Varvetbild

Här en bild från Göteborgsvarvet på mig:

Igår sprangs det 15 km vanlig distans och sen några kilometrar till med bästa Lena när vi var och kollade på Blodomloppet i Slottsskogen. Vi sprang inte själva utan var mest där och joggade lite och "spanade" på andra OCH "visade upp oss" i våra kjolar :-)

Kjol ÄR snyggt, eller hur? :-)

In i matchen!

På morsdag fick mamman en stund i källaren :-)
Jag tog på mig denna "utrustningen"; VFF och boxhandskar:


Och gav mig först i kast med boxsäcken i ca 20 minuter, puh! Och sen av med handskar för att köra med TRX:en:

Puh, igen! Blev både svettig och grymt gelé i kroppen - härligt!

Annars går inte dagen bara i mammors tecken utan även familjens och då speciellt sonens som ju skadade sitt finger för ca en månad sen och efter x antal återbesök på Barnsjukhuset fått det här som extra plåster på såren:

En heldag på Liseberg med gratis entré, åkband och träff med idoler (?). Och då sonen inte har något syskon så får han ta med sig sin bästa kompis istället som får agera "kusin" :-)

Och så slutligen en liten notis bara: Ni som har Göteborgs Posten, läs reportaget om Håkan Hellström och ta till er lite av det som står där i och som även är strofer från hans sista platta:

"Man måste dö några gånger innan man kan leva på riktigt"

"Och så tron på att det bästa inte hänt ännu"

"Det ordnar sig alltid i sista versen"

I agree.
/E

Två varv i skogen åt "fel" håll

Strax efter frukost snörde jag på mig skorna och begav mig mot mitt älskade Änggården.
Min vanliga slinga är 11 km: 2 km dit + 7 km runt + 2 km hem. Idag skulle det springas två varv åt "fel" håll, dvs 2 km dit + 2X7 km + 2 km hem = 18 km (samma som jag sprang häromdagen i mina tunna Adios fast då åt "rätt" håll).

Visst är man en vanemänniska och det känns konstigt att springa åt "fel" håll. Jag får nästan känslan av att jag bara springer på ett ben, hur konstigt det nu låter.

Men jag är glad att jag sprang åt "fel" håll för annars hade jag missat min väninna på andra varvet som var ute och gick och BARA skulle springa 2 km efter att ha varit skadad ett tag. Men hon hakade på mig och vi avhandlade både det ena och det andra och vips hade vi sprungit nästan 6 km ihop, hehehe. Snacka om att distrahera ;-)

Jag begav mig hemåt och hon mot Botaniska trädgården för att titta på Näsduksträdet som blommar. Något som min mamma älskar men då hon är mycket rörelsehindrad numera så orkar hon inte gå den långa vägen in i parken längre för att titta på det vackra trädet. Får se om jag nästa år kan lyckas övertala henne att få köra henne dit i rullstol.

Idag går mina tankar till de som springer Stockholm Maraton. Undrar om jag någonsin kommer att ge mig på denna långa distans. Well, efter 30 km i skogen i september kanske 42,2 km inte känns så långt bort, vi får se.

Den långsiktiga planen just nu är i alla fall att snart försöka mig på TRE varv i Änggården som med transportsträcka dit och hem igen skulle landa på 25 km. Inte nästa vecka men kanske veckan därpå...

Ha en fin lördag, where ever you are and whatever you are doing :-)

Brooks Green Silence

Fick igår mina Brooks Green Silence som jag beställt från Wiggle. Idag skulle de testas!



Första känslan när jag tog på mig skorna var att sulan var hård. Passformen var riktigt bra och satt skönt på foten. Snörningen som är sned och plösen som sitter fast på en sidan kändes verkligen som en smart lösning. MEN när jag började gå i dem kändes de styva och hårdaoch bara lite mjuka. En konstig känsla helt enkelt.

Well, jag begav mig i alla fall ut på de planerade 7 km som skulle springas, varav ca 2-3 km lite snabbare. Och den styva hårda känslan var tyvärr samma när jag sprang, bara lite mjukhet.
Kanske att jag blivit "bortskämd" det sista när jag sprungit i mjuka tunna skor. Jag ska i alla fall testa dem i skogen imorgon för där behövs en lite styvare sulan än tex mina Adidas Adios som jag sprang i skogen med häromdagen.

Således både plus och minus till skon och vi får väl se efter morgondagens pass vart i skolistan de kommer att hamna. Inte på plats ett i alla fall, det vet jag redan nu...

Nästan rekord och mot nya utmaningar!

Ja, idag var det 19 mammor på MBC! Nästan rekord - förra året var det 20 på ett pass :-P
Här några av dem när de springer upp och ner för trappan vid Björngårdsvillan i Slottsskogen:



Härligt att se! Och att reportaget i Göteborgs-Posten haft genomslagskraft kan man väl lugnt säga :-P

Det är alltid en "lättsam" stämning även om vissa övningar är "tuffa" och idag var vi extra glada att regnet lyste med sin frånvaro och att jag slapp agera vakt vid vagnarna mot den revirinmutande påfågeln från i tisdags :-O

Och att bli mamma och hinna med träning är en utmaning men finns viljan där så går det faktiskt att kombinera!

Apropå utmaningar så har jag efter gårdagen nu bestämt mig: Det blir Risveden terräng OCH, hör och häpna Lidingöloppet!!! OK, jag har inte haft med dessa lopp i mina "beräkningar" i år MEN jag vill ändå springa dem för det är båda långa terränglopp och det är ju det jag "älskar".
Och ja, jag kommer nu att lägga om min träning lite. Det kommer att bli TVÅ längre pass i veckan och om det det funkar kommer båda att vara i just terräng. Kanske att jag tagit mig vatten över huvudet men det här är vad jag vill och vad mitt hjärta säger att jag ska göra. Jag har aldrig sprungit loppen innan och har inte ännu satt en målbild vad gäller tex tid, det får utkristalliseras längs vägen. Jag gjorde en liknande resa 2007 när jag gick från typ noll löpning till att springa Lidingö 15 km och det var många som trodde att jag inte skulle klara det - but I proved them wrong. Vi får väl se hur det går denna gången...

Wish me luck för nu börjar en ny resa där mitt fokus flyttas från asfalten till skogen och att springa långt...

Att följa sitt hjärta

Kolla in mina fina armsleeves med hjärtan:



Perfekt på dagens pass då det faktiskt var ganska kallt, brr. Vinden och temperaturen gjorde att det kändes som höst, inte försommar direkt - nästa vecka är det ju JUNI, kan man inte tro!!!

Och apropå hjärtan så tycker jag att man ska följa sitt hjärta. Det var många tankar idag, som alltid på de lite längre passen, om nya mål och vad jag tycker om med löpningen. Det hann tänkas en del på de 18 km som jag sprang i vackra Änggården där jag idag i alla fall slapp skutta undan från grodor/paddor utan det var mer hästhoppning mellan nedblåsta träd. Lite rädd var jag allt lite då jag hörde hur det knakade runt omkring mig. Well, living on the edge kanske ska bli mitt nya motto :-P

Jag kom ihåg när jag började springa första gången 2007 i Änggården med en karta. Sprang vilse ändå för mitt lokalsinne är inte det bästa (fråga bara kära maken eller Gasellen). Då var det uppladdning inför mitt första deltagande i Lidingöloppet. 15 km skulle jag springa på under 1.15 för att kunna seeda mig till Göteborgsvarvet som jag inte sprungit på några år. Efter några rundor började jag hitta och idag är jag inte orolig för att springa vilse men håller mig dock på stigar och springer inte obanat.

Och det var när jag kom att tänka på 2007 som ett litet frö nog började gro under passet.

För hur mycket jag än är en "city-chick" som älskar New York, Paris och att klä upp mig så är det ändå i skogen som jag finner harmoni i min löpning.

Gjorde ett dåligt val vad gäller skor idag. Adidas Adios är för tunna att springa i terräng med. Den tunna sulan är inte optimal när man springer på kottar, stora stenar och annat "vasst". Att sen även glömma mina inlägg (har de på hälften av mina pass) gjorde väl inte saken bättre. Hade rejält ont i framfoten efter passet men vet av erfarenhet att det kommer att vara bra tills imon.

Men hallå, hur var det nu med det här med att följa sitt hjärta? Jag vet att jag nog kan uppfattas som en hård person av en del men innerst inne är jag en mycket känslosam och känslig människa som tänker mycket. Ibland kanske lite för mycket, tyvärr. MEN, jag väljer mina egna vägar och finns inte känslan där för nåt så tappar jag intresset och motivationen. Och mitt hjärta vill att jag ska utmana mig själv på det jag älskar och nu står jag i valet och kvalet. Jag ska sova på saken och återkommer imon, lovar!

Nu snart lite utomhusträning med min jättemysiga grupp som ger mig så mycket energi, vi får se om jag kan "maska" idag eller om det blir "jämna par" ;-)

I dagens GP...

Det började igår med en liten teaser:




Och idag kom hela artikeln:




Här även en länk men då måste man vara vara GP+ kund:

Artikel GP

Kul med lite publicitet :-) Och ett helt uppslag i Västsveriges största morgontidning är inte fel :-P

Det är fjärde säsongen jag kör denna träningsformen och det är lika kul som när jag körde första året. Många mammor har jag träffat och förra året "uppgraderade" jag träningen till att vara lite "tuffare" och med mer fokus på styrkan - då kom det fler mammor än någonsin :-)

Jag vill passa på att tacka alla härliga mammor - ni rockar!

Där jag hör hemma

Idag stod det återhämtning på schemat. Återhämtning i skogen och utan klocka. Dvs där jag hör hemma, långt borta från asfalten och prestationen. Till skillnad från Mac så gillar jag skogen. Alla har vi våra "rätta" element där vi känner oss hemma. Och just nu känner jag mig även hemma i den här kjolen:



Det var en del som sprang i skogen och jag fick en del blickar med denna outfit, hehehe. Men idag är jag glad att jag hade kompressionsstrumpor på mig även om jag annars inte är ett fan av dem för idag "räddade" dem mitt högra ben från att skrapas upp när jag tog ett skutt för att inte trampa ihjäl en padda/groda. Skuttet gjorde att jag tappade balansen och flög rakt fram och skrapade upp delar av min kropp men INTE underbenet i alla fall :-) Kompressionsstrumpor har många funktioner :-P

Fortfarande stel i baksidorna men det känns så här efter passet betydligt bättre än innan. Och imon är alltid en ny dag :-) Även för paddan/grodan som tur är ;-)

Varvet min nemesis...

Började dagen igår precis som vanligt med frukost. Sen började det droppa in folk och nervositeten började kännas ännu mer. Åt och drack lite till ca två timmar innan start och fortsatte dricka fram till ca 40 minuter innan start.

Ca 13.00 bytte jag om till min Runningskirt och linne och begav mig ut på en kortare uppjogg sen ner och klämma sig under snöret i startgrupp 1A och så bar det av!

Strax efter start och på väg in i Slottsskogen fick jag en klapp på axeln: "Är det Eva?" Jag vände mig om och såg ett blått Studenterna-linne och en blond kille i keps. "Det är jag Magnus".
Magnus, det var riktigt kul att få träffa dig IRL om än bara för en kort stund!
På vår efterföljande After-Run så var det många som berättade att de saknar din blogg, bara så att du vet! Och Lena vill dra upp mig till Stockholm på Långlöparnas kväll - vi får väl se hur det blir med det för jag har aldrig sprungit på bana...

Åter till loppet då: Höll min planerade fart även om första kilometern gick för lite för fort (3:55). Kämpade mig uppför Säldammsbacken och kom ut i Majorna där många hejade på mig. Inte bara de som känner mig utan faktiskt för att jag sprang i kjol! Många komplimanger fick jag längs hela banan även om jag i slutet inte kunde ta till mig dem då jag var så trött...

Kom över Älvsborgsbron och över på Hisingssidan och det kändes riktigt bra. Drack lite vatten vid nästan varje vätskekontroll och kände mig stark. Första fem gick på 21:10 (snitt 4:14) och 10 km passerade jag på 42:19 (snitt 4:14) men vid ca 11 km började jag må riktigt illa och bestämde mig för att ta en stor mugg vatten vid nästa vätskekontroll. Det vattnet kom upp nästan direkt och jag stannade för att ta en mugg till för att skölja ur munnen och svalde väl lite vatten till som oxå kom upp :-(
Stod i valet och kvalet hur jag skulle göra men valde att fortsätta och kände hur tempot började gå ner och ner. Kämpade mig över Göta Älvbron och på 15 km låg jag på 1:03:55 (snitt 4:16) men jag kände då att orken var slut. Att klara att 4:15 tempo i 6 km till kändes som en omöjlighet då jag mådde så dåligt. Jag ropade inombords på mig själv: "Lyft på benen, lyft på benen - kom igen nu!" Och trots hejarop och fina vänner som peppade mig längs Avenyn så kände jag mig bara tyngre och tyngre och märkte hur fler och fler sprang om mig.

Tog mig själv i kragen även om jag ville kliva av och bestämde mig för att fullfölja även om jag skulle vara tvungen att gå sista biten.

Strax innan Linnéplatsen sprang Elleonor Hjelm om mig och jag hörde knappt att hon berömde min kjol när hon sprang om. Hon hade startat i 1B tre minuter efter mig så jag gladdes åt att hon skulle klara under 1.30 då hon såg mycket pigg ut i benen. 1.28 kom hon in på - Grattis Elleonor!

När jag sprungit över bron och var inne i Slottsskogen igen såg jag Lena med kameran. Efter att hon tagit kort så sprang hon med mig ett tag och peppade men jag orkade inte och motade bort henne - förlåt Lena!

Hörde flera hejarop på sista rakan innan man kommer in på Slottsskogsvallen men jag försökte bara se ansiktet på min man för att veta att han var där för att ta emot mig. Såg honom inte och stapplade i mål. Ville bara lägga mig ner men fortsatte gå och i slutet hittade jag maken. Då var jag så trött och efter att ha fått en mugg med vatten var jag på väg att spy igen. Samlade ihop mig och fick hjälp att ta av mig skorna och gick sista lilla biten hem i strumplästen.
Lade mig och vilade och dåsade bort en stund för att sen duscha och börja fixa till våra gäster/löpare som skulle komma på After-Run. Drack Coca-cola och Resorb och började så snabbt komma tillbaka.

Vi hade en jättetrevlig kväll ihop alla i "gänget" och visst att jag fick nytt personbästa på Varvet med tre minuter (förra året 1.35:54 i år 1.32:53) MEN det var ju inte det jag hade "planerat" och jag kan inte hjälpa att jag blir så grymt besviken på mig själv.
Jag vet inte vad jag gjorde "fel" och varför jag började må dåligt för jag hade inte pressat mig mer än det jag har kapacitet till. Jag hade ätit och sovit bra men kanske att den där "inbillningsförkylningen" spökade? Well, inte vet jag och visst att många blir chockade att jag fullföljde loppet och pressar mig så här men sån är jag; det ska mycket till innan jag bryter ett lopp.

Så, Varvet du är och förblir min nemesis bland lopp men jag ska ta dig och gå i mål NÖJD någon gång - jag ger mig inte så lätt så vi ses igen nästa år igen längs den blå linjen, lita på det!

Varvet 1.32:53

Kollaps på Hisingen - återkommer imon med rapport...

Dan' före dan'

Av "förkylningen" så känns det nästan ingenting; bara lite snuvig men helt ok. Sömn är det som funkar bäst för mig men visst petade jag i mig en del huskurer oxå så jag vet inte vad det var som gjorde mig bättre...

Till lunch inmundigades idag sex stycken stora tjocka färskkokta tyska sparrisar med kallrökt skinka och hollandaisesås:



Sen orkade inte sonen hela sin stora wienerschnitzel så jag petade i mig resten av den med :-P

Sen ner till Sportmässan för att hämta våra nummerlappar och handla det här:




Det fanns inte så mycket kvar faktiskt - det mesta av Runningskirtsen hade gått åt - KUL!
Det blev i alla fall ett par compressionsocks, ett par armsleeves och en athletic skirt (den har en trosa under, inga shorts). Kommer kanske att "skära" sig mot mitt röd/vitrandiga linne imon MEN det skiter jag i! Jag vill springa i kjol!

Snart dags för sista lilla passet innan Varvet; 4-5 km i lugn fart där jag ska testa mina rosa Newton´s igen (ok jag kommer köra några fartökningar oxå men bara några hundra meter).

Just nu känner jag mig mätt, mätt men visst kommer det bli lite mera mat sen OCH ett glas vin - behöver det för nerverna känner jag...

I nästa inlägg kommer rubriken att börja med Tid 1.XX.XX och avslutas med Placering XX - vi höres!

På bättringsvägen

Petade igår kväll i mig den ena och andra huskuren. Det enda jag inte tog var väl färsk ingefära som vi tyärr inte hade hemma. Vaknade imorse fortfarande lite "snuvig" men raspet i halsen var i alla fall borta.

Genomförde morgonens MBC pass utan problem och cyklade till jobbet och jobbade någon timme innan jag begav mig till Hagabadet och tog på mig morgonrock och tofflor:



En 30 minuters oljemassage hade jag inbokad och var faktiskt en 40-års present som jag fått av goda vänner. Tänkte för mig själv att antingen blir jag bättre eller så blir jag sämre. Dessutom var det ingen djupmassage utan mer lätt cirkulatorisk så det funkar så nära inpå ett lopp.
Tog ett dopp i den varma poolen innan jag satte mig en sväng i bastun innan jag kände att jag var tvungen att bege mig tillbaks till jobbet.

Sen kom bästa Lena och sonen och jag hjälpte henne ner med några saker till sportmässan där hon står i VANN SPA´s monter för att promota sina Runningskirts :-)

Sen fick sonen akut magknip så vi fick springa hem UTAN att ha hämtat våra nummerlappar eller ha hälsat på jogg.se-gänget :-(

Då fick jag en påminnelse i min telefon: Jag skulle vara ledare på F&S Majorna på ett distanspass. Det hade jag förträngt och att skaffa en vikarie fanns det ju ingen möjlighet till med 30 minuter innan start. Det får bära eller brista tänkte jag och cyklade iväg. 8,5 km blev det i lugn fart och nu känner jag mig ok. Konstigt. Eller jag menar så klart, vad bra. Fast jag kommer nog peta i mig lite huskurer till ikväll, ifall ifall. Och hoppas att jag inte vaknar upp imon dödssjuk...Håll tummarna för mig!

Inbillning?

Känner av en förkylningskänsla i kroppen och lite rasp i halsen...trodde väl imorse och idag under dagen att det var inbillning men nu här på kvällen så känner jag att nog så inte är fallet :-(

Jag som ALDRIG är sjuk :-( Jag tänker inte hänga ut någon här på bloggen men känner mig ledsen över att vissa inte bryr sig när de är sjuka och inte tänker på att de kan smitta andra.

Tänker inte skriva något mer nu. Tänker lägga mig tidigt och hoppas, hoppas på att jag inbillar mig och att jag imon vaknar till mitt "vanliga" jag igen...

/Eva

Kort och hårt!

Jepp då var det dags för sista "hårda" passet innan Varvet :-)
Körde hälften av vad jag brukar för att inte slita alltför mycket utan bara "hjälpa" benen att hitta rätt tonus ;-)
Således 10X220 meter på fotbollsplanerna där jag idag fick sick-sacka mellan bilar som använder planerna som parkering då man redan stängt av området runt Friidrottens Hus och positionerat ut vakter :-P
Vinden blåste och verkade inte vilja vända men jag kämpade på och maxade inte. Det blev en serie på 41, 43, 40, 42, 40, 42, 40, 42, 40, 43, 40, 42 - dvs snitt på 3:02-3:11 min/km.

Nu skriker sonen på mig att han är dödshungrig och jag meddelar honom att maten STRAX är klar - gotta´go!

Håller mig till planen - hörs imon!

Test x 2

Ja, nu har de påbörjat målningen av den blå linjen. Den som från början var tre linjer á la Adidas som ju är en av huvudsponsorerna. De senaste åren har det bara varit en linje och förra året tog den blåa färgen slut men jag ser att de i år valt en färg som är mer eller mindre i samma nyans som den gamla som inte tillverkas mer. Här bild ifrån det som på lördag är starten:




Och med detta kan man säga att nervositetens vecka har börjat. Att bo precis vid startområdet bättrar ju inte direkt på mina tävlingsnerver, hahaha.

Idag var det max 8 km på schemat, inte för hårt men inte heller för "slappt". Sagt och gjort så drog jag på mig mina rosa Newton Racers för en testrunda i planerad halvmarafart (4:15 min/km) med skorna:



Vet inte varför jag gillar Trainer modellen bättre än Racer modellen (trainern är orange och den har jag stolt visat upp några gånger på bild) och att jag köpt dessa beror väl mest på färgen :-P
7,86 km blev det med ett snitt på 4:13 min/km - alltså klart godkänt för farten i alla fall!

Skorna ska testa jag på onsdag igen och så får vi se om det blir dem eller de orangea på lördag!

Under passet var det i alla fall en kille som cyklade förbi och som gav mig den glada kommentaren: "Härligt framfotasteg!" "Tack!" svarade jag och jepp framfotalöpare that´s me!

Jag har idag även "öppnat" min träningsdagbok på www.jogg.se - känner att jag nu är redo att dela med mig av den igen.

Annars hägrar bokklubbsträff ikväll och jag får skamsen krypa till korset och erkänna att jag inte läst ut boken som var "Blodets meridian" av Cormac Mc Carthy. Den var helt enkelt för "dålig" och så våldsam att jag helt enkelt inte orkade ta mig igenom den, tyvärr. Jag har läst andra böcker av samma författare ("Vägen" och "No country for old men") och våldet är alltid en del av denne författares "stil" men just denna var bara "too much"...
Tror det är jag som ska välja bok till nästa träff och jag har en klassiker på lut men vi får se om den "accepteras" av de andra...

Hörs imon!

Sista "långpasset" innan Varvet och att göra sin plikt

Idag var ännu en dag av minitiuös planering för att få till allt fram till klockan 17.00

Dagens träning var sista Göteborgsvarvsträningspasset med F&S i Skatås. 15 km stod det på kartan som blev 15,9 km när jag stängde av GPS:en. Kartorna togs fram när GPS:en inte fanns så sträckorna har varit både kortare och längre...
Hade jag inte varit ledare idag hade jag faktiskt skippat detta passet men då det var i medelgruppen så var det ändå ok då det för mig gick i ett moderat tempo (snitt 5:55 min/km men lite missvisande då det är en ganska backig slinga).

Efter det SNABBT hem och duscha och iväg på en teaterföreställning som en god vän var med i. I pausen smet sonen och jag ut och "drog i oss" lite mat på Burger King. Kanske inte det bästa men det gick snabbt och vi behövde energi.

Sen iväg och rösta i Landstingsvalet i Västra Götaland. Omval, alltså. Det blev visst felräknat i höstas och sen när de skulle räkna om så hade vissa röster försvunnit! Otroligt, men sant. Så idag har jag gjort det jag anser att alla bör göra som bor i ett demokratiskt land, nämligen att rösta. Om man inte "gillar" något parti tycker jag att man ska rösta blankt, aldrig aldrig "skita i" att rösta.

Nu är vi alla fall hemma igen och jag sitter och planerar inför veckan som kommer; praktiska saker som gäller det "vardagliga" men även träningsmässigt. Träningsplanen blir nog ungefär så här:

Måndag - kortare lite snabbare pass (max 8 km) (medelhårt)
Tisdag - kortintervaller (hårt)
Onsdag - utomhusträning med "min" grupp (lätt)
Torsdag - kortare pass (max 7 km) (medellätt)
Fredag - "rasta" benen (max 5 km) (lättlätt)
Lördag - GÖTEBORGSVARVET!!!

Jag helvilar numera aldrig innan lopp, jag blir för seg och "slapp". Detta är vad som funkar för mig och ja, det funkar bäst för mig att köra ett HÅRT kort pass på tis/ons om jag har tävling till helgen - det ökar min tonus/muskelspänning och jag hinner återhämta mig.

Detta är planen men vissa saker har en tendens att bli annorlunda ibland och då får man vara flexibel...

Nedräkningen har i alla fall börjat!

Det kom ett mms från Japan...

"Morgonjogg längs floden i Osaka. Det här var för min egen skull men minst lika mycket för din skull Eva! Kram från Japan"

Tack fina Christina - YOU MADE MY DAY!

Har själv praktiserat lite morgonlöpning (8 km) - då tänkte jag då DIG Christina :-)

Ha en fin lördag alla! Ut med er i den vackra våren!

Love my Newton's och 19:34

Fredagen den 13:e sprängde jag en av de tre magiska gränserna och målen för min löpning: sub20 på 5k. Så här glad och tacksam blir man när man på träning springer in på 19:34:





Jag älskar mina skor och idag kändes som en bra dag att dra på lite trots datumet ;-)

Ha en fin fredag och hoppas Blogger slutar strula...

/Eva

Edit: Pga av att Blogger strulat sen igår har mitt inlägg från igår försvunnit...Får se om jag orkar skriva in det igen eller om det kommer tillbaka av sig självt...

Inte långt kvar nu...

Imorse på min morgonjogg passerade jag denna skylten strax innan jag nådde hemmet:




Det är inte långt kvar nu och jag vet av erfarenhet att bo precis vid starten gör att nervositeten växer sig enorm när man kontinuerligt ser strömmen av leveranser till detta område under nästa vecka.

Samtidigt som det är jobbigt så känner jag ändå ett visst lugn. Det är kulmen på min träning och har ända sedan jag började springa 1999 varit "mitt" lopp. Sen att jag "misslyckats", blivit stämplad i starten, akut fått uppsöka bajamaja på Hisingen och lite andra trevligheter och otrevligheter under de gånger jag sprungit Göteborgsvarvet gör att loppet framkallar en viss hatkärlek :-)

Under morgonens Mamma Boot Camp pass så passerade vi ett äldre par (typ i 70-80 årsåldern) som var ute och morgonjoggade ihop. De var så söta och det värmde så gott i hjärtat att se dem och det var nästan att vi skämdes när vi passerade dem när vi gick och de joggade. Tänk att få bli så gammal med den man älskar och att få börja dagen med en liten joggingtur i vackra Slottsskogen, vilken ynnest.

Efter passet så blev jag stoppad av en kille som legat och titta på oss från sin filt med sonen när vi tränat och som frågade vad det var för träning vi körde. Han undrade varför inte det fanns något för pappor som är föräldralediga. Well, jag sa till honom att han gärna får komma och testa och han lät genuint intresserad så vi får se om han dyker upp nästa vecka ;-)

Men blev det ingen träning igår då? Jo, jag fick vara lite mer aktiv på mitt utomhuspass då det var udda antal deltagare och många övningar är parövingar och även om jag hade en plan om att köra ett kortare löppass efteråt så blev det inte så. Klockan blev mycket och regnet kom. OCH så gillar jag inte att träna så sent på kvällen, har svårt att somna. Därav 12 km morgonjogg imorse istället :-)

Mycket bra bloggpost! LÄS!

Ta er gärna tid att läsa Steve Magness blog post om hur man kan urskilja en "dålig idé" från en bra. Även om artikeln handlar om löpning så går det att jämföra (som han också gör i posten) med mycket annat.

Det här säger väl allt:

"As I've said before...people trying to fool you go from simple to complex...good coaches translate complex things into simple understandable ideas." - Steve Magness

Och här är länken:

http://www.scienceofrunning.com/2011/05/how-to-spot-bad-science-and-fads.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+stevemagness+%28Science+of+Running%29

Tre "uppdrag" på en dag...

Började dagens "uppdrag" med att först ta på mig min fina Runningskirt Capri med kamouflagekjol. Matchande rosa tröja och skor:




Dagens MBC pass var "under lupp" då det fanns en reporter och fotograf på plats för att göra ett reportage som kommer att publiceras i Göteborgs Posten under Hälsa. Jag frågade om vem som tipsat dem men det visste inte reportern mer än det var någon som tyckt att det skulle göras en reportage om mig under Namn. Det är ett reportage om en lokal profil som finns med varje dag i tidningen efter alla familjeanonnser. Men den som håller i den delen av tidningen tyckte att det skulle passa bättre att göra ett reportage under Hälsa och på den vägen är det. Jag tackar den som tipsat GP då detta är jättebra marknadsföring för min mammaträning då GP når många hushåll. Min väninna Madeleine var dock först; hon gjorde ett reportage om mig och MBC redan 2008 i gratis lokaltidningen som ges ut av Direktpress här i Göteborg (tidningarna heter bla Väster, Centrum och Hisingen) och som kommer i de flesta Göteborgsbrevlådor - tack Madde det kommer jag alltid komma ihåg! Jag tackar i alla fall för all "gratis" marknadsföring jag kan få för det är annars mycket dyrt att annonsera och det har jag inte råd med, tyvärr.

Efter lunch var det dags för dagens andra "uppdrag" - föreläsning på Kungälvs Sjukhus för deras vårdpersonal som ett steg i deras friskvårdssatsningen på personalen.

Jag jobbade själv på Kungälvs Sjukhus för ca 10 år sen och det var kul att träffa sina "gamla" kollegor som jobbar kvar. Som tack fick jag (utöver traditionell ersättning) det här:

En fin "blomsterkvast" och en flaska rapsolja med vitlöksmak :-)

Sen vad gäller föreläsningen vet jag inte riktigt hur den gick. Inte lätt att föreläsa för gamla kollegor som har nästan samma kunskap som en själv och om sanningen ska fram tror jag att mina största kvaliteter ligger i att vidarebefodra praktisk kunskap och kanske inte teoretisk. Visst att jag skriver artiklar för http://www.jogg.se/ och innehar mycket teoretisk kunskap men känner ändå att mitt "rätta" element är det praktiska.

Well, föreläsningens namn var i alla fall "Hur man kommer igång med löpning" där jag berättade min egna historia, gick igenom basala begrepp så som kondition, puls, pulsträning, ett enklare träningsprogram för att komma igång och vad man ska tänka på när man sprungit ett tag, styrketräning och lite annat om mig själv som rör löpningen. Jag hoppas i alla fall att de blev nöjda :-)

Har nu precis avslutat sista "uppdraget" för idag som varit ett teknik/tempopass på Friskis & Svettis. Det blev backintervaller och backteknik uppför och nerför. Deltagarna var nöjda och glada och INGEN skadade sig denna gången, puh!

Nä nu är jag trött så det ska bli skönt att få sätta sig i soffan och kolla på "House" :-)

Vårruset Göteborg

Trevlig samvaro med arbetskamrater som jag tyvärr träffar för sällan :-(

Tid 16:45, placering 10:a och banan är 4,2 km (INTE 5 km) vilket ger en snittid på 3:59/km. 30 sekunders förbättring från förra året :-) Mycket nöjd med tanke på att jag typ bara värmde upp 2 minuter :-P

Hem och ladda nu för en mycket händelserik morgondag med Göteborgs Posten på besök på MBC, sen föreläsning på Kungälvs sjukhus och avslutningsvis ett teknik/tempopass på F&S - återkommer med rapport!

Saludos!

P.S. Andra loppet nu när jag inte tittat på klockan förrän vid målgång. Vi får väl se hur jag gör på Varvet...D.S.

Löparskoleruset våren 2011

Här ser ni tjejerna strax innan start idag på Löparskoleruset 5 km:

Alla hade gissat sin tid innan och även jag hade gissat deras tider :-)

Bäst gissat var en tjej som bara missade sin egna tid med 2 sekunder!!!

Alla kämpade på bra i värmen och vissa överraskade mig mer än jag kunnat tro! Underbart!

Jag vill passa på att tacka (från vänster i bild): Anna, Annika, Tina, Vendela, Viktoria, Maria och Anki! Så klart även Heidi som dock inte kunde vara med idag :-(

Tack för att NI inspirerar mig med era prestationer och er vilja att löpning ska vara roligt! Jag är helt säker på att ni kommer att utföra stordåd och tänk på att bästa vinsten är den över en själv :-) Fortsatt lycka till!

Efter att ha delat ut diplom, haft ett trevligt eftersnack och jag cyklat och plockat ner kilometermarkeringarna så var det dags för min tur att springa :-P

Jag sprang igenom banan för Vårruset som äger rum i Göteborg imorgon. Banan är ca 4,4-4,5 km INTE 5 km - tänk på det ni som springer! 4,5 km tog 19:42 och blev en bra bensträckare inför imorgon då jag inte drar på mig det randiga klubblinnet utan en vit företagströja :-)

Ha en fortsatt fin söndag!

Min älskade hemstad

Idag blev det 20 km hemifrån och över broarna á la Göteborgsvarvet :-)
Så vackert och idag tänkte jag extra mycket på dig Andréa - du skulle varit med!

Här bildkavalkad:




































































Om två veckor kommer några av dessa vyer passeras igen :-)

Ha en fin lördagkväll!

Jag är stark!

Efter dagens pass så känner jag ödmjukhet inför min kropp. Tack för att du talar om för mig vad som är rätt och fel och STORT tack för att du drog i bromsen för några veckor sen. Jag tackar även mig själv att jag lärt mig att lyssna på dig.

För återhämtning och vila är inte farligt. Även om jag mentalt ibland har svårt att inse det. Och ibland måste man få längta efter vissa saker för att verkligen kunna uppskatta dem. Något som blir rutin är inte lika kul längre.

Så idag tackade kroppen mig genom att prestera som den aldrig gjort förr och jag tror ALDRIG jag känt mig så stark som idag.

När jag körde mina 20X220:ingar nere på fotbollsplanerna så kändes det SKÖNT och jag kände mig i harmoni. Min kropp var så stark att jag fick korta ner vilan rejält för den återhämtade sig så snabbt att jag nästan blev chockad. Jämnt och fint och inget grus i maskineriet och nästan en känsla av att klara 20 stycken till infann sig. MEN, det är då man ska sluta; när man är på topp; skippa det där "sista åket" och avsluta med den där underbara känslan av att man är stark och att alla timmarna man lagt ner på sin träning alla har lett fram till detta ögonblick av "lätthet" i kroppen.

Så jag slutade efter 20 stycken och joggade hem och fick nästan tårar i ögonen när jag insåg att jag gjort ett val; ett mycket aktivt val att LYSSNA på mig själv och min kropp och att genom att göra det så får jag tusenfalt tillbaka.

Jag är stark och jag är stolt. Och idag sprang jag fanimig snyggt!

Vändpunkt?

Idag kände jag för första gången på länge lust efter att springa. Jag valde att ta på mig klockan men att inte titta på den utan det skulle jag göra först vid den tänkta vändpunkten. Tempot skulle ligga i komfortzonen, typ ett tempo man kan köra "forever".

Sprang längs banvallen ut mot Hovås där min vändpunkt var här:



Precis vid Hovåsvallen (nedanför ligger Hovåsbadet där sonen älskar att bada). Komiskt egentligen att jag valde vändpunkten här där jag i min ungdomsdagar sett en del fotbollsmatcher och även "skämt" ut mig i en pandakostym och ett stort fång rosor - but that´s another story och alla har väl varit unga och dumma? ;-)

Så här stod det i alla fall på klockan när jag stannade den för att ta av mig vindjackan innan jag begav mig hemåt igen:



Det kändes riktigt bra och jag blev riktigt glad inombords. Både igår och idag har jag haft pass med mycket glädje och skratt med "mina" tjejer och mammor och det känns som om jag närmar mig en vändpunkt på det "jobbiga" som jag känt det sista. Nästan som att jag är på väg "hem" igen:


Klockan stannade när jag kom hem på det här:


15,35 km i komforttempo, snitt 4:49, tid 1.14 - jag är glad och jag hoppas att idag var en vändpunkt och att the only way from now is up :-)

Jag vill passa på att tacka de tjejer/mammor som kommer och tränar med/för mig - ni inspirerar mig även om ni kanske inte vet om det :-)

Lite tråkigheter och lite "roligheter"

Började förmiddagen med att åka till Östra Sjukhuset för omläggning av sonens finger/hand/bandage. Tyvärr har inte fingret läkt ihop men stygnen togs ändå då de inte längre hjälper något. Nu är fingret ihoptejpat och så sitter det en "tott" runt bara det skadade fingret. Inget större bandage då sonen fått skav mellan fingrarna som ser ut som brännskador :-( Well vi hoppas att det blir bättre till åb på måndag igen.

Hade tänkt jobba efter sjukhusbesöket men sonen var så ledsen och skärrad så att lämna honom i skolan kändes absolut inte som ett alternativ utan han har istället fått tillbringa dagen med mig som försökt leka, trösta och jobba hemifrån.

Hade tänkt reka en ny slinga i Slottis innan kvällens utomhuspass men det får bli till nästa vecka, detta hanns inte med idag :-(

Nog om "jobbiga" saker här kommer en lite trevligare:

För er som väntat på Runningskirts - nu går det att förbeställa från Sverige :-)
Kolla in här och här - jag önskar de stort lycka till med lanseringen i Sverige!

Intressant väder och maxpulstest!

Idag skulle det kommit 13 mammor på Mamma Boot Camp men pga vädret kom tre :-(
Vi tränade under tak - inte som en vanligt pass men det funkar när det snöar, regnar och haglar men man ändå vill träna...

Well, det är ju inte första gången naturen/vädret spelar oss ett spratt. Glömmer nog aldrig när jag var ute och körde tusingar för två år sen och det började hagla lokalt bara där jag just valt att köra mina tusingar - jag hade RIVSÅR i ansiktet efter det passet, hahaha.

Nu är jag precis hemkommen från ett maxpulstest som jag utförde på en av tjejerna som går min löparskola. Hon pressade sig bra och vi fick fram ett värde som stämmer bättre överens med vad vi trott jfr schablonen som hon använt hittills.

Nu är det bara Löparskoleruset kvar för tjejerna i min löparskola. 5 km´s tävling nu på söndag med personliga nummerlappar och kilometerskyltar :-) Alla ska få gissa sin tid och jag ska gissa deras - vi får väl se vem som har mest rätt :-P

Take a run in my shoes

Idag såg jag en tjej som sprang i mina favoritskor, nämligen dessa här:



Fast mina första par var gula och sen har det varit ljusblåa två gånger men de två senaste paren har varit just orangea :-)

I lördags var det en tjej med Ullevi-linne som när hon sprang om mig sa: "Vilket härligt steg du har - underbart att se! " - Gissa vilka skor jag hade på mig? :-)

Praktiserade mitt "snygga" steg idag på dagens två pass; först när jag körde 10X500 meter och sen när jag hade ett teknikpass med en kund. - Gissa vilka skor jag hade på mig? :-)

Under gårdagens uppvärmning på F&S så sa A-C som höll i uppvärmningen när hon körde lite övningar: "Tänk att ni springer SNYGGT, som Eva brukar säga!"

Så idag på teknikpasset med min kund var mantrat att springa snyggt och tänka på hur hästar "springer" - stolt hållning och inte för mycket rörelse i överkroppen (förutom armarna då)! - Gissa vilka skor jag hade? :-)

Menar så klart inte att skorna gör allt men jag kan faktiskt tacka mina Newton´s för mycket. De pushade mig i rätt riktning och har följt min resa sen 2008.

Gissa vilka skor jag kommer att ha den 21 maj? :-)

Hörs imon, oavsett skor ;-)

Ny månad, nya utmaningar?

Gårdagen efter loppet/snabbdistansen tillbringades med goda vänner och det kändes skönt i kroppen att inte vara helt slut. Fick även celebert besök på kvällen av bl.a. Maraton-Johan som igår persade REJÄLT när han sprang Skövde maraton - bra jobbat!

Idag ny månad och denna månaden innehåller en del nya utmaningar! Vartefter månaden går så kommer jag självklart berätta om dessa nya och olika saker :-)

Dagen har idag annars i träningsväg innehållit 19 km med F&S Göteborgsvarvsträning där de sista kilometrarna revs av i bra fart - flera av deltagarna blev nästan som hästar som vet att de är på väg hem till stallet och farten ökades från att stadigt ha legat runt 5:00-5:15 fart till ner till 4:20...

Därefter en snabb "raggardusch" inne på Skatås Motionscentral (det var allt jag hann lixom) för att sen bli upphämtad av maken, sonen och två av hans kompisar. Äntligen dags för sonens kalas som var ute på Aeroseum. Ett bergrum med en massa gamla fina stridsflygplan och helikoptrar. Bland annat hade de "holkat ur" ett gammalt Viggenplan så att man kunde krypa rätt igenom det. Tyvärr inga bilder av respekt för barnen (skulle aldrig lägga upp en bild på någons barn om jag inte fått ok på det) - ni får helt enkelt lita på att det var kul :-)

Nä, nu ska jag nog äta lite godis som barnen inte åt upp, hehehe.