja, -14,8 grader C stod termometern och 05:40 stod klockan på när jag stack ut på min första morgonjogg på nästan två månader. Tur att jag hade buffen över ansiktet för annars vet jag inte om det varit så skönt för kinderna. Is i ögonfransarna är det nya svarta inom löpning ;-)


8 km blev det. Inte mer dels för att det var kallt men även för att jag vill ta det lugnt med foten. Speciellt då jag faktiskt sprang även igår...

Igår simmade jag oxå. Eller ja, ren simning kanske man inte kan kalla det när man använder sig av en platta, inte för att träna benspark som man kanske kan tro, utan för att träna på något som heter "patient hand" inom Total Immersion. Jag simmade inte med plattan hela tiden och ett tag var jag faktiskt i den lilla varma poolen som är grund och körde armteknikträning. Det svåra med att "lära om", eller ja LÄRA BORT det jag kunde innan, är att det känns som om jag är en total nybörjare. Nu vet jag inte ens hur och när jag ska andas. Men det är bara att fortsätta att tragla på, snart släpper det.


Annars hoppas jag på att kunna ta en kortare sväng i Änggårdsbergen imon. Ska bara komma på vad jag ska ha på fötterna; vanliga löparskor, Icebugs Anima BuGrip eller mina Inov-8 X-talon 190...lite klurigt för jag har ingen aning om hur det ser ut där uppe. Kan vara isigt, kan vara bra packad snö, kan bli tal om snöpulsning. Vilka problem, jag bör ju vara glad åt att ju KAN springa där och att det är min favoritdag på veckan, fredag. Så då är jag det, glad alltså - ni med? 

tisdag 4 december 2012

Glömde nämna en sak...

Jo, jag springer igen.

I lördags mellan simpassen blev det 28 minuter lugn löpning ute och igår 40 minuter ute i vinterlandskapet som nu även nått Göteborg.

Så det går således framåt! Det känns i fotleden men smärtan är så liten (eller hanterbar kanske man ska kalla det) att det gick att springa kontinuerligt utan att stanna för att gå.

Att börja springa på vinterunderlag med en instabil fot kanske inte är det bästa men igår så var jag så sugen på att springa att jag sket i det. Jag sprang långsamt, långsamt och det var bara när jag hamnade bakom plogen på cykelbanan som jag gjorde en liten tempoökning, hehehe.

Idag var jag hos min naprapat som hjälpt mig mycket och jag kunde idag stolt visa upp att jag kan stå på ett ben och även göra en tåhävning/gå upp på framfoten på höger sida utan att foten "vobblade" eller gjorde ont. Sen blev det behandling på mina stela vader som faktiskt inte alls är så stela längre! Kan ju vara mitt ständiga "kavlande" men så klart även "avsaknaden" av löpning i träningsdagboken...

Well, i eftermiddag/kväll så får det bli ett litet pass till. Det har kommit mer snö men det är inte is än varför det är gränsfall om det behövs Icebugs. De funkar bäst på hårt underlag, typ frusen snö/is och inte mjukt snöunderlag för där funkar vanliga skor lika bra tycker jag. Ser att det är många som tar fram sina broddskor bara det kommer snö och jag är alltså av en annan åsikt men kanske att jag tar på mig dem i alla fall för att "skydda foten", vi får se.

Ser på Twitter, trådar på jogg.se och andra forum att det verkligen går trend i vissa modeller på skor. Vissa hissas och vips så har alla den skon och alla bara ÄLSKAR den! Skor är ganska personligt och jag har lärt mig vilka skor som passar just MINA fötter och jag har även lärt mig vilka personer som gillar samma skor som jag och således kan få ett bra utbyte av vad gäller skomodeller. Jag skulle aldrig köpa en sko bara för att alla har den.

Vidare vad gäller utrustning så var det dessa tre grejer som jag tyckte var viktigast när jag sprang igår:


1. Min GPS- klocka som jag främst köpte för att kunna använda både vid löpning och simning och jag ville ha en klocka där det var LÄTT att läsa av. Min Garmin 305:a har varit perfekt i det avseendet och det var därför jag valde 910:an som nästa modell. (Igår kollade jag dock bara tiden.) 

2. Min rosa Asics-mössa som har ett hål för hästvans - mycket smart funktion på en mössa för tjejer! Och bra färg som syns i mörkret! 

3. En enklare variant av pannlampa som jag fick av min syster som bor i USA förra julen. Den är inget high-tech men man kan välja hur många av lamporna som man vill ska lysa, hur starkt och man kan även vinkla den. 

Nä, löpning är verkligen ingen materialsport, eller hur? Läs gärna min gamla krönika på jogg.se om detta - den hittar ni HÄR! 





söndag 2 december 2012

Inte så lätt...

Efter helgens simkurs känns det lite tungt. Jag har under hösten tränat med fel teknik och det är inte det lättaste att radera och direkt göra rätt. Man kan tydligen ta sig framåt i bassängen även med dålig teknik = jag.

Anna-Karin Lundin aka SIMCOACHEN är extremt duktig och att titta på 10 stycken personer i vattnet samtidigt och ge alla feedback, vem klarar det? Detta gör A-K enormt bra.

Det var mycket teknikövningar för att bana in tekniken som heter Total Immersion och igår gick det ok men idag när jag bara försökte på att fokusera på att INTE simma som innan så låste det sig för mig och jag fick ta en "time-out" och bara köra med en platta och sen använda mig av fenor på fötterna för att kunna hänga med alla duktiga deltagare som var där. Många med flera års erfarenhet av simning och det var bara den andra tjejen och en kille till som var mer eller mindre nybörjare utöver jag.

Så jag bryter ihop och kommer igen. Väntar på filmen från igår och idag så att jag själv kan få se hur det verkligen ser ut för jag har ingen aning.

A-K, jag lovar att träna MYCKET så att jag kan ta på mig denna simmössan utan att det blir "dålig reklam" för dig ;-)