Löparsnack avsnitt 19

Kul att återigen få vara med i podden Löparsnack.

 

För att lyssna, klicka på nedan länk: 

http://www.acast.com/loparsnack/19-nystartochtrender?autoplay

 

Duktiga Agnete Danneberg leder samtalet och förutom mig är även Mia Hellström och Krister Lindström med och "snackar".

 

In och lyssna!

 

/Eva

Löparglädje Göteborg

Är stolt över att meddela att jag är Löparglädjes ambassadör i Göteborg.

Fr.o.m onsdagen den 4/11 kl 18:00 så kommer jag hålla pass med utgångspunkt Röda Sten. Passen är gratis och alla är välkomna! 

Är du intresserad så läs mer HÄR! 

Bokrecension: Kraftprovet - Christoffer Mac Dougall

Bara några kapitel kvar nu och det känns vemodigt. Det blir ju alltid så när en bra bok går mot sitt slut. 

Jag har fascinerats av färgstarka personporträtt, historia och vetenskap. Allt paketerat i en bra blandning. 

Frågorna som ställs och söker svar är: Vem är stark och vem är en riktig hjälte? För att hitta svaret går författaren tillbaka till det antika Grekland och Kreta. Fint sammanvävat med bokens "plot"; en tysk general som kidnappas av några "galna" britter och kretensare. Allt mitt framför ögonen på en av Hitlers mest hatade generaler med öknamnet "Slaktaren". 

Tyskarna har ockuperat Kreta men får inte bukt med motståndsrörelsen som gömmer sig i bergen och gång på gång spelar tyskarna flera spratt. Jag som älskar historia och speciellt Andra världskriget gottar mig i spelet som ju inte bara utspelas på Kreta utan även mellan Churchill och Hitler. 

Precis som "Born to run" som är Christoffer Mac Dougalls förra bok så handlar det om "back-to-basics". Uppsvällda muskler som ses som norm för styrka är inte det som är det starkaste och mest heroiska. Och kolhydrater i mängder är inte heller det som kanske vår kropp behöver mest för att utföra heroiska insatser. 

När jag läser om ett test på folks förmåga att minnas så faller saker på plats. Jag förstår varför jag och vi människor behöver vara i naturen. Först testas personerna utan nån förberedelse. Sen får en grupp gå en promenad i skogen och den andra en promenad i stan. Vem tror ni presterar bäst efter det? Man testar även att en grupp som får titta på naturbilder för att se om detta kan vara en genväg men icke. "Pseudonatur" funkar inte alls lika bra som "the real stuff" för att ge hjärnan "energi". För er som gillar historia, vetenskap och att allt vävs samman med nutid så LÄS! #kraftprovet #christoffermacdougall #offsidepress #boktips 

 

Nu har jag fått nog!!!

                           

 

Där hänger den, min cykelhjälm på jobbet. Klarade mig idag också. Men det är fanimig nära VARJE dag. Vaddå nära? Jo, jag ska förklara för nu har jag fått nog!

 

Jag har tagit upp detta innan men tar nu upp det igen. Den rådande trafikmentalitet som råder i Göteborg är skrämmande. Varje dag när jag cyklar så är jag rädd för mitt liv. Jamen sluta cykla då kanske ni tycker. Men då har de ju vunnit. Ja, vilka är det som vunnit? Jo, de som totalt skiter i medtrafikanter och trafikregler. Det rör sig om gångtrafikanter, bilister men FRÄMST cyklister. Och nej, det handlar inte om att det beror på att vi har för få cykelbanor eller nåt annat. Det handlar bara om att de cyklister jag möter varje dag i trafiken när jag pendlar till jobbet eller transporterar mig till olika aktiviteter i stan inte bryr sig om följa de regler som finns. Det är så jävla respektlöst att jag blir så förbannad att jag snart kommer att explodera. Och tro inte att jag inte säger ifrån och påpekar detta och det jag oftast får höra då är att jag är: en jävla kärring, häxa, fitta eller något annat "trevligt". Bara för att jag påpekar att det är förbjudet att cykla mot rött, på trottoaren, mot enkelriktat, på ett övergångsställe osv.

 

Vad var det som hände? När slutade folk följa trafikregler?

 

Efter att sonen och jag sett en kvinna som blivit påkörd av en bil pga att hon cyklade rätt ut i en korsning (hon lyssnade på musik) och nästan själva blivit påkörda när vi gick på ett övergångsställe PLUS alla incidenter jag själv bevittnat så bestämde jag mig för att han inte får cykla i trafiken. Inte för att han inte kan trafikregler utan för att andra inte följer dem.

 

Ni må tycka att jag är kategorisk men cykla några kilometer på min cykel så ska ni få se. Funderar starkt på att montera en GoPro-kamera på min cykelhjälm för att dokumentera det jag ser. Och hade jag varit civil cykelpolis så hade jag kunnat ställa mig i valfritt gatuhörn en vardagsmorgon och kamma in böter på hundratusentals kronor. Ja, ni läste rätt! Läs här:

 

- Kört cykel utan belysningen tänd vid mörker: 500 kronor.
- Kört cykel i fel typ av körfält: 500 kronor.
- Otillåten skjutsning på cykel (både förare och passagerare får böta): 500 kronor.
- Inte gett tecken vid sväng: 500 kronor.
- Hållit för kort avstånd till framförvarande fordon med cykel: 1 000 kronor.
- Inte stannat för gående vid obevakat övergångsställe med cykel: 1 500 kronor.
- Cyklat mot rött ljus: 1500 kr

Får man cykla mot enkelriktat? Nej!
Får man cykla på trottoaren? Nej!

Väjningsplikt då? Om du vill vara säker på att du gör rätt när du korsar en väg ska du alltid iaktta väjningsplikt – den gäller nästan alltid. Om du däremot leder din cykel över vägen, gäller bestämmelserna för gående. Du får endast korsa vägen om det kan ske utan fara för den övriga trafiken. Det är inte förbjudet att som cyklist korsa en väg på ett övergångsställe, men övergångsstället är tänkt för gående och det är därför olämpligt att cykla där. Om du cyklar över ett övergångsställe har du alltid väjningsplikt både mot gående och mot fordon på vägen.

Källa: NTF och Transportstyrelsen

Idag kan man även läsa i Göteborgs-Posten att cykelolyckorna ökat sen elcyklar börjat användas mer och mer. För dessa personer cyklar för fort och händer något då så skadar man sig värre. Det som inte tas upp alls i artikeln och som faktiskt är mer relevant information enligt mig är att jag tror att anledningen till att folk skadar sig mer och mer i cykelolyckor inte bara handlar om elcyklar och fart utan att trafikregler inte följs. Mentaliteten att jag ska fram och andra ska minsann släppa fram mig genomsyrar det jag ser varje dag. Jag menar, när jag står vid ett cykelljus och står längst fram är det nästan ALLTID någon som kommer efter mig som bara ställer sig framför mig. Vi svenskar som är så bra på att köa annars, vad hände här? Tänk om man skulle göra så i matkön på ICA eller när man kör bil?

Vad jag förstått så delas det sällan ut böter till cyklister och Polisen har inte de resurser som behövs för att "sätta dit" cyklister. I Göteborg finns det bara en cykelpolis. Jag tror faktiskt att det är böter som behövs för att folk ska skärpa till sig.

Jag vet att jag kommer få kommentarer på detta om att det minsann finns bilister som beter sig som idioter, gångtrafikanter som har ögonen nere i mobilen, personer med barnvagnar i bredd på cykelbanan eller gångare som går rätt ut i gatan som inte heller bryr sig om gängse trafikregler men ursäkta min åsikt står fast; det är inte de som är det största problemet.



 

Löparens hjärta - bokrecension

Jag älskar att läsa personberättelser ur verkliga livet. Så när jag fick frågan om jag ville läsa Markus Torgebys bok "Löparens hjärta" så tackade jag genast ja. 

En kille som älskar havet (uppvuxen på Öckerö) och som bott ensam i djupaste skogen i en kåta och som älskar att springa - ni fattar väl att jag som älskar hav, skog och löpning skulle bli fast direkt i denna berättelse? 

Texten flyter fint och är väldigt rak och ärlig. Inte för mycket krusidullande utan mer precist och rakt på sak. Jag känner mig hela tiden närvarande som läsare och när jag läser om när Markus springer upp på toppen i Änggårdsbergen och ser ut över Göteborg och i horisonten ser havet så börjar jag nästan gråta av igenkänningsfaktor. Även hans känsla och fascination för det kalla havet som omsluter honom när han fridyker slår an i mitt västkusthjärta. 

Jag skrattar när han berättar om hur han och hans kompis springer nakna upp och ned för Avenyn med Polisen i hälarna och jag känner rädslan när han i mörkaste skogen hela tiden tror att någon jagar honom. 

Hans vilja att testa gränser som faktiskt går över gränsen när han tränar löpning i Tanzania får mig att fundera över mina egna gränser och vilja att utforska sig själv. Både fysiskt och psykiskt. 

I slutet av boken skriver han om det som träffar mig hårdast i hjärtat. Vår jakt på prestation och tider. Ett tåg han klev av och som jag själv känner jag oxå håller på att hoppa av: 

"Min räddning blev när jag hoppade av det fyrkantiga och tog bort det som är mätbart: sträckor,  hastigheter och tider. Det som triggar men hämmar många."     

Tack Markus för en mycket bra och ärlig berättelse. Jag önskar dig fortsatt lycka till på din resa! 

Vill du köpa boken så hittar du den HÄR!