måndag 26 mars 2012

En ny dag gryr...

Här är en bild som jag tog imorse klockan 06:40 när jag precis hade satt mig på cykeln och cyklade på Margeretebergsgatan = starten för Göteborgsvarvet. Jag såg den vackra färgen på himlen och tog i farten ett kort:


Jag vill tacka för alla snälla och peppande kommentarer på mitt inlägg från igår. Jag fick även ett fint sms sent igår kväll (du vet vem du är) som värmde <3

Livet är inte alltid så enkelt för en känslig person som jag och en utav mina "dåliga" egenskaper är att jag ofta ser saker som svart eller vitt. Detta är ju inte bara dåligt utan faktiskt även bra i vissa situationer, tycker i alla fall jag.

Jag vill stå för det jag skriver och tycker själv att en blogg som inte är ärlig är ointressant att läsa men ibland är det svårt att veta var man ska dra gränsen för vad som är personligt och vad som är alltför utlämnande.

Med detta skrivet vill jag bara meddela att jag inte är sjuk, det är ingen i min närhet som är det eller något annat "allvarligt" utan det är mest en känsla jag haft det sista och jag kan inte sätta fingret på vad det är.

Det är inte samma dipp som förra året, när det var prestationspressen som gjorde att jag tappade min motivation och lust till löpningen, utan något annat. Eller så kanske jag bara ska sluta grubbla över saker och ting och bara "go with the flow".

"Testade" maken igår genom att slänga ur mig:"Jag tror jag ska sluta att springa!" Och hans kontring blev ett ASGARV och sen ett: "Yeah right!"

Så jag tar tag i mig själv. Precis som min väninna gjort. Hon som jag tränade imorse klockan 06:55 när den nya dagen grydde... 

8 kommentarer:

  1. Att ha mycket känslor är jobbigt men alternativet att inte ha några alls är i min värld mycket värre.
    Och att du delar med dig av så väll bra stunder som jobbiga stunder är det som gör bloggen mer än läsvärd. Att bara visa upp en perfekt bild är det samma som att ljuga för livet har sina med och motgångar.
    Gränsen mellan utlämnande och privat är det du som drar så länge det inte handlar om andra människor.
    Jag tror att desto djupare dalar desto högre toppar och har man någon gång sett rockbottom ja då vet man att det alltid vänder förr eller senare och sällan blir det lika illa igen. Jag accepterar dalarna när de kommer utan att älta dem och låter dem läka ut till nya toppar.
    Keep up the good work du är en sann inspirationskälla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maria,
      Du har så rätt. Och i min blogg är det jag som bestämmer och jag skulle aldrig lämna ut någon annan än mig själv. Och visst har jag befunnit mig i skuggans dal för länge sen och jag vet att det vänder.

      Att vara en människa som känner och om likgiltighet (som ju är värre än att inte känna alls!) skriver Leo Buscaglia så här:

      "Jag kan hanskas med hat, jag kan handskas med vrede, jag kan handskas med förtvivlan, jag kan handskas med vem som helst som känner något över huvud taget, men jag kan inte handskas med ingenting."

      "Motsatsen till kärlek är inte hat. Det är likgiltighet. Det är att inte bry sig."

      True? :-)

      Radera
    2. P.S. Och speciellt tack till dina sista ord <3 D.S.

      Radera
    3. Så sant :)
      Mao var glad åt din känslighet det är inte alla som besitter den :)

      Radera
  2. Ja, vad harlig att hora, Eva! Vi ar manga som behover dig har!! KRAM

    SvaraRadera