Grymma tjejer var vi i alla fall och lika grymma var killarna i Simcoachens herrlag som även de kom in på en tredjeplats i herrklassen! Man kan ju undra om vi inte tävlade för Löpcoachen (tipstack till Ashkan), höhöhö.
Själv var det lite skräckblandad förtjusning att ge sig på en så kort distans med typ noll fartträning senaste månaderna. Konstigt nog verkar de flesta fortfarande tro att jag är en snabbis. Ursäkta men snabbheten tappar man ganska fort om man bara harvar distans, just saying!
Alltid kul att träffa personer man känner och fördelen med att ha kjol är att det är lätt för folk att se en! Det är alltid positivt att få så många fina kommentarer av deltagare, publik och funktionärer för kjolen; så tjejer - köp en (eller flera kjolar) ni med - finns HÄR men kommer även att finnas i montern på Göteborgsvarvet som Alpha Plus har.
Två av Alpha Plus produkter ur deras Mighty Sport sortiment laddade jag faktiskt med inför loppet igår:
Om det påverkade min prestation på loppet? Ja, hur ska man kunna veta det? Då måste man ju springa typ samma lopp UTAN den laddningen. Men kanske, kanske att jag kände mig lite mer piggare och hade lite mer sprutt i benen än tidigare. Svårt att säga men jag ska testa att köra liknande uppladdning igen faktiskt. Förutom mitt persiljeknaprande då, hehe.
Men hur kändes det då? Jag kan säga så här och hänvisa till ett blogginlägg av Mackan som handlar om total närvaro (läs HÄR!) och om det var nåt jag hade igår så var det just total närvaro.
Jag höll mig lugn innan start och stressade inte upp mig och när jag ställde mig i fållan för att vänta in Karin så var jag inne i min bubbla. Det var längesen jag var inne i den bubblan. Bubblan där det nästan är tyst trots alla runtomkring dig. Du har bara ett fokus och det är här och nu och nästan det enda du hör är hur ditt hjärta slår och hur du andas. Det är jobbigt och mycket ansträngande men du känner dig stark. Korta ögonblick går du ur bubblan om någon hejar tillräckligt högt så att du hör ditt namn och du vinkar eller ger ett leende tillbaks. Sen in i bubblan igen.
När jag stånkade uppför sista backen så sprang jag om jag vet inte hur många och kände mig starkare än nånsin. Sen nedför fegade jag då det kändes i foten. Precis i slutet av nedförsbacken och i en kurva blir jag omsprungen av Anders som fäller gårdagens bästa kommentar: "Det borde vara förbjudet att vara så solbränd!" Jag skrattar och går sen in i min bubbla igen. Passerar mina lagkamrater som tjoar och hejar. Då ökar jag sista biten. Går i mål. Går ca 20 meter och stannar. Kommer på att jag kanske ska stoppa klockan. Stoppar den på 15:21. Troligen var nog tiden 15:02 men det gör inget. Jag kliver ur min bubbla och hejar på folk jag känner. Får fina komplimanger om min kjol av en funktionär och en tjej som sprungit.
Sen drar vi hemåt till mig hela laget. Vi vill inte sitta och ha picknick i det blöta gräset. Det blir trevlig samvaro och mycket skratt. Jag kommer i säng alldeles för sent.
Samlar mina tankar idag och tänker på gårdagen. Ett fint minne på alla sätt. Det var skönt att vara i bubblan igen.
På lördag är det Göteborgsvarvet. Jag springer inte i år. Det är inget vemod över det. Det känns rätt att stå bredvid och heja. Det enda jag avundas de som springer är den där bubblan. När man är här och nu och helt uppe i det man gör och sin kropp.
Stort lycka till alla som springer Varvet på lördag!
Läs gärna min krönika från 2012 om mig och min nemesis/bästa vän - du hittar den HÄR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar