Sjuk :-(

Sonen och jag funkar likadant. När vi inte får sova tillräckligt så ökar risken att bli sjuk. Annars är jag sällan sjuk, kanske en gång om året. Tror att detta beror mycket på att jag rör på mig, äter någorlunda ok (minus mina laster då) och äter D-vitamin. Detta fotbolls-EM har satt sina spår hos familjen Fridman och sena kvällar ger då tyvärr inte lika trevliga resultat hos oss som i mästerskapet. Hela veckan har sonen rosslat, hostat och näsan har runnit. Att då lägga sig i sängen brevid honom för att titta på fotboll kanske inte är bästa alternativet för att hålla sig frisk men ibland är man så trött att man inte tänker helt klart.

Så i torsdags började jag känna mig krasslig och igår så bröt det ut. Förstod att lördagens långpass skulle frysa inne men bestämde mig för att testa en huskur för att kanske rädda simpasset på söndag. Vitlök, alltså. Blev peppad efter att ha läst hur Petra snabbt känt sig bättre. Annars tycker jag att sömn är bästa medicinen.

Sagt och gjort så hackade jag tre vitlöksklyftor:




Svalde ner med honung och sen trodde jag att jag skulle kräkas! Hahaha. Well, bara att stålsätta sig och när det värsta lagt sig så la jag mig i soffan och läste ur bokklubbsboken:




Marian Keyes "En förtjusande man". 737 (!) sidor!!! Ok, jag läste inte allt igår men mycket. Nu kan jag slappna av och läsa en bok om löpning istället som jag planerat läsa ett tag men inte hunnit.

Känner mig idag mycket bättre och nu är det bara näsan som rinner och kanske den där vitlöken gjorde nåt i alla fall? Skönt att få sova länge i alla fall. Något som mina gäster och jag INTE fick göra dagen efter Göteborgsvarvet då grannen började klippa gräset (på en söndag, alltså!) klockan 07:15!!! Hade jag inte haft så ont i foten hade jag rusat ner för trappan och ut i trädgården och skrikit åt honom. Tänkte faktiskt på honom när jag igår på väg hem såg den här platsannonsen på spårvagnen:




Jag gillar speciellt frasen: "Här tycker vi att din förmåga att störa folk när de är hemma kommer till sin rätt." Hahahaha - smart thinking hos den reklambyrån!

Nä, idag blir det lugnt och så håller jag tummarna för att jag är så pass ok att jag KANSKE kan få simma lite i Delsjön med några duktiga multisportare/triatleter imon. Ok, jag kommer skämmas över hur dålig jag är men jag kanske kan skylla på att jag varit sjuk? ;-) 

Så tajt som möjligt för f-n!

Igår körde jag ett "multipass" med bästa Louise. Jag fick låna en våtdräkt av henne och hon gav mig bra tips. Hon ska simma Vansbrosimmet nästa helg som en del i hennes Tjejklassiker.

Vi simmade i en utebassäng (50 meter) i Kungälv och fick en del blickar när vi äntrade området, hahaha. Well, alltid lättare när man är två som tryckt ner sig i de där "dräkterna". 

25 meter klarade jag att crawla innan det kändes som om jag håller att drunka/kvävas. Så jag fick varje längd göra en liten paus på mitten innan jag körde resten. OCH vila efter varje 50 meter. Mest skrattade vi sen åt att jag fått "våtdräktsbränna" då jag hade en sådan här våtdräkt (Louise hade en lång):




Ja det här är nu min egna som jag köpt idag. Hade egentligen tänkt att köpa via Wiggle men vågade inte pga storleken. Å en lång vill jag inte ha, det blir för varmt. Jag frågade försäljaren på XXL (ja, där finns det "billiga" våtdräkter för amatörer) hur den skulle sitta och han sa: SÅ TAJT SOM MÖJLIGT! Så då fick det bli det, dvs minsta storleken de hade :-P

Well, tillbaks till gårdagens pass; jobbigt var det men 1000 meter skrapade vi ihop och sen direkt efteråt så blev det även 10 km terränglöpning och då var benen ganska sega efter sprattlandet i poolen kan jag lova! Sen på kvällen ledde denna trötthet till att jag somnade under EM-semifinalen i fotboll lagom för att vakna till straffläggningen och ärligt tror jag inte jag missade nåt direkt ;-)

Från det ena till det andra så kan jag meddela att POTATISEN växer på bra! Se själva:




Fast nu får jag nog flytta plantorna lite för de verkar stå lite för tajt. Tror i detta fallet att så tajt som möjligt nog INTE är bra ;-) 

En krokig stig...

Jag är mycket bättre i min fot men jag vågar nästan inte skriva om det för jag är rädd för ett bakslag...

Men jag måste lära mig att springa igen. Nu när jag är bättre så märker jag hur jag kompenserar när jag går. Det måste bort.

Pga detta så gjorde jag igår ett test. Jag gick ner till de nylagda löparbanorna på Slottsskogsvallen för att testa mitt steg.


Jag skrämdes inte av att det var fullt av lovande ung Sverige-elit på banorna och att några tittade på mig när jag "hasade" mig runt i min löparkjol.

Det gick så där. Å visst kompenserar jag. Hur mycket jag än tänkte på hur jag satte ner foten så ville den inte landa "rätt" utan den landade extremt mycket på utsidan. Den gör ju det för att den är rädd att landa mer inåt mot stortån utifall att det skulle göra ont. Jag kände hur musklerna på utsidan av vaden fick jobba så att de nästan krampade. Jag slutade efter fem varv. Då var jag så stel på utsidan av vaden att det var skrämmande. Det gjorde inte ont i foten, det gjorde ont i vaden. Jag insåg där och då att jag måste utöver min fortsatta rehab även hitta tillbaka till mitt löpsteg. I terrängen så landar man så olika hela tiden att jag inte märkt detta. På platten märktes det direkt.

Varför måste vissa stigar vara så krokiga och ha så många avkrokar som man hamnar på? Varför kan inte vissa saker bara vara raka och att det flyter på?

Detta året är ett test för mig och hade jag vetat i januari hur det skulle vara nu så hade jag nog börjat gråta. Men jag väljer att fortsätta att gå på den där stigen och blir ledsen en stund för att sen ta tag i mig själv och gå vidare på den där sidostigen även om det egentligen inte är den jag vill gå på.

Mitt mantra ekar i mitt huvud: Stark-Frisk-Snygg - snart så, snart så ska det där i mitten åter vara mitt!

"I may not have gone where I intended to go, but I think I ended up where I needed to be." - Douglas Adams

Hur var det med den där rumpan då?

Alltsedan jag skrev det där inlägget på skoj om att sonen tyckte att jag visade halva röven (läs här!)  - så är det några som frågat om just min rumpa. Vet ni hur svårt det är att ta kort på sin egna rumpa??? Efter att ha kollat igenom alla bilder jag försökt ta på min egna rumpa (något som sysselsätter mig dagarna i ÄNDA, typ - NOT!) så måste jag nog säga att den här nog är den som blev "bäst" (ni kan ju bara gissa er till hur de andra såg ut!!!):




Iförd min jobbmundering på F&S, hahaha. Jag vill gärna kommentera vidare att det där som ser ut som en bilring på ryggen faktiskt mer är t-shirten som korvar sig i kombination med lite ryggfett, så behöver ingen kommentera om det, ok?

Det är fortfarande mycket bilder på kroppar som "pryder" träningsbloggar och jag hade en diskussion med en väninna om detta och hennes teori var att det nog var främst ANDRA TJEJER som faktiskt klickar för att kolla på bilderna. Vi vill så gärna se hur andra tjejer ser ut, jämföra och hissa eller dissa. Kanske har hon rätt?

Rumpan är annars faktiskt en del av bålen. Är man svag i rumpan så får man ofta problem med ryggen som får överkompensera för ett svagt säte. Något som jag poängterar gång på gång för de som tränar min mammaträning. Där tränas det mycket rumpa kan jag lova! Men det är inte alltid så lätt att "hitta" sin rumpa oavsett storlek. Kroppen hänger ju ihop och jobbar i olika kedjor och mönster. Är man stark i magen men svag i benen så är det svårt att få till en bra lyftteknik. Är man stark i baksida lår men svag i sätet så är det svårt att ens klara av att stå på ett ben och göra flamingon .

Att kunna göra en bra kettlebellswing kräver sin rumpa och jag har de senaste dagarna haft träningsvärk i rumpa och baksida lår (delar av kroppens bakre kedja). Att sen även springa 26 km i terräng gör ju lixom inte att rumpan får vila direkt :-P

Så även om jag idag hade bestämt mig för att vila så ropade kulorna på mig. Så efter att ha suttit på röven typ nästan hela dagen så var det ganska skönt att få använda den mer än som en sittkudde.

Mer rumpa åt folket! (Eller som Sean Banan skulle säga RUUUUUMPA!)  

Mitt liv som cirkusartist är över...

Innan jag skadade min fot så lovade jag mig själv i år att träna mer varierat. Att jag sen skadade mig kom ju som ett brev på posten för att få avstamp på detta och jag känner mig, trots min skada, mer genomtränad generellt än förra året.

Men kroppen är lat och anpassar sig alltid för att göra av med så lite som möjligt och det jag har sysselsatt mig med främst de senaste åren är löpning. Så pass bra anpassad att den klarat av löpning varje dag utan att knorra. Jag har även bevis på att den till och med är mer ekonomisk vid löpning vs gång!!! Så nu när jag håller på och lägger om så knorrar den. Inte att jag har ont utan den blir trött och behöver mer återhämtning. Den hinner helt enkelt inte ikapp på samma sätt som när jag springer, den har inte anpassat sig än till "det nya".

Mitt psyke vill dock gärna köra på som vanligt och då säger kroppen ifrån. Som idag. Efter några dagars intensiv styrketräning (för mig alltså!) och även BOXNING igår så var det egentligen inte så konstigt att dagens långpass gick som det gick. Men ska man springa Lidingöloppet 30 km och en maraton i november så behöver kroppen långpass. Dock så är långpass i terräng betydligt jobbigare än långpass "på platten". Jag ska inte klaga för jag är glad att jag kan springa och jag älskar att springa i terräng MEN nu när jag inte får/bör springa på asfalt så lockar den nåt så överjävligt! Jag drömmer om ett kort snabbt pass på asfalt där jag känner farten under sulorna.

Så idag fick jag en overload av terränglöpning. Jag kunde inte njuta av den vackra naturen och jag kände hur mina negativa tankar sakta men säkert började ta överhanden. Jag använde alla knep och verktyg jag kunde komma på för att ta mig ur denna negativa spiral men det gick inte. Å när psyket inte är med då tar kroppen över, och då dessutom en trött kropp som håller på att anpassa sig till "ett nytt liv", och SKRIKER till psyket att det här ska vi INTE hålla på med ÖHT! Jag befann mig helt plötsligt i en kamp utan dess like och när sen även energin tog slut i depåerna då hade kroppen och psyket bestämt sig för att "mitt liv som cirkusartist numera är över!".

Med 26 km i benen SLÄPADE jag mig uppför trappan hemma och möttes av maken som stirrade på mig och sa: "Hur långt har du sprungit? Är du ok? Vi började bli lite oroliga!" Mitt svar blev: "Jag har sprungit 26 km!!! I fel skor, fel kropp och fel psyke, OK?" Maken kontrade muntert med: "Men du slapp ösregnet som kom nu!" Och det gjorde det. Och jag började skratta.

Efter att ketonångorna duschats bort och jag fått något att äta så insåg jag att mitt liv som cirkusartist inte alls är över och att jag nog har en vilja av stål. Och en kropp som snart kommer att ge mig tillbaka det jag vill ha och då kommer jag bli den trapetskonstnär som river ner flest applåder under hela cirkusföreställningen, eller hur?

Hard core

Idag har jag använt dessa här:





15 minuters slagkombinationer och sparkar mot min boxsäck. Har inte vågat köra detta på ett tag pga foten men idag kändes ok att testa en mjukstart. Barfota. Jag kör alla mina styrkepass barfota eller i VFF. Strax innan hade jag kört mitt "vanlig" pass i TRX:en. Sonen frågade efteråt om jag tyckte att jag var tuff (då hade jag även visat honom hur man gör en sving med en kettlebell och att han tyckte mest att det såg ut som jag "juckade", en kommentar som fick mig att börja asgarva!). Nä, jag kan väl inte direkt kalla mig själv för hard core men jag jobbar på att kanske bli ;-)

Igår sprang jag en kortare midsommarjogg på 9 km innan regnet kom:





Innan dessa hade jag kört ett kortare pass så att svetten lackade med mina nya vänner kettlebellsen. Inte trodde jag att jag kunde svettas så mycket på så kort tid (17 minuter)! Grym träningsvärk i baksida lår, rumpa och axlar från dagen innan som kändes rejält när jag sprang :-P

Idag blir det ingen löpning utan det får vänta till imon då jag planerar ett nytt 24 km´s pass i Änggårdsbergen. DET om nåt är hard core löpning i alla fall! ;-) 

Dubbla pass och some new friends!

Igår blev det dubbla pass. Först 2000 meter simning där jag känner att det går framåt. Fokus på att använda armarna så mycket jag kan.
Sen blev det nästan 13 km i Änggårdsbergen med bästa Johan. Vi stod på ganska bra och han tog mig i sista "helvetesbacken"! J-vlar vad snabb han blivit - kul! Läs gärna HÄR om vad han skrev om passet :-)

Igår var jag även och hämtade mina kulor:


1 st 8 kg, 1 st 12 kg och 1 st 16 kg.

Idag har jag mjukstartat med dem. Ca 15/20 minuter blev det med marklyft, svingar och avslutningsvis russian twists. Mer träning blir det inte idag mer än att träna upp rösten inför ikväll när jag ska heja på en väninna som ska springa 5000 m på bana.

Passar på att önska er alla en fin Midsommar, oavsett var ni är och vad ni gör - KRAM!

För ett år sen...

...så sprang jag den 19 juni 25 kilometer för första gången sen 2009.
Imorse klockan 07:00 sprang jag 9 kilometer morgonjogg i ett j-vla lustempo kan jag lova men jag gjorde det, även om den största delen av mig ville fortsätta att sova.

För ett år sen träffade jag min mentala coach Terje för första gången och påbörjade en intressant resa inom mig själv. Idag använder jag mig fortfarande av de tekniker som Terje visade mig då.

För ett år sen var vi på väg till Sälen på bröllop. I år kommer vi vara hemma på midsommar. Det är första gången jag är hemma på midsommar sen, jag minns faktiskt inte. I 10 år hade vi en midsommartradition att fira uppe i Roslagen men pga omständigheter som jag inte tänker ta upp här så ändrades detta för två år sen. Å att hitta nya traditioner är inte alltid det lättaste.

För ett år sen befann vi oss fortfarande i ett kaos efter en tillbyggnad till vårt hus som gick helt fel och sviterna efter detta får vi tyvärr idag ett år senare fortfarande betala av. 


För ett år sen bestämde jag mig för att kliva upp på maratondistansen och att detta skulle ske på Jubileumsmaran den 14 juli. Nu vet vi att just den maran inte kommer att bli min marapremiär utan det får vänta till i november. 


För ett år sen skulle jag springa långpass med bästa Johan. Men han kroknade lite och vi fick korta ner passet och gå sista biten. Idag är han snabbare än mig och imon ska han få följa med mig ut på en runda i skogen. Vem som är snabbast där får vi se :-) 


För ett år sen gav jag ett glatt hejarop till en tjej som var ute och sprang med sin barnvagn. Inte visste jag då att hon var tjejen som reggade mest kilometrar i Göteborg och att vi skulle bli vänner och en dag skulle springa ihop i mitt älskade Änggården. Tack Tine för att du kände igen mig i kjolen och skickade det där meddelandet till mig på jogg.se 


Att tänka tillbaka kan leda till att man blir sentimental men även glad. Jag undrar hur mina tankar kommer gå den 19 juni 2013...

Ha, vad säger ni nu då?

Ser ni, ser ni?




Potatisplantorna VÄXER!!! Jag kanske har gröna fingrar i alla fall? ;-)
Well, jag ska väl inte ropa hej än men det ser lovande ut, hehehe.

Lovande är det oxå att jag nu på onsdag ÄNTLIGEN ska hämta mina EGNA kettlebells!!! Avhämtningen brukar vara på fredagar men då det är midsommar denna veckan så fick jag dispens och får hämta på onsdag! Tack för det Kettlebellscenter och tack allra bästa Alberto för alla tips om KB - du är en klippa!
Jag har ett träningstillfälle kvar hos Tommy Blom och kommer spara detta för att använda lite längre fram för att få feedback på hur det ser ut för mig. Vi får hoppas att det inte ser för j-vligt ut då och jag måste börja om från början :-P

Idag har jag i alla fall tränat F&S Flex på lunchen - välbehövligt för en stel kropp som min!
Sen var det "avslutning" på mitt måndagspass. Det hällregnade men när man kört ett tag glömmer man bort det. Transportsträckor på asfalt körde jag på cykel brevid. Idag blev det ett styrkepass i kombination med kortare intervall. Man delar upp sig i par och medan den ena springer kör den andra en styrkeövning och så byter man av. 10 stycken styrkeövningar blev det: knäböj, armhävningar, utfallssteg, plankan, grodhopp, flamingon, russian twist (dock utan vikt), superman, ryggresningar och upphopp.
Sen allra sist en liten överraskning: de som ville fick forcera Bragebacken, hehehe. För er som inte bor i Göteborg så kan jag berätta att det är en gammal hoppbacke som ligger i Slottsskogen. LIIIIITE brant om man säger så - jag hängde på och det brände gott främst i vaderna kan jag lova! Sista biten är så brant att man måste använda sig av händerna, hehehe.

Nu är det sommaruppehåll för mitt måndagspass och jag hoppas innerligt att min fot är ok i augusti när det kör igång igen så att jag kan få köra med denna underbara grupp som alltid hakar på utan minsta gnäll på mina "halvgalna" pass :-) 

Framsteg men ändå en klenis...

Det blir inga bilder på mina egna framsteg utan istället bild på en liten sötis som visar framsteg i snabbare takt än en själv:





Den nya älgkalven i Slottsskogen :-) Från att knappt ha kunnat resa sig så går den numera runtomkring nästan hela tiden (fast när jag tog kort låg den och vilade en stund med mamman på tryggt och nära håll).

Jag känner själv att det går framåt med min träning och rehab av foten. Fast jag måste erkänna att jag vissa dagar får temporära bakslag som korta stunder får mig att tappa hoppet. Jag vet innerst inne att det kan ta upp till ett år för en sena att läka klart men gör allt rätt för att det ska fortare. Jag vet vad jag ska göra och jag märker direkt när jag "slarvar". Så nu slarvar jag inte utan gör mina övningar och det som gör att jag mår bra.

Igår sprang jag långpass på 24 km i Änggårdsbergen och idag ytterligare 12,9 km med sällskap. Idag blev det inga vurpor och Tine och jag sprang 4 minuter snabbare än sist. Det går framåt som sagt.

Lite smolk i bägaren när jag nu äntligen fått tummen ur och beställt kettlebells som ska hämtas i veckan är att jag kanske inte kommer att kunna testa dem direkt :-( I fredags när jag var på Liseberg med sonen tillbringade vi ca en timme (och en del pengar, ja) i Spelhuset. Först ca 15 minuter skjutandes på terminators med "tunga" låtsasgevär och sen sköt vi minst lika länge på dinosaurier, spelade air-hockey och jag kommer inte ihåg allt. Redan efter att ha skjutit ner terminators kände jag hur det "brann" i höger handled. Igår gjorde det så ont att jag hade svårt att ens använda höger handen!!! Men hallå, vilken klenis jag är - PINSAMT! Men jag vet att just KB kommer att göra mina handleder starka så att jag på sikt kan skjuta ner 3000 terminators och 600 dinosaurier UTAN att behöva gå med handledsskydd i en vecka efteråt som en gammal reumatikersjuk tant, typ!!!

Drag under sulorna!

Ja här är jag strax innan jag stack ut på min morgonjogg i morse:




Även färgmatchad på skorna (Inov-8 X-talon 190) :-)

Å det var drag under de där sulorna kan jag lova! Kändes att det var en lätt tävlingssko man fått på fötterna. Jag drog på så gott jag kunde och sprang 5 minuter snabbare än sist jag sprang dessa 9 km :-)

Skorna var riktigt bra! Kände att jag vågade släppa på mer nedför än jag vad jag vågar med mina Anima. Dock är de tunna så kanske att 15 km är max vad mina fötter och vader klarar.

Annars har hälsenorna fått sig en annan omgång precis. Spökhotell Gasten på Liseberg med sonen och tre tonårstjejer bakom som typ skrek sönder våra trumhinnor och trampade sönder just mina hälsenor :-O Well, jag skrek en del jag med ;-)

Ikväll fotboll så klart! VM 2006 så såg maken och jag matchen Sverige-England från läktarplats i Köln. Då blev det 2-2 och jag fick en upplevelse jag aldrig kommer glömma. Vi får hoppas att det efter ikväll känns som om även denna matchen blir något vi vill minnas.

Ha en fin fredag!
/Eva

Zzz...å nya skor :-)

Skrev ett inlägg tidigare men det blev fel när jag skulle ändra det via jogg.se - knepigt?

Jag är idag i alla fall grymt trött och hade även viss sjukdomskänsla igår kväll.
Idag har det varit kaffe i massor och jag har för att pigga upp mig själv köpt ett par nya skor:




Inov-8 X-Talon 190.

De får testas i Änggården imon för idag blir det soffan istället! :-O

Surt, men så får det bli...

Det är lika bra att göra det "officiellt" och skriva det här på min blogg: Det blir ingen Jubileumsmara för mig.

Surt ja, men jag har flera anledningar till att det kommer att stå ett DNS vid mitt namn med de två främsta är:

1. Foten - inga mera kommentarer nödvändiga
2. Jag har inte tränat tillräckligt

När jag anmälde mig för snart ett år sen så var det något jättestort och jag tyckte premiären av mitt beslut om att kliva upp på maradistansen skulle kännas fin att genomföras på klassisk olympisk mark.

Är det någon som är intresserad av min plats så får ni den gärna. Det är i startgrupp 1 men tyvärr går det inte att byta till sitt eget namn så det blir i så fall att springa i mitt.

Min oskuld på maradistansen kommer således att tas i New York. Saker blir inte alltid som man tänkt sig och jag är medveten om att New York inte är en walk.in-the-park (även om man går i mål i "Parken" ;-)) som första mara men så får det bli!

Totalt sett är idag en jobbig pga lite andra privata grejer oxå men så är ju livet. Det är fullt av ups and downs. Imon är en annan dag, eller hur? 

Vilddjur i skogen

Dagarna rullar på och min träning rullar på. Jag gör det jag ska men inte mer. Det finns naturligtvis en vilja om mer men just nu funkar inte det. Jag vill vara så försiktig jag kan med foten denna gången och vill inte äventyra något som skulle sätta käppar i hjulet för en målgång i Central Park söndagen den 4 november. Så jag gör mitt jobb och lyssnar på kroppen.  I morse tränade jag i min TRX. Lite nya övningar och mycket fokus på ben och bål.

Och nu har jag precis kommit hem efter 13 km terräng i Änggården:





Dagen till ära hade jag på mig t-shirt på vilken det står tryckt: I am traning for the ING NYC Marathon 2012. På mig hade jag oxå den blåa Runningskirten som jag ska ha i november. Sverigetröjan som jag ska ha till kjolen såg ni ju igår ;-)

Idag försökte jag trycka på lite mer när jag sprang och herrejesses vad jag flåsade. Fick tendens till astmakänning faktiskt. Jag sprang frustandes förbi två killar som ledde sina MTB-cyklar i en mycket stenig uppförsbacke och den ena killen skrek till när jag passerade: "JÄVLAR vad rädd jag blev!" Jag ropade till svar när jag precis passerat förbi: "Vad trodde du att det var? Ett vilddjur?" Han svarade snabbt tillbaka: "Ja, det verkar det visst va´!" Jag gjorde en tummen upp bakåt så att han kunde se och fick ett härligt skratt till svar :-)

Jag fortsatte att springa på så mycket jag kunde och det kändes bra. Eller ja, bra fast inte speciellt fort kändes det som och lite obehagligt med middagen guppandes upp och ner i magen. Stannade klockan på sex (!) minuter snabbare än sist - HA! Jag var nog visst ett vilddjur idag i alla fall ;-) 

Dagen till ära!

Ja, dagen till ära har jag tagit på mig min bortaställströja som jag inhandlat sen innan till ING New York City Marathon:


På ryggen ser man mitt efternamn och mitt lucky number 6 :-)

Älskar den gula revären á la Karoliner-style!

Och så här såg jag ut precis innan jag stack till jobbet i morse:


Det blev en del blickar på lunchstället där de flesta typ har kostym MEN det bjuder jag på!

FORZA SVEZIA!


 

Some things stay the same

Igår var jag på Lisberg tillsammans med sonen 10 år och hans kompis. För mig handlade besöket mest om att vänta medans de åkte attraktioner i kombination med att spela bort alldeles för mycket pengar på spelhjul som sysselsättning medan jag väntade.

När jag var liten så var det roligaste jag visste att göra med mina kompisar att åka Flume-ride och bli så blöt som möjligt. Vi lärde oss många knep som inte alltid sågs med så blida ögon av vakterna i tornen. Samma för sonen och hans kompis (minus knepen som jag nu dock "lärt" dem till nästa gång, hehe), dvs deras glädje över att visa hur blöta de blivit när de åkt fann inga gränser. Hade det inte varit så lång kö hade de nog åkt direkt igen. Vissa saker ändrar sig inte på 30 år...




Sen när vi kom hem så slog mästerkokaren till igen med färskpotatis:




Men alltså ärligt - hur gott är det inte med nykokt färskpotatis? Jag älskar detta lika mycket som när jag var liten. Skillnaden nu är bara att det är jag själv som kokar dem.

I fredags lyckades sonen och jag hitta de sista fåglarna i vår Angry Birds kollektion:




Sonen är precis som jag, dvs han tar samlande på stort allvar och har precis som sin mor en mani att kollektioner ska vara kompletta. Oavsett om det handlar om fotbollskort, lego-figurer, Star-Wars gubbar osv osv. Behöver jag säga att jag var likadan när jag var liten och att detta förföljer mig som vuxen? Ibland vägrar jag att köpa saker till att börja med för jag vet att hetsen att ha alla kommer ta överhanden, hahaha. Ja, jag vet att jag är knäpp och kanske har en diagnos men men...

Idag har jag sprungit min favoritrunda i Änggården med bästa sällskapet = Tine. Redan efter ca en halv kilometer slog Tine huvudet i en kraftig gren och föll handlöst bakåt. Jag blev riktigt rädd och bulan i pannan kom DIREKT! Men Tine är ingen som ger sig utan reste sig upp och fortsatte rundan med ett glatt humör. Vilken kämparanda (men så är hon ju dansk) - tack Tine att du följde med mig in i djupaste skogen och kröp under ett nedfallet träd med ett leende på läpparna!

Imon kommer jag vila, tro´t eller ej, för mitt intervallpass på F&S har jag lyckats få en vikarie till (tack Hanna och Ove). Vila är bra. Åtminstonde en dag. Sen tränar jag igen. Vissa saker ändrar sig aldrig ;-) 

Är det sommar nu? Å hur kokar man färskpotatis?

När jag skulle bege mig ut på mitt lunchpass idag så sken solen och det var 19 (!) grader varför jag trodde att: Aha, nu har sommaren kommit och "klädde av mig" rejält:




Sen varteftersom kilometrarna gick så gick solen i moln och temperaturen sjönk. De som gick uppe i Änggården hade typ stövlar och tjock regnjacka på sig och stirrade lätt på mig som typ kände mig "halvnaken". Som tur är så har min kropp inget problem att alstra värme varför jag inte frös alls utan kände mig ganska ok.

Några andra små saker verkar nog oxå tro att det sommar:




Ni vet de där krukorna jag satte potatis i. Titta! Det kommer ju små skott!

Då mina "egna" potatisar dröjer ett tag till så fick det idag bli "köpepotatis":




Ett litet kilo kändes lagom. Sen fick jag en lång utläggning av min pappa om hur man kokar potatis, hahaha. Han blev visst lite sur efter den långa utläggningen när jag berättade att jag visste allt det där och påminde honom om vem han brukar be om hjälp med att sticka i potatisen för att kolla om den är klar = jag, hahaha.
För ni vet väl hur man gör? Om inte kommer mina tips här:

1. När du tvättat potatisen låt den ligga i blöt i vasken.
2. Koka upp vatten och salt.
3. När det kokar lägg i de största potatisarna först och vänta någon minut innan du lägger i de mindre
4. För att kolla om potatisen är klar: Använd en sticka ett tippen på en kniv. Gaffel gör för många hål!
5. Det ska vara ett visst motstånd (å det är väl här som min pappa brukar be om min expertis för det är verkligen en fingertoppskänsla)
6. Slå av vattnet och lägg en kökshandduk över potatisen och sätt på locket igen (handduken suger upp överflödig fukt som annars kan göra potatisarna för vattniga och färskpotatis innehåller MYCKET vatten vs "vanliga" potatisar)
7. Vad gäller dill så är smaken som baken. En del lägger det i kokvattnet (det gör inte jag). Jag lägger i det när potatisen kokat klart och jag hällt av vattnet. (Dill i kokvattnet tycker jag passar bäst när man kokar kräftor)
8. Bara smör och salt till räcker sen gott för mig att äta potatisen med!
9. Att steka det som blir över dagen efter - mums (blanda smör och rapsolja i pannan så att du får yta OCH smak).

Sorry, kunde inte låta bli - hur gör ni när ni kokar potatis OCH tycker ni att det är sommar nu (färskpotatis är ju ett säkert tecken tycker jag i alla fall)?

Mammor x flera

Dagen har gått i mammors tecken :-)

Första mamman som tränade idag var jag. Det blev 30 minuters effektiv träning i min TRX och sen ca 20 minuters fotrehab (vadmassage, The Stick, övningar för att stärka fotens muskler med gummiband, piggboll under fotsulan, tåhävningar och stretch av soleus (djupa vadmuskeln)).

Sen bar det av till Slottsskogen och Mamma Boot Camp. Åtta tappra mammor som tränade i regnet. Till slut regnade det så mycket att vi fick ta skydd under taket på scenen vid Björngårdsvillan...

Därefter individuell träning med en annan mamma och hon fick idag testa att köra i TRX:en hon med :-)

Sen snabb cykeltur till "jobbet" (=mitt "riktiga" jobb) där min kollega var snäll och fixade hämtlunch till en hungrig mamma = jag.

Lite jobb och sen HETSCYKLING (ja, jag missbedömde tiden lite om man säger så) till nästa mamma som skulle träna. Check av träningsprogram och sen en kort löptur för att checka av även detta.

Ännu snabbare cykeltur mot hemmet (sonen och hans kompis var hungriga!) där svetten lackade på mamman = jag igen!

Nu snart på väg till bokklubbsträff där jag länge var den enda mamman i gänget, nu är vi två till :-)

Boken vi läst denna gången är den här:





Priser hit och priser dit - ursäkta, men vilken deprimerande och tragisk bok! Vet inget om författaren men historien måste vara delvis självupplevd för det där har jag svårt att tro att man bara "hittar på". Dessutom måste författaren vara någon form av ornitolog för fågelbeskrivningarna i boken är VÄLDIGT detaljerade!

Ikväll när jag kommer hem så kommer jag vara en trött mamma som somnar när huvudet läggs på kudden. Skönt att veta att det då redan är fredag imon = mammors favoritdag (eller åtminstonde dennas)

Svar från Varvet!

"Hej Eva

 

Ursäkta vårt svar dröjt.

Tack för ditt mail.

 

Den som ringt dig har ringt på uppdrag av Göteborgs Friidrottsförbund som är arrangör av GöteborgsVarvet. Enligt de villkor som godkänts av dig som löpare vid anmälan till GöteborgsVarvet har vi eller våra samarbetspartners rätt att kontakta dig för information eller erbjudanden. I det samtal du har fått erbjuds du ett prenumerationserbjudande på Aktiv Träning alt. IFORM till ett kraftigt nedsatt pris inklusive en premie. Vi/den som ringde dig har gjort fel när han meddelade att vi skickat ut tidningen IFORM till alla kvinnor i Varvet, det stämmer inte. Vi beklagar att du fått felaktig information om detta. Vi har följt upp detta med just den person du pratade med.

 

Vi får inga pengar för att skicka ut Aktiv Träning, däremot är det en ganska stor kostnad att distribuera trycksaker till en stor målgrupp. Aktiv Träning skickas kostnadsfritt ut till anmälda löpare två nr/år (kostar 59:90/nr i butik). Vår förhoppning är att specialeditionen av Aktiv Träning skall ge inspiration till både nybörjare och mer träningsvana med innehållsmässigt en större bredd inom området träning och hälsa. De främsta motiven bland löpare att delta i GöteborgsVarvet är för att det är roligt och för den egna hälsans skull. Bonnier Publications International AS är ny samarbetspartner till GöteborgsVarvet och producerar Aktiv Träning. För de som vill få tidningen mer regelbundet utkommer tidningen till prenumeranter med 12 nr/år. Bonnier utger även bl. a. IFORM, vi har dock i samförstånd med Bonnier valt att inte skilja på tidningar till våra deltagare, den ”vanliga” utgåvan av Aktiv Träning läses av både män och kvinnor, magasinet har 30% kvinnliga läsare.

Vill du ej mottaga Aktiv Träning eller bli kontaktad av oss igen är du välkommen att meddela oss detta.
Enklast är att du svarar på detta mail - så spärrar vi dina uppgifter mot marknadsföring.

Tveka inte att kontakta oss igen om du har fler synpunkter.

Tills sist - tack för ditt tidigare mail med länk till din fantastiska ”kärleksförklaring" till Varvet!

 

Bästa hälsningar,

Mattias Grahn

GöteborgsVarvet"

För er som vill läsa mitt mail till Varvet som Mattias svarar på ovan kan ni göra det HÄR! 

Och för dem som missat min krönika/kärleksförklaring till Varvet kan ni läsa den HÄR!

Jag ska tänka över om jag vill att de plockar bort mina uppgifter. Det är naivt att inte tro att detta sker hela tiden även på andra håll men jag visste faktiskt inte att jag i och med anmälan godkänt att mina uppgifter används på detta sätt. Well, tack för svaret Varvet! Känner att jag fått svar på det jag frågade om. 

Träning idag: 30 minuter i TRX + 2000 meter simning - snart GRILL!  

 

Passion oavsett division

Tänker ofta på hur passionerade löpare blir, oavsett division. Jag känner både elitlöpare och de som harvar runt i tempon som elitlöpare inte ens skulle kalla återhämtningsjogg. Dock har de kärleken och lusten till löpningen gemensamt.

Jag är oxå passionerad i mycket det jag gör och livet blir för mig ofta svart eller vitt. Jag vill mycket och har ofta dåligt med tålamod. Jag drivs lätt av mina mål men ibland skulle jag önska att det där drivet/passionen kanske inte var så stor för det kan även leda till enorm besvikelse. Fast jag har blivit bättre på att hantera saker som inte går bra efter förra årets mentala coachning.

Min passion för löpningen och mina starka drivkraft överskuggas för tillfället av min fot. Den är inte bra. Ena dagen känns det som om det vänder och jag är mer eller mindre smärtfri för att nästa dagen ha väldigt ont. Jag kämpar och jag kämpar men verkar inte kunna komma tillbaks till första divisionen. Det känns som om jag blivit nedflyttad till en mycket lägre division än jag är van vid och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna klättra upp till min första division igen.

Lite som Leksands IF i hockey. Det lag som spelat flest år i elitserien men som i början av 2000-talet lyckades halka ner till Allsvenskan. Varje år kämpar de sig till kvalspel för att åter komma upp till sin efterlängtade elitserie men på nåt sätt är det alltid något som gör att de misslyckas precis på målsnöret och ligger kvar i Allsvenskan.

Min man älskar Leksands IF och det är många som hånar honom för detta. Men han anser att är man en supporter så är man det i vått och torrt. Å varje år hoppas han att de ska kvala upp igen och lika besviken blir han när detta inte händer. Förra året när vi var i Sälen på skidsemester lurade han i sonen och mig att åka och titta på en match. "Det är bara en timme i bil!" Det var det inte alls, det var 2,5 timme - EN VÄG!

Idag kom det här brevet och kort i posten:




Han har köpt ett eget medlemsnummer som han nu alltid har och har fått sin namn i Leksands hemmaarena. "Leksing tills jag dör!" På min grav kommer det nog stå "Passionerad löpare tills hon dog". 
"Never, ever give up!" - Winston Churchill

Är detta verkligen sommar?

Igår sprangs Stockholm maraton i 6 grader, regn och blåst. Så kallt har det inte varit den 2 juni i Stockholm sen 1928...
Jag led verkligen med dem som sprang. Jag befann mig oxå i hufvudstaden men av helt andra skäl. Mycket tid tillbringades i bilkö. Först pga just maran och sen pga en cortege från Arlanda med Hillary Clinton...

Sen middag avnjöts på en mysig italiensk restaurang och jag kommer inte ihåg när jag var så mätt senast. Det var så gott att jag inte ville lämna kvar något. Nackdelen när jag äter så sent är att jag kan inte somna alt jag sover oroligt. Men det får det väl vara värt.

Nu på väg hem mot Götet igen och det känns nästan som om jag ändå sprang de där 42,2 km igår jag med. Kroppen är helt "färdig" för den hatar verkligen att sitta alldeles för många timmar i bil. Det värker överallt.

Nästa gång vi åker upp till Stockholm igen är då dags för mig att verkligen springa ett maraton. Känner på mig att vädret även då kommer att spela de som springer ett spratt. Mitt tips är att det kommer att bli värmerekord. Varken rekordkyla eller rekordvärme tycker jag kan klassas som svensk sommar...

Vi får se om jag orkar mig ut på en liten jogg i skogen när vi kommit hem...varken slingan eller tempot kommer att bli rekord om passet blir av om man säger så...

Dåligt x flera!

Först blir jag så arg och ledsen när jag läser att SOK väljer att "peta" Mustafa Mohammed från London OS...läs gärna HÄR!
Undrar hur många av de andra som FÅR åka som kommer topp åtta i sina grenar/sporter? SUCK och MORR!

Arg blev jag även i veckan när jag fick ett telefonsamtal från en kille som presenterade sig som att han var från Göteborgs Friidrottsförbund. Jag blev så arg efteråt att jag mailade Göteborgsvarvet:

Hej!

Igår blev jag uppringd i hemmet utav en kille som hävdade att han ringde från Göteborgs Friidrottsförbund.

Han frågade om jag sprungit Varvet och hur det hade gått. Sen gick han över till att fråga vad jag tyckte om tidningen IFORM som jag fått tillsammans med startbeviset.

Vaddå IFORM frågade jag. Jag fick tidningen Aktiv Träning, svarade jag vidare.

Han meddelade mig då att alla tjejer skulle fått tidningen IFORM och alla killar tidningen Aktiv träning.

Detta chockade mig enormt. Att killar och tjejer skulle få OLIKA tidningar.

Han frågade sedan vidare om jag var intresserad av tre nummer av IFORM till förmånligt pris. Jag tackade nej och han tackade för sig med en önskan om en trevlig sommar.

Inget ont om killen som ringde utan det som jag frågar ER på GÖTEBORGSVARVET är:  

Varför slutade Ni med tidningen Varvet? Blev den för dyr att trycka? Blev det en bättre "deal" att använda sig av IFORM/Aktiv träning? Man ställer sig frågan om hur mycket pengar Ni får för att dessa skickas ut till alla anmälda...ingen dålig databas ni sitter inne med om man säger så...över 60.000 personer...

Hur kan man gå med på att det kommer olika tidningar beroende på ens kön?

Jag har inte på något ställe när jag anmälde mig till årets lopp sett att jag behövt klicka i att jag godkänner att Ni använder Er av mina adress/kontaktuppgifter i försäljningssyfte? Vad jag förstår så måste detta enligt lag inom EU (Web directives) KLART OCH TYDLIGT framgå när man anmäler sig! Skulle det ens att gå att anmäla sig till loppet om denna ruta fanns och man inte ville klicka i den?  

Emotser tacksamt Era kommentarer.  

Hälsningar, 

Eva Fridman, 11 Göteborgsvarv

Jag har ännu inte fått något svar...

Kanske ska maila SOK oxå?

Får försöka lugna ned mig nu och försöka glädjas åt att det är fredag och att det nog ska kunna klämmas in ett lunchpass...