Montezumas hämnd och mot nya resor

I söndags åkte jag på tjänsteresa till Mexico. Ni vet med mitt "vanliga" jobb som jag inte skriver så mycket om här på min blogg. 

Många var kommentarerna om att vilken lyckost jag var som fick åka till Mexico. Well, inte så avundsvärt enligt mig. Lång resa och tre dagar fulla av möten. Resan hem var ganska intressant och jag saxar här mitt inlägg från Facebook från igår: 

"Denna resan kommer jag minnas indeed! På flygplatsen igår drabbades jag av Montezumas hämnd och satt och "tryckte" inne på VIP-loungen ända till planet gick. Inte mycket sömn på planet när man måste på toa var 10:nde minut! När vi så efter 10 timmar närmar oss London/Heathrow så är det kö pga oväder så vi cirklar en bra stund innan vi ska börja flyga in. Har inte mer än påbörjat inflygningen när de helt plötsligt i de värsta luftgroparna drar upp planet igen. Så går det en minut och kaptenen säger att han inte vågar en inflygning till och nu börjar bränslet ta slut så vi ska istället flyga till Manchester. Sen sitter vi där i två timmar på plattan i Manchester medans planet tankas och det inväntas ok att värsta ovädret lämnat Heathrow. Nu börjar det dock bli brådis för cabin crew börjar närma sig maxtid. Med fem minuters marginal landar vi på Heathrow. Står sen 4,5 timme i kö för att bli ombokad när de helt plötsligt stänger och i princip slänger ut oss. Då är kön till hotel reservation centre ca 200 meter lång så jag tänker chansa och ta en taxi. När jag är nästan längst fram i den kön blir jag informerad om att de bara tar cash/euros. Tillbaks till terminalen som jag hoppas inte stängts för att ta ut euros. Ser då en kille som ser ut som värsta hårdrockaren (långt hår, skägg och Iron Maiden t-shirt) som jag känner igen från min flight. Mest för att han såg ut som en slusk och satt i business. Slår följe med honom i en taxi och vi ger oss ut på hotelljakt. En timme och fem hotell senare checkar vi in på Holiday Inn (varsitt rum!) och blir mycket trevligt omhändertagna av en stor svart kille i receptionen som pratar lite svenska. Han kan lite för han har kört Kalmar Ironman flera gånger. Svettig som en skunk och inte så fräsch checkar jag in på mitt rum. Hittar ett par rena trosor i handväskan som jag nog glömt där på utresan. Försöker ringa British Airways men med 30 (!) inställda flighter från Heathrow idag pga ovädret tar det hur lång tid som helst! Hittar ett nummer till Sverige på min bokningslapp och där svarar en trevlig norska som hjälper mig och fixar en plats till mig på 07:40 flighten. Så skönt att jag hinner komma hem och kan andas några timmar innan nästa resa börjar på lördagen; får lov att återkomma senare om den resan :-)" 

Nu är jag äntligen hemma. Imon ska jag så iväg igen. En resa jag nog inte trodde nånsin skulle ske men som gör att jag känner mig ärad. Ärad över att ha blivit utvald och att någon jag djupt respekterar tror på mig. Jag är nästan rörd. Det kommer bli bra. Stay tuned.