fredag 30 maj 2014
onsdag 28 maj 2014
Att bibehålla fokus
Stressen tar hastigt tag i mig. Jag hinner inte riktigt med. Dagarna är för korta. Nätterna är för korta de med. Backloggen med saker som hopar sig och åtaganden jag har känns fruktansvärd. Nästan att det är så mycket att jag blir helt paralyserad.
I jobbiga stunder uppkommer tvivel och rädsla. Jag slår bort dessa känslor.
"When the going gets tough the tough get going" hette en låt på 80-talet med Billy Ocean. Jag försöker fokusera på orden så att de går in i mitt huvud.
Jag hör i mitt huvud min mentala coach Terjes ord: "Fokusera på det du kan påverka. Lägg inte energi på det du inte kan påverka."
Hitta alltid tillbaka till den röda tråden efter att du vandrat in på något annat. I min plånbok har jag en riktig röd tråd som vi funktionärer fick på F&S´s 30-års jubileum i Göteborg 2012. Jag tar faktiskt fram den ibland och ibland trillar den ur min plånbok bara sådär för att påminna mig när jag minst anar det och kanske mest behöver det.
Stay focused. Stay on track. Stay true to yourself. Stay true to your friends and loved ones. Be you, not someone else.
Jag är bra. Jag klarar det här. Jag tror på ödet och att jag genom livet testas på olika sätt. På gott och på ont. Inte alltid självvalt men oftast leder det på andra sidan till nåt bra.
Att överhopas av saker leder till att jag blir bättre. Bättre på att sålla och bättre på att fokusera. Påminnas om vad som är viktigt.
På lördag kommer jag stå på startlinjen stark och redo. Med fokus. Tillsammans med en av mina bästa vänner. Jag får en tår i ögat av ödmjukhet.
I jobbiga stunder uppkommer tvivel och rädsla. Jag slår bort dessa känslor.
"When the going gets tough the tough get going" hette en låt på 80-talet med Billy Ocean. Jag försöker fokusera på orden så att de går in i mitt huvud.
Jag hör i mitt huvud min mentala coach Terjes ord: "Fokusera på det du kan påverka. Lägg inte energi på det du inte kan påverka."
Hitta alltid tillbaka till den röda tråden efter att du vandrat in på något annat. I min plånbok har jag en riktig röd tråd som vi funktionärer fick på F&S´s 30-års jubileum i Göteborg 2012. Jag tar faktiskt fram den ibland och ibland trillar den ur min plånbok bara sådär för att påminna mig när jag minst anar det och kanske mest behöver det.
Stay focused. Stay on track. Stay true to yourself. Stay true to your friends and loved ones. Be you, not someone else.
Jag är bra. Jag klarar det här. Jag tror på ödet och att jag genom livet testas på olika sätt. På gott och på ont. Inte alltid självvalt men oftast leder det på andra sidan till nåt bra.
Att överhopas av saker leder till att jag blir bättre. Bättre på att sålla och bättre på att fokusera. Påminnas om vad som är viktigt.
På lördag kommer jag stå på startlinjen stark och redo. Med fokus. Tillsammans med en av mina bästa vänner. Jag får en tår i ögat av ödmjukhet.
tisdag 27 maj 2014
Jag, en del av Simcoachen Crew
Ok, nu ska jag inte hålla er på halster längre...
I helgen blev jag del av Simcoachen crew. En ära och inte nåt jag trodde när jag träffade Anna-Karin Lundin hösten 2012 och knappt klarade 25 meter crawl. Jag är fortfarande överväldigad och lyrisk efter helgen.
Läs mer HÄR!
Lovar återkomma med mer detaljer men just nu är jag lite överbelastad och försöker ladda så gott det går inför årets första swimruntävling, Utö Swimrun. Stay tuned!
I helgen blev jag del av Simcoachen crew. En ära och inte nåt jag trodde när jag träffade Anna-Karin Lundin hösten 2012 och knappt klarade 25 meter crawl. Jag är fortfarande överväldigad och lyrisk efter helgen.
Läs mer HÄR!
Lovar återkomma med mer detaljer men just nu är jag lite överbelastad och försöker ladda så gott det går inför årets första swimruntävling, Utö Swimrun. Stay tuned!
fredag 23 maj 2014
Montezumas hämnd och mot nya resor
I söndags åkte jag på tjänsteresa till Mexico. Ni vet med mitt "vanliga" jobb som jag inte skriver så mycket om här på min blogg.
Många var kommentarerna om att vilken lyckost jag var som fick åka till Mexico. Well, inte så avundsvärt enligt mig. Lång resa och tre dagar fulla av möten. Resan hem var ganska intressant och jag saxar här mitt inlägg från Facebook från igår:
"Denna resan kommer jag minnas indeed! På flygplatsen igår drabbades jag av Montezumas hämnd och satt och "tryckte" inne på VIP-loungen ända till planet gick. Inte mycket sömn på planet när man måste på toa var 10:nde minut! När vi så efter 10 timmar närmar oss London/Heathrow så är det kö pga oväder så vi cirklar en bra stund innan vi ska börja flyga in. Har inte mer än påbörjat inflygningen när de helt plötsligt i de värsta luftgroparna drar upp planet igen. Så går det en minut och kaptenen säger att han inte vågar en inflygning till och nu börjar bränslet ta slut så vi ska istället flyga till Manchester. Sen sitter vi där i två timmar på plattan i Manchester medans planet tankas och det inväntas ok att värsta ovädret lämnat Heathrow. Nu börjar det dock bli brådis för cabin crew börjar närma sig maxtid. Med fem minuters marginal landar vi på Heathrow. Står sen 4,5 timme i kö för att bli ombokad när de helt plötsligt stänger och i princip slänger ut oss. Då är kön till hotel reservation centre ca 200 meter lång så jag tänker chansa och ta en taxi. När jag är nästan längst fram i den kön blir jag informerad om att de bara tar cash/euros. Tillbaks till terminalen som jag hoppas inte stängts för att ta ut euros. Ser då en kille som ser ut som värsta hårdrockaren (långt hår, skägg och Iron Maiden t-shirt) som jag känner igen från min flight. Mest för att han såg ut som en slusk och satt i business. Slår följe med honom i en taxi och vi ger oss ut på hotelljakt. En timme och fem hotell senare checkar vi in på Holiday Inn (varsitt rum!) och blir mycket trevligt omhändertagna av en stor svart kille i receptionen som pratar lite svenska. Han kan lite för han har kört Kalmar Ironman flera gånger. Svettig som en skunk och inte så fräsch checkar jag in på mitt rum. Hittar ett par rena trosor i handväskan som jag nog glömt där på utresan. Försöker ringa British Airways men med 30 (!) inställda flighter från Heathrow idag pga ovädret tar det hur lång tid som helst! Hittar ett nummer till Sverige på min bokningslapp och där svarar en trevlig norska som hjälper mig och fixar en plats till mig på 07:40 flighten. Så skönt att jag hinner komma hem och kan andas några timmar innan nästa resa börjar på lördagen; får lov att återkomma senare om den resan :-)"
Nu är jag äntligen hemma. Imon ska jag så iväg igen. En resa jag nog inte trodde nånsin skulle ske men som gör att jag känner mig ärad. Ärad över att ha blivit utvald och att någon jag djupt respekterar tror på mig. Jag är nästan rörd. Det kommer bli bra. Stay tuned.
torsdag 15 maj 2014
Stafettvarvet 2014 och bubblan
Grymma tjejer var vi i alla fall och lika grymma var killarna i Simcoachens herrlag som även de kom in på en tredjeplats i herrklassen! Man kan ju undra om vi inte tävlade för Löpcoachen (tipstack till Ashkan), höhöhö.
Själv var det lite skräckblandad förtjusning att ge sig på en så kort distans med typ noll fartträning senaste månaderna. Konstigt nog verkar de flesta fortfarande tro att jag är en snabbis. Ursäkta men snabbheten tappar man ganska fort om man bara harvar distans, just saying!
Alltid kul att träffa personer man känner och fördelen med att ha kjol är att det är lätt för folk att se en! Det är alltid positivt att få så många fina kommentarer av deltagare, publik och funktionärer för kjolen; så tjejer - köp en (eller flera kjolar) ni med - finns HÄR men kommer även att finnas i montern på Göteborgsvarvet som Alpha Plus har.
Två av Alpha Plus produkter ur deras Mighty Sport sortiment laddade jag faktiskt med inför loppet igår:
Om det påverkade min prestation på loppet? Ja, hur ska man kunna veta det? Då måste man ju springa typ samma lopp UTAN den laddningen. Men kanske, kanske att jag kände mig lite mer piggare och hade lite mer sprutt i benen än tidigare. Svårt att säga men jag ska testa att köra liknande uppladdning igen faktiskt. Förutom mitt persiljeknaprande då, hehe.
Men hur kändes det då? Jag kan säga så här och hänvisa till ett blogginlägg av Mackan som handlar om total närvaro (läs HÄR!) och om det var nåt jag hade igår så var det just total närvaro.
Jag höll mig lugn innan start och stressade inte upp mig och när jag ställde mig i fållan för att vänta in Karin så var jag inne i min bubbla. Det var längesen jag var inne i den bubblan. Bubblan där det nästan är tyst trots alla runtomkring dig. Du har bara ett fokus och det är här och nu och nästan det enda du hör är hur ditt hjärta slår och hur du andas. Det är jobbigt och mycket ansträngande men du känner dig stark. Korta ögonblick går du ur bubblan om någon hejar tillräckligt högt så att du hör ditt namn och du vinkar eller ger ett leende tillbaks. Sen in i bubblan igen.
När jag stånkade uppför sista backen så sprang jag om jag vet inte hur många och kände mig starkare än nånsin. Sen nedför fegade jag då det kändes i foten. Precis i slutet av nedförsbacken och i en kurva blir jag omsprungen av Anders som fäller gårdagens bästa kommentar: "Det borde vara förbjudet att vara så solbränd!" Jag skrattar och går sen in i min bubbla igen. Passerar mina lagkamrater som tjoar och hejar. Då ökar jag sista biten. Går i mål. Går ca 20 meter och stannar. Kommer på att jag kanske ska stoppa klockan. Stoppar den på 15:21. Troligen var nog tiden 15:02 men det gör inget. Jag kliver ur min bubbla och hejar på folk jag känner. Får fina komplimanger om min kjol av en funktionär och en tjej som sprungit.
Sen drar vi hemåt till mig hela laget. Vi vill inte sitta och ha picknick i det blöta gräset. Det blir trevlig samvaro och mycket skratt. Jag kommer i säng alldeles för sent.
Samlar mina tankar idag och tänker på gårdagen. Ett fint minne på alla sätt. Det var skönt att vara i bubblan igen.
På lördag är det Göteborgsvarvet. Jag springer inte i år. Det är inget vemod över det. Det känns rätt att stå bredvid och heja. Det enda jag avundas de som springer är den där bubblan. När man är här och nu och helt uppe i det man gör och sin kropp.
Stort lycka till alla som springer Varvet på lördag!
Läs gärna min krönika från 2012 om mig och min nemesis/bästa vän - du hittar den HÄR!
tisdag 13 maj 2014
Test av Tailwind Nutrition
För ett tag sen blev jag kontaktad av Tailwind Nutrition Sweden då de undrade om jag ville testa deras sportdryck. Jag nappade på detta förslag och har nu testat deras produkt vid flera tillfällen. Den första påsen fick jag gratis men sen har jag beställt för egen peng flera påsar till.
Tailwind Nutrition är ett pulver som man blandar ut i vatten och finns i smakerna Mandarin/Apelsin, Bär, Citrus och Smakfri. Jag har testat Citrus, Mandarin/Apelsin och Smakfri. Min favorit av dessa är smakfri.
Jag har fått mycket info av Alexander på Tailwind om hur jag ska blanda, innehållet i sportdrycken och delger er denna information längre ned i texten och med kursiv stil.
Första gångerna blandade jag lite för dåligt och fick lite för lite energi men de senaste gångerna har det funkat bättre då jag tagit i mer pulver i vattnet.
Min mage som är ganska känslig har inte knorrat överhuvudtaget och jag gillar att det man blandar inte blir klibbigt och är färglöst oavsett smak eller ej. Det är extremt lättdrucket och smakar lite som Resorb men inte lika "starkt". Jag har kört det under långpass och även druckit lite innan och efter långpasset.
Kanske lite dyrt men om man har en känslig mage så är man nog villig att betala för att slippa magproblem.
Kan verkligen tänka mig att köpa det igen och använda på långpass eller längre löptävlingar men som ni förstår så är det inget jag kan använda på swimruntävlingar då man har med sig minimalt med utrustning (varken Maria eller jag har vätskebälte eller vätskeryggsäck då detta sinkar oss i simmet) och det som man kan stoppa in i våtdräkten är gels för att få energi utöver de energistationer som finns längs banan.
Här följer information som jag fått av Tailwind Nutrition själva och är alltså inget jag skrivit själv:
"Produkten har tagits fram av en amerikansk ultralöpare som ville hitta ett alternativ som funkade och det ligger en hel del forskning bakom detta men kort sagt så innehåller den dextros och sukros (dina kalorier), enkla glukosmolekyler som kroppen lätt tar upp och snabbt får ut till musklerna, elektrolyter som har en sammansättning som motsvarar samma sammansättning som det du svettas ut. Det är allt, inga konstiga e-nummer och inga konserveringsmedel. 100% naturlig utan färgämnen och med naturliga aromämnen.
När det kommer till elektrolyterna så efterliknar Tailwindsamma samansättning som ditt svett för en given mängd vatten. Det mesta av det du svettas ut är Natrium följt avmindre mängder Kalium, Kalcium och Magnesium, efter det är det bara små mängder spårämnen från det du ätit. Det är intressant att se att många andra produkter inte innehåller tillräckligt med elektrolyter i jämförelse med vad du svettas ut eller så marknadsförs andra saker som inte ens är en del av det vi svettas ut. Tailwind tillvägagångsätt är att tillsätta elektrolyterna direkt i drycken för att det ska vara lätt att se till att man ersätter det man förlorar under passet.
Tailwind Nutrition är ett pulver som man blandar ut i vatten och finns i smakerna Mandarin/Apelsin, Bär, Citrus och Smakfri. Jag har testat Citrus, Mandarin/Apelsin och Smakfri. Min favorit av dessa är smakfri.
Jag har fått mycket info av Alexander på Tailwind om hur jag ska blanda, innehållet i sportdrycken och delger er denna information längre ned i texten och med kursiv stil.
Första gångerna blandade jag lite för dåligt och fick lite för lite energi men de senaste gångerna har det funkat bättre då jag tagit i mer pulver i vattnet.
Min mage som är ganska känslig har inte knorrat överhuvudtaget och jag gillar att det man blandar inte blir klibbigt och är färglöst oavsett smak eller ej. Det är extremt lättdrucket och smakar lite som Resorb men inte lika "starkt". Jag har kört det under långpass och även druckit lite innan och efter långpasset.
Kanske lite dyrt men om man har en känslig mage så är man nog villig att betala för att slippa magproblem.
Kan verkligen tänka mig att köpa det igen och använda på långpass eller längre löptävlingar men som ni förstår så är det inget jag kan använda på swimruntävlingar då man har med sig minimalt med utrustning (varken Maria eller jag har vätskebälte eller vätskeryggsäck då detta sinkar oss i simmet) och det som man kan stoppa in i våtdräkten är gels för att få energi utöver de energistationer som finns längs banan.
Här följer information som jag fått av Tailwind Nutrition själva och är alltså inget jag skrivit själv:
"Produkten har tagits fram av en amerikansk ultralöpare som ville hitta ett alternativ som funkade och det ligger en hel del forskning bakom detta men kort sagt så innehåller den dextros och sukros (dina kalorier), enkla glukosmolekyler som kroppen lätt tar upp och snabbt får ut till musklerna, elektrolyter som har en sammansättning som motsvarar samma sammansättning som det du svettas ut. Det är allt, inga konstiga e-nummer och inga konserveringsmedel. 100% naturlig utan färgämnen och med naturliga aromämnen.
Fördelarna med att dricka sin
energi (vs. gels eller bars) är att det blir lättare att
hålla reda på sitt kaloriintag, det blir enklare att inta den och
att få ett stadigt och kontinuerligt intag av energin.
Att sippa regelbundet medför ett jämt intag av energi, elektrolyter och vätska vilket hjälper till att hålla din vätske- och energibalans stadig och det är snällt mot matspjälkningssystemet. I jämförelse med att inta gels och bars som stressar matspjälkningssystemet och ger toppar och dalar i energi- och elektrolytnivåerna.
Att sippa regelbundet medför ett jämt intag av energi, elektrolyter och vätska vilket hjälper till att hålla din vätske- och energibalans stadig och det är snällt mot matspjälkningssystemet. I jämförelse med att inta gels och bars som stressar matspjälkningssystemet och ger toppar och dalar i energi- och elektrolytnivåerna.
Under medelhårda träningspass
bränner vi i snitt ca 500 kcal i timmen, tyvärr klarar
människan bara av att bryta ner runt 250-300 kcal i timmen.
Så man ligger alltid på ett minus när det kommer till
glykogendepåerna och den del som fattas måste
ersättas genom fettförbränning. Tailwinds’s källa till energi är
en blandning mellan dextros och sukros. Dextros är en glukosmolekyl som kallas
d-glukos som är färdig att användas av kroppen som energi till musklerna.
Fördelarna med dextros är att det ger snabb energi, tas lätt upp, och har
en svag sötma. Eftersom den är så lätt och snabb att ta upp så hjälper
dextroset till att fylla det direkta behovet av energimedans det nästan
inte har någon påverkan alls på matspjälkningen och
därmed slipper man magproblem. Andra sportdrycker bygger ofta på
maltodextrin som tar längre tid att bryta ner och är tuffare mot
matspjälkningssystemet. Det medför att det tar längre tid att
få ut energin till muskeln ochdet kan även medföra att man får en
långsammare eller till och med stoppad matspjälkning (känslan av att man
känner sig mätt och uppblåst). Tailwind innehåller även en liten del sukros för
att tillföra lite sötma till smaken. Det gör även att men tar vara på effekten
av att tillföra två olika kolhydrater,vilket gör att upptaget blir ännu
snabbare.
Lite kort om protein: Protein är en
väldigt komplex molekyl som sätter stora krav på matspjälkningssystemet och har
en stark koppling till magproblem under träning. Nya studier visar även att det
inte finns några fördelar med protein för prestationen under
kondiditonsidrottande. Av dessa anledningar innehåller Tailwind inget protein.
När det kommer till elektrolyterna så efterliknar Tailwindsamma samansättning som ditt svett för en given mängd vatten. Det mesta av det du svettas ut är Natrium följt avmindre mängder Kalium, Kalcium och Magnesium, efter det är det bara små mängder spårämnen från det du ätit. Det är intressant att se att många andra produkter inte innehåller tillräckligt med elektrolyter i jämförelse med vad du svettas ut eller så marknadsförs andra saker som inte ens är en del av det vi svettas ut. Tailwind tillvägagångsätt är att tillsätta elektrolyterna direkt i drycken för att det ska vara lätt att se till att man ersätter det man förlorar under passet.
Smaken och texturen är viktig då många
drycker och dryck+gel kombinationer är svåra att fortsätta stoppa i sig
under ett längre tävlings- eller träningspass. Tailwind har en väldigt
mild smak som är precis lagom söt för att du ska kunna fortsätta dricka den, men
inte i närheten lika söt som våra konkurrenters. Den kan efterliknas med
smaken av svagt smaksatt vatten. Den har testats under event på över 16
timmar som enda källa och många tycker fortfarande då att den är angenäm att
dricka. Undantaget är de som tycker om den söta smaken eller de som är känsliga
för Natrium.
Alla ingredienser
inklusive aromämnena är naturliga. Inga artificiella ingredienser,
konserveringsmedel eller konstiga e-ämnen. Den fungerar helt enkelt, och tillåter dig att må bra när
du presterar som bäst."
Tack Tailwind Nutrition att jag fick testa er produkt och lycka till med lanseringen i Sverige!
måndag 12 maj 2014
Träningsläger på Mallorca
Tiden går fort när man har roligt, dvs tränar och umgås med goda vänner. En del häng blev det runt denna poolen:
Vi hade "snyltat" in oss på några goda vänner som hyrt ett hus i Alcudia. Två i detta sällskap skulle köra triathlontävlingen som gick av stapeln den 10/5 (för mer info om tävlingen klicka HÄR). Så vi kom från olika håll i Sverige och stannade olika länge i det där fina huset och när vi åkte hem igår efter att ha varit där sen i onsdags så var det några som var kvar (lyckostar!).
Detta var alltså inte en arrangerad träningsresa utan den gick helt i privat regi. Jag förstår att träning på Mallorca handlar mycket om cykling och då just cykling i bergen men som ni vet så ägnar jag mig bara åt cykling för att ta mig till och från jobbet på en gammal damcykel med cykelkorg så det fick istället bli lite löpning/trekking i bergen.
Man kan ju tillsammans med sin tävlingspartner och kompis få för sig att man ska ta sig upp på närmsta högsta toppen. När man sen får reda på att det finns stigar som gör att detta är genomförbart så tackar man ju inte nej. Och när man passerat berget på baksidan och ser denna viken då måste man ju ta sig dit ner för ett dopp:
Ni kanske inte tycker att det ser så brant ut ned till viken men det kan jag lova att det var! Det finns en anledning till att det ligger en båt i viken, det är nog lättaste sättet att ta sig dit...
Sen när man badat klart så återstår ju bestigningen av det där berget och vägen dit var brant och man fick se upp för "galna" bergsgetter som lurade i buskarna (obs på bilden Maria och inte en galen get):
Vilka vyer det var! Jag som dock är höjdrädd tog inte fram kameran så många gånger. Och när Maria ställde sig vid ett stup och ropade hur vackert det var så ställde jag mig en liten bit bort, hahaha.
När man sen tagit sig ned från berget så är det skönt att springa längs havet tillbaka till huset, vända sig om och ta ett kort på toppen man just tagit sig runt och upp på:
Vi var ute i nästan fyra timmar och avverkade en bit över 24 km. Hur många höjdmetrar kollade jag inte i klockan men det var ett rejält pass med underbara vyer som jag aldrig kommer glömma och som kameran inte riktigt kan göra rättvisa. Jag kommer ihåg att jag flera gånger sa till Maria att bara titta och ta in.
Efter ett så långt pass så blir det så klart återhämtningsöl och då hamnar man i en sån trevlig stämning att man går bort till den lilla lokala affären och köper matchande team-hattar:
Ju längre kvällen gick så blev de där hattarna föremål för alla möjliga tänkbara roliga scenarios och några i sällskapet tyckte vi skulle skippa badmössorna på våra tävlingar i år och köra med hattarna istället, hahaha.
Matchande våtdräkter måste man ju ha på sitt morgonsim:
Tunna, fina våtdräkter från Camaro.
Fast ärligt så var det ganska varmt i vattnet, ca 20 grader, så att gå ned och bada kunde man även göra så här:
Ok, jag tog av mig kjol och skor så klart!
Förutom underbart sällskap och mycket träning så var det skönt för mig att detoxa från allt internet-brus. Jag kollade inte Facebook, Twitter eller Instagram och det var sparsamt med inlägg från min sida. Jag reggade inte ens min träning förrän jag kom hem igår.
Underbart vackra Mallorca, jag vill tillbaka! Det var alldeles för få dagar ju! Men det var det som gick att pressa in i vår gemensamma kalender. Maj kommer att bli en mycket hektisk månad. Det ena avlöser det andra. Vår första swimruntävling för i år närmar sig med stormsteg; Utö Swimrun den 31/5.
Ni kanske undrar om det var några skandaler då? Well, förutom tatuerade topplessa damer, nakenfiskande män, alldeles för många grillspett och en vin-incident i poolen så avslöjar jag INGET - What happens on Mallorca stays on Mallorca!
tisdag 6 maj 2014
Drar till solen...
...i några dagar! Närmare bestämt Mallorca/Mallis. Tillsammans med min parhäst för att kanske ta ett liknande kort som det här från förra året:
Vi höres!
/Eva
P.S. Kanske blir lite uppdateringar på vår Facebooksida Team ICA Supermarket Majorna så om ni inte gillar sidan redan så gå in och gör det! D.S.
söndag 4 maj 2014
Race report Soteleden Terräng Marathon
Ja så här glada var Maria och jag innan loppet:
Likadana skor hade vi oxå:
Tanken var att vi skulle springa loppet ihop men om nån ville springa fortare/långsammare under resans gång var det ok.
Vi fick våra kartor och märkte ut var kontrollerna fanns och precis innan start höll arrangören IK Granit ett kort race meeting och förklarade lite mer om färger vi skulle följa på leden bl.a. Det var tur att jag kom ihåg sakerna som sades för de "räddade" mig i slutet.
Starten gick klockan 10:00 och vi dundrade iväg. Nästan direkt sprang vi fel. Vi följde röd/vit markering och det var fel, det var orange/vit vi skulle följa.
Men sen flöt det på. Ganska tidigt passerade vi ett älgkadaver! I slutet av loppet gick mina tankar tillbaka till just detta kadaver och att det bästa för dagen kanske skulle varit att jag redan då lagt mig där brevid som ett snyggt lik då det nog hade varit en "bättre" prestation än det jag sedan skulle göra i verkligheten.
Det var direkt kuperat och mycket rötter. Mest singletrack och skulle man om fick man säga till eller gå ut i spenaten. Vissa stigningar gick inte att springa i utan man gick. Kilometrarna tickade långsamt på. Någon frågade om jag kände Krister på jogg.se då han kände igen mig och kjolen och en kille vid namn Anders presenterade sig som en väns kusin.
Mina tankar började gå i banor som: "Ska det vara så här i 44k?" Jag frågade Anders som låg bakom mig (Maria framför) och han sa: "Ja, visste du inte det?" Nä, den lilla detaljen hade jag missat, haha.
Runt 10k så vred jag till högerfoten rejält. Hoppade på ett ben några steg men fortsatte att springa. Sen vred jag till den minst tre gånger till. Nu började jag fega och drog ned på farten. Sa till Maria att släppa mig. Sen kom jag och Anders ikapp henne i en backe igen och därifrån slog de följe och jag körde mitt egna lopp. Detta var vid ca 18k.
När det gick nedför kändes det rejält i foten och jag fegade rejält. Jag som älskar att stå på utför körde bromsteknik och framsida lår var inte speciellt glada.
Nådde högsta toppen på loppet vid 21k och där stod man på ett berg och när man tittade runtomkring sig var det bara skog, skog och skog.
Vid 27k och Nordens Ark visste jag att det skulle vara lite mer mat och tänkte att om jag skulle bryta var det här bästa stället.
Men det var så vacker natur och jag kunde ju gå på foten så jag bestämde mig för att fortsätta. Jag var inte låg på energi eller hade ont mer än att framsida lår började trilskas åsså foten såklart.
Från 27k och fram till mål blev det mycket gång. Lätt jogg på de få lätta partier som fanns.
Det var mycket teknisk terräng HELA loppet och jag förstod redan under loppet att det var för tidigt för min fot. Om jag jämför detta loppet med Sandsjöbacka Trail Marathon så var detta 10 gånger svårare om inte mer. Rötter, stenar, singletracks, nästan obanat på vissa ställen, stigningar som mer kan liknas vid klättring och detta pågick hela banan mer eller mindre.
Tillbaka till mig då och loppet. Jag segade mig vidare och hade väl nån tanke att kanske komma in under 6 timmar men insåg när det var 5k att det inte skulle gå. Ytterligare en felspringning som dock jag får skylla mig själv att jag gjorde när jag följde några andra trots att jag sa att det var fel.
Sista 7k är jag glad att jag mindes det de sagt för annars hade det blivit ännu mera felspring. Totalen på min klocka blev nästan 46k och som ni förstår att när man är trött så vill man inte springa nåt extra.
Sprang haltandes sista biten i mål där jag möttes av Maria som varit orolig för vad som hänt. Hon hade kommit in på en andraplats och hade slagit följe med Anders resten av loppet. En timme skiljde på våra tider.
Glad är man efter målgång:
Sen satte jag mig i bilen utan att byta om. Jag visste att jag hade blåsor men levde i förnekelse tills jag kommit hem och tagit av mig skorna. Både skor och strumpor luktade sumpmark så jag körde fort hem för att inte dö av denna lukt!!!
Här några fina bilder på mina fötter och hur de såg ut efter 6,5h i skogen:
Ja och här ser ni återigen min svullna högerfot!
Jag tackar arrangörerna son gjorde ett jättebra jobb tillsammans med alla funktionärer.
Tack för Icebuggympapåse, buff och såklart medalj:
Sen fick jag med min femteplats nån form "tröstpris" när de såg mig halta runt efteråt:
En ryggsäck! Mycket bra för min håller på att falla isär...
Jag kommer tillbaka nästa år! Jag vill ha revansch på den banan!
Vill ni veta mer om loppet och vill kolla karta eller annat så hittar ni hemsidan www.sltm.nu
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)