Premiär!

Ja, idag var det nypremiär för KJOL! Jippee!!!




Tummen upp för det! Visst att jag sprungit i kjol i år under vintern men då med tights under...

För er som vill ha en egen kjol kolla in Loverunning - det är där du kan hitta Runningskirts och andra fräcka acessoarer ;-) Förmodligen kommer det att bli ett skirt-event i samband med Göteborgsvarvet och jag lovar återkomma med detaljer om detta!

Den uppmärksamme/uppmärksamma ser att jag även har nya skor på mig (men Eva, ursäkta, hur ska man kunna se det? Du har ju typ 20 par löparskor???) - Newton MV2 - snart kommer denna modell även i svart vilket är lite kul. Newton´s skor är ju "kända" för sina grälla färger (orange, rosa, turkosa osv) och jag har fått många blickar pga just färgen. Så nu när ALLA kör i grälla färger så väljer de att köra SVART. Smart thinking - me like!

MV2 har zero drop och det kändes verkligen i framfoten de sista två kilometrarna, hehehe. Bra känsla men lite smalare i framfoten än deras vanliga modeller som jag sprungit i sen 2008. På sikt kommer jag nog kunna springa en halvmara i dem men idag blev det bara 7 km i kontrollerad fart med kontrollerad bra teknik. Tittade inte på klockan men gissade på 4:30 fart och visst var det så när jag sen tittade på klockan efter passet.

Nu lite grill och annat - det är ju Valborg och lite ledigt! Ha det fint! 

Långpass med fotboll som avslutning

Igår blev det inget långpass utan det fick med lite pussel bli idag istället.

För igår var jag på löparskola hos F&S i regi av Ted Ås och Aktivitus. Först lite teori, sen lite löpskolningsövningar och avslutningsvis sprang vi på löpband och analyserade varandras steg. Vet inte om man ska klassa detta två timmars pass som träning, det var ju en slags workshop. Efter det så blev det ingen mer träning igår då jag i fredags kört tre pass: Först en morgonjogg på 10 km i 4:45 fart, sen ett teknikpass med en kund på ca 8 km och sen avslutningvis F&S HIT.

Idag blev långpasset tre saker som adderades ihop: Först 9 km transportjogg till Skatås. Nästan direkt efter det 16,7 km F&S Göteborgsvarvsträning och sen efter det 4,3 km transportjogg till Heden för att titta på sonen som spelade fotbollsmatch på konstgräset där:




Om ni undrar varför bilden är ur fokus och att man inte ser spelarna så bra så beror det på att: 1. Jag tar inte kort på andras barn och lägger upp på min blogg utan att fråga men här kan man ju knappast identifiera någon och jag ville få ett kort som bevis på slutet på mitt långpass. 2. Jag var ganska trött här efter totalt 30 km.

30 km? Ja, jag hade räknat ut passet exakt och den sista transportjoggen fick bli så lång/kort det behövdes för att nå just 30 km totalt och jag stannade exakt på 4,3 km och GICK de sista 100 metrarna fram till planen där sonen spelade. Nej, ingen siffernörd här inte! ;-) Och jag hade verkligen inte orkat att transportjogga ytterligare 5 km hem idag. Kände mig ganska sliten när jag kom fram och fick en del blickar när jag stapplade omkring vid sidan av planen som en stel gammal dam iförd tomteröda kläder :-P

Känns bra att jag börjar bli sliten för då vet jag att planen "funkar". Tanken är ju att bryta ner och sen bygga upp. Sen om det hinner byggas upp lagom till Varvet eller strax efter, det får vi se. 

This is the beginning...

Dear Eva Fridman,

Congratulations! This is the beginning of your ING New York City Marathon journey. We are here to support and encourage you through all of the phases of your training and preparation, leading up to November 4, 2012.

Visit our site for race updates, travel tips, training, and special offers for you, your family, and your friends. We'll be updating our site constantly and sending you regular e-mail newsletters and releases with the most important information. Shop our NYRR Store for shirts and accessories to celebrate your acceptance.

You can reach your personal best by joining our NYRR Team for Kids, a committed group of runners who give meaning to their miles by raising funds that fuel NYRR youth programs for children who need them most. Run with any of our official charity teams to support your favorite cause as you race. NYRR's fundraising platform powered by CrowdRise makes it easy for you to start a page and begin fundraising now for any charity.

You can log in to your account now to see your accepted status and claim your "I'm In" badge to post on your favorite sites. Check your profile information to make sure everything is current, including your e-mail address.

We're thrilled to deliver this news. Now you're part of our family!

Yours in running,

Mary Wittenberg
President and CEO, New York Road Runners
Race Director, ING New York City Marathon

Ja, detta var mailet som låg i min inbox igår. Jag visste ju sen innan att jag kommit med men det här är ju det officiella brevet. Och det är ganska typiskt amerikanskt - but I like it anyway! 

För det är detta som VARJE dag driver mig i min träning. Jag har ALDRIG tidigare haft en så stark målbild som etsat sig fast i min hjärna. En bild som är så tydlig så att den nästan redan nu är ett befäst minne fastän det ännu inte hänt. This is the beginning...och så är det. Detta är början på något och hur det slutar vet bara jag. Och det är bara jag som går längs den där vägen. Visst kommer det finnas de som går bredvid men bara för en stund. För det här är min resa. En väg jag måste lära mig att gå själv både på det mentala och fysiska planet. Detta är min utmaning till mig själv but I know that I can do it. 

Ha en fin fredag! 

Nämen några kilometrar till, kanske?

Ja, några kilometrar till tror jag att jag ska kunna klämma ur mina gamla Adidas Adios innan jag börjar använda de nya, som dock är den "gamla" modellen de med.
Så imorse körde jag en lite snabbare morgonjogg i mina gamla blå/turkosa Adios där man snart kan se plasten under sulan :-P
Gäller att spara de orangea fina till "finare" tillfällen - typ Varvet. Eller som förra veckan när jag sprang på bandet i Active Challenge. Det första Claes Åkesson kommenterade efter att han hejat på mig inne i vårt "green-room" där alla deltagare "hängde" var: "Ser att du har rätt skor!" Hahaha - bästa kommentaren!

Igår fick jag min bronsmedalj på årsmötet på F&S Göteborg:



Eller ja, medaljen är en pin.

Jag är stolt över att vara ledare inom en förening (nej, det är inte ett företag) som enligt SKI (Svensk Kvalitets Index) har de nöjdaste medlemmarna (ja, det heter inte kunder när det gäller en förening). 85% är MYCKET nöjda med F&S. Det finns ingen annan träningskedja som slår detta. Och för er som tror/tycker att F&S bara är gympa, kolla gärna in utbudet på F&S hemsida.

Jag fick annars en annan nästan ännu finare present igår av sonen:




En liten trätång som var sandpapprad ändå in till perfektion! Tack bästa Harry <3

Annars håller jag på att lägga om mitt träningsschema lite. Dels nu inför Varvet men även pga att jag två gånger i veckan håller i Mamma Boot Campträningen i Slottsskogen 09:30. Jag cyklar lixom inte in till jobbet innan utan är hemma. Detta gör att jag kan morgonträna dessa dagar men jag behöver inte göra det klockan 04:30 utan mer klockan 07:00-07:30 och det är lite lättare kan man lugnt säga!

Annars är tanken att träna på ganska mycket även hela nästa vecka för att sen veckan innan Varvet bara köra några fåtal pass. Förhoppningen är att jag ska få någon form av formtopp men det är svårt det där. Det kan ju även leda till att jag inte alls hinner återhämta mig och formtoppen inte kommer förrän EFTER Varvet men det är värt att testa, eller hur?

Jag är en sköldpadda...

Ja, jag känner mig verkligen som det idag. Stel och orörlig och har bara lust att krypa in i mitt skal.
Att det här med kettlebells skulle vara så j-vla SVÅRT, hallå??? När jag fått koll på en grej i ett visst moment då måste jag tänka på en annan grej och tappar den första osv osv. Tänk på andningen, sträck ut knäna, pressa bak höfterna, spänn magen, bak med axlarna...
Morr å suck å pust och stön...skomakare bliv vid din läst, typ.
Att det tog mig TRE år att bli "bra" på det här med löpning säger mig inget, hallå? Alla är vi nybörjare i början men just nu blir jag bara så arg på mig själv att inte kroppen gör som jag vill. Att den blivit "låst" i vissa mönster pga av JUST LÖPNINGEN kanske är nyckeln? Vi får se. Nästa gång ska Tommy göra ett test på mig och sen ska jag få min "dom"...

                                                            (Tommy Blom, bild från www.kettlebells.se)

Slickar mina sår och ser istället fram emot min medalj som jag ska få ikväll. Skönt att veta att jag är bra på nåt´ i alla fall ;-)

Med en sko...eller hur smart är jag?

Ja, jag erkänner jag är ett j-vla klantarsle! Att begå "nybörjarmisstag" känns ju inte som något man ska göra efter att ha hållit på med löpning några år. För gör man det så får man gå omkring så här på sitt jobb:



Med en sko, typ. Det hela började i lördags då jag gick upp alldeles för sent (var ju lite trött i fredags efter torsdagens urladdning), vilket gjorde att jag inte preparerade fötterna med Sportslick (typ Vaselin i finare form) och fick typ nio (!) blåsor mellan/under/ovanpå tårna - verkligen JÄTTESKÖNT! Detta i kombination med att jag inte knöt åt skorna så bra så att fötterna åkte omkring i skorna alldeles för mycket = två stycken blånaglar eller rättare sagt man kanske ska kalla dem BLÅTÅR!
Well, den ena lyckades jag få bukt med ganska snart efter en liten operation (vänster fot) och kanske insåg jag inte att den andra nästan var värre då detta är höger fots lilltå. Kanske inte låter så farligt men om man som jag har tendens att supinera (landa på utsidan av foten) så kläms denna lilla tå till typ HELA tiden.

Således först 25 km, sen 21 till och sen 6 km till och sen ytterligare 10 km - låter det smart?

Nämen, varför inte även lägga på ett intervallpass i TRÅNGA skor för att förbättra detta läge ytterligare? Det låter väl som en bra idé?

Sagt och gjort - imorse efter endast en dubbelespresso så stack jag ut. Tänkte väl att ja, ja det är väl inte så farligt. Hahahahaha, hur dum får jag vara?

Att jag efter 20X220 meter började få en känning av min fotskada var INGENTING jämfört med smärtan i lilltån!!! Jogg hem i typ snigelfart, snabb dusch och sen 60 minuter Mamma Boot Campträning där högerfoten verkligen kände sig "on top of the world"!

Tag dig gärna sen en liten nätt lunchpromenad till ett lunchställe en bit bort bara för att dina kollegor är så sugna på stekt fläsk och du på torsk i ägg- och persiljesås.

Hahahaha. Så nu sitter jag här med bara en sko och har försökt mig på någon form av akutoperation inne på toa för att inte dö (inga detaljer på det, tack!).

17:30 ska jag vara uppe i Skatås och hålla i ett företagspass? Hahahaha. Tror nog att jag behöver "operera" MINST en gång till på mig själv innan dess :-P

Så varsegoda att idiotförklara mig, det är helt ok.

Ska man se till det positiva idag så är jag så j-vla glad att jag ändå genomförde det där hemskepasset imorse. Det gav mig en del intressanta besked, nämligen:

1. Jag trodde att jag skulle ligga på ca 45 sekunder på intervallerna och det gjorde jag - inte lika bra som jag skulle vilja då jag när jag varit i form legat på ca 40-42 sekunder på samma pass men inte uppemot 50 sekunder i alla fall.

2. Foten trilskades lite då den ju inte sprungit så här fort på ett tag men nu känns det ok.

3. Jag säger det igen, det har hänt något med min återhämtning. Jag har skrivit om detta innan. Jag märkte även detta i torsdags då jag tog ut mig TILL MAX och verkligen trodde att jag skulle spy och/eller svimma. Strax efter var pulsen låg igen och jag kände mig ganska ok. Samma idag; jag återhämtade mig SNABBT. Å det handlar INTE om att jag inte tog ut mig, för det gjorde jag. Jag hade INTE kunnat pressa ner tiderna mer idag. Å jag hade inte kunnat pressa mig mer i torsdags heller (Colting trodde ju typ att jag skulle kollapsa och var och rekade förstärkning redan efter 6 km, det säger väl allt?).

Summa sumarum: Positiva besked på intervallpasset idag och ja, jag är en masochist - är inte alla löpare det? ;-)

Ny vecka, nya tag!

Ja, man kan ju lugnt säga att jag var seg igår efter först ca 20,5 km med F&S och sen ytterligare 6 km med en tjej som jag hjälper/tränar.
Men the show must go on och vad kan vara bättre att starta veckan med om inte lite rörlighetsträning? Således blev det F&S Flex på lunchen och jag blir mer och mer påmind om min stela vänster sida och då främst axel- och bröstparti. I vissa rörelser känns det nästan som det växt fast :-P
Ikväll hägrar F&S igen då jag som vanligt håller mitt intervallpass. Tänker inte avslöja vad det blir med risk att någon läser och "skippar" att komma, hehehe.

Annars har jag fått en hang-up på låten "Fallskärm" med Timbuktu. Titta gärna på musikvideon nedan. Lite intressant att videon utspelar sig på ett skrotupplag och att några i videon är maskerade och tänder bengaler. Inte för intet egentligen då Malmö nämns flera gånger i låtens text...tror inte jag behöver utveckla detta vidare...håll tillgodo!

"Kanske var det tur att jag föll så djupt för det var du som fick min fallskärm att vecklas ut"

Hatten av för min teampartner!

Jag är så j-vla glad åt min teampartners prestation i Kungsbackaloppet idag! Bästa Patrik nådde sitt mål på att komma under 1.20 och då sprang han nästan hela loppet själv.
Hatten av för 1.19:48 - du är fanimig den bästa partner man kan ha! Öloppet kommer att gå som en dans = du får helt enkelt ha ett rep och dra mig runt för med den motorn tror jag du klarar av att dra runt 57 kilo Eva ;-)

Själv blev det 25 km med bästa Tine. Bästa sällskapet helt enkelt! Fast vi var inte riktigt i slag någon av oss idag och blev grymt trötta båda två. Men varken Tine eller jag viker ner oss och passet genomfördes även om de sista kilometrarna var tunga, tunga. 

Glömde förresten visa bild på mina sällskap på tåget till och från Stockholm i torsdags:




Blue gjorde sonen till mig i syslöjden förra terminen och boken blev jag rekommenderad av Magnus N och Staffan och jag hade faktiskt glömt bort att jag hade den. Köpte den i höstas men ville vänta med att läsa den tills dess att jag "gått klart" min coachning hos Terje. Nu känner jag mig redo att ta mig an den.

Imon väntar halvmaradistansen på F&S Göteborgsvarvsträning så denna helgen blir "tung" men det gör inget. Nu ska det brytas ner innan Varvet för att förhoppningsvis få någon form av superkompensation lagom till den 12 maj. Vi får se hur det går :-P

Ha en fortsatt fin lördag och Patrik, superdupergrattis igen! 

Eftersnack

Ja, på Centralen hade jag eftersnack med de här två tjejerna:


Miranda Kvist och Anna Holmgren. En av de stora behållningarna var att få träffa andra riktigt duktiga idrottare. Man kan ju undra hur jag passade in i den skaran bland ultralöpare, extremsportare och triatleter :-P Det var nog bara Thomas Didriksson och jag som var "vanliga" motionärer. Vi ska båda springa maran i år för första gången medans de andra genomfört ultralopp på 100 miles, genomfört Iron man och andra extremsporttävlingar. Respekt säger jag bara!

När Martin Flinta efter sin insats slängde sig av cyklen och lade sig på bandet och knappt kunde prata efter att ha cyklat 20 km i hastighet 45 km/h, eller ca 350 watt så kunde han nästan inte få fram ett ord till Claes Åkesson och Jonas Colting:


Ser jag till min egna prestation så är jag glad över vissa saker och mindre glad över vissa andra.

Positiva saker:
1. Foten höll
2. Jag har en bra löpteknik
3. Jag tog mig tillbaka efter att ha haft en dipp
4. Jag vann min sträcka

Negativa saker:
1. Jag drogs med i farten alldeles för tidigt och kanske att jag hade presterat bättre om jag gått ut lugnare MEN att jag låg i så hög fart i början stressade norrmannen som inte kom ikapp mig sen trots att jag fick sänka farten
2. Jag klarar inte värme alls. Det var så varmt och all svett rann ner i mina korta tights. Den där skaljackan vi hade på oss var ingen hit om man säger så.
3. Jag gillar verkligen inte löpband. Det montona dunkandet passar mig inte alls. Jag vill springa ute. I slutet BRÄNDE det nästan i mina fötter.
4. Jag fick ingen luft! Det var torrt och varmt i studion och att fukta munnen hjälpte väldigt lite.

Summa sumarum: En klart godkänd prestation med tanke på omständigheterna.

Underbart bra arrangerat och alla var superdupertrevliga - en stor eloge till Gore Tex för detta!

Nu ska jag ta hand om mitt knä som fick sig en smäll igår på väg till tunnelbanan och jag trillade i en trappa...aldrig får man slappna av...

Nedan kort klipp där ni kanske kan få en uppfattning om mitt steg (tack Miranda för film):

Jag bröt inte!!!

Detta var en av de jobbigaste saker jag gjort.
Att springa med en helt tät skaljacka i en studio som var ca 40 grader med lampor och allt är jag nog inte så sugen på att testa igen.
Det höll i ca 5 km men sen svettades jag så mycket och hade så svårt att andas så att tankar om att bryta kom över mig.
Jag fick sänka tempot och Jonas Colting blev så orolig att han var och frågade om någon annan var redo att rycka in.
Men jag bet ihop och lyckades komma tillbaka de sista två kilometrarna och få upp tempot igen.

Det som var kul att höra var Jonas Coltings och Claes Åkessons beröm om min löpteknik. Att jag hade att mjukt fint steg och att jag såg ut som en elitlöpare. Sen stod de och räknade min kadens :-)

Vi förlorade totalt med endast 53 sekunder. Och att se Martin Flinta cykla på 350 watt och på 98% av sin maxpuls på sista etappen i 20 km - herrejesses!

Alla var så duktiga och kämpade till sitt yttersta och jag är glad att jag fick vara med.

Men löpband, nä, jag trivs bättre ute och helst i skogen, det vet jag verkligen nu.

Mer info imon nu ska jag ta tåget hem och analysera min prestation lite mer och återkommer imon.

/Eva

Ångest x 2

Packningsångest i kombination med tävlingsångest, hahaha.
Idag simning och företagspass, IMON TÄVLING!
Hinner ni så kolla på mig HÄR fr.o.m. 12:00 - så mycket mer info har jag inte...
Nu tillbaks till ångesten - hörs!
/Eva 

Inspiration

Ja, nog visste jag att denna veckan skulle innehålla mycket men föga anade jag att vissa andra "saker" skulle hända och att det skulle storma en del. Det finns alltid vissa saker man kunde gjort bättre eller sämre och det är alltid bäst att lita på sin magkänsla. Ibland kan det vara bra att bara ställa sig upp och skrika, ibland är det bättre att hålla tyst. I det tysta hade jag i alla fall idag på mig den här t-shirten som jag köpte när jag såg Robyn på Trägårn här i Göteborg förra hösten:





Idag var det nypremiär för Mamma Boot Camp. Utomhusträningen för mammor som jag kör nu för FEMTE säsongen här i Göteborg/Slottsskogen. När jag började 2008 fanns det inga aktörer öht inom detta segment, idag finns det ganska många. Jag kör min grej ändå för jag tror på den och vet att den funkar. Idag var det 17 mammor med barn som trotsade nattens snö och kom och tränade - kul! Nu är vi igång igen!

Själv har jag kört 20 minuter i min TRX och sen ett halvdant försök till 7 km snabbdistans. Det gick sådär, jag fick KÄMPA med flåset, benen och motvinden. Well, the only way is up så bara fortsätta att hänga i!

Lite ledsen att jag denna veckan inte kommer att hinna med någon kettlebellsträning med Tommy Blom, men det får bli nästa vecka. Fast jag tränar nästan varje dag på Turkish get-up, fast utan vikt då.

Någon som inspirerat mig att testa kettlebells är Alberto Pinton. Han skickade ett meddelande till mig via jogg.se i höstas efter att han känt igen mig i en av mina färgglada löparkjolar ute på en lunchrunda i centrala Göteborg.  Jag klickade mig in i hans träningsdagbok och blev helt förbluffad. Där fanns övningar som jag inte ens visste att de fanns! Allt noga och detaljerat "bokfört". Det var oxå han som rekommenderade mig att köra kettlebells med Tommy Blom.

Jag visste inte så mycket om Alberto men så skrev han ett inlägg på sin blogg och jag började nästan gråta. Vilken resa han gjort! Så för er alla som känner att ni behöver INSPIRATION att börja med TYNGRE styrketräning läs DET HÄR!

Jag är så glad över alla trevliga människor som jag kommit i kontakt med via jogg.se och som inspierar mig och som peppar mig i det jag gör! Tack för att ni finns! Och tack jogg.se att ni finns!

På jakt...

Ja idag har jag varit på jakt efter den här:




Tydligen är just den här svår att få tag på i den här doseringen och det här märket. X antal Apotek senare så hade jag den i min hand i alla fall. Kanske borde vara ute i bättre tid nästa gång så att jag inte blir så desperat  för att den gamla är slut? :-)

På lunchen körde jag F&S Flex för jag är nämligen på jakt efter bättre rörlighet. Idag kände jag mig som en sköldpadda i vissa övningar men i vissa andra kändes det jättebra!

Intervallpasset på F&S, som jag precis kommit hem ifrån handlade ju oxå om jakt. För även om det handlar om att springa själv så vet jag att vissa personer (no names) jagar varandra på intervallerna. Idag gick "jakten" ut på 10 diagonaler + 10 långsidor + 10 kortsidor på en fotbollsplan. Glömde sätta på klockan så jag vet inte alls hur långt vi sprang men 75 minuter höll vi på.

För övrigt vill jag nu helst att denna dagen ska vara slut, känner mig själv lite jagad...

Långpass, IGEN!!!

Ja, igår blev det 19 km och idag nästan 19 till (18,62). Jag ställde upp för en tjej som blivit sjuk och tog på mig hennes roll som ledare i medelgruppen på F&S Göteborgsvarvsträning i Skatås. Idag var det Gunneborundan som stod på schemat och jag har inte alls koll på den då jag bara sprungit den en gång tidigare och då sprang vi HELT fel. Här karta för den som är intresserad:




Vi sprang bara fel en gång idag och jag lyckades bra med att hålla det utlovade tempot (6:00-6:30) då jag fick till ett snitt på 6:27 min/km. Detta är en vacker men ganska kuperad runda så det kändes i benen ganska mycket i slutet.

Veckans total i löpning slutar på 78 km vilket är jättebra. Jag känner att jag är på G nu, nu vänder det! Fast hur  MYCKET det kommer hinna vända innan den 12 maj återstå att se.

Imon startar en hektisk vecka med alla möjliga slags pass, nypremiär av Mamma Boot Camp och så klart Gore Tex Active Challenge på torsdag - BRING IT ON, I´M READY! 

Tillbakablick...

Ja, för ett år sen den 13 april hade jag precis varit på träff hos jogg.se killarna. Dagen innan hade jag kört backpasset från hell i Skatås. Helgen innan hade jag satt nytt pb på en terrängmil då jag sprang på 40:09 på Premiärmilen i Skatås. Därefter gav jag mig på Terräng-SM banan i Uppsala men sen gick det "utför"...
Prestationspressen tog tag i mig och jag var nästan som "förlamad" innan jag ryckte upp mig för att försöka nå mitt mål på 1.30 på Varvet. Jag var verkligen i mitt livs form och visste innerst inne att jag hade kapacitet att klara 1.28. Men det blev ju inte så för min mentala kapacitet och press bröt ner mig totalt.

I år är situationen omvänd. Jag är starkare mentalt men min fysiska kapacitet ligger ju inte direkt på topp även om formkurvan kommer att vända nu när min fot är ok och jag kan få träna som jag vill.

Saker blir inte alltid som man tänkt sig och förhoppningen är ju att man lär sig av sina motgångar men självklart även sina framgångar. Jag inspireras av många och mycket och jag känner att jag har en stark drivkraft. För mig kommer löpningen ALLTID vara en stor del av mitt liv då den gett mig så mycket. Att utmana mig själv och se andra utmana sig själva och nå sina mål är som vitamininjektioner man inte kan få nog av. Men som en sann "addict" som jag blivit så fortsätter man att leta efter nya kickar och ärligt vet jag inte hur nästa år kommer att bli. Det kommer bli intressant att nästa år vid samma tid klicka mig tillbaka i min träningsdagbok och blogg för att se hur mina tankar gick just idag och hur de kommer att vara nästa år.

Jag vet innerst inne vad det är som får mig att tänka dessa tankar och reflektera som jag gör. Det är det där loppet som jag sprungit 10 gånger. Det där loppet som varit min nemesis de senaste åren men som de första åren bara var en kul grej. För det var det loppet som motiverade mig från allra första början när jag i slutet av 1998 bestämde mig för att övervinna min astma och springa ett långlopp. Åsså sprang jag loppet för första gången 1999 och gjorde så i några år för att sen lägga löpningen på hyllan under 2006-2007. 2008 var jag på det igen då jag blev utmanad att börja springa och sen har det ju bara fortsatt. Inte kunde jag föreställa mig då, dvs 1999, att jag 13 (!) år senare skulle sitta här och skriva ett inlägg om denna hatkärlek jag känner inför detta lopp.

Så kära Varvet, tack för att du en gång fick mig att börja springa och tack för att du fortsätter att driva mig både mentalt och fysiskt - det är nästan så att jag vill utnämna dig till min bästa träningskompis genom åren!

Men man ska inte se tillbaka för mycket, det leder inte alltid till bra saker. Man ska inte heller se framåt för mycket heller för då glömmer man nuet. Så jag lever mig in i nuet: imon blir det långpass och på söndag blir det långpass IGEN.

Träningstotalen på löpta kilometrar står idag fredagen den 13 april på 999,8 km - det är fanimig inte en dålig siffra - nästan 1000 kilometer. Återigen tack Varvet, du kan ta åt dig av den siffran, hör du det?

True?

 

"Work for a cause, not for applause. Live life to express and not to impress. Don´t strive to make your presence noticed, just make you absence felt." - Unknown

Dagens sanning

Ja, så hade då dagen kommit då jag skulle testa foten och min kondis. Att jag valde det pass som jag hatar mest kände jag var det som skulle säga mycket om min status, dvs 6X1000 meter.

Jag snörade på mig dessa TUNNA skor:





Merrell Barefoot Run Pace Glove heter de. Jag köpte dem för några dagar sen då min fot efter skadan inte gillar alls att gå i hårda skor och jag mer eller mindre BOTT i mina Nike Free. Knepigt det där egentligen att det som egentligen borde provocera smärtan i foten mest, typ ha på sig barfotaskor eller gå barfota är det som provocerat smärtan MINST. Ju naturligare desto bättre. Börjar känna mig skeptisk till många av mina vardagsskor nu men kommer nog aldrig helt bli ett "barfota-freak".

Så efter att ha gått i Pace Gloven i två dagar så kände jag mig redo att springa i dem. Det skulle verkligen bli det ultimata testet för foten. Och det gick bra. Det känns inte i foten nu utan mer i vaderna MEN kanske inte så konstigt då denna sko är så nära en Vibram Five Finger man nästan kan komma. Zero drop och den tunnaste sula som bara skyddar foten i princip. Tanken är väl att denna eller en liknande sko blir den som jag har på Öloppet i augusti. Betänk då att jag ska simma i skon...

Well, tillbaks till passet och nu när jag redogjort för det positiva i att foten höll så kommer väl det som kanske är lite mindre positivt men helt väntat: Tiderna.
För har man inte tränat fart på nästan två månader så kan man inte vänta sig att man ligger på samma nivå som innan även om man tror det. Det är inte speciellt upplyftande att titta på tider från "förr" och sen titta på dagens. Men, men fokusera på det som var bra: Foten, ok? Fast jag är ju kvinna och kanske har vi en större tendens att fokusera på det negativa? Whatevs, här kommer tiderna i alla fall:

4:03, 4:02, 4:09, 4:07, 4:05, 4:08.

Efter intervall nummer fyra så höll jag faktiskt på att spy, ärligt alltså. Well, det är bara att kämpa vidare och se hur de närmsta veckorna utvecklar sig för att kunna veta vilken fart jag kan förväntas hålla på Varvet den 12/5.

Annars så har jag faktiskt träningsvärk i RUMPA och UNDERARMAR då jag använde den här flitigt igår:





Mer "känd" som The Stick. Ja, om inte sonens kompisar och föräldrar redan tycker att jag är "knäpp" sen innan så gör de det i alla fall efter sonens fotbollsträning igår där jag mest stod och "plågade" mig själv med den här pinnen, hahaha. Och ja, träningsvärken i rumpan kommer av "tortyren" men träningsvärken i underarmarna kommer pga mitt idoga och hårda rullande av pinnen :-P
Ska faktiskt ge vaderna och rumpan en ny omgång nu och sen ska fötterna få sig ett pass på de där lila piggbollarna som ni ser i bakgrunden på ovan bild. Ja, jag vet jag är masochist ;-) Kärt barn har många namn ;-)

Edit: Å nu är det OFFICIELLT! Jag är med i Sveriges landslag i Gore Active Challenge den 19/4!!! Tack alla som röstat fram mig! /Eva 

Back to my old tricks?

Imorse vaknade jag fem minuter innan klockan ringde. Klockan stod då på 04:25.
04:37 så var jag utanför dörren redo för en morgonjogg. Kommer inte ihåg när jag sprang morgonjogg sist mer än det var snö då (februari?).
Lite stelhet i foten (och inte i bara foten typ klockan morgon:morgon) som dock släppte efter någon kilometer. Stannade kort för att ta ett snabbt kort som "bevis" (men vem kan kan kolla att det tagits där och då?):





Kunde inte riktigt ta in att jag för bara några månader sen gjorde detta MINST tre gånger i veckan. Vi får se om jag får till en morgonjogg på fredag eller ej. Känner mig inte direkt sugen om jag säger så. MEN jag vet att dessa pass ÄR viktiga och jag VET att jag snart "kommer in i det" igen. Back to my old tricks. 12 km. Samma tråkiga bana. Well, jag ska inte klaga. Jag KAN springa nu och det finns KANSKE en chans att jag kan få ett ok resultat på Varvet. Imon ska foten och flåset testas PÅ RIKTIGT. Återkommer med rapport.

Igår så blev det ingen löpning. Däremot simning. I raketfart för mig. 1500 meter blandat bröst- och ryggsim på 30 minuter. Ja, jag vet att man inte ska simma "vanlig" distans på det sättet utan mer köra intervallbetonat men just nu skiter jag i det. Att jag ska klara av att lära mig perfekt teknik på frisim/crawl till Öloppet den 4/8 perfekt känns ganska långt bort så nu är det fokus på det jag kan: Bröstsim och ryggsim/ryggcrawl. Längsta sträckan av de 3800 meter vi ska simma är 800 meter och jag vill veta att jag kan klara av att byta simsätt om något skulle strula. Så igår så tänkte jag "bara överkropp", försök simma så lite som möjligt med benen. Benen ska ju användas främst till 33 km löpning MED våtdräkt, hahaha. Nåja, det är några månader kvar att lägga upp taktiken och att "bli snygg" i våtdräkt :-P

Igår blev det ett snabbt och effektivt pass i min kära TRX. Totalt ca 20 minuter medans lammracksen "göttade" till sig i ugnen:





Vad synd att jag räknat fel på maten i påskhelgen så att detta blev över till oss en sketen tisdag :-)

Nu har jag precis avslutat ett kettlebellspass med Tommy Blom. Idag blev inget bra pass. Jag var ofokuserad pga ett samtal från en kollega i Thailand (!) som ville veta mer om jordbävningen/tsunamin och ringde från en kulle i bergen (!). Well, jag gjorde så gott jag kunde och först var det lite rörlighetsövningar där jag mest kände mig som en sköldpadda på rygg som inte kunde komma runt. Sen när vi skulle träna turkish get-up så var det hopplöst då jag är myggsvag på vänster sida. 8 kilos kettlebell kändes som 100 kilo. Bättre gick det på marklyften där jag fick en 24 kilos kula att lyfta! Efter det blev jag trött och svingarna med en 16 kilos kettlebell blev inte bra alls och jag fick inte kroppen att göra som jag ville. Bara att hem och träna mer hemma UTAN vikt innan vi träffas igen...

Avslutningsvis: sista dagen att rösta på Gore Active Challenge - gör det HÄR! Imon vet vi om jag kommit med eller ej!

Bronsmedalj!

Jag fick ett mail från verksamhetschefen för Friskis & Svettis Göteborg:

"Du har under 2011 varit mycket värdefull och ställt upp för föreningen.

Det är, för dig, aldrig några problem.

Detta vill vi gärna uppmärksamma extra på vårt årsmöte genom att ge dig en Bronsmedalj."  

Vad rörd jag blir...plötsligt kändes inte ens regnet som öser ner så jobbigt...

Fint spontan besök!

Efter att ha sprungit 18,3 km i Skatås med F&S i +2 och snöblandat regn (ibland är det inte kul att vara uteledare) så finns det inget bätre än att få ett fint spontan besök:




Tack snälla och fina Jessica att du kom och "värmde" upp mig efter det där MYCKET KALLA PASSET!
Jessica ska springa Täby Extreme Challenge nästa vecka. Hujedamig vilken utmaning men om nån kan klara det så är det hon! Min hjälp på vägen under loppet var att hon fick låna min Sportslick :-) Ska man springa långt KAN det vara bra att använda detta i förebyggande syfte mot blåsor!

Imon är det vardag igen - hur konstigt känns inte det?

Å avslutningsvis; ni glömmer väl inte att rösta på mig? Bara två dagar kvar nu! Rösta HÄR! 

Lycka!

Löpning i solsken på påskdagen med bästa väninnan Lena i vackra Skatås. Lena som numera bor i Falun men är hemma en snabbis över påsk. Således blev passet en uppdatering av varandras liv och annat i kombination med träning. Bästa passet helt enkelt! Och en snäll kvinna tog mer än gärna kort på oss på parkeringen. Hon och hennes väninna (eller var det dotter?) var grymt imponerad över hur vi lyckats matcha våra outfits: Runningskirts löpartröja, Runningskirts kjolar (dock ej samma mönster), Sugoi compression tights och Nike Free skor, hahaha. UTAN att ha meddelat varandra innan, hehehe. Great minds think alike <3




Själv värmde detta passet främst i hjärtat och jag saknar henne redan :-(

Ha en fortsatt fin påsk och glöm inte rösta HÄR! (vet att jag tjatar, men men)

11, 29 & 138

11: Idag sprang jag 11 km i Änggården. Foten knorrade lite i början på asfaltstransportsträckan dit men sen var det inga problem! Yes, vad glad jag blev! Och även om det var kallt (ca 4 grader) så hade jag t-shirt dock med armsleeves till (tack Loverunning!):

Åsså mina favoritterrängskor, Icebugs Anima!
Nu blir det att ställa sig vid spisen IGEN (!), ingen rast och ingen ro för en bambatant :-P
29 & 138: På skärtorsdagen lämnade jag blod för 29:e gången och hade Hb 138.
Fortsatt glad påsk och ni glömmer väl inte att RÖSTA? Igår låg jag helt plötsligt trea, men efter lite support av vänner lyckades jag klättra lite högre upp igen men det är inte över förrän den 11:e...
/Eva

Bästa sällskapet!

Tummen upp för bästa sällskapet på långpasset idag av bästa Tine & Patrik:





20 km i tempo strax över 5:00 fart och nästan exakt längs Varvetbanan (vi skippade upp- och ner för Avenyn av förklarliga skäl). Och vi hann klart precis innan det började regna - det får vi göra om! :-)

Fötterna hade även de bästa sällskapet av Sportslick:





Således INGA blåsor idag på fötterna, härligt!

Igår så hade benen sällskap av ett par av mina favoritstrumpbyxor (obs utan hål), är det snöleopardmönster eller?





Nu gäller det att börja fixa inför kvällens middagsbjudning! Bambatanten = jag, kommer inte lämna spisen för avfärd till Blåkulla således :-P

P.S. - Glöm inte rösta på mig i Gore Active Challenge HÄR (sorry att jag tjatar) - man kan rösta en gång/24 timmar och en gång per enhet (dator/telefon/surfplatta etc)

Hål i strumporna

Spik i foten var det inte utan mer hål i strumpan igår när jag bad maken om att ta kort på en övning jag skulle illustrera :-P

Kanske tycker ni att jag prioriterar konstigt när jag köper skor till förbannelse men inte kan köpa mig ett par nya strumpor? Well, nya är på gång men de här har varit riktigt sköna då det är knästrumpor och det värmer gott om underbenen när man cyklar i våren där vintern inte riktigt vill släppa taget.


Ja, det man annars kan säga är att strumpan även "avslöjar" hur stor del av min fot som jag pressar mot underlaget när jag går. TRE punkter: hälen, framfoten och stortån. Så ser faktiskt även mitt fotavtryck mer eller mindre ut. Ska man hårddra det så ser det faktiskt ut som om min fot inte har någon förankring mellan framfot och "bakfot", eller jag har inte ett helt fotavtryck.

Vi får hoppas att kanske det går att "photoshoppa" bort mina håliga strumpor på denna bilden, för vem kommer annars ta mig på allvar?


Träning igår: 13 km lunchpass med bästa Erika. Och det var inget 4:25 tempo som vi brukar ligga i, kan jag lugnt avslöja. Mer 4:50 fart, typ.

Träning idag: simning och wetvest. Så j-vla tråkigt men foten knorrar lite och imon ska jag springa långpass med Tine så idag blir det inget sko- eller strumpnötande av löpning på fast mark.

Åsså var det det här med röstningen i Active Challenge - rösta gärna HÄR!

Ha en fin skärtorsdag och påsk, med eller utan hål i strumporna ;-)

Test på Aktivitus

Ja, igår eftermiddag/kväll var det minsann hektiskt! Först en företagspass i Skatås i 75 minuter där det bla stod backintervaller på schemat. Jag "fuskade" rätt så rejält, dels pga min fot (fick ju känning i den efter backpasset på F&S förra måndagen och vågade inte stå på i backen) men även pga att jag skulle göra ett löptest på Aktivitus direkt efter företagspasset. Och efter det snabbt hem till en "viss" fotbollsmatch ;-)

Jag gjorde för två år sen ett laktattest på Aktivitus men det som främst stod på kvällens agenda var ett LÖPTEKNIKTEST. Sen kanske jag efteråt nog hellre skulle titulera testet som LÖPEKONOMITEST/LÖPTEKNIKTEST.
För att göra en lång historia lite kortare då jag ska skriva en artikel om själva testet för www.jogg.se så kommer här en kortare sammanfattning av vad vi gjorde:

Då vi hade "gamla" testvärden så var det ju intressant att även göra ett laktattest för att jämföra, dock ej upp till max pga min fot varför jag fick på mig TVÅ pulsband. Det ena kopplat till det testet och det andra kopplat till löptekniktestet.

Jag som aldrig har på mig pulsband pga att jag får enorma skav av detta kände mig redan då som att jag nästan fick en "tvångströja" över bröstet men vad gör man inte för forskningen/resultatet. Kändes helt ok i början men sen mot slutet av testet blev det jobbigt då det kändes som om jag inte kunde "vidga" bröstkorgen så bra pga de bägge banden.

För att kunna mäta löpteknik/löpekonomi så måste man ju mäta in- och utandningsluften för att få fram ett exakt värde på ens syreupptag varför jag även fick på mig en ANDNINGSMASK (bild på detta kommer till artikeln, ok?). Helt ok i början men sen blev det jobbigt att andas i den och när svetten som ackumulerades i den började rinna ner i munnen så var det inte så "trevligt".

Så där sprang jag på bandet i olika hastigheter och så blev jag stucken i fingret emellanåt samtidigt som puls och utandningsluften registrerades.

Resultatet då? Jo, jag fick den här fina t-shirten:


Skämt åsido, så här blev det kortfattat:

1. Sämre laktatnivåer än sist vid högre farter
2. JÄTTEBRA syreupptagningsförmåga vid steady-state (fart 5:00 min/km)

Analys:
1. Jag har sämre "farttålighet" än innan och detta kan jag bla härleda till min fotskada som gjort att jag inte farttränat något sen i början februari. Och för er som kommer ihåg så var det jag sysslade MEST med innan jag blev skadad morgonjoggar och långpass. Således kanske inte så konstigt att jag "tappat" farten och får en högre laktathalt i högre farter vs tidigare. Detta är i alla fall min och Mattias (Aktivitus) analys då pulsen var samma som sist (mer eller mindre) vid samma farter. Man blir bra på det man tränar. Tränar man lågintensivt så är det det man blir bra på. Och mitt beslut att skippa miltävlingar det närmsta känns ju mer och mer som ett bra val då jag inte "ligger så bra till" där för tillfället pga dels min skada men även pga min riktade träning.

2. Jag ligger tydligen på den "magiska" gränsen/siffran för vad som anses OPTIMALT vid denna farten vad gäller syreupptag = MYCKET bra teknik/ekonomi! Matthias berättade att han bara sett denna siffran EN gång innan på en tjej men ville INTE avslöja vem det var som han jämförde mig med (men jag har mina aningar, Göteborg är inte så stort). Detta är ett JÄTTEBRA kvitto att jag ligger MYCKET bra till inför min kommande maratondebut! Även om målet är att springa i lite snabbare tempo än 5:00 fart på maran så vet jag att jag är på rätt väg!

Efteråt diskuterade vi det här med löpteknik/löpekonomi och det är ju egentligen en kombination av ens TEKNIK och ens SYREUPPTAG som gör att man blir bra.
Matthias berättade att han sett dem som har ett lågt syreupptag men som kompenserar detta med en överdrivet bra teknik och vice versa. Det optimala hade ju varit att vara bra på båda två och det är ju detta man strävar efter. Hade tex en löpare med bra teknik haft Gunde Svans syreupptag så hade denna person kunnat springa milen på typ 22 minuter (!).

Syftet med testet är ju att testa sig igen. Har man då förbättrat sig genom att bli snabbare på en viss sträcka så är det ju ganska intressant att veta om det är SYREUPPTAGET som blivit bättre eller om man helt enkelt fått bättre TEKNIK, eller hur? 

Riktigt intressant det där och jag kommer nog testa mig igen om ett tag!

Edit: Kommentar från Mattias:  Lite kuriosa, de bästa värden man mätt upp på en människa på löpekonomi på ligger på ca 40 mlO2/kg/min på 15 km/h och 30 mlO2/kg/min på 12 km/h. Du ligger klart bättre än medel, vi har bara mätt upp 2 personer med bättre effektivitet! Båda dessa elittriathleter.

Åsså avlsutningsvis en liten påminnelse - glöm inte att rösta på mig i Gore Active Challenge och det gör du HÄR! Som sagt man kan rösta en gång/24 h och har man flera datorer/telefoner/surfplattor så går det ju att använda dem med ;-) LOVAR påminna igen - fram till den 11/4!  

Gore-Tex Active Challenge!!! Rösta på MIG!!!

Jepp, jag är en av de 12 nominerade som "slåss" om de sex platserna i det svenska landslaget!

Man kan rösta en gång/24 timmar och röstningen håller på fram till den 11/4

Vill du läsa mer om tävlingen klicka HÄR!

Vill du rösta klicka HÄR!

Klart att vi ska slå Norge eller hur? Och jag vill GÄRNA vara med!

The lady in red?

Ja, det kanske inte är det epitet man tänker på när man ser mig i min F&S outfit:




Well, å inte var jag heller så ladylike idag när jag höll "helvetespasset" att springa intervaller fram och tillbaka på Älvsborgsbron tre gånger, hehehe. Totalt sex gånger som vi forcerade bron och varje broöverfart var ca 1000-1300 meter beroende på var man startade. Tre starter: en längst bak för de riktigt snabba, en andra start för de lite mindre snabba lite längre fram och så en start längst fram för de som är snabba men vill bli ännu snabbare.
Lägg på lite iskyla och vind och passet blir perfekt! I höstas sprang vi två gånger (fyra intervaller) fram och tillbaka och de som var med då och var med idag tappade hakan när jag meddelade att vi skulle köra tre gånger. Tröskelpasset från hell, typ. Min strategi var att starta med de i mitten så att de längst bak får jaga mig. Sen när jag kommit ikapp de inte så snabba så lägger jag mig sist med den sista i gruppen. Ungefär i mitten finns mitt så kallade ankare. Det gäller att vara påhittig (och inneha en viss fysisk kapacitet) för att hålla ihop en grupp om ca 25 personer på olika nivå...Kommentarerna efter passet var: "Tänk när man springer Varvet, då kommer man tänka: Fy f-n vad skönt idag behöver jag bara springa EN gång över den här broj-vln!"

Tidigare idag så hade jag ett privat kettlebellsträningspass med Tommy Blom. Det var repetition av marklyft och swings, idag med en 16 kilos kettlebell. Sen skulle jag lära mig en Turkish get-up. Först utan kettlebell och sen med en typ 4 kilos. Övningen handlar om att från liggande ta sig upp till stående medans man HELA tiden har en arm sträckt med en kettlebell i handen. För er som inte vet vad det är så sök gärna på Youtube för jag kan inte förklara bättre. Det var ingen lätt grej för det är flera moment från liggande till stående och då jag är stel i bröstryggen så blev det svårt för mig att hålla armen rak då jag försökte ta ut stelheten genom att översträcka i axeln. Så efter några försök visade Tommy mig en rörlighetsövning för bröstryggen som jag ska köra 5 minuter om dagen tills vi ses nästa gång. Ja, stel är jag verkligen i vissa partier och rörlig i vissa andra kan man lugnt konstatera och jag är fullt medveten om detta. Och jag kan erkänna att jag i perioder jobbar lite mer aktivt på min rörlighet medan jag periodvis inte alls lägger fokus på det. Även solen har sin fläckar...

Imon är det många roliga saker som händer - jag har allt några överraskningar på lut men det får vänta till imon! Nu Zlatan intervju på TV3...

The show must go on & Eye of the tiger

Jag tänker låta två låtar och delar av deras text få stå för mina känslor idag. 


Först "The Show must go on" av Queen. För idag var jag inte så pigg på att springa 16 km, som dessutom pga att jag sprang fel blev 17 km. Men har man en uppgift/jobb genomför man den. The show must go on, oavsett ens mentala och fysiska gårdag. Man kan flyga ändå: 





 




Och så "Eye of the tiger". Lite att inte ge upp och aldrig glömma sin passion à la Rocky style


"So many times, it happens too fast
You trade your passion for glory
Don't lose your grip on the dreams of the past
You must fight just to keep them alive" 
Ur Eye of the Tiger, Survivor (Rocky III)