Liten update, nya kurser och Playitas

 

Livet rullar på och även om jag själv pga först ett skov i min astma och sen influensa inte känner mig på topp utan mer långt nere i Marianergraven så tränar jag andra.

 

Nya kurser morgonsim på Valhalla som startar efter Påsk och sen introkurs i Open Water som går i juni:  

 

 

För info och bokning läs mer HÄR!

 

I april åker jag igen med Simcoachen till Playitas och det har inkommit några avbokningar så är man sugen på att åka dit så klicka HÄR eller HÄR!

 

Annars känns det skönt att det börjar bli ljusare igen och jag känner ingen stress över min uteblivna form för min första inplanerade tävling är inte förrän i augusti.

 

Ha det fint!

 

/Eva

 

 

Simcoachen på Playitas nov-2015

 

Hej på er!

 

Länge sen jag skrev något här men tänkte dela främst bilder med er från min resa till Playitas på Fuerteventura med Simcoachen som jag nyss är hemkommen ifrån.

Lite annorlunda än när jag var där i april 2013 och vill ni läsa det inlägget som är mer skrivet ur en deltagares ögon så läs det HÄR!

 

För mig var det en stor ära att 2,5 år senare få återvända till Playitas och då som coach och inte deltagare. Att få stå på kanten och hålla simpass med min mentor och inspiration Anna-Karin Lundin var väldigt stort för mig. Jag har så mycket kvar att lära både som simcoach och simmare men jag lär mig mer och mer för varje pass. Att någon tror på dig och ger dig förtroendet att få följa med och göra detta gör mig väldigt ödmjuk, stolt och tacksam.

 

Nu hemkommen så kan jag säga så här: Vilken erfarenhet och vilka underbara deltagare! MEN vad trött jag är! Helt SLUT! Och då ska ni veta att jag knappt tränade nåt alls själv!

 

Här följer i alla fall bilder med lite text för att ni ska kunna dela detta med mig:

 

 

 

Den olympiska poolen där vi coachar deltagare. Ni förstår att man blir brun när man "jobbar", bra va?

Ja, där ser ni mig! På kanten! Fototack till Karin Brywe.

 

 

Och här är Bossen och jag i LIKADANA kläder, hahaha. OBS! Vi kom inte överens om klädval utan det bara blev att vi flera gånger körde likadant. Fototack till AK Lundin.

Löpturen bort till fyren är välkänd på Playitas och vägen dit springer man som i ett månlandskap. Eller ja, kanske Star Wars-landskap. Jag menar ser det inte ut som Tatooine? Tittar man tillräckligt länge på bilden ser man R2D2 och C3PO jagas av Sandfolk. Eller kanske några Jawas? Eller är det inte Luke eller Obi-Wan man ser lite längre ned?

 

 

På sin lediga dag kan man åka till en väldigt avlägsen strand där man skulle tagit med surfbrädan och kanske skulle valt en jeep istället för en Opel mini-buss att ta sig fram på serpentinvägarna...

 

Men belöningen man får när man tagit sig ned är magisk. Och där sitter Bossen och tar kort på vattnet. En av mina favoritbilder.

 

Sen tar man sig en promenad bort till den där svarta klippan som ser ut som toppen på en tumme. Här ser ni Cecilia Hedin göra fotspår i sanden.

 

Sen bara måste man bada i vågorna och skrika rakt ut! Bikinin kommer från PowerWoman. Och foto är taget av Bjarne Koning.

Sen kan man ju få för sig att man ska försöka klättra upp för en sandklippa som delvis är hård, packad sand och delvis lös som sipprar nedför benet...Fototack till Cecilia Hedin.

 

Här ser ni förresten samma Cecilia när jag visar henne, ja man kan ju undra vad jag visar. Båda har ju matchad bikinisarna också, hahaha. Återigen från PowerWoman. Foto AK Lundin.

 

 

Morgonjogg i bergen blev det några även om vissa kanske nog ska klassas som MORGONTREKKING pga lutningen. Och ja, man kan stoppa ned en vattenflaska i kjolen. Och ja, nu tror jag ni kan lista ut vart kjolen kommer ifrån. Foto Bjarne Koning.

 

Bäst är att bo med någon man verkligen gillar och som gillar samma saker som du. Som tex att sjunga karaoke i en halvdöd sportbar utan att skämmas. Tack Karin Brywe! Fototack AK Lundin.

 

Tro nu inte att vi bara simmat i den olympiska poolen utan vi har faktiskt även simmat i bukten nedanför anläggningen. Och ja, jag ser ganska bister och bestämd ut på bilden men sån är jag, hahaha. Fototack till Lars Norén.

Sen efter en vecka är det ganska skönt att klippa av sig det där "lekarmbandet" och åka hem till "verkligheten", eller vad tror ni?

Stort tack till alla deltagare och vår samarbetspartner Löplabbet.

Är ni sugna på att åka på simläger med Simcoachen så är det nytt läger i april - för mer info läs HÄR och HÄR! Det finns kurs både för nybörjare och de som kört ett tag!

Nu är det tillbaks till saltgruvan för mig...redan dagen efter ankomst var det simgrupp 07:00 på Valhallabadet. Dock blir det vila över jul- och nyår från coachande.

/Eva

Uppdatering november

 

Där ligger jag på min bänk uppe i Änggårdsbergen. Tittar upp i himlen och tänker. Reflekterar och planerar.

 

2015 blev ju inte alls som jag tänkt mig. Nästan varenda tävling under året har innehållit olika mått av "trauman". För mig som är en tänkande och väldigt känslosam människa så har allt det där tärt på mig och jag känner att mitt behov av mental återhämtning och att vara själv har varit extra stort nu de senaste månaderna. Jag kan inte bara rusa på.

 

Onsdagspassen med Löparglädje kom igång förra veckan och kommer att köra fram till jul. Välkomna ni som bor i Göteborg!

 

I slutet november så åker jag till Playitas på simläger med Simcoachen. Jag åker dit som coach även om jag såklart kommer simma en del själv. Det finns platser kvar om någon som läser min blogg är sugen!

 

Mina tankar och min energi går just nu främst till att träna andra.  Min egen träning rullar på utan något mål i horisonten och det känns bra. Som det ser ut nu så är det detta fokus som kommer bli 2016.

 

/Eva

Löparglädje Göteborg

Är stolt över att meddela att jag är Löparglädjes ambassadör i Göteborg.

Fr.o.m onsdagen den 4/11 kl 18:00 så kommer jag hålla pass med utgångspunkt Röda Sten. Passen är gratis och alla är välkomna! 

Är du intresserad så läs mer HÄR! 

Swimrun för hela slanten!

Igår var sista gången på min open water-kurs i Sisjön för Simcoachen. Vi avslutade med swimrun och det var så kul att se att flera som inte testat innan blev bitna direkt!

Tack alla härliga deltagare som härdat ut i kylan som varit nu i juni. Jag önskar er stort lycka till med er träning och tävlande i sommar. 

Annars rullar min träning på och som ni förstår så är det löp och sim och löp och sim i kombo. 

Härligt att dra ihop andra swimrunners och köra pass ihop. Idag tex en underbar runda ute i Önnered/Ganlet tidigt på morgonen där havet låg spegelblankt, solen lyste, inga maneter och man fick nästan tårar när man sprang där ute på klipporna. Naturupplevelsen i swimrun i kombo att du tar dig fram helt för egen maskin över hav och land tilltalar mig enormt. Idag hade vi dessutom celebert besök av rapparen/atleten/vinkännaren/föreläsaren/swimrunnern/mångsysslaren Petter: 

Känns underbart att swimrun är en så inkluderande sport där man kan mötas på en parkering vid havet och bara köra. Prestigelöst och vackert. 

Nästa tävling på tapeten för mig är Wet Rock Race nu i juli. En tävling där jag faktiskt gjorde min swimrundebut 2012 med Louise Johansson och vi kom tvåa efter att ha lett loppet men gjort ett felaktigt vägval och sen 2013 när jag tillsammans med Elenor Hjelm gjorde ett bättre vägval och vann. I år kör jag med min goda vän och Simcoachen-kollega Anna Rosén Rösiö som precis som jag 2012 gör debut i swimrun. 

Vill ni läsa vår lagpresentation så kan ni göra det HÄR! 

/Eva 

Det rullar på...

                  

                  

 

Ja, där står jag i dörröppningen i vår hall och tar kort igen. Någon kanske undrar hur de där smala vristerna kan springa utan att gå av? Eller reflekterar över att det inte är lika många skor som vanligt; har det städats? Och ska hon ha med sig i-Pad:en på löprundan?

 

Det tas kort i hallen (vill du se dem så följ mig på Instagram @evafridman), det springs, det simmas, det styrketränas, det tränas andra i simning och löpning och lite annat. Det rullar på. Det är skönt när det rullar på. När kroppen inte strular och det enda jag då kan fokusera på är att fortsätta på den inslagna banan. Jobba upp min kondis som i både löp och sim tappade ganska mycket under vintern. Men jag är inte orolig för rullar det bara på så ordnar det sig, det vet jag. Jag har gjort det här förut.

 

Tävlingar då? Well, det är många terränglopp som lockar nu under april/maj men vi får se. Men tro inte att jag inte tävlar för det gör jag. I skogen/bergen. Där finns en överjävlig slinga på 13 km som är min nya referensslinga. Det är mest upp, upp åsså lite mer upp. Det går fort men det går inte fort. Snittiderna kan få en att tro att jag slöjoggar, så är inte fallet. Sista månaden så har jag tillsammans med vald sparringpartner för dagen (alla är ju jättesugna att följa med på Dödsslingan som jag kallar den, hahaha) sänkt tiden med 7 minuter. Målet är att till sommaren ha kapat 5 minuter till. Bara det rullar på så är det ingen omöjlighet.

 

 

 

 

Simläger i Egypten!!!

 

I november så kommer Invictus Travel & Training har simläger i Egypten.

Det är Simcoachen som håller i simträningen och det är Mattias och jag som kommer vara coacher på detta lägret.

 

Vi kommer att bo på en Liveabord båt med alla faciliteter och lägga till i underbart vackra vikar där vi simmar. Det går även att åka med om man inte vill köra simdelen med oss. Det finns såklart även möjlighet att snorkla och bara ta det lugnt på båten.

 

Är du intresserad? Läs då mer  HÄR!

 

Hoppas vi ses!

Våtdräkt på!

Ja här är bildbeviset! Att jag häromdagen tankade iförd våtdräkt, haha. Snart handlar jag väl på ICA med den oxå! 

Jag tränar i alla fall på. Löpning och simming nästan varje dag. 

Nästa vecka åker vi en vecka till Grekland. Det ska bli underbart att komma bort fast jag tror jag lämnar våtdräkten hemma då ;-) 

Minnen/ärr som blir som tatueringar och distansrekord

Förra söndagen efter Kustjagaren så ställde jag upp som "försökskanin" åt några vänner som anordnar en av de tuffaste tävlingar som finns i Sverige, UltraTri/Kust-till-kust. Eller som de skriver på hemsidan: "Ett tre dagars episkt lidande i ett sommaridylliskt Sverige". 

Första dagen ska deltagarna simma 9 kilometer (!!!) i havet för att sen cykla 170 km. Och sen fortsätter det med cykling/löpning/simning tills de kommer fram i Stockholm på dag tre...

På det långa simmet som deltagarna startar med så har de en kajak som slår följe med varje deltagare. Och det var här jag kom in. Arrangörerna ville testa lite inför tävlingen och så även de som ska paddla. Sen kan man ju undra hur j-vla smart det var av mig att tacka ja dagen efter ett lopp, hm. 

Well, folk må tycka vad de vill men jag tackade i alla fall ja. Lovade inte någon supersimning dels pga loppet men även pga att jag aldrig simmat jättelångt i havet. OBS! Vi simmade BARA 5 kilometer! Jag hade aldrig tackat ja till 9 - det finns faktiskt gränser för mig även om en del inte tror det, hahaha. 

Största kruxet för mig var dock att få tag på en hellång våtdräkt. Som den sanna swimrunner jag är så har jag ju klippt sönder alla mina. Fick i alla fall lånat en av Maria för jag hade aldrig gett mig på sträckan i en avklippt. Dels pga längden på sträckan, dels pga temperaturen men FRÄMST pga alla maneter. 

Fyra var vi som simmade, varav en som faktiskt ska köra det riktiga loppet. Lycka till Magdalena! 

Vi startade från Gårda Brygga i Åsa och målet var Gottskärs hamn i Onsala. 

Jag "tuggade" på. Visste att jag skulle ligga sist och mitt mål var att hålla en jämn fart och klara det på under två timmar. 

Första biten var ok men sen började det blåsa och vågorna kom från sidan vilket gjorde det jobbigare att simma och navigera. Dock fick jag hjälp av snälle Oscar som var min kajakföljeslagare. 

Värst var alla maneter. Och kanske inte främst brännmaneterna utan faktiskt öronmaneterna. Vi simmade igenom områden där det var FULLT av dem. Tänk er att lägga er i ett badkar fullt av öronmaneter. Även om de inte bränns så är det inte så nice att känna gelé överallt vart man än har ansiktet, fötterna och händerna. Tack och lov att jag hade våtdräkt för den gelésensationen mot hela kroppen hade jag nog inte fixat. 

Efter ca halva simmet så brände jag mig I MUNNEN. Inte det att jag simmade in i nån brännmanet men deras trådar finns ju överallt och jag måste på nåt sätt fått in en sån i munnen. Min underläpp svullnade upp, jag kände hur jag fick blåsor på insidan av underläppen och så blev jag som bedövad. Ni vet så där bedövad som man blir när tandläkaren bedövat dig. Åsså stickningarna så klart. 

Detta kortet togs innan det började blåsa och innan jag brände mig. Visst ser det helt otroligt ut? Nästan det enda man ser av mig är min rosa badmössa och mina rosa swimsafer. Foto taget av Anne-Marie Rundqvist Nedevska: 

Men som ni vet är inte jag den som ger mig så till slut kom jag fram. Precis under två timmar. Jag tackar arrangörerna att jag fick följa med på detta och att ni hjälpte mig till nytt distansrekord i sim i öppet vatten! 

Men att låna nån annans våtdräkt är inte bra. Speciellt inte om man glömmer att smörja in sig runt halsen med sportslick eller vaselin. Då får man skav. Och det är inga roliga skav. Tänk er som brännsår. Sår där det inte finns någon hud. Lätt att de blir infekterade och då brukar närmaste lymfkörtel svullna upp som ni ser här (och ni ser att jag tejpat ett av skaven, de andra var i nacken): 

Det är mycket bättre nu men resten av sommaren måste jag komma ihåg att tejpa så att jag inte får ett ärr av detta fina minne när jag simmade 5k i havet. Fast å andra sidan, så många ärr jag har efter mina encounters i naturen så kommer jag nog snart se ut som en gammal tatuerad sjöman, hahaha. 

Nu har jag i alla fall införskaffat en hellång dräkt igen. Dock inte någon "tjockis" utan en riktig "tunnis" eller swimskin/smoothskin som det heter: 

Tack Olander Swim för snabb leverans och mycket trevligt bemötande. Maria och jag vann på Kustjagaren varsitt presentkort från Olander och för detta plockade jag ut denna dräkten. 

Den är jättetunn, dvs 0,5-2 mm. "Vanliga" våtdräkter brukar vara 3-5 mm. Denna är främst för att simma i. Det är väl det närmaste man kan komma att simma utan. Tanken är nog inte att använda den på swimrun även om det tunna materialet nog skulle göra att den var extra lätt att springa i. Men pga att den är så tunn är den ju ganska ömtålig och jag kan ju inte köpa en ny dräkt efter varje lopp. Sen pga att den är så tunn så kan man ju inte simma jättelångt i den eller när det är kallt. För er som undrar vad det är för modell så är heter den Edge och är av märket Sailfish. Läs mer HÄR. 

För övrigt så tränar vi på. Öloppet närmar sig ju...och ÖtillÖ...vetefan hur det ska gå...

PT-tider Simning

Nu är det dags. Dags att coacha.
Fast jag har redan haft smygpremiär.

Vi börjar ute. Sen till hösten går vi in.
För att inte frysa som jag gör på nedan bild, ta på dig våtdräkt!
Minimikrav är att du kan simma crawl 25 meter.

För mer info och bokning klicka dig HIT!

Välkomna!
//Eva

Glad Midsommar!

Om man springer på julafton är man en riktig löpare och om man kör swimrun på midsommarafton är man en GALNING, hahaha. 

06:25 svepte jag en Red Bull i bilen på parkeringen vid Sisjö Scoutgård innan resten av gänget kom. 

I nästan två timmar sprang och simmade vi. Sen skiljdes vi åt för respektive firande. 

Träningen fortskrider även om jag inte bloggar. Nästa helg kör vi Kustjagaren. Så. 

Återhämtning

Jaha, vad händer här då? Jo, här händer väl allt och inget.
Jag måste erkänna att jag efter Utö varit rejält sliten. Både fysiskt och mentalt. Jag kan faktiskt inte komma ihåg när jag senast kört slut på mig själv så.

En kombination av många saker men oxå det faktum att när man nått en viss nivå faktiskt pressar sig mer. Att helt enkelt tömma sig på allt man har. Då är det inte så lätt att bara strutta vidare. Man måste tillåta sig själv att återhämta sig, reflektera och känna att man landar.

För kroppen handlar det inte för mig om total vila utan mer att hålla igång med kortare pass utan press och helst utan klocka. För knoppen handlar det om att analysera och bearbeta men även att inte alls ägna tankar åt träning eller tävling.

Denna veckan har jag kört på lite men känner att kroppen fort blir trött så jag tar ett steg tillbaka.

Så jag springer lite i "min" skog och simmar lite i "min" sjö. Jag planerar lite för mina första pt-pass i simning och kommer snart gå ut med info om detta.

Rosa kjol och rosa skor med gula skosnören som matchas med gul sportbh. Ja, jag matchar lite oxå ;-) 

Träningsläger på Mallorca

Tiden går fort när man har roligt, dvs tränar och umgås med goda vänner. En del häng blev det runt denna poolen:

Vi hade "snyltat" in oss på några goda vänner som hyrt ett hus i Alcudia. Två i detta sällskap skulle köra triathlontävlingen som gick av stapeln den 10/5 (för mer info om tävlingen klicka HÄR). Så vi kom från olika håll i Sverige och stannade olika länge i det där fina huset och när vi åkte hem igår efter att ha varit där sen i onsdags så var det några som var kvar (lyckostar!). 

Detta var alltså inte en arrangerad träningsresa utan den gick helt i privat regi. Jag förstår att träning på Mallorca handlar mycket om cykling och då just cykling i bergen men som ni vet så ägnar jag mig bara åt cykling för att ta mig till och från jobbet på en gammal damcykel med cykelkorg så det fick istället bli lite löpning/trekking i bergen. 

Man kan ju tillsammans med sin tävlingspartner och kompis få för sig att man ska ta sig upp på närmsta högsta toppen. När man sen får reda på att det finns stigar som gör att detta är genomförbart så tackar man ju inte nej. Och när man passerat berget på baksidan och ser denna viken då måste man ju ta sig dit ner för ett dopp: 

Ni kanske inte tycker att det ser så brant ut ned till viken men det kan jag lova att det var! Det finns en anledning till att det ligger en båt i viken, det är nog lättaste sättet att ta sig dit... 

Sen när man badat klart så återstår ju bestigningen av det där berget och vägen dit var brant och man fick se upp för "galna" bergsgetter som lurade i buskarna (obs på bilden Maria och inte en galen get): 

Vilka vyer det var! Jag som dock är höjdrädd tog inte fram kameran så många gånger. Och när Maria ställde sig vid ett stup och ropade hur vackert det var så ställde jag mig en liten bit bort, hahaha. 

När man sen tagit sig ned från berget så är det skönt att springa längs havet tillbaka till huset, vända sig om och ta ett kort på toppen man just tagit sig runt och upp på: 

Vi var ute i nästan fyra timmar och avverkade en bit över 24 km. Hur många höjdmetrar kollade jag inte i klockan men det var ett rejält pass med underbara vyer som jag aldrig kommer glömma och som kameran inte riktigt kan göra rättvisa. Jag kommer ihåg att jag flera gånger sa till Maria att bara titta och ta in. 

Efter ett så långt pass så blir det så klart återhämtningsöl och då hamnar man i en sån trevlig stämning att man går bort till den lilla lokala affären och köper matchande team-hattar: 

Ju längre kvällen gick så blev de där hattarna föremål för alla möjliga tänkbara roliga scenarios och några i sällskapet tyckte vi skulle skippa badmössorna på våra tävlingar i år och köra med hattarna istället, hahaha.  

Matchande våtdräkter måste man ju ha på sitt morgonsim: 

Tunna, fina våtdräkter från Camaro. 

Fast ärligt så var det ganska varmt i vattnet, ca 20 grader, så att gå ned och bada kunde man även göra så här:

Ok, jag tog av mig kjol och skor så klart! 

Förutom underbart sällskap och mycket träning så var det skönt för mig att detoxa från allt internet-brus. Jag kollade inte Facebook, Twitter eller Instagram och det var sparsamt med inlägg från min sida. Jag reggade inte ens min träning förrän jag kom hem igår. 

Underbart vackra Mallorca, jag vill tillbaka! Det var alldeles för få dagar ju! Men det var det som gick att pressa in i vår gemensamma kalender. Maj kommer att bli en mycket hektisk månad. Det ena avlöser det andra. Vår första swimruntävling för i år närmar sig med stormsteg; Utö Swimrun den 31/5. 

Ni kanske undrar om det var några skandaler då? Well, förutom tatuerade topplessa damer, nakenfiskande män, alldeles för många grillspett och en vin-incident i poolen så avslöjar jag INGET - What happens on Mallorca stays on Mallorca!

Drar till solen...

...i några dagar! Närmare bestämt Mallorca/Mallis. Tillsammans med min parhäst för att kanske ta ett liknande kort som det här från förra året: 

Vi höres! 

/Eva 

P.S. Kanske blir lite uppdateringar på vår Facebooksida Team ICA Supermarket Majorna så om ni inte gillar sidan redan så gå in och gör det! D.S. 

Bloggutmaning om löpning

Fick en bloggutmaning från bästa Staffan och jag är egentligen lite "allergisk" mot sånt där men för denna gången antar jag utmaningen bara för att det är du Staffan! :-D 

1. Vilken typ av löpare är du?
Jag är lite-av-varje-löpare. Jag älskar att springa i skogen utan klocka och press men gillar även att tävla. Jag springer i alla väder! 


2. Hur länge har du löpt?
Mitt första Göteborgsvarv gjorde jag 1999. Jag var den klassiska Varvetlöparen som började springa några månader innan loppet och sen efter loppet lade jag av med löpningen. 
Det var först 2008 som jag började springa mer inriktat och med fokus på att bli snabbare. 

3. Hur mycket löper du per vecka?
Jag älskar mängd och springer mycket då det är just det jag svarar bäst på, dvs att springa mycket. Jag snittar ca 60-90 km/vecka och ca 300 km/månad nästan året om. 


4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?
Jag skulle tro att det idag på "platten" ligger på 5:15-5:30 tempo och i skogen ca 6:30 tempo (beror ju på kupering så klart). 


5. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Jag har alltid med mig telefon. Efter att ha trillat några gånger i skogen så känns det som en nödvändighet. Mer nödvändigt än min GPS-klocka faktiskt. 


6. Varför springer du? 
Jag började springa för att "besegra" min astma och må bättre. Idag handlar det oftast om samma anledningar men även ur en tävlingsaspekt, dvs jag springer för att jag tränar inför en specifik tävling. 


7. Har du någon gång ljugit för att få springa? 
Nja, jag vet inte om man kan kalla det ljuga. Mer en vilja att komma bort/komma ifrån och få en stund för sig själv och då kanske felaktigt sagt att jag måste köra ett visst pass inför nån tävling när det mer handlat om att få en stund för mig själv. 


8. Hur ofta köper du löparskor? 
Ganska ofta. Jag har en alldeles för stor skogarderob och vill gärna testa nytt. Ett tag var det jakten på den perfekta distansskon numera handlar det nog främst ett sjukligt samlarintresse...


9. Var/hur handlar du din löputrustning?  
Nästan enkom på nätet. Både utländska och svenska sajter. Väldigt sällan jag handlar i en riktig butik. 


10. Dygnets bästa springtid?  
Förmiddagen. Typ strax innan lunch. Då springer jag som lättast. Tyngst på morgonen och kvällen. 


11. Hur ofta tävlar du? 
Tidigare när jag bara tävlade i löpning så var det ganska ofta men sen jag satsat mer på swimrun så blir det inte riktigt lika många tävlingar. 

12. Vilken är favoritdistansen?  
Halvmaraton. Det är också den distansen som jag lyckats bäst på. Milen kräver så tuff träning för att nå resultat och maratondistansen sliter så mycket att träna till. 

13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?  
Ja, jag har faktiskt två: STARK-FRISK-SNYGG men även NEVER, EVER GIVE UP


14. Springer du helst i grupp eller ensam? 
Det beror på. Ska jag köra ett fartpass kör jag detta helst själv så att jag inte stressas om nån springer för fort eller "retar" mig på om nån springer för långsamt. Då kan jag även jobba på den mentala biten bättre tycker jag; det är jag och mina tankar och jag kan hitta fokus utan nåt/nån som stör. 

Vad gäller långpass så föredrar jag sällskap. Att ha med sig nån att prata med och få 25 kilometer att slinka iväg i tid som en kvart pga just sällskapet är underbart! 


15. Hur återställer du dig efter ett långpass?  
Kompressionsstrumpor och Resorb. Har jag tid så tar jag gärna ett bad och masserar benen (främst mina vader). 

16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?  
Jag gillar korta intervaller men har insett att jag inte bara kan träna det jag är bra och tycker är roligt det leder inte till någon utveckling på sikt så i år blir det mer långa tröskelliknande intervaller. 


17. Vilket lopp drömmer du om att springa?  
Jag sprang mitt drömlopp i höstas, New York marathon. Det var det enda lopp jag suktade efter när jag började träna maraton och det kommer för alltid finnas med mig. 

Kanske att jag vågar mig på maratondistansen på asfalt igen när jag fyller 50 och då vill jag springa Boston marathon. Men just nu är jag mättad på stadsmaror och min kropp behöver återhämta sig efter förra årets fyra maror, både mentalt och kroppsligt. 


18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?  
Emelie Forsberg. En enda lång utförslöpa i full fart! 

19. Vilka tre till fem löp/träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?
Jag utmanar Hoffen, Jörgen och Jenny! 

Sammanfattning av veckan!

En vecka kan gå j-vligt fort och det har denna verkligen gjort! Hela veckan har gått i intensitetens tecken med Intensivvecka med Simcoachen, företagspass, pt-pass, långpass och jag vet inte allt...

När jag kommit till Valhalla har jag i alla fall sett denna bilen:

Den uppmärksamme/a ser OS-ringarna. Anna-Karin har tävlat i OS. Det är stort och jag tycker att har man varit olympier så är det lite som att ha varit president i USA; man får kalla sig det resten av livet. Helt ok att där leva på gamla meriter! 

Det är så kul att träffa nya människor och precis när man lärt känna alla så är det dags att säga "hejdå". Det uppkommer en viss tomhet... 

Vissa personers framsteg i gruppen var enorma! Det är så kul att se!

Det ger sannerligen resultat att tragla drills och som jag skrev om i mitt förra inlägg så jobbar man med delarna mot en helhet. 

Jag känner att jag är än mer på väg nu efter denna veckan. 

Sista dagen fick jag verkligen till min andning bra. Det var lixom inte den där strutsandningen utan mer "smooth". Jösses vad jag ska träna på just den övningen! 

Tack bästa A-K, superlativerna om dig kommer aldrig att sina men nu får jag nog tona ned mina hyllningar för du är ju så överbokad att det knappt går att "komma till" längre. 

Och tack ni gruppen för er härliga energi och pepp! Tänk att ni stod ut med mig som på ytan verkar vara den mest skämtsamma tanten med flest baddräkter som ni träffat men som ni nog förstår mellan raderna är ganska seriös, egentligen. Jag lovar. 

Sen, alltså nu när jag zoomat in på den här bilden kan man ju undra om det där verkligen är jag? Vad är det där för armar och axlar? Måste vara ljuset eller nåt som fick till det bra för så ser jag ju inte ut, hahaha:  

                                   

Nä, det är mer så här jag ser mig själv faktiskt: 

Färgmatchad i min löparoutfit och med TRX:en i högsta hugg. 

Ni som missat det så har jag i alla fall i liknande oufits gjort några filmer med träningstips för jogg.se - här följer länkar till dessa filmer: 

*Enbenshopp

*Flamingon

*Utsida höft

*Flamingon 

*Mera hopp

*Fotledrörlighet

*TRX-tips

*Min favoritplanka (Sågen) 

*Rörlighet höft och säte (Duvan & Solhälsning)

Och de som känner mig riktigt väl ser mig nog som en storkonsument av den här växten:  

                              

Tack Pappa för denna lilla bukett som väntade på mig idag! 

Summa denna veckan blir: 89k löpning, intensivvecka simning (5h) + 2000m distans, lite styrka (skärpning där Eva, man ska leva som man lär!), x antal buketter persilja och typ 5 liter morotsjuice - resten har jag redan glömt men som ni förstår lever jag inte enkom på persilja och morotsjuice...

Det går framåt och vart tog lagom vägen?

                                                                                   (bild lånad från Simcoachen)

Ja, i denna gruppen händer det grejer! Är det tjejerna eller killarna som är starkast kan man undra? Det är ju i alla fall tjejerna som visar musklerna, hahaha. 

Min önskan, eller kanske dröm, skulle vara att ha Anna-Karin med mig på alla mina pass. Hon är så extremt duktig och proffsig att man inte kan få nog av henne! Dessutom skärper man sig! 

Vi är en härlig blandning i vår grupp där några träffat och tränat för Anna-Karin innan och några är helt nya med simtekniken Total Immersion. 

Jag minns själv min första kurs med A-K. Då var jag nere i botten mentalt efter det jobbigaste året i mitt liv och jag kunde inte ta till mig nästan nånting. Jag minns t.o.m att jag i slutet av kursen simmade LÅNGSAMMARE än första dagen! Jag var inte redo och jag befann mig i ett slags vakuum i livet. De som ser mig idag kan nog inte fatta det än mindre tro att jag en dag i december 2012 på väg till Valhallabadet hade en sån extrem ångestattack att jag bara ville lägga mig på gatan och dunka huvudet i marken. Men så var det. Jag var långt ifrån den skämtsamma Eva som idag taggar på som en iller och har ett flytläge som t.o.m. grundaren för Total Immersion "imponerats" av. 

Att gå från trasig till hel igen kan nästan liknas med min resa med min simning. Man måste jobba på delarna för att få en helhet. Det har varit en kamp men nu börjar jag hitta en helhet i min simning. Visst att jag fladdrar iväg åt nåt håll ibland men jag kan kontrollera och hitta tillbaka. Lika lite som jag nånsin kommer att bli perfekt som person så kommer inte heller min simning bli det. Jag har mina styrkor och svagheter i livet och såklart även i min simning. 

För mig handlar livet mycket om tecken och symbolik. Man befinner sig ständigt på en resa. Det finns så mycket som kan gå rätt och/eller fel längs vägen. Jag har kommit till insikt att min simning är precis så. Och nu när jag förstått det så har jag blivit lugn. Och trygg. 

Det handlar inte bara om att bli snabb det handlar om ett lugn, en harmoni. När du känner att du glider och att du jobbar MED nåt, inte MOT nåt. Som när jag springer i skogen. När jag med lätta studsande steg tar mig fram utan att tänka på vad jag gör mer än vart jag ska sätta fötterna härnäst. 

Så även om jag visar musklerna på bilden ovan kanske ni ser något mer. Ett lugn, en harmoni. Det gör i varje fall jag. 

Sen kanske någon undrar varför vi tjejer har simglasögonen så där lite knäppt? Well, det kan ni ju undra. Det enda jag kan säga är att i en stark grupp finns det alltid solidaritet; en för alla, alla för en. Nuff said. 

Igår simmade jag min snabbaste 50:a hittills. 41 sekunder. Kanske inte låter så snabbt men för mig är det det. För det fick jag dagens prestationspris i form av en Simcoachenhandduk. Tack! 

Idag simmade jag lite hårdare än igår på den brutna 450:an som vi körde. Ok, jag erkänner att jag "grävde" lite och att tekniken inte var den bästa men ibland är det ok. Sen kanske tekniken inte är den bästa på eftermiddagen när man kört 2000m med sin tävlingspartner tidigt på morgonen och sen även rivit av 8k på lunchen. Och nej, jag har inte ortorexi, jag har ett lopp på 75k som jag tränar för. Gör den ekvationen själva vad gäller hur mycket man måste träna för att stå "beredd" på startlinjen. 

Och nej, jag är inte extrem vad gäller kost heller. Jag äter nyttigt och jag äter onyttigt. Jag är inte heller rädd för varken fett eller kolhydrater.Ibland kan jag undra vart lagom tog vägen? 

                                                                                           

                         

(två halvt om halvt söndertryckta muffins som jag åt cyklandes hem efter sista simmet)

Swimrunträningspremiär!

Bildbevis, ha! Det finns faktiskt även FILMBEVIS på vår Facebook-sida Team ICA Supermarket Majorna på Facebook. En liten snutt där jag springer i och simmar ut! 

Stolleprov? Ja och nej. Om ca en månad så ska vi köra Utö Swimrun och vad vi förstår så kan det vara ganska kallt i vattnet då så nu kände vi att det var dags att prova. 

Så på påskdagen så träffades vi vid parkering nära Sisjön med dubbla badmössor, våtdräkt och skor. Vi hade ingen termometer men jag skulle tippa på att vattentemperaturen låg på ca 10 grader C. 

Kallt var det om händer då vi inte hade några neoprenvantar men allra kallast om ansiktet. När man doppade huvudet och kylan kom emot ansiktet så rusade pulsen kan jag lova! 

Nu blev det inte någon längre premiär som ni kan förstå utan vi simmade lite längs stranden och sen upp för att värma oss och springa lite för att sen hoppa i vattnet igen. 

Att få in kallvatten i örat påverkar ens balans kan jag säga. Har aldrig tidigare känt mig påverkad av vatten i örat men det kalla verkade bedöva balanssinnet så när man kom upp så var det nästan att man trillade som ett fyllo. 

Så summa sumarum vet vi nu lite mer om vad som kanske krävs på Utö: öronproppar, handskar och kanske någon form av fett att smörja in ansiktet med? Fast främst hoppas vi på att det blir varmare så att vi slipper tänka på detta. 

Träningen annars då? Jo, i fredags sprang jag 29k långpass på asfalt. Grymt tråkigt och mina vader knorrar men jag vågade inte springa i skogen än pga foten. Den känns fortfarande av men är MYCKET bättre. Om det känns fortsatt bra så kommer jag testa den i Änggårdsbergen nu i veckan. 

Igår startade Simcoachens  intensivvecka och jag är så klart med! Mycket teknik och jag märker att det går framåt hela tiden och jag tror starkt på att det kommer att lossna snart för mig, dvs att farten kommer att komma. Jag har inför kursen jobbat ganska mycket med min benspark och att inte överrotera när jag andas. Vi får se om Coachen märker detta eller ej. Återkommer med rapport! 

Ha en fin vecka! 

/Eva 

Hopp, stopp och vrid

Ibland gör man saker som man sen i efterhand inte förstår alls varför man gjorde dem.
En sådan sak gjorde jag i lördags. Jag var ute och sprang i skogen med två väninnor och jag låg först för att visa vägen. På stigen vi springer på så kommer det ett litet stup, eller ja mer en klippavsats och nedanför en liten bäck och sen fortsätter stigen upp på kullen på andra sidan. Jag vet inte varför jag kände att jag var tvungen att avisera, eller kanske varna tjejerna om detta, de är vana att springa i terräng precis som jag, men det är precis vad jag gör. Jag kommer således i hög fart, tar ett hopp ned på avsatsen, stannar tvärt på höger fot och vrider mig om för att varna dem. Knak är det nåt som låter då. Eller ja, lite mer kanske ljudet av en gren som knäcks och mitt högerben viker sig och jag sätter mig på rumpan på avsatsen. "Vad var det som lät?", hör jag hur tjejerna frågar. "Det var min fot...", svarar jag.  
Bra grepp på skor i all ära men ibland är det inte så bra. Nästan som en klassisk fotbollsskada när spelaren bromsar in kraftigt och sen vrider foten som då är låst i skon pga dobbarna.

Well, jag kom upp och linkade för att sen faktiskt kunna springa på foten och när jag kom hem så var det hård lindning, is och högläge som gällde. Det som räddade mig delvis från att foten skulle svullnat upp rejält var att jag hade på mig kompressionsstrumpor och att jag kunde springa hem på foten. Med detta menar jag inte att man ska springa på skador generellt men ibland kan blodgenomströmningen göra att svullnad och blödning inte blir så stor om skadan inte är för allvarlig.

Så här såg i alla fall foten ut på kvällen:

                            

Ganska lokal svullnad över fotknölen och dagen efter så röntgades min fot. Mest då det var en "högenergiskada" och knaket. Det kan gå loss en benbit från fotknölen när ledband slits loss eller tänjs ut. Röntgen visade ingen skada på fotleden och jag måste säga att jag var rejält rädd när röntgenläkaren kom. Dock visste jag väl i bakhuvudet att det nog inte rörde sig om en fraktur då jag ändå kunde gå på foten. Lättnaden var obeskrivlig och jag inser nu i efterhand att det kunde slutat riktigt illa. Hade vridning skett i knät och inte i fotleden hade ett ledband kunnat gå där. Kraftig inbromsning och hopp kan även leda till spiral- eller gaffelfraktur i fotleden och då hade det varit tack och goodbye. Jag tror ärligt att skadan inte blev värre just för att jag är ganska stark pga all terränglöpning. 

Nu kan jag börja rehabba foten direkt och börja belasta ganska snart. Det är bara min smärta som sätter gränsen. Sen får jag avvakta med terrängen ett tag för det är lätt att stuka sig igen när foten är "instabil". Just nu hänger Soteledens Terrängmarathon löst. 

Jaja, aldrig får man bara slappna av och bara glida och i lördagskväll var jag grymt arg på mig själv. Varför lekte jag morsa och skulle curla de andra genom att varna för en liten klippavsats? Morr. 

Så söndagens 18 km i Skatås för F&S Göteborgsvarvsträning fick jag skaffa ersättare till (tack snälla Ove) och igår fick jag peppa deltagarna på mitt måndagspass från cykel. Det gick bra och nog fick sig några i Slottsskogen sig ett skratt när de såg mig på min gamla damcykel med cykelkorg cykla runt Stora Dammen...

Foten är idag mindre svullen och jag kan gå mer eller mindre obehindrat så jag kommer att testa crosstrainer. 

Imon är det nypremiär för F&S Offroad; tre onsdagar (18:30) och tre lördagar (10:00) nu i april, samling Villa Belparc i Slottsskogen - som tur är rör det sig inte om så mycket löpning och vi är ju två ledare så jag oroar mig inte för detta. 

Annars så tänker jag idag tillbaka ett år. Då var jag på väg till Playitas, Fuerteventura. Simläger i regi av Simcoachen. Idag sitter nya deltagare på väg ned för att drillas av bästa coachen Anna-Karin Lundin. När vi var där nere så var man i en bubbla och det är nog först ett år efter som jag kan ta in och minnas allt. Det var början på flera nya fina vänskaper och en resa som jag alltid kommer vårda i mitt hjärta. Have fun ni som är där nere!