Det blev inga 300 km denna månaden heller. Maj slutade ju på 282,7 km och nu juni på 291,2 km. Känner väl att 300 km är vad som krävs för att nå en viss nivå men den känner jag nog att jag nått så det gör inget att jag hamnar på mindre.
Så idag blev det bara lite putsning av siffrorna på mitt 12,5 km´s pass som idag blev en "tribute" till att Runningskirts hamnade på RW USA´s front cover. Drog således på mig min Runningskirt, en rosa sportbh och mina Nike Free (även om mina inte är rosa som dem på the cover).
Tog faktiskt en bild EFTER passet men känner att nä, den lägger jag nog inte upp på bloggen för att kunna jämföras med "the real cover" photo :-P
Varmt var det i alla fall men glad att jag kom ut då jag inte sprungit något sen i måndags. Det går fort att "komma ifrån det" och inom mig var det någon som sa: Äh, skit i det och vila idag med. MEN så fanns det någon annan som sa: Kom igen, du vet att du EGENTLIGEN vill och tänk vad skönt det är efteråt! Said and done och nu är jag "inne i det" igen ;-)
Undrade väl mest över varför man får sådana blickar när man bara springer i sport-bh för om en kille springer barbröstad är det inte lika många som kollar lixom. Well, well idag var det så varmt att det var skönt att inte ha varken linne eller t-shirt på sig.
Nu ska sonen och jag ta cykeln till Triumf glass och "frossa" lite - ha en fin kväll!
torsdag 30 juni 2011
onsdag 29 juni 2011
Front Cover!
Här är nya USA numret av Runner´s World - vad sägs?Jag kan bara säga GRATTIS till systrarna som startade Runningskirts och att RW valt kjolen som jag har gör det hela ännu roligare! Go Runningskirts och Go Loverunning!
www.runningskirts.com
www.loverunning.se
tisdag 28 juni 2011
Varmt...eller varför man äter upp en påse Dajm...
Gillar inte värme...och idag är det varmt även om det blåser lite.
Imorse på MBC:n var jag helt slut och då tränade ändå inte jag...
Hur jag ska klara en vecka på Kreta i slutet av juli vågar jag inte ens tänka på. Jag kommer väl ligga i havet mest hela tiden och huden kommer att skrumpna ihop eller nåt. Eller så kanske jag förvandlas till Kretas skyddshelgon: Delfinen - det hade varit nåt! Ville ju bli delfinskötare när jag var liten men det blev inget av den drömmen. Och inte blev jag undervattensfotograf heller. Ni förstår att mitt element är vatten, eller? Inte konstigt med tanke på att jag är född precis mellan två stjärntecken; Stenbocken och Vattumannen. Och visst är jag lite av båda; ena sidan rejäl och trofast (Stenbocken) och andra sidan en drömmare som nog aldrig kommer växa upp (Vattumannen), hahaha. Well, vet inte varför jag kom in på detta när jag egentligen skulle skriva om hur varmt det är idag och varför jag nu ätit upp nästan en hel påse av det här:
2. Därför att jag äter allt som kommer i min väg när jag inte tränar!
3. Därför att jag tyckte lite synd om mig själv, fastän det inte är det...
4. Därför att jag åt för lite till frukost och även för lite till lunch.
5. Därför att det är gott när Dajmen (tänker INTE stava dajm med i, ok?) fastnar i tänderna :-)
6. Bara DÄRFÖR!!!
Och ok, jag har tränat LITE idag. Lite stabiliseringsövningar och lite TRX men att springa idag - forget it! Äh, får satsa på att Gasellen kommer snart så att jag kan återgå till att dricka skumpa och sen gå och lyssna på Coldplay med alla 20-åringar som hänger på en-dags-festivalen "Where the action is" för nu är Dajmen snart slut...
Imorse på MBC:n var jag helt slut och då tränade ändå inte jag...
Hur jag ska klara en vecka på Kreta i slutet av juli vågar jag inte ens tänka på. Jag kommer väl ligga i havet mest hela tiden och huden kommer att skrumpna ihop eller nåt. Eller så kanske jag förvandlas till Kretas skyddshelgon: Delfinen - det hade varit nåt! Ville ju bli delfinskötare när jag var liten men det blev inget av den drömmen. Och inte blev jag undervattensfotograf heller. Ni förstår att mitt element är vatten, eller? Inte konstigt med tanke på att jag är född precis mellan två stjärntecken; Stenbocken och Vattumannen. Och visst är jag lite av båda; ena sidan rejäl och trofast (Stenbocken) och andra sidan en drömmare som nog aldrig kommer växa upp (Vattumannen), hahaha. Well, vet inte varför jag kom in på detta när jag egentligen skulle skriva om hur varmt det är idag och varför jag nu ätit upp nästan en hel påse av det här:
2. Därför att jag äter allt som kommer i min väg när jag inte tränar!
3. Därför att jag tyckte lite synd om mig själv, fastän det inte är det...
4. Därför att jag åt för lite till frukost och även för lite till lunch.
5. Därför att det är gott när Dajmen (tänker INTE stava dajm med i, ok?) fastnar i tänderna :-)
6. Bara DÄRFÖR!!!
Och ok, jag har tränat LITE idag. Lite stabiliseringsövningar och lite TRX men att springa idag - forget it! Äh, får satsa på att Gasellen kommer snart så att jag kan återgå till att dricka skumpa och sen gå och lyssna på Coldplay med alla 20-åringar som hänger på en-dags-festivalen "Where the action is" för nu är Dajmen snart slut...
måndag 27 juni 2011
En klassiker
Jag är sedan två år tillbaka med i en bokklubb med ett gäng andra trevliga tjejer. Kände mig till en början som en katt bland hermelinerna när jag var den enda som hade fast sällskap (dvs gift) och hade barn. Men mycket kan hända på två år och nu ser situationen annorlunda ut för de flesta och jag känner mig inte längre så "udda".
I början kände jag mig inte bara udda för att jag var gift och hade barn utan även för att jag inte som de andra i bokklubben var en inbiten bokmal. ALLA hade typ läst ALLT och att välja ut en bok för mig var inte det lättaste när man allt som oftast fick höra: "Den har jag/vi läst" eller "Hans förra bok var inte så bra så jag vet inte om jag vill läsa hans nya". Ofta fick jag ta hjälp av boksajter för att hjälpa mig med förslag.
Vi har nu läst Nobelpristagare, Polarutforskare, Svensk Maffias utbredning och böcker som varit korta och böcker som varit långa (807 sidor på engelska på tre veckor var en utmaning!!!) och nu börjar vi hitta våra "roller". Jag har lärt mig vem som gillar vilken genre och jag är tacksam att jag nu läst böcker som jag nog aldrig skulle läst annars. För visst var även jag en bokmal en gång i tiden men de senaste åren så har det tyvärr prioriterats annat än bokläsning. Så jag kan tacka bokklubben att nu återfått mitt intresse för böcker för det är LITE bättre avkoppling än att alltid sitta och titta på TV varje kväll (bortsett från "House" då) .
Allt som oftast tycker vi inte alls samma sak om böckerna vi läst och ibland behandlas boken bara fem minuter totalt innan vi hänger oss åt mat, dryck och uppdateringar på varandras liv :-)
I höstas så tänkte jag införa läsandet av klassiker. Många "säger" att de läst vissa böcker men har de verkligen det? Och att vissa böcker höjts till skyarna genom åren behöver nödvändigtvis inte betyda att de är bra. Och att myter bildas på filmen (inte boken) gör saker och ting ganska intressanta. Så var det tex med "Svindlande höjder" (eng. Wuthering Heights) av Emily Bronte, där kärlekshistorien mellan Heathcliff och Catherine är något som det pratats om forever. Så när vi sett filmen och insåg att myten inte alls stämde med boken blev vi alla ganska förvånade. Filmen hade på något vis blivit den "vedertagna" sanningen om kärlekshistorien och hur bilden av Heathcliff romantiserats till att bli en man alla kvinnor suktar efter. Men Heathcliff var ingen man att längta efter utan en verklig despot som mer eller mindre tog död på sin egen son. Och att stackars Catherine en gång föll för honom förstörde hela hennes liv...Inte så vackert, eller?
Denna gången har jag i alla fall valt den här boken:
Och självklart så ska vi se filmen från 70-talet med Robert Redford som Gatsby och Mia Farrow som Daisy:
Mest intressant var faktiskt efterordet där det stod om författaren. Han var tydligen en riktig suput som var gift med en "neurotiker" och på 20- och 30-talet blev de ofta utslängda från diverse fester och hotell i New York när de druckit för mycket och hittade på "hyss". Tydligen gav han även tips till Ernest Hemingway som ledde Mr Hemingway rätt på författarbanan men käre Scott lyckades inte följa dem själv och dog nedsupen och utfattig med frun på "hispan".
Annars har jag idag även gjort en "klassiker" själv, dvs återhämtningsjoggat efter långpasset som jag var ute på igår. 8 km i lugn fart och nu ska jag fixa lite tilltugg inför träffen - hörs imon!
I början kände jag mig inte bara udda för att jag var gift och hade barn utan även för att jag inte som de andra i bokklubben var en inbiten bokmal. ALLA hade typ läst ALLT och att välja ut en bok för mig var inte det lättaste när man allt som oftast fick höra: "Den har jag/vi läst" eller "Hans förra bok var inte så bra så jag vet inte om jag vill läsa hans nya". Ofta fick jag ta hjälp av boksajter för att hjälpa mig med förslag.
Vi har nu läst Nobelpristagare, Polarutforskare, Svensk Maffias utbredning och böcker som varit korta och böcker som varit långa (807 sidor på engelska på tre veckor var en utmaning!!!) och nu börjar vi hitta våra "roller". Jag har lärt mig vem som gillar vilken genre och jag är tacksam att jag nu läst böcker som jag nog aldrig skulle läst annars. För visst var även jag en bokmal en gång i tiden men de senaste åren så har det tyvärr prioriterats annat än bokläsning. Så jag kan tacka bokklubben att nu återfått mitt intresse för böcker för det är LITE bättre avkoppling än att alltid sitta och titta på TV varje kväll (bortsett från "House" då) .
Allt som oftast tycker vi inte alls samma sak om böckerna vi läst och ibland behandlas boken bara fem minuter totalt innan vi hänger oss åt mat, dryck och uppdateringar på varandras liv :-)
I höstas så tänkte jag införa läsandet av klassiker. Många "säger" att de läst vissa böcker men har de verkligen det? Och att vissa böcker höjts till skyarna genom åren behöver nödvändigtvis inte betyda att de är bra. Och att myter bildas på filmen (inte boken) gör saker och ting ganska intressanta. Så var det tex med "Svindlande höjder" (eng. Wuthering Heights) av Emily Bronte, där kärlekshistorien mellan Heathcliff och Catherine är något som det pratats om forever. Så när vi sett filmen och insåg att myten inte alls stämde med boken blev vi alla ganska förvånade. Filmen hade på något vis blivit den "vedertagna" sanningen om kärlekshistorien och hur bilden av Heathcliff romantiserats till att bli en man alla kvinnor suktar efter. Men Heathcliff var ingen man att längta efter utan en verklig despot som mer eller mindre tog död på sin egen son. Och att stackars Catherine en gång föll för honom förstörde hela hennes liv...Inte så vackert, eller?
Denna gången har jag i alla fall valt den här boken:
Och självklart så ska vi se filmen från 70-talet med Robert Redford som Gatsby och Mia Farrow som Daisy:
Mest intressant var faktiskt efterordet där det stod om författaren. Han var tydligen en riktig suput som var gift med en "neurotiker" och på 20- och 30-talet blev de ofta utslängda från diverse fester och hotell i New York när de druckit för mycket och hittade på "hyss". Tydligen gav han även tips till Ernest Hemingway som ledde Mr Hemingway rätt på författarbanan men käre Scott lyckades inte följa dem själv och dog nedsupen och utfattig med frun på "hispan".
Annars har jag idag även gjort en "klassiker" själv, dvs återhämtningsjoggat efter långpasset som jag var ute på igår. 8 km i lugn fart och nu ska jag fixa lite tilltugg inför träffen - hörs imon!
söndag 26 juni 2011
Test x 2
Vet väl egentligen inte varför jag lägger upp denna bilden mer än att den visar två saker som jag testade på mitt 25 km´s pass idag:
Och då menar jag ju självklart inte min Runningskirt utan mina kompressionsocks från samma märke och så skorna: Brooks Green Silence. Skor som inte känts hundra men som idag ändå skulle testas igen. Så jag ber om ursäkt att inte hela outfitten var matchad idag pga just skorna :-P
Måste väl säga att jag fortfarande är skeptisk till kompressionsstrumpor även om dessa inte stryper mina vader som de jag testat innan har. Idag var det dock alldeles för varmt för långa strumpor men det var bara att fullfölja. Och ja, jag kommer testa igen.
Skorna då? Well, fortfarande skeptisk och jag får ingen wow-känsla alls. Är de mjuka eller hårda eller vad? Nä, jag fortsätter att vara lite avvaktande och kommer inte ha dem högst på min lista när jag väljer skor...
Samma runda som förra veckan, dvs 25 km. Idag "lite" snabbare. Klockade in på 2.05 vilket ger ett snitt på PRECIS 5:00 min/km. Sprang fortare första 15 km och sen gick det lite långsammare men glad att jag totalt höll ett lägre tempo än sist (sist 5:10) - det går framåt.
Tempot var behagligt, inte för snabbt och inte för långsamt, dvs perfekt långpasstempo :-)
Och skönt var det att springa ut benen efter att ha suttit ca 6 timmar i bil igår. Jag körde (och ja, jag körde ganska fort men säg inget till polisen!) och fick som vanligt tendens till piriformis-syndrom av att sitta och spänna med högerbenet på gasen. Försökte vinkla benet så gott jag kunde och fick till slut ont i VADEN (kommer ju från sätet/ryggen) och gasade på ännu mer för att komma hem utan att hela benet domnat...Borta bra men hemma bäst!
Och då menar jag ju självklart inte min Runningskirt utan mina kompressionsocks från samma märke och så skorna: Brooks Green Silence. Skor som inte känts hundra men som idag ändå skulle testas igen. Så jag ber om ursäkt att inte hela outfitten var matchad idag pga just skorna :-P
Måste väl säga att jag fortfarande är skeptisk till kompressionsstrumpor även om dessa inte stryper mina vader som de jag testat innan har. Idag var det dock alldeles för varmt för långa strumpor men det var bara att fullfölja. Och ja, jag kommer testa igen.
Skorna då? Well, fortfarande skeptisk och jag får ingen wow-känsla alls. Är de mjuka eller hårda eller vad? Nä, jag fortsätter att vara lite avvaktande och kommer inte ha dem högst på min lista när jag väljer skor...
Samma runda som förra veckan, dvs 25 km. Idag "lite" snabbare. Klockade in på 2.05 vilket ger ett snitt på PRECIS 5:00 min/km. Sprang fortare första 15 km och sen gick det lite långsammare men glad att jag totalt höll ett lägre tempo än sist (sist 5:10) - det går framåt.
Tempot var behagligt, inte för snabbt och inte för långsamt, dvs perfekt långpasstempo :-)
Och skönt var det att springa ut benen efter att ha suttit ca 6 timmar i bil igår. Jag körde (och ja, jag körde ganska fort men säg inget till polisen!) och fick som vanligt tendens till piriformis-syndrom av att sitta och spänna med högerbenet på gasen. Försökte vinkla benet så gott jag kunde och fick till slut ont i VADEN (kommer ju från sätet/ryggen) och gasade på ännu mer för att komma hem utan att hela benet domnat...Borta bra men hemma bäst!
lördag 25 juni 2011
Tre ord på vägen
Tre ord på vägen ville prästen ge brudparet i tordags:
Förlåt, älska och lev
Lite "klyschigt" men ack så sant.
På middagen efter så stod den här fina ljusstaken vid vårt bord:
Ett hjärta fyllt av ljus :-)
Snart beger vi oss hemåt mot Göteborg igen efter en vacker fjällvistelse på många sätt och orden på vägen från mig till er kommer från Leo Buscaglia:
"Love always creates, it never destroys. In this lies man' s only promise."
Förlåt, älska och lev
Lite "klyschigt" men ack så sant.
På middagen efter så stod den här fina ljusstaken vid vårt bord:
Ett hjärta fyllt av ljus :-)
Snart beger vi oss hemåt mot Göteborg igen efter en vacker fjällvistelse på många sätt och orden på vägen från mig till er kommer från Leo Buscaglia:
"Love always creates, it never destroys. In this lies man' s only promise."
fredag 24 juni 2011
Glad midsommar!
Här en liten tjej i folkdräkt som dansar runt stången på firandet i Sälen. Svenskt och vackert så att det förslår :-)
Och här anländer spelemännen i båtar i dalälven:
Sverige är så vackert!
Ha en fin midsommar var ni än är och hur ni än firar!
/Eva
torsdag 23 juni 2011
Morgonjogg med maken (!)
Utsikten från stugan där vi bor en bit bort från Hundfjället/Tandådalen:
Man ser fjället i bakgrunden.
Har precis morgonjoggat med maken (!) som har som mål att få bättre kondis och styrka för att inte gå sönder när han spelar handboll. För man kan inte leva på gamla meriter och trots en gammal elitseriekarriär så tappar man fort när man blir "äldre". Och för att kunna fortsätta även om divisionen numera inte är den högsta så behöver man lite mer än att bara spela match en gång per vecka under säsong. Så nu ska frugan = jag, se till att det blir lite ordning på detta!
Att han tyckte att det var så värst kul att sticka ut klockan åtta tror jag inte men han vet vad som krävs och att det inte finns några genvägar. Jag lovar att återkomma med rapport om hur det går :-)
Nu frukost och sen lite fix och trix innan bröllopet i Fjällkyrkan i eftermiddag!
Ha en fin dag, where ever you are!
Man ser fjället i bakgrunden.
Har precis morgonjoggat med maken (!) som har som mål att få bättre kondis och styrka för att inte gå sönder när han spelar handboll. För man kan inte leva på gamla meriter och trots en gammal elitseriekarriär så tappar man fort när man blir "äldre". Och för att kunna fortsätta även om divisionen numera inte är den högsta så behöver man lite mer än att bara spela match en gång per vecka under säsong. Så nu ska frugan = jag, se till att det blir lite ordning på detta!
Att han tyckte att det var så värst kul att sticka ut klockan åtta tror jag inte men han vet vad som krävs och att det inte finns några genvägar. Jag lovar att återkomma med rapport om hur det går :-)
Nu frukost och sen lite fix och trix innan bröllopet i Fjällkyrkan i eftermiddag!
Ha en fin dag, where ever you are!
onsdag 22 juni 2011
tisdag 21 juni 2011
LoveRunning och kortintervaller!
Nu är Loverunning-sidan (Runningskirts) igång - kolla in den här!
Så på nästa Göteborgsvarv kanske jag får konkurrens om snabbaste kjolen? Bäst att jag då håller koll på klockan som på bilden ovan så att jag inte blir omsprungen :-P
Annars kan man ju även ägna sig åt att titta på hur alla i bilden springer och landar på foten. Något som för övrigt flitigt diskuterats i en tråd på jogg.se...
Idag har jag faktiskt även sprungit i ovan kjol :-) 20X220 meter på fotbollsplanerna nedanför vårt hus. Målet var att klara alla under 45 sekunder och det gjorde jag. Har inte haft så mycket fartträning det sista varför jag inte kände att jag skulle kunna ligga på runt 40 sekunder på alla 20 - det får bli mitt mål innan sommaren är slut istället.
Det var en del trailers, gaffeltruckar och "scenarbetare" som höll på där nere och som visslade och ropade när jag sprang. Åtminstonde de två första gångerna, sen tröttnade de lite när de fattade att jag skulle köra NÅGRA vändor till, hahaha. Och att kjolen blåste upp och visade den isydda trosan några gånger - det bjuder jag på ;-) Förmodligen håller de på och trixar inför det här - Endagsfestivalen "Where the action is" - något som jag faktiskt ska gå på med Gasellen aka Lena. Främst för att se Coldplay...
Imon bär det av till Sälen där vi ska på bröllop och fira midsommar och självklart följer både löparkjol och löparskor med utöver lite annan klädsel ;-) Men nej, det betyder att jag måste packa, oops, måste nog börja redan nu, brukar ta alldeles för lång tid alternativt att jag skjuter på det till sista stund - gotta´go! Höres!
måndag 20 juni 2011
Styrka
Idag är jag seg, seg och åter seg i kroppen. Kanske inte så konstigt med 18 + 25 km i helgen :-P
Således ingen löpning idag utan mest lite effektiv styrka. 20 minuter hemma. Detta var en av övningarna som jag gjorde idag:
Jag kan inte nog poängtera vikten av att träna styrka som löpare men faktiskt även för att klara sin vardag bättre. Jag tror även att mitt fokus på att kontinuerligt träna styrka är en av orsakerna till att jag lyckats hålla mig mer eller mindre skadefri som löpare.
Från bålen kommer 60% av ens styrka när man rör armar och ben. Har man då en stark bål så får man mer "output", bättre kontroll och styrka i sina rörelser i armar och ben.
Jag brukar själv inte köra mer än ca 20 minuter, ibland kortare och bara några utvalda övningar. Det är kontinuiteten i det hela som ger resultat. Hellre tre stycken 10 minuters pass i veckan än bara ett på 60 minuter. Och jag tycker om funktionella kombinationsövningar där man tränar många muskelgrupper och måste aktivera bålen. Så som övningen ovan tex; där tränar man bålen, axlarna och den bakre kedjan (rygg, säte, hamstrings, vad).
Min absoluta favorit är FLAMINGON - främst då den är bra för sätet som många faktiskt är svaga i och som gör att man ofta blir "trött" i ryggen.
De "redskap" jag använder mig av är en fitnessboll (heter inom sjukgymnastiken Bobathboll då det var paret Bobath som tidigt, tidigt insåg fördelen med att träna med stora bollar på olika sätt), en exetube (gummiband med handtag) och min kära TRX. I 40-årspresent fick jag även en boxsäck av kära maken och med den tränar man ju allt (balans, koordination, kondis osv) om man både slår och sparkar på den :-P
Och visst "fuskar" även jag ibland med styrkan men det straffar sig direkt då jag genast börjar känna det i ryggen (vänster sida) som en liten påminnelse och då är det bara att köra igen! För styrka är precis som kondition färskvara och inget här i livet får man som allmänt gratis, inte ens en frisk kropp, speciellt inte om man som jag fyllt 40...
Således ingen löpning idag utan mest lite effektiv styrka. 20 minuter hemma. Detta var en av övningarna som jag gjorde idag:
Jag kan inte nog poängtera vikten av att träna styrka som löpare men faktiskt även för att klara sin vardag bättre. Jag tror även att mitt fokus på att kontinuerligt träna styrka är en av orsakerna till att jag lyckats hålla mig mer eller mindre skadefri som löpare.
Från bålen kommer 60% av ens styrka när man rör armar och ben. Har man då en stark bål så får man mer "output", bättre kontroll och styrka i sina rörelser i armar och ben.
Jag brukar själv inte köra mer än ca 20 minuter, ibland kortare och bara några utvalda övningar. Det är kontinuiteten i det hela som ger resultat. Hellre tre stycken 10 minuters pass i veckan än bara ett på 60 minuter. Och jag tycker om funktionella kombinationsövningar där man tränar många muskelgrupper och måste aktivera bålen. Så som övningen ovan tex; där tränar man bålen, axlarna och den bakre kedjan (rygg, säte, hamstrings, vad).
Min absoluta favorit är FLAMINGON - främst då den är bra för sätet som många faktiskt är svaga i och som gör att man ofta blir "trött" i ryggen.
De "redskap" jag använder mig av är en fitnessboll (heter inom sjukgymnastiken Bobathboll då det var paret Bobath som tidigt, tidigt insåg fördelen med att träna med stora bollar på olika sätt), en exetube (gummiband med handtag) och min kära TRX. I 40-årspresent fick jag även en boxsäck av kära maken och med den tränar man ju allt (balans, koordination, kondis osv) om man både slår och sparkar på den :-P
Och visst "fuskar" även jag ibland med styrkan men det straffar sig direkt då jag genast börjar känna det i ryggen (vänster sida) som en liten påminnelse och då är det bara att köra igen! För styrka är precis som kondition färskvara och inget här i livet får man som allmänt gratis, inte ens en frisk kropp, speciellt inte om man som jag fyllt 40...
söndag 19 juni 2011
Längdrekord!
Idag har jag sprungit rundan som var tänkt att Johan och jag skulle sprungit förra söndagen men då fick vi ju "kapa" runda lite och så sprang vi "fel" ute vid Näset.
Idag var jag dock inte lika pigg i benen som förra veckan (18 km terräng igår sätter sina "spår") och att motivera sig att sticka ut när det regnar är väl en kamp mot en själv om något.
Well, jag stack ut och lite ledsen att jag pga regnet inte vågade ta med varken iPhone för att kunna ta kort eller iPod för att lyssna på musik. Risken att de skulle förstöras av fukt/väta var för stor och jag har ju redan "pajat" en iPod pga regn och en iPhone pga fukt så de fick stanna hemma...
Vätska hade jag dock med mig i mitt vätskebälte: en flaska blandad Resorb och en flaska starkt blandad saft.
Först regnade det men efter ca 8 km slutade det och var bara fuktigt, fuktigt, fuktigt.
Efter 10 km så var det mentalt jobbigt och jag längtade verkligen efter sällskap och fick skärpa till mig för att inte vika av för tidigt hemåt.
Jag passerade bl.a. Önnereds brygga, Fiskebäcks småbåtshamn, Hinsholmen, Saltholmen, Tångudden, Nya Varvet, Klippan och under Älvsborgsbron och sen slutligen Majorna mot hemmet.
Okända områden kanske för icke-göteborgare men för att förklara lite enkelt så sprang jag västerut mot "fina" bostadsområden som ligger längs vattnet och där villorna ligger tätt, tätt.
25,05 km stannade jag klockan på och tiden blev 2.10 - dvs snitt ca 5:10. Helt ok för mig på ett litet längre långpass än vanligt och med 18 km terräng i benen :-P
Nu lite dusch, mat och "familjesaker" :-)
Idag var jag dock inte lika pigg i benen som förra veckan (18 km terräng igår sätter sina "spår") och att motivera sig att sticka ut när det regnar är väl en kamp mot en själv om något.
Well, jag stack ut och lite ledsen att jag pga regnet inte vågade ta med varken iPhone för att kunna ta kort eller iPod för att lyssna på musik. Risken att de skulle förstöras av fukt/väta var för stor och jag har ju redan "pajat" en iPod pga regn och en iPhone pga fukt så de fick stanna hemma...
Vätska hade jag dock med mig i mitt vätskebälte: en flaska blandad Resorb och en flaska starkt blandad saft.
Först regnade det men efter ca 8 km slutade det och var bara fuktigt, fuktigt, fuktigt.
Efter 10 km så var det mentalt jobbigt och jag längtade verkligen efter sällskap och fick skärpa till mig för att inte vika av för tidigt hemåt.
Jag passerade bl.a. Önnereds brygga, Fiskebäcks småbåtshamn, Hinsholmen, Saltholmen, Tångudden, Nya Varvet, Klippan och under Älvsborgsbron och sen slutligen Majorna mot hemmet.
Okända områden kanske för icke-göteborgare men för att förklara lite enkelt så sprang jag västerut mot "fina" bostadsområden som ligger längs vattnet och där villorna ligger tätt, tätt.
25,05 km stannade jag klockan på och tiden blev 2.10 - dvs snitt ca 5:10. Helt ok för mig på ett litet längre långpass än vanligt och med 18 km terräng i benen :-P
Nu lite dusch, mat och "familjesaker" :-)
lördag 18 juni 2011
Tre varv som blev två
Här är jag strax innan jag gav mig ut på dagens långpass:
Utrustad med min fina Runningskirt, vätskebälte (tack jogg.se-killarna för Nathan bältet, det är bara bäst) och min iPod. Tre varv i Änggården stod på schemat = ca 25 km.
MEN, när jag passerade Slottsskogsvallen på väg mot Änggården så vinkade ett bekant ansikte mot mig och jag stannade. Det var min sons "gamla" förskolelärare Annette som är f.d. elitlöpare och ÄLSKAR att springa i terräng. När hon var som bäst sprang hon Lidingö 15 km på 52 minuter!!! Hon undrade om hon fick springa med mig för "ungdomarna" skulle springa intervaller och Midde (Hamrin) som hon brukar springa med är opererad i knäet. Jamen visst sade jag och så körde vi.
Vilket härligt pass! När man pratar nästan hela tiden så att man glömmer bort att man springer och hur långt man sprungit. Och jobbigt var det. Gick fortare än det tempo jag hade planerat så när vi närmade oss slutet för varv två så bestämde jag mig för att skippa det där sista varvet. Jag hade fått tillräckligt med träning ändå och underbart sällskap. 6 minuter snabbare än när jag sprang dessa 18 kilometer sist, hehehe.
Tack fina Annette för ett underbart pass! Det får vi göra om så kanske jag kan klara det där loppet i slutet september utan att gå in i väggen? ;-)
Kanske bra att det inte blev ett varv till pga den här oxå:
Eller hur?
Ha en fin lördag!
Utrustad med min fina Runningskirt, vätskebälte (tack jogg.se-killarna för Nathan bältet, det är bara bäst) och min iPod. Tre varv i Änggården stod på schemat = ca 25 km.
MEN, när jag passerade Slottsskogsvallen på väg mot Änggården så vinkade ett bekant ansikte mot mig och jag stannade. Det var min sons "gamla" förskolelärare Annette som är f.d. elitlöpare och ÄLSKAR att springa i terräng. När hon var som bäst sprang hon Lidingö 15 km på 52 minuter!!! Hon undrade om hon fick springa med mig för "ungdomarna" skulle springa intervaller och Midde (Hamrin) som hon brukar springa med är opererad i knäet. Jamen visst sade jag och så körde vi.
Vilket härligt pass! När man pratar nästan hela tiden så att man glömmer bort att man springer och hur långt man sprungit. Och jobbigt var det. Gick fortare än det tempo jag hade planerat så när vi närmade oss slutet för varv två så bestämde jag mig för att skippa det där sista varvet. Jag hade fått tillräckligt med träning ändå och underbart sällskap. 6 minuter snabbare än när jag sprang dessa 18 kilometer sist, hehehe.
Tack fina Annette för ett underbart pass! Det får vi göra om så kanske jag kan klara det där loppet i slutet september utan att gå in i väggen? ;-)
Kanske bra att det inte blev ett varv till pga den här oxå:
Eller hur?
Ha en fin lördag!
fredag 17 juni 2011
Inget Karlstad
Det blir inget Karlstad Stadslopp för min del i år :-(
Startbeviset har legat framme ett tag nu för att påminna mig om att jag ska bestämma mig och igår gjorde jag det. Det blir DNS (Did Not Start).
Synd på ett bra lopp och arrangemang. Platt fin bana som är lätt att sätta pb på men då måste man ju känna att man är i form, det är jag inte nu.
Förra årets resa kan inte toppas då jag fick sällskap av tre underbara killar: Henrik, Krister och Samir. Alla snabbare än jag, men vad gjorde det? Jag vann ju D35 :-)
Och i år kunde inte min väninna N, som bor i Karlstad, stå och heja på mig då de redan idag beger sig ut till landet i Bohuslän...
Att sätta sig på tåget tre timmar upp och sen tre timmar ner igen för att springa på ett resultat som jag inte skulle varit nöjd med känns inte som något jag behöver just nu.
Så morgondagen ska istället ägnas åt långpass i terräng. Hur långt har jag inte bestämt än.
Jag gillar loppet och det absolut bästa är att arrangörerna i motsats till andra lopp trycker upp ens namn i stora bokstäver (se bild ovan) och ens startnummer i små. Detta gör att ALLA hejar på en och ropar ens namn, vilket är underbart när man springer ett lopp - så fortsätt med Sveriges bästa nummerlappar så kommer jag nästa år istället!
torsdag 16 juni 2011
TRX!
Som ni vet tränar jag en del med TRX (har gjort det i nästan två år nu). Det behövs inte så mycket träning då man nästan konstant aktiverar bålen. 10-20 minuter effektivt ger MYCKET!
Jag prenumererar på tips/klipp från Fitness Anywhere (de som tillverkar TRX) och det är jättebra för att få ny inspiration och hitta nya sätt att använda detta redskap på. Själv har jag en krok i taket i källaren men har även tränat med den ute där jag fäst den runt en gren.
Idag testade jag bla de här övningarna nu på kvällen:
Get that core working!
/Eva
Jag prenumererar på tips/klipp från Fitness Anywhere (de som tillverkar TRX) och det är jättebra för att få ny inspiration och hitta nya sätt att använda detta redskap på. Själv har jag en krok i taket i källaren men har även tränat med den ute där jag fäst den runt en gren.
Idag testade jag bla de här övningarna nu på kvällen:
Get that core working!
/Eva
Äntligen ett bra pass!
Idag var det Mamma Boot Camp, IGEN, varje tisdag och torsdag april-september, med uppehåll för semester i juli :-) och idag var det 15 mammor som tränade i värmen, puh!
Sen hem och äta snabb lunch för sen var det dags för löppass med Krister från jogg.se - härligt med 10 km löprunda med ok fart och avhandling om ditten och datten.
Sen dusch och möte om framtida projekt tillsammans, återkommer längre fram om detta!
Hämta sonen och börja fixa mat och nu skriva på bloggen - idag har varit en bra dag!
Hörs imon!
Sen hem och äta snabb lunch för sen var det dags för löppass med Krister från jogg.se - härligt med 10 km löprunda med ok fart och avhandling om ditten och datten.
Sen dusch och möte om framtida projekt tillsammans, återkommer längre fram om detta!
Hämta sonen och börja fixa mat och nu skriva på bloggen - idag har varit en bra dag!
Hörs imon!
onsdag 15 juni 2011
Morötter och toapapper
Morötter och toapapper, morötter och toapapper, morötter och toapapper....
Idag cykling kors och tvärs över hela stan i j-vla fart. Gillar dock inte att svettas i "vanliga" kläder, blä! Lyckades bara komma fem minuter för sent för att hämta sonen och hans kompis :-P
Imon, nytt schema att följa men förhoppningen är att det ska hinnas springas lite i alla fall. Idag blev träningen att vara lite mer aktiv på mitt utomhuspass och inräknat cyklingen idag så känns det i alla fall i kroppen som om jag tränat!
Men det där loppet som jag anmält mig till sen lång tid tillbaka och som är nu på lördag känns GANSKA avlägset. Känner mig helt ur form och har inte fått till de pass som jag velat så det lutar åt att jag gör en DNS. Eller så kanske jag ska springa i alla fall, just därför att jag inte känner någon press pga att jag inte tränat som jag kunnat och känner mig lite ur form :-P
Well, det beslutet får vänta till imon...
Idag cykling kors och tvärs över hela stan i j-vla fart. Gillar dock inte att svettas i "vanliga" kläder, blä! Lyckades bara komma fem minuter för sent för att hämta sonen och hans kompis :-P
Imon, nytt schema att följa men förhoppningen är att det ska hinnas springas lite i alla fall. Idag blev träningen att vara lite mer aktiv på mitt utomhuspass och inräknat cyklingen idag så känns det i alla fall i kroppen som om jag tränat!
Men det där loppet som jag anmält mig till sen lång tid tillbaka och som är nu på lördag känns GANSKA avlägset. Känner mig helt ur form och har inte fått till de pass som jag velat så det lutar åt att jag gör en DNS. Eller så kanske jag ska springa i alla fall, just därför att jag inte känner någon press pga att jag inte tränat som jag kunnat och känner mig lite ur form :-P
Well, det beslutet får vänta till imon...
tisdag 14 juni 2011
Jag hinner inte!
Körde lite styrka imorse innan MBC-passet. Mest coreövningar så som plankan i olika varianter, flamingon och raka liggande sidolyft. Tog väl ca 15 minuter, hann inte med mer innan jag var tvungen att slänga mig på cykeln för att hålla i mammaträningen. 19 mammor idag (tror jag, är så dålig på att räkna folk som rör sig) och vi hade det varmt, kallt, mulet, sol och BLÅSIGT!
Sen iväg för att jobba på kontoret och idag var en sådan dag när jag hur mycket jag än hann med inte hann med någonting alls. Kunde stannat tre timmar till och ändå inte fått klart allt, puh!
Hämta sonen och två av hans klasskamrater -hem och börja förbereda middag. Fast det hann jag inte med utan det fick maken fixa :-P
För jag skulle iväg på LUF (ledarutveckling) på F&S. En gång om året så blir man "bedömd" och får feedback på det man gör. Hur man är som ledare, hur passet är upplagt, ens egna teknik osv osv. OCH om man vill att LUF:aren tittar på något speciellt ber man om det.
Bra med uppföljning tycker jag och man får chans att utveckla det man är "dålig" på och får både positiv och negativ feedback.
Passet började med lätt generell uppvärming med en rörlighetsdel sen uppdelning i grupper och jag blev riktigt glad idag när ALLA deltagare ville vara med i min tempo/teknikgrupp! Sorry ni två andra ledare som fick springa själva i en egen grupp...
Efter det ca 2 km uppvärmningsjogg och sen 5 stycken 500 metersintervaller med ca 1 minuts gåvila. Efter det jogg ca 1,5 km för att transportera bort "slagg" och sen 6 st korta diagonalintervaller (vila = gång längs kortsidan) på en grusfotbollsplan. Efter det nedvarvningsjogg tillbaka till anläggningen och efter det stretch. Och just det, innan stretchen så fick alla ta av sig på fötterna och springa 5 minuter i gräset - nice!
Efter avslutat pass fick jag feedback och på det hela taget MVG men det jag glömde var att säga välkommen till passet (känner man igen de flesta deltagare blir det så ibland tyvärr, jag erkänner) och så kanske jag "fuskade" lite med stretchen och "glömde" några muskler :-(
Det mest positiva är att alla uppfattar mig som tydlig, att jag ser alla i gruppen och är bra på att ge feedback, har en bra röst som ALLTID hörs (nähä?) och har en "pondus" som gör att de flesta känner sig säkra med mig som ledare under passet.
Härligt att få mycket positiva saker med sig och jag jobbar vidare på mitt "mission" att få FLER att gå på F&S-utepass för de är bra!
Jag hann precis hem till "House" och nu sitter jag och skriver detta inlägg i reklampausen, så vissa saker hann jag med i alla fall idag :-P
Sen iväg för att jobba på kontoret och idag var en sådan dag när jag hur mycket jag än hann med inte hann med någonting alls. Kunde stannat tre timmar till och ändå inte fått klart allt, puh!
Hämta sonen och två av hans klasskamrater -hem och börja förbereda middag. Fast det hann jag inte med utan det fick maken fixa :-P
För jag skulle iväg på LUF (ledarutveckling) på F&S. En gång om året så blir man "bedömd" och får feedback på det man gör. Hur man är som ledare, hur passet är upplagt, ens egna teknik osv osv. OCH om man vill att LUF:aren tittar på något speciellt ber man om det.
Bra med uppföljning tycker jag och man får chans att utveckla det man är "dålig" på och får både positiv och negativ feedback.
Passet började med lätt generell uppvärming med en rörlighetsdel sen uppdelning i grupper och jag blev riktigt glad idag när ALLA deltagare ville vara med i min tempo/teknikgrupp! Sorry ni två andra ledare som fick springa själva i en egen grupp...
Efter det ca 2 km uppvärmningsjogg och sen 5 stycken 500 metersintervaller med ca 1 minuts gåvila. Efter det jogg ca 1,5 km för att transportera bort "slagg" och sen 6 st korta diagonalintervaller (vila = gång längs kortsidan) på en grusfotbollsplan. Efter det nedvarvningsjogg tillbaka till anläggningen och efter det stretch. Och just det, innan stretchen så fick alla ta av sig på fötterna och springa 5 minuter i gräset - nice!
Efter avslutat pass fick jag feedback och på det hela taget MVG men det jag glömde var att säga välkommen till passet (känner man igen de flesta deltagare blir det så ibland tyvärr, jag erkänner) och så kanske jag "fuskade" lite med stretchen och "glömde" några muskler :-(
Det mest positiva är att alla uppfattar mig som tydlig, att jag ser alla i gruppen och är bra på att ge feedback, har en bra röst som ALLTID hörs (nähä?) och har en "pondus" som gör att de flesta känner sig säkra med mig som ledare under passet.
Härligt att få mycket positiva saker med sig och jag jobbar vidare på mitt "mission" att få FLER att gå på F&S-utepass för de är bra!
Jag hann precis hem till "House" och nu sitter jag och skriver detta inlägg i reklampausen, så vissa saker hann jag med i alla fall idag :-P
måndag 13 juni 2011
Artikel på jogg.se och trött i kroppen
Har du astma? Läs gärna den här artikeln av mig på jogg.se - försöker använda mig själv som ett bra exempel på att det faktiskt går att bli ganska snabb trots astma :-)
Annars är jag helt seg i kroppen efter ca 2 timmars ogräsplockande igår efter långpasset...
Och inte är allt borta ÄN!!! Så idag måste jag gå på det IGEN!!! Suck, pust, stön. Håller med grannen som kom förbi med sin dotter och sa: "Titta vilket evighetsarbete Eva håller på med!"
Fick lite hjälp av sonen som dock i sin iver att tjäna lite pengar (ja, jag mutade honom - tänk vilken "hemsk" förälder jag är!) drog upp de flesta "plantorna" utan rötterna så jag fick lite oförtjänt extraarbete :-( Well, han är nu informerad om hur han ska göra "rätt"...
Idag är fritids stängt så sonen är med mig och utöver att plocka ogräs så ska vi även en sväng in till stan så att jag kan beta av lite saker på kontoret (och ja, här blir det nog en muta till från "hemska" mig så att det inte blir för mycket gnäll när jag behöver jobba).
Hoppas ni får en fin dag, utan kroppsont, för många mutor och ogräsplockande!
Annars är jag helt seg i kroppen efter ca 2 timmars ogräsplockande igår efter långpasset...
Och inte är allt borta ÄN!!! Så idag måste jag gå på det IGEN!!! Suck, pust, stön. Håller med grannen som kom förbi med sin dotter och sa: "Titta vilket evighetsarbete Eva håller på med!"
Fick lite hjälp av sonen som dock i sin iver att tjäna lite pengar (ja, jag mutade honom - tänk vilken "hemsk" förälder jag är!) drog upp de flesta "plantorna" utan rötterna så jag fick lite oförtjänt extraarbete :-( Well, han är nu informerad om hur han ska göra "rätt"...
Idag är fritids stängt så sonen är med mig och utöver att plocka ogräs så ska vi även en sväng in till stan så att jag kan beta av lite saker på kontoret (och ja, här blir det nog en muta till från "hemska" mig så att det inte blir för mycket gnäll när jag behöver jobba).
Hoppas ni får en fin dag, utan kroppsont, för många mutor och ogräsplockande!
söndag 12 juni 2011
Långpass med sällskap och ogräsplockning
Igår var jag på möhippa i Vänersborg, således ingen träning utan mer samvaro med den blivande bruden på trevligt sätt (let´s leave it at that).
Idag långpass på schemat med bästa Johan . 20-25 km var det bestämt och först sprang jag två kilometer till Linnéplatsen för att möta upp Johan och sen bar det iväg. Värmen var ok men jag hade med mig ett vätskebälte med två flaskor (en med stark saft och en med Resorb).
Och kanske att det gick lite fort och KANSKE att jag lyckades snurra bort oss borta vid Näset så att vi sprang lite runt, runt (sorry Johan!) så när vi började närma oss 20 km bestämde vi oss för att börja gå. Nästan 4 km gång hem som faktiskt var ganska bra för benen och nu försöker jag ladda mentalt för att plocka ogräs...hur lång tid tror ni att det kommer att ta?
Idag långpass på schemat med bästa Johan . 20-25 km var det bestämt och först sprang jag två kilometer till Linnéplatsen för att möta upp Johan och sen bar det iväg. Värmen var ok men jag hade med mig ett vätskebälte med två flaskor (en med stark saft och en med Resorb).
Och kanske att det gick lite fort och KANSKE att jag lyckades snurra bort oss borta vid Näset så att vi sprang lite runt, runt (sorry Johan!) så när vi började närma oss 20 km bestämde vi oss för att börja gå. Nästan 4 km gång hem som faktiskt var ganska bra för benen och nu försöker jag ladda mentalt för att plocka ogräs...hur lång tid tror ni att det kommer att ta?
Vår så kallade dillodling som nu måste tas bort så att gräsmatta kan läggas...Maken skyfflar grus under tiden (ni ser skottkärran längst ner till höger i bild, själva maken vill inte vara med på bild)...Härligt med trädgårdsarbete, eller hur? Typ - NOT!!!
fredag 10 juni 2011
En bra fredag i vänskapens tecken :-)
Idag har jag ätit långlunch med en väninna som jag inte träffat på LÄNGE! Ibland blir det så, tyvärr. Men ofta känns det som om det bara är att plocka upp där vi var sist. Liten stund av uppdateringar av ens liv och så är man "på banan" igen. Att kunna prata om allt mellan himmel och jord på ett fördomsfritt och ärligt sätt gjorde att jag kände mig upprymd av glädje över att få ha en så fin vän och att vi under vårt möte kände både glädje och sorg tillsammans. Tack kära M för den underbara lunchen och den fina presenten!
Hämtade sen sonen och har nu precis avverkat 5 km snabbdistans med 1 km uppjogg och 1 km ned jogg. Tid på snabbdistansen 20:42, helt ok.
Nu väntar mys med familjen - life is good och jag tror innerligt på att Good things happen to good people - ha en fin fredag!
/Eva
Hämtade sen sonen och har nu precis avverkat 5 km snabbdistans med 1 km uppjogg och 1 km ned jogg. Tid på snabbdistansen 20:42, helt ok.
Nu väntar mys med familjen - life is good och jag tror innerligt på att Good things happen to good people - ha en fin fredag!
/Eva
torsdag 9 juni 2011
Muta
För att få komma ut på dagens andra löppass så fick jag muta sonen med det här:
Detta andra pass gick varken fort eller långsamt fast om man jämför med morgonens morgonjogg så var jag nu på andra passet rena Speedy Gonzalez :-P
Jag kommer nog aldrig bli en riktig morgonlöpare och när vi varje dag under NYC-vistelsen sprang morgonpass i sub5-fart så fick jag verkligen jobba för detta. Och visst att det hjälpte till att Lena var med för på något sätt har vi en tendens att dra upp tempot när vi springer ihop oavsett om vi bestämt innan för att springa "lugnt"...
Men 10 km sprang jag i alla fall i regnet innan det var dags för dagens MBC-pass.
Men för att "få lov" att lämna hemmet i 40 minuter (ställer äggklockan åt sonen) så fick det bli mutan på bilden ovan.
Totalt blev det då idag 10 + 8 = 18 km - inte fel!
Är i alla fall grymt seg i benen efter veckans styrketräning + att jag när jag håller pass ofta visar vissa övningar (=mer styrketräning) och när det är udda antal personer så hoppar jag ju in när det är parövningar (=ännu mer styrketräning för mig) så att det var tungt imorse och att dagens andra pass gick i mellanmjölkstempo är ju inte så konstigt.
På söndag hägrar i alla fall långpass (20-25 km) med bästa Johan - ska bli underbart med lite sällskap och ett litet längre pass!
Detta andra pass gick varken fort eller långsamt fast om man jämför med morgonens morgonjogg så var jag nu på andra passet rena Speedy Gonzalez :-P
Jag kommer nog aldrig bli en riktig morgonlöpare och när vi varje dag under NYC-vistelsen sprang morgonpass i sub5-fart så fick jag verkligen jobba för detta. Och visst att det hjälpte till att Lena var med för på något sätt har vi en tendens att dra upp tempot när vi springer ihop oavsett om vi bestämt innan för att springa "lugnt"...
Men 10 km sprang jag i alla fall i regnet innan det var dags för dagens MBC-pass.
Men för att "få lov" att lämna hemmet i 40 minuter (ställer äggklockan åt sonen) så fick det bli mutan på bilden ovan.
Totalt blev det då idag 10 + 8 = 18 km - inte fel!
Är i alla fall grymt seg i benen efter veckans styrketräning + att jag när jag håller pass ofta visar vissa övningar (=mer styrketräning) och när det är udda antal personer så hoppar jag ju in när det är parövningar (=ännu mer styrketräning för mig) så att det var tungt imorse och att dagens andra pass gick i mellanmjölkstempo är ju inte så konstigt.
På söndag hägrar i alla fall långpass (20-25 km) med bästa Johan - ska bli underbart med lite sällskap och ett litet längre pass!
onsdag 8 juni 2011
Jag hinner/orkar inte...
Inte ens det här hjälpt mig att få upp energin:
Både igår och idag har varit SEGA dagar då jag inte riktigt orkat eller hunnit med allt :-(
Igår sprang jag 7,5 km med en kund i lugnt tempo och sen var väl tanken att jag skulle ut på en runda själv men det blev inte av. Dock fick jag till ca 15 minuter effektiv styrka nere i källaren medans sonen spelade COD...
Idag var det då tänkt att jag skulle få till åtminstonde ett litet distanspass, men icke! Det är för tryckande varmt så jag orkar inte...gick ner i källaren och körde lite styrka i min TRX istället.
Vissa dagar suger musten ur en och när man två dagar i följd inte hunnit med en bra lunch i tid så hinner jag inte ikapp...well, imon är en ny dag, eller hur? Och då j-vlar ska jag få till ett bra löppass!
Både igår och idag har varit SEGA dagar då jag inte riktigt orkat eller hunnit med allt :-(
Igår sprang jag 7,5 km med en kund i lugnt tempo och sen var väl tanken att jag skulle ut på en runda själv men det blev inte av. Dock fick jag till ca 15 minuter effektiv styrka nere i källaren medans sonen spelade COD...
Idag var det då tänkt att jag skulle få till åtminstonde ett litet distanspass, men icke! Det är för tryckande varmt så jag orkar inte...gick ner i källaren och körde lite styrka i min TRX istället.
Vissa dagar suger musten ur en och när man två dagar i följd inte hunnit med en bra lunch i tid så hinner jag inte ikapp...well, imon är en ny dag, eller hur? Och då j-vlar ska jag få till ett bra löppass!
tisdag 7 juni 2011
Jag, ödmjuk? Tydligen inte!
Jag var på fest förra veckan och utav de som var där så var det faktiskt inte så många jag kände. Men jag tycker alltid att det är kul att träffa nya människor och jag fascineras över samtalsämnen som avhandlas och folks åsikter om ditten och datten. När det sedan dricks alkohol så kan det ibland bli många skratt, bråk, meningsskiljaktigheter och lite annat smått och gott :-O
Och förra veckans fest var inget undantag. Till en början höll jag lite låg profil men efter att jag hållit tal till "jubilaren" så kunde jag "slappna av" och fokusera mer på sällskapet vid bordet där jag satt.
Jag brukar inte "pracka på" andra åsikter om träning och dess vara eller inte vara och än mindre brukar jag prata om min EGNA träning om inte någon specifikt frågar. Men när det kommer fram vad jag jobbar med hälften av min arbetstid och att jag är sjukgymnast i botten så kan vissa diskussioner leda åt verkligt intressanta håll. Otaliga är de gånger som det frågats om hur man ska träna och frågats om diverse åkommor. Vågar inte ens tänka på hur det är vara läkare och undrar ibland hur vissa personer "kan med" att fråga vissa frågor. Well, jag är en vuxen människa och brukar sätta ner foten när det blir för "mycket".
Självklart så kom löpning på tal och då man bor i Göteborg: Varvet. En tjej sa att hon precis sprungit Varvet för fjärde gången. Vad kul sa jag och fick motfrågan om jag själv sprungit. Ja, svarade jag. På vilken tid då frågade tjejen. 1.32 svarade jag. Åh herregud, fick jag som respons. Det måste du väl vara nöjd med var nästa replik från tjejen. Faktiskt inte, svarade jag. Vad säger du, svarar hon då och fortsätter med: Det var väl inte speciellt ödmjukt sagt. ALDRIG att jag kommer att säga vad jag sprungit på för då skulle väl du säga att jag är dålig!
Varför skulle jag det? svarade jag. Och vad menar du med att jag inte är ödmjuk? Jag sätter mina egna mål efter mina egna förutsättningar och min egna kapacitet. I år var mitt mål att gå under 1.30 och därför var jag besviken efter loppet. Lika besviken hade jag varit om min målsättning var 2.20 och jag kom in på 2.25. Det handlar inte om tiden utan målet. Besvikelsen är ju lika stor oavsett tiden, eller? Jag jämför mig inte med andra utan bara med mig själv, varför kan inte du det?
Och de som inspirerar mig mest är inte eliten utan främst de som går från noll och springer Varvet. En av tjejerna i min löparskola för 1,5 år sen hatade att springa och för mig var det en stor utmaning att få henne att tycka att det är "roligt" att springa. I höstas ringde hon mig och berättade att hon sprungit Midnattsloppet, hon som aldrig trodde hon skulle springa ett lopp. Och när jag dagen efter Varvet fick ett sms från samma tjej där hon berättade att hon sprungit Varvet och att jag sått ett frö när hon gick min löparskola om att kanske hon skulle klara det och att hon nu gjort det, fick mig att börja gråta. Så jag förstår inte vad du menar med att jag inte är ödmjuk? Känner du mig?
Då reste hon sig och gick på toa utan att säga ett ord. Bra sagt, sa två killar vid mitt bord och när hon kom tillbaka valde jag att inte fortsätta diskussionen utan lämnade det därhän och undvek tjejen resten av kvällen (och hon undvek väl mig oxå).
Så, vad säger ni? Vad är det att vara ödmjuk? Är det att inse sina egna svagheter och styrkor och inte framhålla sig själv i tid och otid? Det är en del, tycker jag. Jag känner även ödmjukhet inför mycket annat; så som livet, vänner, att få vara frisk och leva i ett underbart land.
Definition på ödmjukhet på engelska:
"Near the ground; not high or lofty; not pretentious or magnificent; unpretending; unassuming"
På svenska:
"Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar. Framförallt så är en ödmjuk person alltid villig att ge upp och startar inte strider. Falskt är dock att ödmjuka personer är rädda."
I rest my case, för oftast säger konflikter/diskussioner mer om andra än om dig själv...
Och förra veckans fest var inget undantag. Till en början höll jag lite låg profil men efter att jag hållit tal till "jubilaren" så kunde jag "slappna av" och fokusera mer på sällskapet vid bordet där jag satt.
Jag brukar inte "pracka på" andra åsikter om träning och dess vara eller inte vara och än mindre brukar jag prata om min EGNA träning om inte någon specifikt frågar. Men när det kommer fram vad jag jobbar med hälften av min arbetstid och att jag är sjukgymnast i botten så kan vissa diskussioner leda åt verkligt intressanta håll. Otaliga är de gånger som det frågats om hur man ska träna och frågats om diverse åkommor. Vågar inte ens tänka på hur det är vara läkare och undrar ibland hur vissa personer "kan med" att fråga vissa frågor. Well, jag är en vuxen människa och brukar sätta ner foten när det blir för "mycket".
Självklart så kom löpning på tal och då man bor i Göteborg: Varvet. En tjej sa att hon precis sprungit Varvet för fjärde gången. Vad kul sa jag och fick motfrågan om jag själv sprungit. Ja, svarade jag. På vilken tid då frågade tjejen. 1.32 svarade jag. Åh herregud, fick jag som respons. Det måste du väl vara nöjd med var nästa replik från tjejen. Faktiskt inte, svarade jag. Vad säger du, svarar hon då och fortsätter med: Det var väl inte speciellt ödmjukt sagt. ALDRIG att jag kommer att säga vad jag sprungit på för då skulle väl du säga att jag är dålig!
Varför skulle jag det? svarade jag. Och vad menar du med att jag inte är ödmjuk? Jag sätter mina egna mål efter mina egna förutsättningar och min egna kapacitet. I år var mitt mål att gå under 1.30 och därför var jag besviken efter loppet. Lika besviken hade jag varit om min målsättning var 2.20 och jag kom in på 2.25. Det handlar inte om tiden utan målet. Besvikelsen är ju lika stor oavsett tiden, eller? Jag jämför mig inte med andra utan bara med mig själv, varför kan inte du det?
Och de som inspirerar mig mest är inte eliten utan främst de som går från noll och springer Varvet. En av tjejerna i min löparskola för 1,5 år sen hatade att springa och för mig var det en stor utmaning att få henne att tycka att det är "roligt" att springa. I höstas ringde hon mig och berättade att hon sprungit Midnattsloppet, hon som aldrig trodde hon skulle springa ett lopp. Och när jag dagen efter Varvet fick ett sms från samma tjej där hon berättade att hon sprungit Varvet och att jag sått ett frö när hon gick min löparskola om att kanske hon skulle klara det och att hon nu gjort det, fick mig att börja gråta. Så jag förstår inte vad du menar med att jag inte är ödmjuk? Känner du mig?
Då reste hon sig och gick på toa utan att säga ett ord. Bra sagt, sa två killar vid mitt bord och när hon kom tillbaka valde jag att inte fortsätta diskussionen utan lämnade det därhän och undvek tjejen resten av kvällen (och hon undvek väl mig oxå).
Så, vad säger ni? Vad är det att vara ödmjuk? Är det att inse sina egna svagheter och styrkor och inte framhålla sig själv i tid och otid? Det är en del, tycker jag. Jag känner även ödmjukhet inför mycket annat; så som livet, vänner, att få vara frisk och leva i ett underbart land.
Definition på ödmjukhet på engelska:
"Near the ground; not high or lofty; not pretentious or magnificent; unpretending; unassuming"
På svenska:
"Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar. Framförallt så är en ödmjuk person alltid villig att ge upp och startar inte strider. Falskt är dock att ödmjuka personer är rädda."
I rest my case, för oftast säger konflikter/diskussioner mer om andra än om dig själv...
måndag 6 juni 2011
Friskusloppet Varberg
Efter 18 km i skogen igår så var det ju inte tänkt att jag skulle springa tävling men lite sugen blev jag i alla fall igår kväll så det bestämdes hastigt att det nog skulle bli en liten vända ner till Varberg på nationaldagen.
Det var ca 19 grader och mulet när vi åkte ifrån Göteborg vid nio-tiden imorse men ju mer söderut vi kom desto mer sprack det upp och temperaturen kom upp en bra bit över 20 strecket. Well, vi var ju redan på väg så det var bara att parkera, efteranmäla sig och försöka hålla sig i skuggan.
Det fanns både en 5 km´s tävling och kanske att jag skulle valt den istället för 10 km´s slingan med tanke på värmen men men det går an att vara efterklok :-P
Starten gick och det var MÅNGA som tjurrusade, inte jag, jag låg på ca 4:05 tempo första kilometern och det kändes bra. Men strax efter 2 km tog både värmen och den SABLA vinden, som kändes som en varm hårtork rätt emot en då den var sydlig och ganska frisk, överhanden över mig. 26,5 grader var det när vi startade, jag återkommer till tenperaturen vid målgång...
Vi startade vid södra delen av fästningen och sprang längs vattnet ner mot något som heter Apelviken där vi vände (de som sprang 5 km vände vid kurorten). För att ni ska förstå hur mycket det blåste just nära Apelviken kan jag informera er om att detta är ett surfarparadis, no more comments necessary lixom...
Jag låg nu i alla fall jämt i tempo ca 4:15 och hade passerat några tjejer som sprungit alldeles för fort i början (precis som jag brukar göra!). Ca 500 meter innan vändpunkten började jag se löparna som redan vänt och längst fram såg jag den unga tjejen som ledde. Hon låg i täten med KILLARNA! Underbart och heja skrek jag till henne och fick ett leende tillbaka. När jag så passerade vändpunkten och inte sett någon mer tjej så fattade jag att jag låg tvåa. Fort gick det inte men jag hade INTE klarat att springa fortare och bestämde mig för att inte låta någon passera och försökte haka på några killar som låg lite framför mig. När jag passerade samma ställe själv där jag sett ettan så såg jag trean och fyran, de låg ca 300-400 meter bakom mig och jag sa till mig själv att bita ihop och bara tänka på placering, en dag som denna fanns det inte någon chans på pb.
Kämpade mig ikapp två killar men då de började sacka var jag tvungen att gå om dem. En kille kom ifatt mig och vi låg jämsides i ca 1,5 km innan jag var tvungen att släppa honom.
Vid vändpunkten där 5 km´s löparna vänt så stod det en funktionär och ropade: Du ligger solklart tvåa. Men jag hade ingen aning om hur nära tjejen efter mig låg...
Sista 3 km var det riktigt motigt och att det var flackt var inte riktigt sant även om det stod så i inbjudan. Lite mer böljande upp och ner skulle jag vilja kalla det!
Nu såg jag i alla fall fästningen men visste att man var tvungen att runda den innan man gick i mål. Maken och sonen stod och hejade precis när man passerade 9 km vid fästningen och jag fick återigen rapport om att jag låg tvåa. Undrade var trean befann sig för nu var jag grymt trött men bestämde mig för att INTE vända mig om.
Hörde nu speakerna säga att här kommer tvåan i damklassen Eva Fridman, nummer 122 i det karakteristiska Hälle-linnet och förstod då att jag klarat andraplaceringen!
Satte mig ner efter målfållan och fick jag vet inte hur många muggar vatten av maken och sonen. Både att dricka och att hälla över mig för jag var HELT slut...
Jag såg flera som kollapsade efter målgång och det var riktigt otäckt. Fick då information om att temperaturen nu stigit till 30,5 grader!!! Nä, det är för varmt att springa i sådana temperaturer och efter x antal muggar vatten över mig hade jag fått så mycket svettsalt i ögonen att jag nästan kände mig blind.
Ettan hade gått i mål på ca 37:30 som tvåa totalt i loppet - vilken tjej!
Dagens tid på 43:07 är inget som jag hurrar över men jag kunde INTE sprungit fortare idag, jag klarar inte värmen lika bra som andra. Sub40 får vänta tills det blir sub15 grader ;-)
Trean kom in på 43:53 så jag hade hållit avståndet hela vägen de där 300-400 metrarna som jag låg före vid vändpunkten och gladdes åt detta.
Hörde hur Emelie Öhrstig, skidåkerskan gick i mål på 46 minuter och gladde mig åt att jag i alla fall tog mig i mål innan henne ;-)
Jag är verkligen glad åt min placering och att få gå upp på prispallen som tvåa - tanten slog sig in emellan de två andra som var ungefär hälften så gamla som jag :-P
Det var ca 19 grader och mulet när vi åkte ifrån Göteborg vid nio-tiden imorse men ju mer söderut vi kom desto mer sprack det upp och temperaturen kom upp en bra bit över 20 strecket. Well, vi var ju redan på väg så det var bara att parkera, efteranmäla sig och försöka hålla sig i skuggan.
Det fanns både en 5 km´s tävling och kanske att jag skulle valt den istället för 10 km´s slingan med tanke på värmen men men det går an att vara efterklok :-P
Starten gick och det var MÅNGA som tjurrusade, inte jag, jag låg på ca 4:05 tempo första kilometern och det kändes bra. Men strax efter 2 km tog både värmen och den SABLA vinden, som kändes som en varm hårtork rätt emot en då den var sydlig och ganska frisk, överhanden över mig. 26,5 grader var det när vi startade, jag återkommer till tenperaturen vid målgång...
Vi startade vid södra delen av fästningen och sprang längs vattnet ner mot något som heter Apelviken där vi vände (de som sprang 5 km vände vid kurorten). För att ni ska förstå hur mycket det blåste just nära Apelviken kan jag informera er om att detta är ett surfarparadis, no more comments necessary lixom...
Jag låg nu i alla fall jämt i tempo ca 4:15 och hade passerat några tjejer som sprungit alldeles för fort i början (precis som jag brukar göra!). Ca 500 meter innan vändpunkten började jag se löparna som redan vänt och längst fram såg jag den unga tjejen som ledde. Hon låg i täten med KILLARNA! Underbart och heja skrek jag till henne och fick ett leende tillbaka. När jag så passerade vändpunkten och inte sett någon mer tjej så fattade jag att jag låg tvåa. Fort gick det inte men jag hade INTE klarat att springa fortare och bestämde mig för att inte låta någon passera och försökte haka på några killar som låg lite framför mig. När jag passerade samma ställe själv där jag sett ettan så såg jag trean och fyran, de låg ca 300-400 meter bakom mig och jag sa till mig själv att bita ihop och bara tänka på placering, en dag som denna fanns det inte någon chans på pb.
Kämpade mig ikapp två killar men då de började sacka var jag tvungen att gå om dem. En kille kom ifatt mig och vi låg jämsides i ca 1,5 km innan jag var tvungen att släppa honom.
Vid vändpunkten där 5 km´s löparna vänt så stod det en funktionär och ropade: Du ligger solklart tvåa. Men jag hade ingen aning om hur nära tjejen efter mig låg...
Sista 3 km var det riktigt motigt och att det var flackt var inte riktigt sant även om det stod så i inbjudan. Lite mer böljande upp och ner skulle jag vilja kalla det!
Nu såg jag i alla fall fästningen men visste att man var tvungen att runda den innan man gick i mål. Maken och sonen stod och hejade precis när man passerade 9 km vid fästningen och jag fick återigen rapport om att jag låg tvåa. Undrade var trean befann sig för nu var jag grymt trött men bestämde mig för att INTE vända mig om.
Hörde nu speakerna säga att här kommer tvåan i damklassen Eva Fridman, nummer 122 i det karakteristiska Hälle-linnet och förstod då att jag klarat andraplaceringen!
Satte mig ner efter målfållan och fick jag vet inte hur många muggar vatten av maken och sonen. Både att dricka och att hälla över mig för jag var HELT slut...
Jag såg flera som kollapsade efter målgång och det var riktigt otäckt. Fick då information om att temperaturen nu stigit till 30,5 grader!!! Nä, det är för varmt att springa i sådana temperaturer och efter x antal muggar vatten över mig hade jag fått så mycket svettsalt i ögonen att jag nästan kände mig blind.
Ettan hade gått i mål på ca 37:30 som tvåa totalt i loppet - vilken tjej!
Dagens tid på 43:07 är inget som jag hurrar över men jag kunde INTE sprungit fortare idag, jag klarar inte värmen lika bra som andra. Sub40 får vänta tills det blir sub15 grader ;-)
Trean kom in på 43:53 så jag hade hållit avståndet hela vägen de där 300-400 metrarna som jag låg före vid vändpunkten och gladdes åt detta.
Hörde hur Emelie Öhrstig, skidåkerskan gick i mål på 46 minuter och gladde mig åt att jag i alla fall tog mig i mål innan henne ;-)
Jag är verkligen glad åt min placering och att få gå upp på prispallen som tvåa - tanten slog sig in emellan de två andra som var ungefär hälften så gamla som jag :-P
lördag 4 juni 2011
En varm lördag
10 km i skogen denna dag var verkligen en pärs med 25 grader i luften, puh. Det planerade fartpasset får skjutas på till en annan dag :-)
Och sonen som spelade fotbollscup var helt seg efter 5 matcher i gassande sol. Här en bild på hans trötta ben i gräset:
Nu är vi hemma och har öppnat verandadörren och lyssnar på soundchecken inför kvällens Håkan Hellström konsert som är på Slottsskogsvallen. Vi kommer få en egen "snik-lyssning" då vi bor så nära och det tackar vi för!
Och när "Du är snart där" spelas ikväll kommer inte ett öga vara torrt - that's for sure.
Och sonen som spelade fotbollscup var helt seg efter 5 matcher i gassande sol. Här en bild på hans trötta ben i gräset:
Nu är vi hemma och har öppnat verandadörren och lyssnar på soundchecken inför kvällens Håkan Hellström konsert som är på Slottsskogsvallen. Vi kommer få en egen "snik-lyssning" då vi bor så nära och det tackar vi för!
Och när "Du är snart där" spelas ikväll kommer inte ett öga vara torrt - that's for sure.
fredag 3 juni 2011
Lite dejá-vu
Det är nästan två veckor sen jag sprang i de här skorna sist:
Då var det Varvet som skulle springas. Idag var det mitt pass över broarna som skulle springas i samma skor och faktiskt samma kjol. Även vissa partier längs samma blåa linje som den 21/5-2011.
Således lite dejá-vu känsla helt enkelt. Och faktiskt även till den 22/5-2010 (!) om man ser till värmen som då var 27 grader; idag "bara" 25...
Inga tider att hurra över för jag var seg efter gårdagens fest och för lite sömn. Avsaknaden av vätska (hur smart var det Eva?) gjorde att totalansträngningen var ganska hög :-P
Men passet blev av och det var bra för med alla man ska hinna träffa och allt man ska hinna göra när man är ledig gör att jag inte vet när jag ska hinna klämma in ett litet längre pass...
Ha en fin dag i det underbara vädret! Bäst att passa på och vara ute för man vet ju inte hur länge det håller i sig...
torsdag 2 juni 2011
Mjukt och mjukt
Efter dagens MBC-pass så begav jag mig ut på en åh-jogg på 11 km. Egentligen var det tänkt att det skulle bli två varv i Änggården idag (18 km) men det varken hanns med eller fanns ork till det.
Annars går dagen i "mjukhetens" tecken. Mjuka var skorna som jag sprang i (Nike Free, se bild) och mjukt var underlaget (i alla fall om man bortser från kottar och stenar):
Och att vara mjuk innerst inne är inte fel det heller och det är ju jag :-)
Sen om min hjärna kommer att vara mjuk precis som min kropp imon efter stundande 40-års kalas för en av mina finaste barndomskamrater det återstår att se.
Avslutar inlägget med några tänkvärda ord om en annan slags mjukhet, nämligen ödmjukhet sagt av någon som en del anser är en galning och några andra anser är ett geni:
"Uncertainty is a sign of humility, and humility is just the ability or the willingness to learn." - Charlie Sheen
Annars går dagen i "mjukhetens" tecken. Mjuka var skorna som jag sprang i (Nike Free, se bild) och mjukt var underlaget (i alla fall om man bortser från kottar och stenar):
Och att vara mjuk innerst inne är inte fel det heller och det är ju jag :-)
Sen om min hjärna kommer att vara mjuk precis som min kropp imon efter stundande 40-års kalas för en av mina finaste barndomskamrater det återstår att se.
Avslutar inlägget med några tänkvärda ord om en annan slags mjukhet, nämligen ödmjukhet sagt av någon som en del anser är en galning och några andra anser är ett geni:
"Uncertainty is a sign of humility, and humility is just the ability or the willingness to learn." - Charlie Sheen
onsdag 1 juni 2011
Vilken j-vla dag!!!
Vet inte var jag ska börja men just nu känner jag bara att jag vill att denna dagen ska vara över...
När ALLT går emot en, både på det personliga planet och det yrkesmässiga, suck...
Kände mig således inte speciellt sugen på dagens backintervaller som skulle springas här:
Känner mig nu helt slut i både skallen och benen men får försöka ta tag i mig själv inför kvällens utomhuspass. Och efter det fika med en väninna så att dagen kanske kan sluta lite mer i dur än moll...
Dagens citat:
"Character is like a tree and reputation like a shadow. The shadow is what we think of it; the tree is the real thing." - Abraham Lincoln
När ALLT går emot en, både på det personliga planet och det yrkesmässiga, suck...
Kände mig således inte speciellt sugen på dagens backintervaller som skulle springas här:
Känner mig nu helt slut i både skallen och benen men får försöka ta tag i mig själv inför kvällens utomhuspass. Och efter det fika med en väninna så att dagen kanske kan sluta lite mer i dur än moll...
Dagens citat:
"Character is like a tree and reputation like a shadow. The shadow is what we think of it; the tree is the real thing." - Abraham Lincoln
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)