Bokat!

För snart ett år sen var jag på väg till New York med en av mina allra bästa vänner Lena. Och som med många saker så uppskattas de oftast bäst i efterhand när man hunnit reflektera lite. Ungefär som Audrey Hepburn sagt om livet:

"Living is like tearing through a museum. Not until later do you really start absorbing what you saw, thinking about it, looking it up in a book, and remembering - because you can´t take it in all at once."

Nu är nästa resa till NYC bokad. 30/10-6/11 kommer familjen Fridman åka för att bland annat kanske åka hissen upp i den här kända byggnaden:

För som jag sagt innan leder inte alla vägar till Rom (åtminstonde inte i år!) utan för mig leder de i år till New York. Resan där jag ska få springa "det där loppet" som tydligen som ska vara så "unikt" när man springer genom fem stadsdelar och springer i mål i Central Park. Jag ser redan denna målbild framför mig och den driver mig starkare än starkt. Det är nästan så att jag får tårar i ögonen bara av att skriva om det. Loppet som jag helt på egna meriter lyckats kvalificera mig till.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer...skippar t.o.m rapport om dagens träning och levererar istället ytterligare en New York bild som avslutning på detta "sentimentala" inlägg:

Staten Island Ferry (som man tar ut till starten för ING NYC Marathon)...

I valet och kvalet...

Ja, det är inte lätt att tampas med skoproblem :-P
Och som ofta när man gillar en sko så kommer det en ny "uppgraderad" modell som inte alltid är bättre. Så verkar i alla fall fallet vara med Adidas Adios. För läser man olika trådar och blogginlägg om den gamla vs den nya modellen så råder det olika åsikter om vilken som är bäst.

Själv gillade jag Adiosen DIREKT och har nu sprungit slut två par och det tredje är nu på upphällningen det med. Således stod jag i valet och kvalet om jag skulle beställa den nya eller den gamla (om den fanns).

Det som jag känner har varit "dåligt" är sulan. Dvs den håller inte så många kilometrar. 200 km MAX och sen är de mer eller mindre slut. Förra paret så gick det HÅL i framfoten på så att det läckte in vatten efter bara 150 km...

Men löpkänslan är grym och det är därför jag fortsatt köpa dem...trots att de slits ut som jag vet inte vad. Läser någonstans att någon utan problem sprungit 1000 km i dem och börjar nästan undra om det är "fel" på mig men påminner mig själv vad både Löplabbet och Adidas själva sa till mig när jag "klagade": Det är tävlingsskor! Alla kilometerar över 200 km är BONUS!
Fortsatte dock att använda dem som distansskor, hehe. Har nu när jag tänker efter faktiskt ALDRIG tävlat i dem TROTS att de klassas som tävlingsskor. Mest kända för att det var dem som Haile Gerbrselassie hade på sig när han satte världsrekord i Berlin för några år sen. Ett världsrekord som numera slagits av Makau.

Efter att ha kollat in vad som fanns på Wiggle så stod det mellan dessa här:

Överst den NYA modellen även kallad Adios 2, underst den "vanliga". Skillnaden i pris var ca 200 kr. Dvs den gamla billigare än den nya.

Nå, vad blev det då? Jo, det blev den "gamla". Inte så mycket pga av priset utan för att det lixom är sista chansen kanske att få tag på dem. De nya kommer det ju vara lättare att få tag på framöver.

Träning idag då? 11,5 km skön lunchlöpning med bästa Lena. Så nu är jag igång igen och tur att det är skottår i år så att jag kanske kan snygga till februaris siffror lite i alla fall med en dag kvar. 

Snart med i matchen igen!

Ja, jag är fortfarande lite krasslig men känner att jag nog imon kan ge mig på en lätt löptur. Vad passande att bästa Lena är i stan då så att vi kan få till en lunchjogg ihop! :-)

Och tro inte att jag slappar och går upp sent bara för att jag är sjuk, nejdå. Imorse stod jag utanför en annan väninnas jobb redan klockan 06:58 för att träna henne i en timme, hehehe. Om allt går bra kommer jag att "drilla" henne två gånger per vecka. Vi får väl se hur länge hon "står ut" med sin drillsergeant :-P

Idag kan ni läsa fjärde och nästsista delen i "Evas mentala resa" på jogg.se - artikeln hittar ni HÄR!
Nästa vecka kommer sista delen som är en slags utvärdering. Jag kommer då även lägga upp länkar till hela serien för er som vill läsa den i en följd.

Ha en fin måndag!

I did it!

Jag klarade 14 (!) timmar i de här klackarna:




Men fick lite hjälp att plocka ur alla de här nålarna ur min fina frisyr:




Och jag tror ärligt inte att mina ben hade klarat gårdagen utan de här:




Jepp, det är stödstrumbyxor för annars klarar inte en 41-årig dam dubbla fester :-P

Men det var en pärs för på fredagkvällen var jag riktigt dålig. Så dålig att jag nästan åkte in till akuten. Efter astma sen 12-års åldern har jag lärt mig när mina mediciner inte räcker till och i fredags kväll var ett gränsfall. Jag somnade dock totalt utmattad strax innan 22 men vaknade upp flera gånger för att ta nya omgångar med medicin. Pga av min astma får jag inga "vanliga" förkylningar utan de går direkt ner och sätter sig på lungorna. Det känns som ett konstant tryck över bröstet och att hosta känns som en explosion i bröstkorgen. Well, jag ska inte "tråka" er med min sjukdom men ville bara förklara lite och KANSKE att ni skulle tycka LITE synd om mig ;-) Så igår kände jag mig inte så fräsch när jag vaknade men bestämde mig för att jag skulle klara dagen!

Och det gjorde jag! Falsksång gånger två men med en snygg klänning förlåts det mesta och när tanken bakom är god så går det att acceptera och kanske även tycka att det är bra?

När maken och jag efter balen, som vi dock lämnade precis när dansen började och därmed kanske inte kan klassas som bal för vår del, "crashade" bästa Pipperonis fest, ANINGENS overdressed i frack och långklänning, strirrade folk på oss (lite berusade?) och undrade om det var Kungen och Drottningen som kom, hahaha. Nä, det var bara Prinsessan Eva (obs med enkel V!). Och när man gjort så "storstilad" entré är det ju bara att riva av sitt nummer direkt, UTAN att varken spela eller sjunga upp. Det vara bara makens trumpet och jag som sjöng acapella. Vilken låt då? Jo, lyssna nedan på originalet och njut för nu ska jag förbereda ett 10-års kalas. Vår version går lyckligtvis inte att få tag på ;-)

Nu kör vi! Fest x 2!!!

Jippee och suck...

Ok Magnus - jag har "fuskat" precis som du föreslog! Dvs jag har köpt min maskot via en nätauktion. 48 kr fick det bli istället för 25 kr. FAST då man köper "grisen i säcken" när man köper Lego Minifigurer kunde mitt fortsatta sökande kunnat bli betydligt DYRARE :-P

Här följer i alla fall bildbevis på att Frihetsgudinnan numera finns i min ägo:




Eller min och min, sonen säger att det är hans och att vi KANSKE kan dela på ägandet. Men då kommer han INTE tillåta att jag har den i fickan när jag springer ING NYC Marathon!!! Va? Smider planer i hemlighet om hur detta ska lösas, hehehe.

Morgonjogg även imorse men sen strax innan lunch började jag känna att näsan började rinna och kanske att det var lite rasp i halsen? Maken och sonen har varit förkylda och haft hosta i över en vecka så jag behöver ju inte undra var det kommer ifrån...just nu lever jag i "förnekelse" och hoppas på att det är inbillning!!!

Annat att sucka över är att jag lyckats få eksem under vänster öga - hur får man det??? Vi får hoppas att det går att sminka över imorgon utan att det ser ut som om jag har en rynka som en 80-åring just där - FÖR imon är det ju FEST X 2 och jag tänker:

1. INTE vara sjuk
2. INTE komma med en ögonlapp á la sjörövare
3. INTE tappa rösten så att jag inte kan sköta mina hemliga åtaganden

Lycka idag är dock att ha hittat min mammas gamla kuvertväska i mocka från 50-talet med det fina strasspännet som kommer att matcha mina örhängen perfekt imon (och ögonlappen kanske?):




Suck, pust och stön - nä, nu tänker vi positivt och går och lägger oss innan 21! 

Magiskt klockslag?

Jag hade ställt larmet på klockan till 04:30. Men min vana trogen vaknade jag innan. Närmare bestämt 04:26. Då visste jag inte att det i samma ögonblick som jag steg upp föddes en liten prinsessa.

04:37 var jag ute och påbörjade min morgonjogg på 12 km. Mörkt och tungt.

07:10 när jag stod och gjorde frukost i köket fick jag via sonen reda på (han tittar på nyheterna på morgonen) att en prinsessa fötts under natten. Under natten undrade jag? Hur dags då? 04:26 meddelade sonen och jag tänkte att det minsann inte alls var natten utan morgon; tid för morgonjogg och perfekt tid för en prinsessa att födas <3

Nu väntar jag med spänning på de 42 saluteringsskotten som utlovats även här i Göteborg imorgon klockan 12:00

Solen skiner nu klockan 09:31. Och det var helt barmark på mitt pass imorse. Idag är en bra dag. En dag att minnas och jag kommer för alltid minnas vad jag gjorde när prinessan föddes ;-)

Testing, testing

Märker att jag börjar bli "slapp" med min blogguppdatering - sorry! Målet är ett inlägg per dag men ibland hinner annat emellan...

Igår så testade jag i alla fall att springa igen och det kändes ok i höften. Jag passade även på att testa mina skor som jag köpte till mig själv i födelsedagspresent för en månad sen (har ju bara kunnat testa dem en gång på bandet).

Brooks Pure Connect heter de. Klickar ni på den inbäddade länken kommer ni till beskrivingen på Brooks hemsida. Och så här se dammodellen ut från sidan:


Och så här ser den ut underifrån:

För den som är uppmärksam ser ni att sulan där framme är delad vid stortån. Detta för att tanken är att stortån ska kunna jobba mer "fritt". Stortån styr hela foten och med en skadad stortå är det svårt att få bra balans så jag förstår tanken. Sen om det funkar i praktiken eller ej är en annan femma :-P

När jag sprang första gången på bandet med dem fick jag enormt ont i framfötterna och var därför lite skeptisk när jag igår drog på mig dem för ett utepass på typ lösgrus som ligger en masse ute nu när snön och isen börjar smälta bort.

Hade glömt bort helt sen löpbandspasset hur de satt på foten. De satt som en handske på foten och smet åt så där "gött" (obs göteborgska) om hålfoten. Jag gillar det för jag har en hög hålfot och känslan bara av att ha dem på sig är ganska amazing.

Löpandet då, hur gick det? Höften kändes ok och skorna likaså. De hade lite samma studsiga känsla som mina Newtons som är favoriter MEN jag fick ont i höger framfot i slutet av passet :-(
Totalt sprang jag 10 km i fri fart, dvs inte för fort och inte för långsamt utan mer kontrollerat. Vilket igår innebar 4:30 fart (kollade inte klockan förrän efter passet därav benämningen fri fart).

Jag får således återkomma om min slutliga bedömning av skorna för jag har dubbla känslor för dem. Precis som jag hade i början för mina Brooks Green Silence. De kunde jag inte heller bestämma mig för om de var bra eller inte men som jag sedan använt ganska flitigt på mina längre pass och som nu är utslitna efter 500 km och som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att köpa igen som långdistansskor.

Sorry för lång utläggning om dessa "världsproblem" med skor ;-)

På kvällen höll jag i ett företagspass uppe i Skatås i nästan 1,5 timme och deltagarna blev grymt trötta och faktiskt även jag trots att jag "fuskade" på en del övningar.

Imorse skulle jag sprungit morgonjogg men jag var så trött att jag skippade det. Måste ta tag i det här med mina morgonjoggar igen, får inte tappa dessa pass - de ÄR för betydelsefulla för att jag kunna skippa dem. Skärpning på det, Eva! Imon SKA du ut, ok?

Väntan...

Det gör ont i min höft pga fallet i lördags :-( Tränar därför inte idag i väntan på att det ska bli bättre.

Imon ska jag hålla ett företagspass och det kommer gå att genomföra även om jag har ont då jag kan instruera "från sidan".

Hela veckan handlar för övrigt om väntan. Väntan på gala och fest för på lördag är det bal OCH 40-årskalas. Jag har "uppdrag" på bägge dessa "events" och tränar därför idag ändå, fast inte fysiskt utan på lite hemliga saker. Vill ju inte avslöja något utifall att jubilaren läser min blogg. En jubilar som för övrigt inte åldrats en dag sen vi träffades för nästan 20 år sen :-)

Men ni ska inte få vänta på att få se delar av min outfit som jag ska ha på lördag. Jag förstår att de manliga läsarna av min blogg tycker att det är JÄTTEINTRESSANT att veta vilka skor jag ska ha, vilken väska jag ska ha, smycken, klänning etc - typ NOT! Hahahaha. Så för de kvinnliga läsarna, här bild på de örhängen som jag ska ha på mig lördag. Vi får hoppas att örsnibbarna håller....:-P

Grattis Harry!

För 10 år sen föddes Harry. Han fick sitt namn efter min farfar. Jag kan inte riktigt fatta att redan 10 år gått sen bilden nedan togs på BB dagen efter hans födsel. Bilden publicerades senare i årsberättelsen för Sahlgrenska Universitetssjukhuset (Sahlgrenska, Östra & Mölndal). Detta var året då bebistrenden vände rejält och han fick stå symbol för detta med rubriken: "Karl-Harry ett av många barn!"

Grattis till dig min bästa kille <3

Och på sin födelsedag så får man mycket presenter, får äta vad man vill och får bygga LEGO hela dagen :-)
Nästa söndag blir det kalas på Universeum...då ska man hålla reda på 10 killar som vill riva stället, typ :-P

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Igår skulle jag ta en liten kvällspromenad och köpa lite gott i affären innan den stängde. Men det blev inget gott för istället för att handla hjälpte jag tillsammans med några andra en man som trillade på gatan i halkan. Han blödde kraftigt från ansiktet (främst näsan) och vi tillkallade ambulans. En förbipasserande bil stannade och kom ut med en första hjälpen låda så att vi kunde hjälpa till att torka bort det värsta och kunna ge rapport till 112 om hur allvarligt det var. Efter detta så hade affären stängt så jag fick bege mig hemåt utan något gott fast inne i hjärtat kändes det gott för att man hjälpt någon.

Idag skulle det bli ett långt dubbelespressopass men det blev det inte. Regnet och vinden var hemska för att inte tala om alla vattenpölar modell små sjöar blandat med is som underlag gjorde att jag:
1. Blev så blöt och  kall att det blev olidligt
2. Trots att jag var så försiktig jag kunde lyckades vurpa rejält och slog i höften.
Passet fick kortas ned rejält och hamnade bara på strax över 15 km istället för de tilltänkta 25.
Sista två kilometrarna så VÄRKTE det så mycket i händerna som höll på att förfrysa att jag nästan började gråta. När jag kom hem fick sonen hjälpa mig att knyta upp skorna för jag hade tappat all känsel i händerna. Nu har jag i alla fall tinat upp någorlunda efter ett varmt bad och FYRA lager kläder och känner att resten av dagen nog får ägnas åt att äta sådana här godsaker:

Sådärja!

Dagens löppass på bandet (1%):

10 min - 5:00 fart
20 min - 4:00 fart
10 min - 5:00 fart
20 min - 4:00 fart

Outfit, enligt bild nedan. No more comments. Nu lite vin och mat, hehehe (fast kanske maten före vinet?)

Tiden går fort...men snart är jag där igen!

Min telefon funkar inte och jag känner mig lite hjälplös och "naken". Men sen när jag verkligen tänker efter så känns det samtidigt skönt. Jag "slipper" sitta och knappa på den hela tiden och kan ägna mig åt annat.

Jag letar efter bilder att lägga upp på bloggen och hittar bilder från Lenas och min resa till New York i mars förra året. Jag kan inte fatta att det snart är ett år sen vi var där. Morgonjogg i "parken", shopping, helikoptertur över Manhattan m.m. Helt enkelt härligt umgänge med en av mina bästa vänner. Vi "påbörjade" vår vänskap i en annan världsmetropol; Paris. Vi får väl se vart resmålet går nästa gång, Gasellen?

Och i november kommer jag åka till The Big Apple igen. Denna gång för att springa genom fem stadsdelar för att sen gå i mål i Central Park. Jag ryser bara jag tänker på det och känner att alla vägar detta året kommer inte leda till Rom, de kommer att leda till New York.

Idag 11 km terränglöpning i Änggården. På skare och "spårigt" underlag. Ett riktigt fotledsstukningspass eller fotledsstärkande pass, det beror ju på vad som händer under passet ;-) Och jag trillade inte där utan efteråt när jag skulle hämta posten. Inte fattade jag att vår asfalterade uppfart var glashal. En fin bula på högerknäet blev det. Det där knäet som sonen kallar för mitt ärriga knä. Det som alltid får ta alla smällar när jag trillar.

För trillar gör jag en del och klumpig är jag med och det får mig återigen att tänka på New York. För det var i New York som min telefon började strula första gången. Kanske för att jag fipplade med fingarna när jag skulle ta kort på Lena utanför Madison Square Garden och tappade den på gatan så att glaset gick sönder. Efter det så blev den sig aldrig riktigt lik även om glaset byttes ut.

Nästa vecka kommer det en ny telefon. Den som kommer att följa med mig på nästa resa och som nu är försäkrad så att jag klarar mig när klumpigheten slår till igen. Och som kan ta bilder på nya ärr på mitt knä men även på en svettig Eva när hon gått i mål den 4/11...

Crazy Stupid Love

Ja, så heter en av de roligaste filmerna som jag sett och som jag såg förra året med en av mina allra bästa vänner Pipperoni <3

Och dagens inlägg följer temat på titeln på just denna film

För jag har gått och gjort något lite CRAZY. Jag har anmält mig till ett lite speciellt lopp. Det heter Öloppet - läs gärna mer HÄR - och som partner in crime kommer jag ha bästa Patrik! Jag kommer således behöva träna lite på simning och damma av min gamla våtdräkt som jag hade någon gång på 80-talet när jag windsurfade, hahaha. Känner dock trygghet i att Patrik får vara MAX 10 meter ifrån mig annars blir vi diskade - stackars dig Patrik som måste släpa på tanten Eva ;-)

Och om vi då ska fortsätta med orden i titeln och övergå till STUPID så kom igår de här:


Ja, det är GULA leg sleeves! För jag börjar redan NU planera min outfit till ING NYC Marathon och den ska gå i Sveriges färger. Jag har redan beställt en mörkblå runningskirt och kommer sedan när fotbolls-EM drar igång köpa mig en landslagströja att matcha detta med. Kanske några kommer att tycka att min outfit är STUPID, men jag vill gärna visa att jag är svensk (och stolt!).

Och så LOVE då. Idag är det Alla Hjärtans Dag och glöm inte säga till dem ni älskar att ni gör det och inte bara idag. Och då menar jag inte bara er partner utan även er familj och era vänner. Man kan aldrig säga det för mycket. Så alla ni som vet att ni betyder mycket för mig: I LOVE YOU!

Och avslutningsvis, ni som inte sett filmen - DO IT!

/Eva   

Evas mentala resa

Ja, denna resa började ju redan förra året men det är först nu som den blir en artikelserie på www.jogg.se

Förra måndagen så publicerades första artikeln - den går att läsa HÄR!
Och idag nummer två - den går att läsa HÄR!

Fem (tror jag?) måndagspubliceringar blir det och ni som inte "hänger" på www.jogg.se så kommer jag lägga upp länkar här.

Nu back to the saltmines...

La única verdadera dicha es la desdicha de otros?

Eller som man säger på svenska: Den enda sanna glädjen är skadeglädjen....
Bild som beskriver detta är denna bilden på mig idag när vi kommit hem:

Jag brände ryggen och axlarna första dagen på Maldiverna TROTS bara en timme i solen och solskyddsfaktor 25. Jag skulle ha haft 50 på mig...Jag har bra pigment så ni kan ju bara gissa er till hur maken ser ut...
Så visst förstår jag att några kanske "gottar" sig åt att mina fina solbränna bara går att dra bort men det skiter jag i för att vara solbränd är inte det viktigaste i livet för mig och till nästa gång jag åker utomlands mitt i vintern utan någon "grundbränna" så får det bli total sunblock.
Efter 24 timmars resa hem så var mina ben som stockar och jag har precis unnat mig en åh-jogg på 8 km i det fina vädret. Ingen kyla utan några grader över nollan och nästan bara barmark - vårkänsla i luften! Sen att benen var så stela att det såg ut om om jag skitit på mig det är en annan femma ;-) Nä, nu blir det dusch, skrubb och kompressionsstrumpor på!
Sen ska jag sätta mig och lyssna på havet i den här fina snäckan:

Fattar ni hur stor den är?! Jag kan sätta den mot örat och längta tillbaka till paradiset. En resa som jag för alltid kommer att ha längst inne i mitt hjärta. En resa där jag fick träffa underbara människor, äta god mat, och unna mig återhämtning på flera plan. Så nära paradiset på jorden man kan komma enligt mig.
Tack snälla ni som bjöd med mig på denna resan - I will never forget <3 

Goodbye Maldives!

Snart går vi på sjöflygplanet för att ta oss till Male och sen vidare hemåt mot Sverige.

Hejdå paradiset!
Och som utlovat även en drinkbild som avslutning ;-)

Snart tillbaks till verkligheten...

Det blev ingen valhajssafari idag pga blåst :-( Vi hoppas på att det mojnat till imon kl. 10.00 då det blir nytt försök.

Maken var ute och fiskade med båt imorse kl 05:30 och de fick med spö upp en yellow fin tuna men sen fick de raskt ta sig tillbaka pga vädret precis när de hade fått napp på något stort som BET AV stållinan!!!

Jag sprang under tiden ett åh-pass på bandet. Inget pass har varit längre än 40 minuter och just nu känns det som om jag gjort mitt på bandet för i år. Ett sista pass kommer jag nog dock hinna med imon innan frukosten och safarin.

Ikväll blir det avskedsmiddag för vårt sällskap på stranden och sen åker vi till Male med sjöflygplan imon eftermiddag för vidare hemresa till verkligheten i hemma i Sverige.

Detta är en resa jag kommer att minnas för livet men alla goda saker har ett slut och så även detta.

Så imon är det nog någon annan än jag som står ute i sanddynen och vinkar...

Trouble in paradise?

Nej, här ute på vår ö är det lugnt. Vi märker inget av oroligheterna. Maldiverna är muslimskt och den "revolution" som man sett i flera länder senaste året verkar även ha kommit hit. Men då de lever nästan enbart på sin turism så är de måna om att vi ska vara nöjda och vi fick igår alla i vårt sällskap "brev" från the hotel manager som försäkrade oss om att allt var lugnt och no cause for alarm.

Igår båtutflykt till en öde ö. På den lilla ön (se bild nedan) så fanns det bars två små hyddor som man kunde hyra. Ganska exklusivt. En liten bit bort låg huvudön där man bor "egentligen" och sen skickas ut med båt om man bokat detta. Vi var bara där över dagen och det var ju så klart ingen som bodde där då. Det var enormt fint snorkling och efter att jag sett en havssköldpadda ute där korallrevet tog slut och det är öppet hav så var det många som tog på sug sina cyklop och snorklar igen MEN det var bara jag och maken som såg den :-) Det var mäktigt att se den simma omkring så där graciöst trots sitt skal. Så att efter nu sett en havssköldpadda, en liten haj och en stingrocka återstår nu bara att imon se världens största haj: Valhajen! Ska låna en undervattenskamera till detta för att kunna visa bevis till sonen :-)

Träningsmässigt blir det löpband när jag hinner med och det blir bara jobbigare och jobbigare. Dels mentalt men då jag bara tog med mig ett par skor så har jag fått en del blåsor på tårna :-( MEN jag ska inte klaga - jag är på en av världens vackraste platser och njuter. Snart är det vardag igen.

Ön och morgonjogg

Det blir ingen morgonjogg på stranden :-(
Dels för att tidvattnet gör att det ibland finns en strandremsa och ibland inte och vattenlöpning tänker jag inte ge mig på men även dels pga att det efter natten ligger uppblåsta små vassa korallbitar som jag inte har lust att skära fotsulorna på. Och skor vägrar jag att ha på mig när jag springer på stranden.

Således fick det bli morgonjogg på gymmet. Varmt som f-n då jag inte fattade hur man satte på A/C:n...
Well 40 minuter blev det och snart 40 minuter till med sällskap och denna gången maken och inte en israelisk Apachepilot som i förrgår (som övergick till crosstrainern istället för löpbandet då han tyckte jag sprang för fort brevid honom på bandet - Moussad nästa för mig tyckte han, haha)!!!

Nedan bild på vår rumsnyckel/kort. Och ja, det är en bild över ön. Vi bor nästan längst ut på den där remsan med alla hyddor/villor man ser nere till vänster :-)

Welcome to Maldives

Så skönt!

...men nästan ingen internetuppkoppling här i Indien där vi är :-(
Får hoppas på bättre när vi på måndag eftermiddag flyger ut till Maldiverna...

Blommor finns det gott om - vi hörs snart igen!

Love and hate

Love and hate 1:
Morgonjoggen...idag blev det 12 km med ett "intressant" underlag. Fint snötäcke ovanpå isen. Well, jag springer så långsamt på morgonen så det är aldrig någon risk för mig att halka men det kommer nog vara en del som står på näsan idag...
Jag längtar efter att det ska var ljust när jag springer och hoppas på att det kommer kännas lättare då än nu när det är beckmörkt klockan 04:37
Bäst är alltid efteråt. Känslan av att redan gjort sin träning och frukosten är alltid extra god efter ett morgonpass :-)

Love and hate 2:
Just nu tränar jag på ett "uppträdande" som jag ska framföra på en fest i slutet av månaden. Och ja, jag tycker om att "uppträda" men denna gången vet jag att det kommer att bli mycket känslosamt och jag tränar hårt på att kunna stålsätta mig. Vi får se hur det går...

Love and hate 3:
Imorgon åker maken och jag till Indien och Maldiverna och kommer hem nästa söndag. Det ska bli underbart med värme, bad, sand mellan tårna och morgonjogg på stranden.
Det jobbiga blir som vanligt att packa men värst blir det att vara utan sonen så länge <3

/Eva

Skotest på bandet

Ja, här är mina födelsedagsskor som äntligen skulle testas idag:

 

För er som inte kommer ihåg eller känner igen dem så heter de Brooks Pure Connect. Höga i hålfoten och det känns bra då jag ju har en hög hålfot. Dock så gillar inte mina fötter att springa på löpband och kombinationen med nya skor gjorde att jag idag fick riktigt ont i framfötterna. Svårt då att ge ett första bra omdöme på skorna lixom...

Kände mig riktigt stark och lätt idag och sprang passet så här:

5 min - 5:00 min/km - 1 km
10 min - 4:00 min/km - 2,5 km
5 min - 5:00 min/km - 1 km
10 min - 4:00 min/km - 2,5 km
5 min - 5:00 min/km - 1 km
10 min - 4:00 min/km - 2,5 km
5 min - 5:00 min/km - 1 km
10 min - 4:00 min/km - 2,5 km
 ------
Totalt 14 km med ett snitt på 4:17 min/km

Jag tror faktiskt att jag hade klarat 15 min i 4:00 fart och kommer testa detta nästa gång, dvs 5 min 5:00 fart och sen 15 min i 4:00 X 3. Kände att det som stoppade mig idag inte var orken utan värken i fötterna. Nästa gång får det bli mina Adidas Adios istället, de funkar bra på bandet :-)

Februari har börjat bra tycker jag!