Förberedelser

Här ser ni bild på sulorna på mina Asics DS Racer som jag modifierat i förberedelse inför Lidingöloppet. Tre hål i sulan där det fastnar stenar och det kommer in vatten i skon är nu fyllda med LiquiSole klister. Tack för tipset Magnus!


Igår stod det tusingar på schemat och med kort om tid så blev både uppjogg (endast 1 km!) vilan (60 sek!) kapade till minimum. 6X1000 betades av på: 3:51, 3:53, 3:57, 3:52, 3:57, 3:53

Sista "hårda" passet innan Tjejmilen som är på lördag uppe i Stockholm.

Idag har det åh-joggats lite över 8 km och sista kilometern sprang jag barfota i gräset:


Känner mig så förberedd jag kan bli inför lördag och tror inte på pb men att jag i alla fall kan matcha min tid från förra året på 41:38.

/Eva

Att lita på sig själv

Sen i somras har jag tagit hjälp av en mental coach för att kunna övervinna min prestationsångest som det senaste året satt käppar i hjulet för mig. Detta kommer lite längre fram även bli några artiklar på jogg.se
Jag kommer i samråd med min coach utforma artiklarna så att de blir intressanta men inte för självutlämnande.

Jag har jobbat ganska mycket det sista på att "möta mina demoner" och jag känner att jag är en bra bit på väg men som med all träning så måste man göra det ett tag innan det sitter där. Jag vet att jag har en bit kvar innan det sitter där helt.

Jag kan varmt rekommendera att ta hjälp och även om jag kanske var lite skeptisk i början så är jag det verkligen inte längre.

Jag var nämligen ganska långt ner i våras. All min motivation och lust var helt borta och jag kände mig tom. Nu i efterhand så har jag gjort en analys och förstått varför det blev som det blev. Och ur jobbiga saker går man förhoppningsvis stärkt och det tycker jag att jag gjort. Jag har lärt mig mycket om mig själv och hur svårt det på egen hand kan vara att bryta felaktiga mönster.

Att springa utan klocka och använda mitt mantra när jag tävlar och vissa tekniker för att mota bort negativa tankar har jag nu praktiserat ett tag och det har verkligen gjort mig gott. Jag vågar återigen lita lite mer på mig själv och jag tränar nästan VARJE dag på de verktyg som jag fått till mitt förfogande.

Jag omtalade min frågeställning till Terje (ja, så heter min coach, kolla även den inbäddade länken ovan) om det här med klocka eller inte på Lidingö och även om jag egentligen bestämt mig så fick jag detta till svar:

"Jag förstår vad du menar (tror jag) att det kan bli svårt att springa utan klocka på Lindingö. Men egentligen inte lösningen; Ta inte på dig klockan!! Hur svårt kan det va?

Lita på din känsla, lita på din mentala styrka, lita på din fysiska kapacitet!!!!"

Så vad tror ni? Blir det klocka? NEJ! Jag väljer att lita på mig själv :-)

Äh!

Ingen bra måndag alls och delvis beror det på det här j-vla regnet som dyker upp när man minst anar det...

Äh, jag gör som Claes Åkesson och lägger upp ett klipp och hoppas på en bättre morgondag:

En legend

Idag ska jag tillsammans med vänner se en legend. Med sin långa hitkavalkad, filmroller och enorma självdistans till sig själv så är Dolly Parton still going strong. Rösten kanske inte är lika knivskarp som nedan klipp från 1983 men ändå så bra:



Här följer några av hennes bästa citat:

"I look just like the girl next door... if you happen to live next door to an amusement park."

"I'm not offended by all the dumb blonde jokes because I know I'm not dumb... and I also know that I'm not blonde."

"It's a good thing I was born a girl, otherwise I'd be a drag queen."

"Storms make trees take deeper roots."

"The way I see it, if you want the rainbow, you gotta put up with the rain."

"We cannot direct the wind, but we can adjust the sails."

Och så det mest kända:

"You'd be surprised how much it costs to look this cheap!"

Istället för Midnattsloppet

Nej, jag ska inte springa Midnattsloppet ikväll. Det är många som frågat men jag har aldrig ens övervägt att anmäla mig. Jag har aldrig gillat loppet och sen att de ändrar bansträckningen varje år gör att man inte kan jämföra sina tider på ett bra sätt. Jag som dessutom är morgonmänniska har väldigt svårt att prestera så sent på kvällen. Jag måste dricka kaffe för att hålla mig pigg och alert och de som dricker mycket kaffe vet vad det gör med kroppen...Sen så har jag väldigt dåligt mörkerseende och har de två gånger jag sprungit loppet varit på väg att trilla, dels pga min syn men även fuktiga kullerstenar inne i stan. Nog om det, jag förstår ändå att många vill springa ett 10-km´s stadslopp i Göteborg och önskar de som ska springa stort lycka till! Förra året stod jag vid ca 9 km för att heja och blev nästan yr av att titta på alla de gula tröjorna och det var jättesvårt att känna igen sina kompisar...i år är visst tröjorna orangea (precis som 2009?)...inte lättare att urskilja någon ändå...

Nej, jag har idag istället följt min plan att springa tre varv i Änggården. I regn och fukt och UTAN dricka. Inte så bra, blev riktigt törstig på andra varvet och övervägde att skippa det där tredje varvet men bet ihop och fullföljde. 25,5 km blev det. Har aldrig sprungit så långt i terräng. Inga kilometertider att titta på det är så kuperat på vissa ställen att det ibland går i 7:30 fart för att sen när det är lite platt komma ner i 4:30 fart...Heaven and hell, precis som det kommer att bli på Lidingö. Fast på Lidingö är det inte lika kuperat och bättre underlag. Mer fin stig och inte så mycket stenar och annat som i Änggården. På Lidingö kommer jag nog inte heller hinna att stanna, ta av mig kepsen och plocka några såna här:

Kanske räcker till en liten macka...

Ha en fin lördag!

Orkar nog inte hålla mig vaken...

...för att titta på VM inatt :-( Damernas maraton startar klockan 02.00 svensk tid...

Förra året satt jag och tittade på EM när Isabellah sprang och det var så inspirerande att jag senare när jag själv skulle springa vann Visby halvmara på nytt pb på distansen (tid 1.31:46).

Lycka till fina Isabellah - du är bäst!

Idag "firar" jag att det är fredag med totalvila från träning och "svullande" med alldeles för mycket kolhydrater. Perfekt inför morgondagens långpass!

Kärt återseende x flera

Igår fick jag "fuska" på utomhusträningen. Jag har en blåsa som gjort ett "okärt" återseende på min högra stortå:

Well, blåsor och blånaglar hör en löpares liv till...

Annars så hittade jag idag mina Saucony Kinvara - har nog inte sprungit i dem sen i VINTRAS! Blev lite besviken på att den mjuka sulan slet ut sig superfort och så fick jag ett skav på en tå på vänster fot VARJE gång jag sprang i dem...Snörade i alla fall på mig dem idag för dagens runda för att se om detta kunde vändas till ett kärt återseende:

Strax innan hade jag träffat sonens "gamla" dagisfröken som förresten var med i stor artikel i GP i veckan (som jag inte lyckas hitta länken till, knepigt). Det var i alla en artikel om tre kvinnor som sprungit länge och som springer fortfarande: Evy Palm, Midde Hamrin och Anette Fischer. Alla tre bland Sveriges bästa kvinnliga löpare genom tiderna enligt mig och att Middes rekord på 10.000 meter står sig än idag säger väl allt? Anettes favorit var terräng och om jag minns rätt så sprang hon Lidingö 15 km (som då var damklassen och inte 30 km) på typ 55 minuter. I rest my case...

När hon hakade på mig på en runda i Änggården i somras på totalt 17 km (jag skulle sprungit längre men orkade inte!) så pratade hon obehindrat i alla backar, det gjorde INTE jag...

Så idag fick det bli att kärt återseende med Änggården. Fast bara ett varv, på lördag ska det bli tre (25 km). Hade ingen klocka men vet att denna slingan inklusive till och från hemmet är 11 km. Det snabbaste jag någonsin sprungit på denna sträckan är 57 minuter. För att ni ska förstå hur det ser ut tog jag idag bilder på två partier:

Lite sten, om man säger så. Lite lätt att sätta fötterna fel och trilla om man säger så.

Och här en bild på sista backen på väg hemåt. En liten stig som går UPPÅT:

Åsså lite sten så klart :-P

Vissa delar av denna slingan går i 7:30 (!) fart och när det går utför (bara några få ställen, tyvärr) gäller det att planera sina fotisättningar annars blir det fanimig pannkaka....

Kanske att ni nu förstår varför mitt ben såg ut så här efter en vurpa förra hösten:

Well, ger man sig ut i terrängen och har ett par nya terrängskor som inte motsvarade förväntningarna så kan det bli lite blod :-P

Och strax ännu ett kärt återseende idag: träff med bokklubben!

Liknande upplägg som igår

Fortfarande seg i kroppen och jag vill inte fresta på den för mycket nu när september snart är här med tre viktiga tävlingar. Körde därför idag ett liknande upplägg som jag körde igår. Varannan lugn/långsam och varannan lite hårdare/snabbare. Dock inte så hårt som när jag brukar köra intervaller utan bara så där lagom.
Idag sprangs det 10 varv runt stora dammen i Slottsskogen. Ett varv är ca 850 meter. Lyckades precis som igår bra med att hålla mig jämn. De långsamma varven gick i ca 5:10 fart och de "halvsnabba" gick i ca 4:15 fart. Helt ok.

Det "stora" och viktiga passet denna veckan är passet som jag skjutit på hela sommaren; dvs tre varv i Änggården = ca 25 km terräng. Det får bli nu på lördag för nästa helg är det Tjejmilen och helgen därpå är det Risveden och veckan innan Lidingö har jag inga planer på att köra ett så långt och ganska "slitigt" pass. Och nu när jag skrivit om det här på bloggen så känns det lite som om jag inte kan fuska och skippa det, nu ska det bli av - ÄVEN om det regnar!

Nä, nu lite omladdning innan jag ska hålla mitt utomhuspass - hörs imon!

Varför klocka?

Ok, en liten outfit bild idag igen, idag matchat rosa och orange:



Är ju inte riktigt återhämtad efter helgens pärs så att köra hårt idag var lixom ingen mening. Men att köra så där lite halvhårt brukar ju gå när man är halvseg. Så dagens plan var totalt 15 km, där varje block skulle vara 3 km; dvs 5 stycken block om 3 km. 3 stycken skulle köras i lugnt tenpo och två i lite fortare tempo. Jag hade min klocka men tanken var att återigen köra på känsla och ansträngningsgrad. Det långsamma tempot skulle vara som på ett långpass och det lite snabbare medelhårt utan känna att det blev för slitigt.

Här följer således tiderna:

Första 3 km: 15:58, snitt 5:19
Andra 3 km : 14:03, snitt 4:41
Tredje 3 km: 16:13, snitt 5:24
Fjärde 3 km: 13:57, snitt 4:39
Femte 3 km: 15:26, snitt 5:08

Jag vill påpeka att jag inte tittade på klockan mer än på hur långt jag sprungit. Jag tycker att jag lyckades bra med att få till jämna fina tider. Börjar känna mig mer och mer säker utan klocka och nu återstår bara frågan; klocka på Lidingö?

Rött och matchat för hela slanten

Jepp, här är jag strax innan jag åkte iväg för att köra ett tabata inspirerat pass för några av F&S uteledare. Som parhäst hade jag bästa Erika (inte med på bild dock):


Annars får man faktiskt inte använda F&S kläder hursomhelst men då det idag var en "intern träff" så såg man mellan fingrarna på min outfit...

Innan hade jag sprungit ca 5 km åh-jogg för jag är fortfarande stel...

Totalt har jag idag då fått ihop ca 11 km och nu känns det bra mycket bättre i benen :-)

Bäst idag var nog dock havsbadet efter F&S-passet. Det blåste på bra och det gick vita gäss på vågorna och jag hade glömt min baddräkt MEN peppad av de andra att jag minsann inte är någon som bangar så badade jag i min runningskirt!!! Haha, första gången jag badat i kjol!
Det funkade det med men sen var det kallt i vinden när man kom upp, brrr.

Nu blir det att krypa ner och värma sig i sängen...

Prinsens minne eller rättare sagt träningsvärken från hell!!!

Tja, vad ska man säga när man vaknar med träningsvärk i baksida lår, insida lår och sätet. Visst, jag får skylla mig själv efter gårdagens funktionella styrkepass!

Redan på uppjoggen , efter att jag snabbt hälsat på bästa Mac (som kom tvåa på 1.12 -grattis!) så kände jag att det skulle bli TUNGT...

Starten gick och jag kände efter några kilometrar att benen var alldeles för tunga. Bet ihop men började överväga om jag skulle bryta vid 10 km. Strax innan 10 km markeringen blir jag passerad av Robert Karlsson från IK Jogg som säger till mig att haka på. Jag bet mig fast och jag tackar Robban att han kom där vid det läget för annars tror jag faktiskt att jag skulle klivit av alternativt gått resten.

Vid ca 15 km hör jag hur han ropar att han inte orkar mer och jag ropar tillbaks att jag kan FÖRSÖKA gå upp och dra. Undrade innerst inne hur jag skulle klara det när kroppen skrek att jag skulle stanna. Men när någon ställt upp för dig så återgäldar man detta och jag gick om och drog på lite. Ja lite, för nu var min kropp så trött som jag kan tänka mig den är i slutet av ett maratonlopp. Flåset fanns ju där men värken från benen skrek till mig upprepade gånger att sluta springa. Men jag fortsatte.

När det var ca 1 km kvar hör jag "tjejröster" en bit bakom och anstränger mig till mitt absolut yttersta för att öka lite så att de inte kan gå om. En funktionär hade meddelat att jag låg åtta så kanske att jag skulle klara topp-10 bara de inte gick om.

Efter målgång lägger jag mig ner på knä och bara "dör". Efter en stund börjar jag tänka att det är bäst att jag reser mig upp typ NU för annars kommer jag nog inte upp.

Går fram och tackar Robert och får själv tack av några andra killar som tydligen använt mig som draghjälp utan att jag vetat om det.

Hade ingen aning om min tid då jag sprungit utan klocka och just efter målgången känns den inte så intressant då den största bedriften var att ta sig i mål öht med träningsvärken från hell. 1.34:57 blev det och sjunde placering i damklassen.

Banan var trixig, mycket blandat underlag (asfalt, sten, grus, sand, skogsstig) och på vissa ställen hade det ställts upp skyltar för att varna för steniga partier. Nästa år då hoppas jag på pigga ben och revansch!


Bragdmedalj? Och armsleeves:en som värmde gott efteråt...


Avsparkade skor i bilen - funkade perfekt på de många olika underlagen :-)

Over and out OCH räkna inte med något inlägg imon för jag vet inte ens om jag kommer att kunna ta mig upp ur sängen då...

Sämsta/bästa uppladdningen?

Har precis kommit hem från ett pass med Magnus Ringberg (sjukgymnast som förespråkar funktionell träning, här bild på en bok jag har som han skrivit) som Friskis & Svettis hade för sina ledare idag på F&S i Frölunda:


Då jag själv förespråkar funktionell träning så ville jag självklart gå på detta passet även om jag ska springa tävling imorgon. När jag anmälde mig så tänkte jag inte alls på att halvmaran Prinsens Minne var dagen efter...

Jättebra pass och jag måste erkänna att jag "fuskade" lite. Jag gick inte ner så djupt i de dynamiska utfallsstegen och skippade vikterna i vissa övningar. Ändå är det mycket svårt att inte ryckas med på ett så bra gruppass...

Svetten lackade på alla och jag blev (precis som många andra) mycket medveten om mina svagheter och styrkor (som jag dock inte tänker nämna i detta inlägg)...

Well, det får gå som det går imon - just bring it on! Träningsvärk, dåligt väder eller vad som nu bjuds kommer mitt mantra upprepas om och om igen i mitt huvud före, under och efter loppet:
STARK-FRISK-SNYGG

Nu åter till "fredagsmyset" eller excessser i kolhydrater som jag brukar kalla det - DET, däremot är perfekt uppladdning inför en halvmara till skillnad från ett Functional Moves pass ;-)

Note to self

"Do not go where the path may lead, go instead where there is no path and leave a trail" - Ralph Waldo Emerson

Där jag är nu

Idag gjorde jag ett testpass på ca 7 km där 5 km sprangs i planerad halvmarafart på lördag.
5 km gick på ca 21:50, vilket ger ett snitt på ca 4:20 min/km.
Jag sprang testet enbart på ansträngningsgrad och tittade inte en enda gång på klockan under dessa 5 km. Målet var att känna efter hur det kändes och anpassa farten som om jag skulle springa detta tempo i ca 20 km.
4:20 tempo ger en sluttid på 1.31-1.32 - vi får väl se hur det går. Kommer ju inte använda klocka på lördag och som sagt bara gå på ansträngningsgrad. Det skrämmer mig lite då jag hittills bara sprungit millopp utan klocka och nu är det lite mer än dubbla distansen.
MEN jag måste lära mig att lita på känslan och övervinna negativa tankar som tidigare kommit när klockan inte stämt överens med det jag känt. Jag gör ju detta för att utvecklas som löpare och vad gör det om jag då kommer in på 1.35?
Efter lördag kommer jag ta ett ställningstagande till om jag kommer att springa Lidingö med eller utan klocka. Det finns ju alltid någon som registrerar ens tid så det behöver jag ju inte oroa mig för :-P

Bokat!

Ja då var tåget bokat upp till Stockholm fredagen den 2/9 för att den 3/9 springa Tjejmilen. Fick startbeviset förra veckan:



Undrar om jag får starta där fram? Eller måste stå och trängas...förra året skiljde det några siffror på mitt nummer för att jag skulle kunna få stå där framme och kunna gå in i startfållan strax innan start och slippa att "knö"...nåja, vi får väl se. Ser på hemsidan att de gjort om startgrupperna så vi får väl se om det flyter på bättre. Jag gillar verkligen inte att behöva tjurrusa i början för att komma förbi löpare som börjar sacka och ta plats redan efter en kilometer.

Känner mig inte riktigt i form än men hoppas kunna matcha min tid från förra året på 41:38 och komma bland de 50 bästa. Målet på sub40 känns som om det inte kommer att kunna nås förrän senare i år, kanske på Sylvesterloppet, vi får se.

På lördag är det tävling; Prinsens minne i Halmstad. En vacker halvmara längs havet som jag inte sprungit någon gång. Målet här är inte att klara sub90 utan att jobba på känslan, springa utan klocka som jag gjort på de sista tävlingarna och att jobba på att mota bort negativa tankar före, under och efter loppet. Sub90 kanske nås på Göteborg halvmara i oktober eller så får det vänta till nästa år.

Idag har det återhämtningjoggats 8,95 km i typ 5:15 fart. Och ja, det blev 8,95 och inte 9,0 - behövde gå på toa så de där 50 metrarna fick det skitas i (dubbelmening á la Göteborg)...

Running up that hill...

Stick to the plan, stick to the plan - och så fick det bli!
Säldammsbacken i Slottsskogen (den som man passerar efter ca 2 km på Göteborgsvarvet) skulle "forceras" 10 gånger.
Efteråt skrev jag på min Facebook status: "Börjar veckans träning med 10 backdrag i Säldammsbacken" - bara för att sen börja tänka att backdrag kanske är något helt annat. Är backdrag när man springer i terräng och väljer att öka när en backe kommer eller är backdrag en kortare backe? Säldammsbacken är 295 meter...
Vad säger ni?

Resultatet då? Ja, eftersom jag lyckades "fippla" med lap-knappen och fattade att jag ena gången tryckt när jag var uppe på toppen efter 295 meter och andra gången efter att ha sprungit upp OCH ner så sket jag helt enkelt i att lap:a resten och fick ihop 5,9 km på en tid av 28:29 - tempo uppför ca 4:30 och nerför ca 5:00...
Jobbigt var det i alla fall att springa, oavsett vad man nu kallar det :-P

All changes start with yourself...

‎"If you want a love message to be heard, it has got to be sent out. To keep a lamp burning, we have to keep putting oil in it." - Mother Teresa

"If you enter this world knowing you are loved and you leave this world knowing the same, then everything that happens in between can be dealt with." - Michael Jackson

Titta gärna på videon till Michael Jackson´s "Man in the mirror" från 1987 med bilder som är lika aktuella idag som då:



Sista ordet i låten är: "Change" Det var oxå detta som var Barack Obama´s kampanjmotto; och alla förändringar startar med dig själv.
Ibland måste man stanna upp och ägna sig åt lite eftertanke och hur man kanske kan påverka och ändra, om så bara lite. Det tycker i alla fall jag.

Kontraster

Ja, visst lever man kontrasternas liv när man som igår satt på verandan i sol och njöt av det här samtidigt som man "smyglyssnade" på tonerna från Way Out West i Slottsskogen:



Idag var det något helt annat när jag sprang långpass med en kollega från Friskis & Svettis (ingen skumpa in sight om man säger så). Planerat tempo 5:30 - men tjena det blev mer 5:00 tempo OCH mest jag som pladdrade OAVBRUTET typ, hahaha. Med "uppjoggen" till vår mötesplats på ca 2 km och längden på långpasset på ca 25,5 km så hamnade jag totalt på ca 27,5 km. Sista två km genom Majorna på väg till hemmet var så sega att jag NÄSTAN, men bara nästan började gå (6:00 fart).

Men i detta hemmet är det ingen rast eller ro (väckt som man blev av stenläggarna imorse klockan 06:45 - ja, renoveringen av vårt hus tar visst ALDRIG slut...)! Nu gäller det att förbereda kvällens "grillparty" efter att nu ha intagit Resorb och tagit på sig kompressionsstrumpor! Men imon, DÅ blir det fanimig vila...och på måndag då är det "back to the salt mines" - vart tog semestern vägen?

ÅH-jogg med sonen

Ja här är jag med sonen efter att jag åh-joggat idag med tunga ben:

Och ny kjol och nya strumpor har jag oxå! Tack Loverunning (IGEN!) - ni gör mig snygg i spåret :-) Här en närbild på mönstret på kjolen (jag har även matchande armsleeves i samma mönster):

Små söta hjärtan i olika färger och så lite glitter (och glamour?) - nice!

Idag var det riktigt tungt i benen...åsså lite träningsvärk på det! Körde ett ganska hårt TRX-pass i tisdags som gett träningsvärk i bröstet, RUMPAN (värst) och insida lår. Nypremiär av MBC och mitt utomhuspass har väl gjort sitt till för träningsvärken oxå även om jag inte kör alla övningar själv - tre dagar på raken med liknande övningar efter en paus på fyra veckor gör ju att man förstår att kroppen nu är lite "seg" :-O

Men idag är det fredag och det är min favoritdag och solen skiner igen så jag klagar egentligen inte - ha det gott!

Nej det är inte en klänning...

Igår hade jag nästan samma kläder som idag och flera gånger fick jag igår förklara att nej, det är inte en klänning utan en separat kjol och tröja. Men ok dock i samma mönster som gör att det ser ut som en klänning, eller hur?


Var inte speciellt sugen på tusingar idag efter en dag på Liseberg med sonen men har man en plan så är det bäst att följa den (disciplin, disciplin och åter disciplin)...

Målet var att ligga strax runt 4:00 tempo på de sex (6) stycken som skulle springas. Det är där jag är nu; inga 3:4o tempon som i våras men målet är ju att komma tillbaka till det.

Hur blev det då? 3:53, 3:55, 4:01, 4:02, 4:05 och 3:51

I slutet av 4:02 intervallen (den fjärde intervallen alltså) så började det att STÖRTREGNA och jag fick dra ner på tempot för det var så stora regndroppar att jag fick svårt att se, hahaha. Och som ni ser på bilden ovan hade jag ingen keps som kunde hålla regnet borta från ansiktet...Men så slutade det lika plötsligt som det hade börjat så att jag fick lite "revansch" på sista intervallen som oxå blev den snabbaste :-)

Är lite kluven i min träning just nu då jag fortfarande har mina underliggande på mål på sub40 på milen och sub90 på halvmaran och har några sådana tävlingar inplanerade MEN mitt fokus har ju riktats om mot Lidingöloppet. Mer långa långpass och mera bulk och uthållighetspass som gjort att kvalitén har fått stå undan lite och detta påverkar ju en del. Nåja, jag kör på lite blandat så får vi se vad som händer. Jag vill ju både vara snabb och uthållig men just nu vet jag inte vad jag är...Jo, jag vet vad jag är: STARK-FRISK-SNYGG och kanske att SNABB får stå tillbaka lite men inkluderas lite längre fram...

Tack Håkan Hellström för de orden!

"...när man känner är man alltid sig själv, men när man tycker och tänker och vet är det ofta ett hopkok av vad andra tycker, tänker och vet."

Klockjävel!!!

Här bild på en "död" F305:


Känner väl att det snart är dags att köpa en ny klocka då batteritiden inte längre är så bra på denna. Något jag fick erfara idag :-(

Var egentligen inte sugen alls på att sticka ut att springa idag och ja, det är alltså vad EN DAGS VILA gör med min kropp, tro det eller ej. När man då ändå ger sig ut (Fröken Stick-to-the-plan, that´s me) så blir man inte direkt peppad när klockan piper och dör efter intervall nummer två av 30...

Men det är ju bara att köra på (Fröken Stick-to-the plan, that´s me) och slutföra. Tur är då att man vet sträckan på sina intervaller sen innan och att klockan ändå fungerade under uppjoggen så att jag vet hur långt den var och sen kunde räkna "baklänges" :-P

Summa sumarum:

Uppjogg 1,3 km (ok, lite kort men det var ju det där med inspirationen idag då)

Intervallblock 1: 10X220 meter (första och andra gick på 42 sek, de andra var väl i stil med det)

Intervallblock 2: 10X120 meter (ingen aning, 21 sekunder kanske? Försökte faktiskt räkna med den gamla metoden ettusenett, ettusentvå och fick det till 21 sek, men vem vet?)

Intervallblock 3: 10X60 meter (11 sekunder? Eller nåt...)

Nedjogg 1,3 km (sprang samma sträcka hem som dit)

Totalt 6,6 km (eller nåt)

220 meter är längs långsidorna på två fotbollsplaner (nedanför där vi bor) och vilan är gång längs kortsidan

120 meter är på diagonalen tvärs över en plan och vilan här oxå längs kortsidan

60 meter är längs kortsidan på en plan och vilan ca 10 sekunder

Det sista blocket med 60 metrarna var svårast då jag var trött men oxå att jag tycker att det är svårt att få upp någon fart på en så kort sträcka om man startar från noll.

Well, jag är trött nu och det känns bra och klockan sitter på laddning!!!

Det ABSOLUT BÄSTA med passet var skorna! De var perfekta och passade nog ännu bättre på detta lite mjuka underlaget vs asfalt som jag testade dem på förra veckan. Jag kan tänka mig att de är perfekta på tartan (som jag ju aldrig sprungit på). Vad var det för skor då? Jo, Asics Piranha; skorna med papperssnören ;-)

Nummer 27

Ja idag lämnade jag blod för 27:e gången i mitt liv och går nu omkring med ett litet bandage runt högerarmen:

Vis av tidigare erfarenhet så har jag på det ganska länge då det två gånger tidigare när jag släppt på det för tidigt börjat blöda igen...dvs jag är en riktigt blödig person, hehehe (Obs, Göteborgsskämt på låg/hög nivå).

Lite smolk i bägaren är väl att mitt Hb inte var så bra. 122 bara. Brukar ligga på värden över 135 så nu gäller det att den närmsta veckan att fylla på depåerna genom att äta järntabletter och bra mat.

Idag blir det i alla fall VILA! Efter förra veckans 100 km så känner jag att detta kan behövas ;-)

Denna veckan och nästa är lite mellanveckor då jag jobbar men ändå inte riktigt helt. Imon börjar återigen Mamma Boot Camp och på onsdag min Utomhusträning. Nästa vecka går sonen på fotbollsskola och sen veckan därpå börjar han i skolan. Tänk vad tiden går fort, tycker precis det var midsommar och nu är sommaren på väg mot sitt slut. Får gå ut och kolla efter om ljungen börjat blomma i rosa för det var "tecknet" jag lärde mig som barn att sommarn sjöng på sista versen...

1.4 km som skrattar mig i ansiktet!

Lade in mitt kortare långpass förut som även var som ett slags återhämtningspass och såg hur veckototalen landade på 98.6 km! Hahaha, 1.4 km till och jag hade hamnat på jämna och fina 100 km denna första veckan i augusti. Men så kom jag på en sak! Igår sprang jag ju uppjogg innan loppet och då jag numera inte har klocka när jag tävlar så har jag ju ingen aning om hur lång den var förutom i tid som var ca 10 minuter. Och visst hann jag nog 1.4 km på 10 minuter, eller hur? Ändrar inget i min träningsdagbok på www.jogg.se där uppjoggen är registrerad som 10 minuter och ingen distans men jag VET att den korrekta totalen EGENTLIGEN blev jämna fina 100 km - eller vad säger ni? Och nej, jag är ingen sifferfascist alls :-O

Snabbdistans på Musselloppet

Colourmatch av Lena och jag idag, helt oplanerat faktiskt:



Och här även sällskap av bästa Suzanne som här precis sprungit in som sexa på 5 km's loppet:



Go Loverunning!

Och här jag på prispallen för D40 efter att ha sprungit 10 km's loppet:




Ingen tid att hurra över men jag är inte alls i samma form som i våras. Det som däremot var positivt var känslan! Hela loppet och jag sprang bägge varven på ungefär samma tid. Ingen lätt bana med en del jobbiga backar i stil med Strömstadmilen. Sista biten på grus vid havet och vinden idag var riktigt jobbig. Jag lyckades på andra varvet springa om tre killar och lät ingen tjej gå om mig och hamnade 7:a totalt och som sagt 2:a i min veteranklass. Mitt mantra hjälpte mig (Stark-Frisk-Snygg) och nervositeten innan loppet var minimal. Ett stort steg framåt på den mentala sidan och nu gäller det att få in lite mer kvalitet igen för få till det fysiska oxå.

Fortfarande i chock...

Tittade igår på dokumentärfilmen "The Cove" som bland annat handlar om "elitaktivister" som placerar ut kameror och hydrofoner i en vik i Japan där det varje år i september utförs en masslakt på delfiner. Eller skadedjursbekämpning som japanerna kallar det.
Filmen handlade även om en del annat, bla kvicksilverförgiftning pga för stort intagande av delfin- och/eller valkött. Man ska även ha i åtanke att det inte bara är Japan som håller på med denna form av slakt.

Jag tänker inte gå in på detaljer för det var så hemskt att jag under den senare delen av filmen när man fick se "live-footage" bara satt och grät.

När jag var liten ville jag bli delfinskötare och min högsta dröm innan jag dör är att någon gång få ha simmat med delfiner. Att höra hur en oceanograf säga: "Första gången jag träffade en delfin och mötte dens blick var magiskt. Jag förstod med en gång att det var en intelligent varelse som tittade tillbaka på mig." - det fick tårarna att börja rinna ännu mer.

Jag befinner mig fortfarande i chock och förstår att en av mina väninnor inte klarade att titta. Hon stängde av efter 20 minuter. Och visst att jag sett bilder för några år sen i media men kombinationen av att se det "på riktigt" och att HÖRA hur delfinernas läten ändrades när slakten började skakade om min värld och för mig som är en känslomänniska känner jag idag att "things will never be the same". Detta i kombination med det som hände för två veckor sen i Norge har gjort djupa intryck på mig och jag tror aldrig att jag kommer kunna förstå hur vi som människor kan vara så grymma mot antingen djur eller människor. En sådan ondska i bägge fallen. Och om ca en månad är det 10 år sen 11 september...

Försökte fokusera på något annat under mina 17 km i skogen idag när det var tropisk luftfuktighet efter regnet men det gick inte.

Kanske att ett glas fredagsvin kan få mig att slappna av lite, vi får se.

Jag har sagt det innan och säger det igen: Ta hand om varandra och finns det en chans att påverka - gör det! Det kommer jag.

/Eva

Skotest och steg

Så var det dags att snöra på sig de här:

Skosnören är så tunna som papper, hahaha.

Seg i benen efter gårdagens intervaller så det fanns ingen tanke om att passet skulle rivas av i någon drömfart direkt men ville inte vänta längre på att testa skorna :-P

Och visst var de bra. Tunna var ordet. Känslan var lite som i mina Adidas Adios men lite tunnare och att jag landade än mer markerat på framfoten eller "the ball of your feet" som en del säger på engelska. Och visst känns det lite i framfoten nu men kanske inte så konstigt efter ca 8 km första gången. Helt klart godkänt men som jag sa till maken när jag kom hem; inga långdistansskor direkt :-) 10 km kan jag tänka mig som den optimala distansen och självklart kortare.

Tänkte hela passet på mitt steg och om jag sprang på framfoten innan så blev det än mer så i de här skorna. Jag satte verkligen INTE i hälen alls. Kvittot på detta ser man nu på skorna efteråt oxå: de är smutsiga fram men är helt rena baktill på hälen...Jag förstår att de som ser mig springa verkligen tycker att jag springer på tårna. Och jag känner verkligen en stor skillnad på mitt steg när jag blir trött för då blir det helt annorlunda. Jag landar mer och mer på hela foten ju tröttare jag blir och har efter de långa långpassen jag sprungit det sista fått skav UNDER foten på konstiga ställen som jag inte fått innan. Idag tänkte jag därför extra mycket hur det kommer att bli på Lidingöloppet och nästa års maraton. Måste jag lägga om mitt steg för att klara så långa distanser? Jag vet ju att eliten som gått från kortare distanser till längre fått göra detta. Jag menar självklart inte att jag tillhör eliten och kan dra några paralleller med dem men kan nu förstå lite mer kommentarer om mitt löpsteg att det mer ser ut som ett medeldistanssteg än ett långdistanssteg. Kanske skulle jag istället för att tänka längre tänkt kortare? Well, vi får se hur det utvecklas. Min förhoppning är väl att ju mer jag springer desto mer kommer jag orka att hålla mig "där framme", men vi får se.

Ha en fin dag - nu ska jag åka och bada!

P.S. - Ska försöka få maken att filma mitt steg så att ni får se! Hade varit intressant att höra vad ni säger :-) D.S.

Men hur lätta är de?

Det kom ett paket på posten:





Återkommer med rapport imon när jag testat de lättaste skor jag köpt: ASICS Piranha...

Hektisk start på månaden!

På månadens första dag har jag idag "flugit" runt och fixat med både det ena och andra :-P

Och man bör ju leva som lär, så visst har det transportjoggats idag och faktiskt TVÅ gånger :-)
Läs gärna om mer tips om hur jag hinner med min träning HÄR!

Jag jobbade som en IDIOT i några timmar och var sen helt slut (är ju fortfarande i semester-mode) och sen var det bara att samla kraft till att köra ett rekningspass inför ett pass som jag ska köra tillsammans med en annan tjej som kick-off för F&S-uteledare i slutet augusti. Det gick superbra men det var varmt (konstigt, trodde jag vant mig vid värmen?! Tydligen INTE!)...

Tre korta pass idag gör att jag börjat månaden med 14,9 km (lite sur att det inte blev 15,0 men det får jag leva med) i blandad fart.

Just nu känns det som om det var länge sen jag var här, trots att det bara är några dagar sen: