Race report Soteleden Terräng Marathon

Ja så här glada var Maria och jag innan loppet:

Likadana skor hade vi oxå:

Tanken var att vi skulle springa loppet ihop men om nån ville springa fortare/långsammare under resans gång var det ok. 

Vi fick våra kartor och märkte ut var kontrollerna fanns och precis innan start höll arrangören IK Granit ett kort race meeting och förklarade lite mer om färger vi skulle följa på leden bl.a. Det var tur att jag kom ihåg sakerna som sades för de "räddade" mig i slutet. 

Starten gick klockan 10:00 och vi dundrade iväg. Nästan direkt sprang vi fel. Vi följde röd/vit markering och det var fel, det var orange/vit vi skulle följa. 

Men sen flöt det på. Ganska tidigt passerade vi ett älgkadaver! I slutet av loppet gick mina tankar tillbaka till just detta kadaver och att det bästa för dagen kanske skulle varit att jag redan då lagt mig där brevid som ett snyggt lik då det nog hade varit en "bättre" prestation än det jag sedan skulle göra i verkligheten. 

Det var direkt kuperat och mycket rötter. Mest singletrack och skulle man om fick man säga till eller gå ut i spenaten. Vissa stigningar gick inte att springa i utan man gick. Kilometrarna tickade långsamt på. Någon frågade om jag kände Krister på jogg.se då han kände igen mig och kjolen och en kille vid namn Anders presenterade sig som en väns kusin. 

Mina tankar började gå i banor som: "Ska det vara så här i 44k?" Jag frågade Anders som låg bakom mig (Maria framför) och han sa: "Ja, visste du inte det?" Nä, den lilla detaljen hade jag missat, haha. 

Runt 10k så vred jag till högerfoten rejält. Hoppade på ett ben några steg men fortsatte att springa. Sen vred jag till den minst tre gånger till. Nu började jag fega och drog ned på farten. Sa till Maria att släppa mig. Sen kom jag och Anders ikapp henne i en backe igen och därifrån slog de följe och jag körde mitt egna lopp. Detta var vid ca 18k. 

När det gick nedför kändes det rejält i foten och jag fegade rejält. Jag som älskar att stå på utför körde bromsteknik och framsida lår var inte speciellt glada. 

Nådde högsta toppen på loppet vid 21k och där stod man på ett berg och när man tittade runtomkring sig var det bara skog, skog och skog. 

Vid 27k och Nordens Ark visste jag att det skulle vara lite mer mat och tänkte att om jag skulle bryta var det här bästa stället. 

Men det var så vacker natur och jag kunde ju gå på foten så jag bestämde mig för att fortsätta. Jag var inte låg på energi eller hade ont mer än att framsida lår började trilskas åsså foten såklart. 

Från 27k och fram till mål blev det mycket gång. Lätt jogg på de få lätta partier som fanns. 

Det var mycket teknisk terräng HELA loppet och jag förstod redan under loppet att det var för tidigt för min fot. Om jag jämför detta loppet med Sandsjöbacka Trail Marathon så var detta 10 gånger svårare om inte mer. Rötter, stenar, singletracks, nästan obanat på vissa ställen, stigningar som mer kan liknas vid klättring och detta pågick hela banan mer eller mindre. 

Tillbaka till mig då och loppet. Jag segade mig vidare och hade väl nån tanke att kanske komma in under 6 timmar men insåg när det var 5k att det inte skulle gå. Ytterligare en felspringning som dock jag får skylla mig själv att jag gjorde när jag följde några andra trots att jag sa att det var fel. 

Sista 7k är jag glad att jag mindes det de sagt för annars hade det blivit ännu mera felspring. Totalen på min klocka blev nästan 46k och som ni förstår att när man är trött så vill man inte springa nåt extra. 

Sprang haltandes sista biten i mål där jag möttes av Maria som varit orolig för vad som hänt. Hon hade kommit in på en andraplats och hade slagit följe med Anders resten av loppet. En timme skiljde på våra tider. 

Glad är man efter målgång:

Sen satte jag mig i bilen utan att byta om. Jag visste att jag hade blåsor men levde i förnekelse tills jag kommit hem och tagit av mig skorna. Både skor och strumpor luktade sumpmark så jag körde fort hem för att inte dö av denna lukt!!! 

Här några fina bilder på mina fötter och hur de såg ut efter 6,5h i skogen: 

Ja och här ser ni återigen min svullna högerfot! 

Jag tackar arrangörerna son gjorde ett jättebra jobb tillsammans med alla funktionärer. 

Tack för Icebuggympapåse, buff och såklart medalj:

Sen fick jag med min femteplats nån form "tröstpris" när de såg mig halta runt efteråt:

En ryggsäck! Mycket bra för min håller på att falla isär...

Jag kommer tillbaka nästa år! Jag vill ha revansch på den banan! 

Vill ni veta mer om loppet och vill kolla karta eller annat så hittar ni hemsidan www.sltm.nu