Långt kvar vs tiden går fort

Här är bild på ett ställe som nog en del känner igen: starten för Göteborgsvarvet



Idag med den rosa himlen och bara en enstaka löpare (i VFF faktsikt!) så kan man inte tänka sig att det faktiskt inte är så långt kvar till start (12 maj 2012), eller är det långt?

Det där med perspektiv och hur snabbt tiden går tycker jag bara blir konstigare och konstigare ju äldre jag blir. Snart är jag som min gamla faster som när jag var liten bara pratade om vädret och hur fort tiden går.

Idag sprang jag lunchpass med bästa E. Hon sprang för övrigt om mig vid 14 km på Varvet i år. Då visste jag inte vem hon var men det vet jag nu :-)

Rundan över broarna är ganska vindkänslig och på första 5 kilometrarna fram till Älvsborgsbron så var det KRAFTIG motvind och jag var ganska seg i benen när stigningen mot bron började. Uppe på bron blåste det kraftigt från sidan och när en cyklist passerade och det kom en extra puff så höll cyklisten på att köra in i E och jag höll på att åka in i brons räcke. Men vi klarade oss, puh!

Väl på Hisingsidan så var det lite mer vindstilla och tyvärr inte den där härliga medvinden vi ville ha men det gick lättare. Tills dess att E tyckte att vi skulle springa om en kille som låg en bit framför. Just då låg vi i bekväma 4:40 tempo och jag pratade om ditt och datt. Att då lägga in en tempohöjning till 4:05 tempo höll på att sänka mig totalt. Precis när vi skulle gå om så vek han av. Värt att nämna är att han måste ha hört oss komma bakifrån (mitt frustande?) för trots att vi ökade tempot rejält så hann vi nästan inte i kapp. Well, några kilometers "återhämtning" efter det och en broöppning gjorde att jag fick hämtat andan lite innan vi skiljdes åt efter ca 14 km.

Förhoppningsvis kommer vi springa många fler bropass ihop och sen slutligen stå där på starlinjen tillsammans i våra kjolar. Ivriga att vilja springa om killar, hahaha.

Slutligen apropå Varvet och bilden i min artikel på jogg så har jag fått många roliga kommentarer på den:

1. "Snygg-Eva !"(tackar!)
2. "Mycket komisk bild med dig som ensam tjej och en massa killar som jagar dig!" (hahaha)
3. "Jag skrattar när jag ser bilden; alla killar ser helt slut ut och du ser ut som om du håller på att värma upp!" (jag håller masken bra)

(Eget beröm luktar illa? Äh, jag får leva lite till på det här med snygg, hehehe)

Snart utonhusträning bara lite mat först!

Man får vara glad åt det lilla

Idag är ingen bra dag alls. En sådan där dag när all ens energi är slut innan dagen ens börjat och man kämpar på i motvind. En dag när löpningen behövs för att rensa hjärnan lite. När man är glad åt det lilla; så som taggen på min artikel på jogg.se:



När 8 km löpning utan klocka och press hjälper en vidare och gör att man kan kämpa sig igenom det sista av dagen och inse att det finns en morgondag som är bättre.

/Eva

Sista gången :-(

Ja idag så var det då dags för sista intervallpasset för terminen på F&S. Jag hade lovat lite "lekar" och det blev det :-)

Först lite uppvärmning och rörlighet (as always) sen blev det full jägarmarsch och därefter parövningar! Dvs alla fick dela upp sig i par och sen blev det ett varvs löpning (ca 1 minut) för den ena i paret medan den andre körde styrkeövningar och så bytte de! 10 varv var och således 10 övningar var (utfallssteg, knäböj, skidhopp, grodhopp, plankan, situps, höga knän, spark i rumpan, enbenshopp och upphopp)! Sen blev det nedjogg tillbaka till anläggningen och lite pepparkakor och julmust! Alla var trötta utom jag som stod och skrek vilka övningar som var på tapeten, hehe.

Nu får de klara sig själva till dess att vårschemat kommer igång. När ljuset kommer tillbaka kan man även variera sig lite mer än nu när man måste anpassa sig till där det finns ljus.

Det har varit en jättekul första termin med detta stående pass och jag hoppas att nästa blir MINST lika kul. Självklart beror det ju delvis på mig som bestämmer VAD vi ska springa men faktiskt främst deltagarna; att de kommer, att de gillar upplägget och att de utvecklas! Tiden går fort, snart kommer de höra min visselpipa igen, hehehe.

Från det ena till det andra: Läs gärna mina funderingar och tankar om det här med att springa snyggt - artikeln hittar du HÄR!

Degätande på 1:a advent

Ja, i denna familjen äter man mest deg när det blir pepparkaksbak. Fast några blev det allt att lägga i burken:



Å snabbdistans blev det oxå - FAST det kanske inte blev så snabbt med tanken på att jag gav mig ut i stormvarning med tilhörande regn, hahaha. 4:30 fart kändes ansträngningsmässigt mer som sub4-fart med dessa väderkonstellationer :-P

Gårdagen ägnade jag åt vila och bokläsning. Har nu läst ut bokklubbsboken som var den här:


Ja, nu är den senaste flugan att vi ska läsa klassiker, eller kanske mer klassiska författare. Vem var det som började med detta då? No names ;-)
Boken ovan var helt ok och speglar något som är lika aktuellt idag som för ca 100 år sen när boken skrevs: Otrohet. Att boken har ett "lyckligt" slut är inte fallet och så är det väl oftast också i verkligheten när otroheten flyttar in i en relation.

Nä, nu när pyntet är uppe och både baket och löpningen är avklarad ska vi bege oss hem till mina föräldrar för lite mys med dem. För det är ju det som den stundande juletiden handlar om; att umgås och mysa med sina nära och kära, eller hur?

Ha en fin första advent!

/Eva

Återhämtning

Nu börjar det!

Ja, igår var det en månad kvar till julafton och jag märker hur "julstressen" börjar infinna sig hos vissa :-O

Själv sprang jag 10 km i Skatås där lamporna i elljusspåret lyste adventsaktigt redan klockan tre på eftermiddagen då det var så grått och mörkt.

Sen skulle jag sätta ljusslingan i vår sockertoppsgran som finns framför vårt hus. Då granen växer för varje år så blir det svårare och svårare att sätta upp slingan, speciellt i toppen. En balansakt på en vinglig stege med risk att ramla och få granbarr mellan tänderna, typ. Jag brukar göra en lasso av slingan och kasta upp den över toppen men i år gick det inte så bra så jag fick kasta många gånger och sen använda kvasten för att "peta" rätt den. När jag nästan var klar så upptäckte jag: 1. den översta delen av slinga lyste inte 2. slingan var för kort
SUCK! Fick åka och köpa lite extraslingor för att fixa "problemet" och i elaffären var det ju ingen kö alls när folk skulle köpa nya adventssljusstakar, blinkande tomtar och jag vet inte allt :-P
Well, nu är den på plats och så här fint blev det:



Efter denna "brottningsmatch" nummer 1 så var det dags för "brottningsmatch" nummer 2. Dvs att göra pepparkaksdeg! Ingen köpedeg här inte! Som tur är så fick jag en MYCKET fin present förra året av mina svärföräldrar som jag använder OFTA och som passar perfekt när det ska knådas:


Sen blev det "brottningsmatch" nummer 3 när sonen och jag "slogs" om vem som skulle få mest av smeten som blev kvar i bunken (jättebra för magen med bikarbonat brukar jag säga), hehehe.
Nu står degen i kylen och "sväller" så att den är klar för pepparkaksbaket nu på söndag på 1:a advent. Kalla mig gärna advents- och julfascist ;-)

Dagens träning har även den varit i Skatås - 18 km i terräng i lugnt tempo.

Snart stundar AW - vi får väl se hur lugnt tempo den kommer gå i ;-)

Träning varje dag i en månad?

Ja, igår vilade jag. Eller ja, lite styrkeövningar var jag med på under mitt onsdagspass men that´s it. För när jag tittade i träningsdagboken på www.jogg.se så såg jag att jag tränat VARJE dag sen den 23/10. Lägg ett träningskonvent på det och man förstår att jag är lite seg.

Så denna veckan blir det ingen fart, bara lugna pass. För man behöver lite lugnare veckor för att inte blir övertränad eller skadad och jag vet att jag har svårt att vila men jobbar på att lära mig detta.

Jag kommer även lägga in en extra vilodag nu på lördag. Passar bra då jag ska "vallas runt" på AW med bästa Pipperoni på fredag. Kommer inte ihåg när jag var på AW sist faktiskt. Vi får väl se hur länge jag orkar hänga med :-P

För jag var faktiskt partyprinsessa en gång i tiden och då var festande nästan lika stor del av livet som träningen idag. Numera är jag mer vis:

Är det så?

Idag vila för en lite trött mamma.

/Eva

Inspiratör - inspiration

På blytunga ben begav jag mig igår till F&S Majorna för mitt intervallpass.

10 x 2 minuter med en minuts stå/gåvila var det på schemat.

Jag bet ihop och använde samma taktik som alltid för att alla ska kunna höra min visselpipa. Dvs först drar jag de som är snabba ca en minut (ok, några springer om mig innan) och sen drar jag ner tempot sista minuten så att jag hamnar i mitten av gruppen när jag närmar mig två minuter. Längst bak har jag mitt ankare som håller koll bakåt på de som är lite långsammare. På så sätt håller vi ihop gruppen och alla känner att de hänger med och både ser och hör mig.

På sista intervallen så har jag dock inte samma taktik för då drar jag hela tiden så att de snabbaste inte kommer ikapp mig, hehe. Ganska mentalt jobbigt för de riktigt snabba som på de andra nio intervallerna tillåts komma ikapp mig och förgäves på sista intervallen försöker jaga ikapp (ok, lite elak är jag).

Efter nedjogg och stretch så brukar det bli lite prat och sen joggar jag hem. Igår när jag precis skulle ge mig iväg så kom en av deltagarna cyklandes emot mig: "Eva, vänta!"

Hon kan inte vara med på sista passet för terminen nästa vecka och ville ge mig en liten sak för att visa sin uppskattning för det jag gör och att jag är en sådan inspiratör (!). Jag gav henne en härlig kram och fick nästan en tår i ögat. Igår behövde jag detta mer än någonsin och jag blev påmind om varför jag gör det jag gör.

Innan passet hade en annan kvinna berättat för mig att hon på förra veckans pass haft en underbar upplevelse mitt under värsta intervallerna på Älvsborgsbron när hon helt plötsligt känt sig hur stark som helst och att hon kommit in i ett Runner´s high där hon kände sig helt uppe i sig själv och skulle kunna hålla på hur länge som helst. Hon sa att hon aldrig kommer att glömma denna dimmiga måndag där hon kände att nu vänder det; jag kommer att bli en löpare!

Att få inspirera andra är bland det bästa som finns och är en enorm egoboost och tack NI som inspirerar MIG med ERA prestationer, speciellt en tung måndag i november <3

Kill your darlings

Ja, "Kill your darlings" var temat på årets Friskisdagar (=konvent för utvalda Friskisledare från hela landet). Här bild från stället på Kistamässan där vi alla 1500 åt i omgångar och man kan se just denna fras projicerad på väggen:



Vad menades då med "Kill your darlings"? Jo, att man har sina darlings/käpphästar som alltid kör med men kanske kan vara värt att tänka outside the box för att hitta lite ny inspiration?
Och ja, jag tror att många nog valde just detta (bla jag) men många gick just på de pass som de själva kör. Antagligen för att de tycker att just denna träningen är bäst och att kanske någon "känd" inom just detta segment är där och föreläser/håller i pass?

Jag tänker inte skriva om alla pass jag var på utan har valt ut några. Vidare vad gäller bilder så har jag valt att inte lägga ut några mer än den ovan. Av respekt för andra. Jag hade inte velat ligga ute på bild (ovetandes om det) på någons blogg i någon "knepig" position. Och att fråga alla om jag fick ta kort och lägga på min blogg orkade jag inte. Ok, jag har ingen stor blogg men jag är av den uppfattningen att jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad. Jag hade själv inte velat ligga ute på bild på någons blogg när jag svettas, är trött och har "crappig" teknik när jag kör knäböj.

Nå, tillbaks till passen då. Här kommer en liten sammanfattning på de pass jag valt att skriva om:

*Crossfit: Jätteduktig tjej och stark tjej (läs "biffig") som höll i passet och att göra två cirklar (en cirkel = några utvalda övningar man kör igen igen och igen) á 10 minuter var SVINJOBBIGT! Jag har FORTFARANDE träningsvärk idag! Mycket effektivt MEN att köra så länge att man får dålig teknik och det finns risk att skada sig känns så där. Men jag förstår tanken att träningen ska ta kort tid och vara effektiv. Kan tänka mig att köra varianter som inte är lika långa som 10 minuter.


*Organic Moves: Jätteduktig "danstjej" som jobbar utifrån ett holistiskt synsätt och där dansen ska vara mer fri och att man inte bara ska följa instruktören. Så långt borta från mig som brukar tycka att sådana här pass är "flummiga" MEN jag lyckades komma in i någon form av "flow" där jag faktiskt blundade och var helt inne i min egna kropp och värld, totalt omedveten om de 200 andra som var där på passet (DEN bilden på mig själv vill jag INTE ska komma ut, hahaha). Faktiskt en av höjdpunkterna och en av mina "kill your darlings" moments.


*POSE Method of running: Det finns bara tre riktiga POSE instruktörer i Sverige och en av dem erbjöd ett pass på en timme där han pratade om grundtankarna vad gäller denna löpteknik som vi även fick testa. Självklart lite för kort om tid men tillräckligt för att det ska vara intressant. Mest intressant är nog dock att titta på hur deltagarna TRODDE att de gjorde rätt. Ibland undrar man om vissa ens vet om deras fötter befinner sig på marken eller ej. Jag blev i alla fall nyfiken och kommer "kolla upp" detta närmare.


*Löpteknik med f.d. friidrottare: Direkt efter POSE passet så gick jag på ett pass med en f.d. friidrottare och slogs direkt av hur "old school" detta var. Löpskolningsövningar (som jag själv kör ibland) som ingen EGENTLIGEN vet varför man gör mer än att man ser fånig ut. Själv tyckte jag att ledaren visade ett klart oengagemang mot deltagarna. Knappt ett glatt tillrop. Väldigt långt ifrån hur jag är som ledare. Visst man kan ha sina "dåliga" dagar men när folk betalar så gör man sitt jobb, det tycker i alla fall jag. Fick bita mig i tungan flera gånger för att inte konfrontera med risk att göra mig till en obekväm deltagare som andra tittade snett på då det var en "kändis" som höll i passet. Avslutningen blev dock bra då vi fick köra 10 x 100 meters sprintlopp och jag fick sprätta det sista med mina träningsvärkstunga ben innan vi satte oss på tåget hem.


Skulle kunna skriva en hel krönika om mina intryck från detta konventet (intryck som jag tror man kan applicera på andra konvent och konferenser) men jag tror att jag lämnar det därhän.


Idag fick det bli F&S Flex på lunchen för att FÖRSÖKA få upp LITE rörlighet inför mitt intervallpass ikväll - vi får väl se hur det går på blytunga ben :-P

På väg hem...

Sitter på tåget på väg hem från Svettisdagarna på Kistamässan i Stockholm med mycket träningsvärkiga ben...

Imon får det bli rapport på ännu mera träningsvärkiga ben...

Det jag kan säga redan nu är att jag delvis tog temat "Kill your darlings" på allvar och att det idag på två löppass verkligen var kontraster där "old school" mötte "new school"...

Hörs imon!

/Eva

Snart på väg!

Fast först fick det bli en lunchjogg i Änggården. Och när det är 10 grader så kan man se ut så här fortfarande:

Lugn åh-jogg idag och det enda som "irriterade" mig var löven. Ni vet när det på vissa ställen är så mycket att det blir mjukt och skönt att springa på men samtidigt riktigt förrädiskt för man ser inte alls vad som finns där under. Det kan vara lera, en sten, en rot eller något annat jävelskap som vill att du ska stå på näsan eller stuka foten. Men inte idag, jag klarade mig. Jag stannade till och tog en bild på den lilla bäcken som gör ett litet vattenfall. Ett vattenfall som på vintern blir till stora vackra istappar, men än är det ett tag kvar till dess...

Nu håller jag på att packa. Ni vet det där som jag hatar. Tur är väl att det är på ett träningskonvent jag ska så att det bara är att dra ner en massa träningskläder utan någon speciell ordning eller tanke bakom. Eller ja, det har jag ju ändå. En del pass är inne och en del ute så LITE fick jag tänka till. Men hur många ombyten ska man ha med sig? Det står i inbjudan att det inte finns så många duschar att tillgå så att man ska satsa på "överdragskläder" - vad menas med det? Jag fattar i alla fall inte och kommer i alla fall inte "härbärgera" i samma träningskläder en hel dag. Även om man inte kan duscha så kan man byta t-shirt, strumpor och annat för att inte låta andra dö den plågsamma svett-odör-döden :-P

Ha en fin helg! Jag återkommer med rapportering och bilder när jag är tillbaka på söndag!

Kärlek och broar

Satt och och letade efter en helt annan bild i min telefon när jag hittade den här:

Hade inte ens sett bilden innan idag. Det är så klart sonen som tagit den. Det finns en del bilder i min telefon som han tagit som är så fina betraktelser. En blomma. Som han förmodligen planerade ge mig efter loppet för den som tittar riktigt noga ser att bakgrunden är Gärdet och där var vi i år när jag sprang Tjejmilen. För mig betyder bilden kärlek, det finaste som finns <3

På lunchen sprang jag med bästa E. Även om vi inte känt varandra så länge så känner jag att detta kommer är början på något bra. Sen att hon springer FORT och att jag hela tiden ligger steget efter det är en annan sak :-P

Idag sprang vi över broarna, totalt nästan 15 km om jag lägger till dit- och tillbakajogg från där vi möttes upp precis vid GöteborgsOperan. Och om man bortser min transportjogg, partiet upp till Älsvborgsbron (jobbig stigning från Jaegerdorfsplatsen kan jag lova) och broarna så sprang vi resten av passet i 4:25-4:30 tempo. PRATANDES mer eller mindre HELA tiden! Jo tjena, jag kommer att FLYGA över broarna när Varvet är nästa år ;-)

"Så vinterjoggar du i Göteborg" ur dagens Metro

I dagens Metro Göteborgs finns ett reportage om vinterlöpning där jag ger lite tips. För att läsa klicka på den här länken och bläddra fram till sidan 12-13

Taking a walk

Nä, det blev ingen åh-jogg idag utan en åh-promenad med lite andra skor än mina vanliga lätta löparskor och jag drog även några metrar i löven:



Benen är rejält sega idag. Det blev en total igår på 21 km med mycket inslag av fart även om jag "fuskade" lite på pass nummer två...

Men överkroppen och magen (och lite ben) fick sig en genomkörare i TRX:en:


OK, jag erkänner att det här är en bild från i somras för jag hade inte den outfiten idag OCH jag har faktiskt städat undan det mesta som ni ser i bakgrunden. Det som dock är "sant" är att jag hade på mig mina VFF. Övningen ovan heter sprintstart och är grym för vader, höftböjare och bål. Man bli ganska trött av att bara stå och "mata" med benet kan jag lova :-P

Jag har fått mina "biljetter" till Svettisdagarna och mina pass blir de här:

*Crossfit
*Functional Stability (föreläsning)
*Rumble in the jungle
*Organic moves
*Knäledens mysterium (föreläsning)
*Träna ute - nya dimensioner
*Pose method of running
*Löpteknik med Sunneborn
*Ballastboll

Och passen är lördag OCH söndag - inte bara en dag då hade jag klappat ihop och så säkert även alla andra deltagare :-O

Men innan dess så blir det:

Onsdag - lätt distans
Torsdag - snabbdistans
Fredag - lätt distans

Och ikväll blir det HOUSE!!!

Intervallmåndag

Ja, det är kanske det jag ska kalla mina måndagar? För sen i slutet av augusti har jag ju kört intervaller i alla fall på mina Friskis-pass. Och sen förra måndagen även på mina "egna" pass.

Dagen har inte bara en röd tråd av att det är intervaller X 2 utan även en röd tråd i egenskap av en viss färg! Jag menar kolla färgen på mina skor på det första intervallpasset:



Färg på burken på återhämtningsdrycken (som dock smakade så där då Vanilla skulle testas):



Och alla vet väl vad det är för färg på Friskis & Svettis ledarkläder? Ja, just det röda! (Ingen bild här för jag tycker personligen inte att jag är speciellt snygg i röda "not-so-forgiving-tights")

Jaha, vad var det för intervaller då? De egna var 6X1000 meter, som gick bra! 3:58, 3:53, 4:02, 3.57, 4:00 och 3:44 - gåvila emellan ENDAST 60 sekunder. Jag säger samma som förra veckan; det har hänt något med min återhämtning. Efter ca 45 sekunder var jag mer eller mindre helt återhämtad, otroligt! Jag hade INTE kunnat springa fortare med längre vila och att ta ut sig HELT när man ska springa ett pass till kändes inte som den bästa idén.

Och sen då? Jo, vi körde fram och tillbaka på Älsvborgsbron!!! Fyra gånger. Varje intervall ca 1100 meter. RIKTIGT jobbigt kan jag lova men mentalt bra träning för de som ska springa Varvet om 7 månader. Och dimman låg så tät att man knappt såg en meter framför sig - ett pass INGEN som var där kommer att glömma :-P

Imon blir det åh-jogg that´s for sure :-P

Laddar

På fredag eftermiddag åker jag till Stockholm för Svettisdagarna 2011:

Var i fredags och hämtade programmet och mina tågbiljetter. Kommer knappt ihåg vilka pass jag satt upp mig på men det ger sig ;-) Jag vet att jag kommer att vara trött när jag är hemma igen på söndag kväll...

Idag var det sista långpasset i Skatås i F&S regi och vi sprang 16,8 km. Nu blir det inga fler sådana långpass kanske förrän nästa höst. F&S Göteborgsvarvsträning drar dock igång slutet januari samma dag och tid.

Och med avslutande Löparskoleruset igår så går jag nu in i en lite lugnare period som ledare. Bara tre måndags intervallpass kvar på F&S och så min onsdagsgrupp. Jag älskar verkligen att hålla i grupper men det är även skönt att få ett visst brejk för att hämta nya krafter.

Löparskoleruset 5 km

Det kom bara en tjej till start idag på Löparskoleruset. Sjukdom, skada, flytt och annat satte käppar i hjulet för de andra tjejerna.
Så istället för att snällt sitta vid start och mål som jag brukar göra så var jag idag hare åt M. Kändes lixom inte rätt att hon skulle behöva springa helt själv.

Det gick så j-vla bra och jag är SÅ imponerad! M fick barn för sex månader sen och har precis börjat komma igång med sin löpning nu i och med min löparskola så att gå från mer eller mindre noll till att klara att springa 5 km på 26:13 tycker jag är STORT! Att hon kommer att klara Varvet med glans är jag helt säker på :-)

Det är sådana här prestationer som imponerar på mig och som driver mig vidare i det jag gör. Tack M för idag och forsatt lycka till med din löpning!

Nu ska jag strax svida om för konsert i Vasakyrkan och sen Gåsamiddag och sen fortsättning på bröllopsfesten från igår...och imon är det långpass med F&S i Skatås - jag menar, varför vila?

Ha en fin lördag!

111111

Redo för bröllop:

Snabbdistans och bokklubb

Ibland imponerar jag på mig själv. När vissa dagar kräver minitiuös planering så gäller det att bara ånga på om något "skiter sig". Idag har varit en sådan dag. Och jag är glad att jag har en smartphone så att jag kan jobba varsomhelst och svara på mail och annat.

På lunchen hade jag tänkt att springa 8 km snabbdistans med 2 km uppjogg och nedjogg. Nä, det hanns inte med så jag fick tänka om till 1 km uppjogg, 5 km snabbdistans och 1 km nedjogg. 5 kilometer avverkades på 20:55, vilket gav ett snitt på 4:11. Strålande!

Nu är det strax bokklubb men innan dess är det några saker till jag behöver fixa. Så som att hämta ett bröllopspaket till ett visst brudpar som (hastigt och lustigt) ska gifta sig imorgon. Jag menar om man förlovar sig 070707 då är det kanske inte så konstigt att man gifter sig 111111. MEN vissa hade uppskattat att få veta detta lite TIDIGARE. Säger inte mer än att jag KANSKE imorgon ska sjunga i kyrkan - OMG! Förberedd? Nä, tjena - jag får öva ikväll, eller hoppas på att maken kan texten och kan fylla i när jag glömmer :-P

Tillbaks till bokklubben då. Jag tror jag nämnt det innan men det är den här boken vi läst nu:


Snart har filmen premiär på bio. Vi får väl se om hela bokklubben går och sågar filmen som oftast inte alls överensstämmer med boken (nähä, och so what else is new?) :-O

Nä, nu hinner jag inte blogga mer måste bara sätta på en tvätt innan jag sticker för att hämta paketet, sen till bokklubben, hinna hem till slutet på Robinsonfinalen (en av deltagarna är en "känning" från mina wild and crazy days för MÅNGA år sen), sen öva på sången och sist men inte minst slå in paket och bestämma vad jag ska ha på mig! Har jag glömt nåt? Låter detta inlägget speedat? Over and out!

My friend

Lite stel i ena skinkan och då är den här min bästa vän:


Eller ja, vän och vän - han är ju inte speciellt "snäll" men efteråt brukar vi dock alltid vara kompisar ;-)

En gamling med mössa på!

Ok, jag ber om ursäkt att jag inte är så bra på att ta kort (thank God att jag inte är modebloggare) men idag var det dags för mössa:




Sen efter att jag tagit kortet kom jag även på att det är dags för reflexväst. Och klockan var bara 16:50 när jag stack ut...

Ja, vi lär oss visst aldrig att vänja oss vid mörkret. Det är precis som om vi aldrig varit med om det innan. "Ja, det är ju så mörkt tidigt nu" hör man precis som om det var nytt för i år. Och ja, jag är precis likadan sjäv för jag är ju svensk. Och som svensk pratar man gärna om vädret och hur jobbigt det är med mörkret. Något som "turister" inte förstår alls hur vi kan tjata om. Nu har jag även blivit så gammal att jag lagt till kategori tre att prata om: Att tiden går så fort! "Det var ju inte länge sen det var midsommar och nu är det ju snart jul". Hahaha. När jag var liten så hade jag en faster som alltid frågade mig när jag fyllde år hur det kändes. Och sen sa hon alltid att jag skulle ta vara på tiden för den går alldeles för fort. DÅ fattade jag inte vad "tanten" tjatade om, jag menar sommarlovet var ju OÄNDLIGT och det ständiga pratandet och ältandet om vädret, det var sånt som "gamlingar" höll på med. Så ok, jag har blivit en gamling :-P

"Gamlingen" har idag ägnat sig åt 10 km åh-jogg i mörkret och halv-kylan. Mössan kunde jag ta av efter en stund för så kallt var det inte än även om jag trodde det.

Under passet lyssnade jag för ovanlighetens skulle på min iPod. Abba. Super Trouper. Hann precis till "Happy New Year" när jag skulle vända vid 5 km och stannade och startade om "skivan" för att hålla samma fart tillbaka. Stannade med sista tonerna av "Happy New Year" precis utanför vår brevlåda. Intresseklubben antecknar, eller?

Kom på två jättebra idéer om krönikor som jag nog ska skriva. Vi får väl se om de blir publicerade eller ej, en kanske är för vågad, hehehe.

Dagen kommer att avslutas i soffan framför "House". Finns INGEN bättre serie, enligt mig. Blir ALLTID på så gott humör efteråt och när maken är hemma och tittar han med tävlar vi om vem som kan ställa rätt diagnos. FAST det bästa är ju inte diagnosticeringen utan relationerna och interaktionen mellan karaktärerna, oslagbar underhållning.

Lupus? Sarcoidosis? Leuchemia? Brain tumour? CHECK HIS HOUSE!

Intressant!

Tidigt imorse började resan mot Sylvesterloppet. Här ser ni dagens skoval, Saucony Grid Type A3:

20X220 meter stod på agendan och jag visste ju innan passet att jag inte skulle klara att genomföra intervallerna på samma tider som sist, eller när jag varit i bra form, dvs de bästa ner mot 40 sekunder och de sämsta på 43 sekunder. Idag gick de bästa på 42 sekunder och en, men bara en på 46 sekunder. De flesta låg på 44 sekunder. Inget konstigt med det och jag hade verkligen inte kunnat springa snabbare, åtminstonde inte på så många som 20 stycken repetitioner.

Det som dock var HÖGST INTRESSANT var min återhämtning. Jag körde gåvila på 40 sekunder mellan varje intervall. MEN idag märkte jag en JÄTTESTOR skillnad gentemot när jag körde detta passet sist. Jag var nästan fullt återhämtad efter halva vilan, dvs 20 sekunder. Det handlade INTE om att jag inte sprang tillräckligt hårt utan det har helt klart hänt något med min återhämtning. Tänkte nästan korta ner vilan men ville inte göra något "dumt" och fortsatte enligt plan. Hade jag haft ett pulsband på mig hade det varit verkligt intressant att se den pulskurvan. Det får bli till nästa gång även om bandet ger mig skav som gör enormt ont efteråt. Intressant, intressant tänkte jag efter passet.

Gårdagen ägnades åt att sitta och titta på ING NYC Marathon via streaming och det var jättekul att det gick så bra för Isabellah Andersson som kom åtta. Hon disponerade sitt lopp LITE bättre än hon som ledde ändå fram till ca 40 km och sen blev omsprungen och kom trea...

Idag är det ju måndag och då står ju mitt intervallpass på F&S på schemat. Kommer köra tre bonuspass nu i november då ute-schemat egentligen bara är till denna veckan. Det har varit jättestort intresse, ca 15 stycken medlemmar per pass och jag hoppas att de fortsätter att komma november ut. Idag är det kortintervaller där med. Jag kommer nog vara ganska trött ikväll efter denna första dag på resan mot Sylvester...

Tid x flera

Idag var första helgdagen på hela hösten som vi inte behövde ställa klockan för att gå upp i tid till någon aktivitet. Jag vaknade ändå rätt så tidigt, varför är det så?

Vad gäller min tid på Finalloppet så stämmer den inte riktigt. Jag har mailat dem och de ska titta på detta.

Och sett i tid hur långt är det kvar till Sylvesterloppet? Jo, ca 7 veckor. Kan jag på denna tid kapa min tid på milen till sub40? Till min hjälp har jag två glada "tjommar", som man säger här i Göteborg, nämligen Claes och Robert. Planen är att vi ska hjälpas åt på själva loppet så att vi alla kan gå under den där magiska gränsen. Vi är inte ungdomar någon av oss men jag tror att chansen finns där absolut.

Så imorgon börjar resan dit. Jag måste hitta min snabbhet igen. Klurigt för jag svarar ju bäst på mängd så upplägget blir inte helt enkelt. Både öka mängd och kvalitet bådar för att bli skadad eller övertränad så det får bli den gyllene medelvägen, dvs en blandning av båda. Så tvåtusenfemhundringar, tusingar och 220-ingar OCH bulk - nu är det dags igen!

Finalloppet 2011

När man har gäster på besök brukar det bli sent och även en del inmundigande av mat och dryck. Försökte hålla tillbaka så gott det gick igår men det gick så där...

Började dagen med två Resorb i ett glas och kände mig inte speciellt pigg. Får skylla mig själv. Men då Finalloppet egentligen är mer ett kul terränglopp så gjorde det inte så mycket ändå.

Innan start så träffade vi många löparkompisar men jag lyckades återigen missa Sofia. Dock fick jag se dig på bild som maken tagit :-)

Idag hade jag combat/kamouflage outfit från Loverunning. Och nej, det är inte en klänning utan kjol och tröja:



Ok, sen hade jag mitt randiga klubblinne över tröjan men det var ju inte lika snyggt som total outfit så det ligger under mina överdragskläder som ni ser ligga på marken...

Hur gick det då? Jo, jag kom trea i D40. Sista 300 metrar stod maken och skrek att tvåan låg precis framför men jag hade ingen ork då att gå om så det fick bli plats tre. Tid? Vet ej. Får återkomma om det när resultatlistorna ligger uppe på hemsidan. Skulle nog tippa på 43 minuter kanske.

Hur var loppet då? Jo, jag sprang jämt och fint och kände att jag låg precis på vad jag klarade idag. Lite jobbigt dock att i ca 4 km ha en tjej precis bakom mig som flåsade och spottade rejält. Hon hade nog mig som rygg för hon ville helt enkelt inte gå om. Vid ca 5,5 km så försvann "flåset" och jag kunde fortsätta utan detta "störande moment". Började se ryggen på två tjejer som jag vet är bra men lyckades aldrig riktigt komma ikapp och gå om. Och nu när jag tänker efter så var det faktiskt ingen som gick om mig från ca 2 km. Dvs jag sprang jämt och fint och låg där jag skulle ligga om ni förstår vad jag menar.

När det var ca 2 km kvar så hörde jag att någon började närma sig bakifrån men jag höll ställningarna och hon kom inte om. Sista partiet på gräs och den lilla backknycken upp till upploppet var riktigt sega men där stod bästa Lena och hejade (tack igen!), även maken och sonen och så hörde jag några andra som ropade mitt namn men det vet jag inte vilka de var.

Jag känner mig nöjd med min prestation. Jag trodde innan att jag kanske skulle nå topp 3 i min klass och det lyckades jag med. Det har inte varit så mycket fart/kvalitet det sista och det har varit annat i mitt liv som gjort att min träning inte varit som jag velat så jag ser resultatet som bra utifrån dessa perspektiv. Nu ska jag ge sub40 en ärlig chans och kommer således att satsa på detta på Sylvesterloppet. Går det inte så får det blir 2012 istället :-)

<3

10 km med bästa väninnan.
Life is good. No more comments necessary.

Hur ska det gå?

Jepp, nummerlapp till Finalloppet uthämtad:



Tyckte mig känna igen numret och insåg att jag sprungit Varvet 2010 med nummer 970 :-)

Gjorde även en genomlöpning av banan idag bara för att få det bekräftat att det "svåra" partiet vid ca 8 km var väldigt lerigt och blött så enda sättet att attackera den delen av banan blir att "blåsa på" annars tappar man för mycket. Idag trippade jag dock runt för att inte blöta och gegga ner mig för mycket. Kändes onödigt att smutsa ner sig just idag på träning.

Frågan är: Hur ska det gå? Kan jag matcha förra årets snittfart (banan är 10 km i år vs 8,8 km tidigare år så jag får titta på snittfart istället för sluttid)? Jag vet inte. Det har inte varit så mycket tempoträning det sista. Dessutom såg jag i startlistan att en viss tjej/dam tävlar i "min" klass och henne har jag hittills inte slått men kanske kanske jag kan komma topp 3 i D40. Vi får se. Besviken vet jag att jag inte kommer bli, jag har kommit längre än så med den mentala biten och kommer inte nedslås av ett "dåligt" resultat. Jag vet förutsättningarna inför lördagen och vad jag kan påverka och inte. Jag vet också var min fysiska kapacitet ligger för tillfället MEN främst var min mentala ligger.

Jag ser det positiva i att få springa ett lopp i skogen i vackra Skatås och att få träffa "löparkompisar" som ska springa även de. Det kommer att bli en bra dag känner jag på mig. Imon har vi besök av goda vänner så kanske jag börjar lördagen = tävlingsdagen med två Resorb, precis samma uppladdning i så fall som inför Risveden och det gick ju bra, hehe ;-)

Imponerande eller pinsamt?

Idag har jag delvis jobbat hemifrån och bestämde mig för att köra ett lunchpass.
Då vi bor precis vid Slottsskogen så bestämde jag att det skulle bli ett backpass i Säldammsbacken. 10 gånger upp och ner.

Och vilka träffar jag just där då? Jo sonen och hans fritids som är ute på utflykt. Jag hörde hur de pekade och ropade: "Kolla det är Harrys mamma!"
Så för att "imponera" istället för att vara pinsamt långsam så drog jag på rejält och tog ut mig redan på de tre första, hahaha. MEN jag höll masken och hoppades att de skulle vidare snart så att jag kunde köra "vanligt".

I "stressen" glömde jag att lap:a så passet blev som en klump, dvs en total på 9,9 km med ca 2 km uppjogg och 2 km nedjogg. Tempot var tillräckligt ansträngande to say the least och nu känns det rejält i mina baksidor :-P

När jag sen hämtade sonen så var jag tvungen att fråga om han tyckte att jag varit pinsam eller ej (han är snart 10 år och att mamma är pinsam har redan börjat så smått) men han berättade att alla hade tyckt att jag såg snabb ut :-) Och han hade stolt berättat om mina prestationer och speciellt om POKALEN som jag vann på Risveden. I nästa andetag sa han dock att jag varit REJÄLT pinsam häromdagen när jag sjungit i bilen till radion när han hade med sig sin kompis...

Linjen mellan att vara pinsam och imponerande är tunn, så tunn och tunnare lär den bli...

Hinner inte!

Idag har varit en dag när jag hela tiden känt att jag legat steget efter. Så där när man inte riktigt hinner med hur mycket man än försöker. Ett tag tänkte jag att det var lika bra att ge upp och släppa allt och sätta mig och slösurfa eller bara stirra ut i tomma intet men jag tog mig i kragen och fortsatte att rusa på.

Dagens träningspass var egentligen inte mitt pass utan jag mest hakade på och fick några kilometrar i benen. Jag höll nämligen ett teknikpass för ett företag. Efteråt så gick jag därifrån och pga dagens "full-rulle-tempo" så var det nästan som om jag fick en blackout; hade passet ens varit? Men det hade det ju och jag tror säkert att några kommer ha träningsvärk imon. Jag med fast inte i benen utan i hjärnan...