Är egentligen inte redo för att tävla igen men bestämde ändå att jag skulle springa loppet som ett snabbdistanspass utan att titta på klockan. Tänkte på Mac´s inlägg om att skippa klockan och bara lyssna på kroppen.
Blev glad av att träffa några jogg:are innan som fick mig att glömma min "ångest" för ett tag - tack Claes och Anna-Karin :-)
Loppet startade och visst att jag tryckte på start på klockan men tittade sen inte på klockan förrän när jag stängde av den efter målgång.
Första tre kilometrarna var platta och fina och strax efter Vattenpalatset stod Jogg-Niklas och filmade (?) - tack för pepp!
Sen började stigningen efter att man sprungit under E20:an - det var ca 2 km (4-6 km) som gick brant uppför och här kände jag att farten gick ner betydligt men jag hängde i.
Sprang hela tiden i ett tempo som jag kände var fort men inte på max. Efter kilometer 7 där man passerade en sjö så började den tacksamma biten nerför innan man sprang under E20:an igen och inpå Lerums Torg och i mål. Tack Samir för pepp innan sista backen innan målrakan!
Stannade klockan på 41:26 och känner mig faktiskt nöjd. Jag sprang på bra men inte för fort, kände efter i kroppen och tittade inte på klockan och jag försökte hela tiden jobba bort tankarna på prestationen och istället se det som ett bra kvalitetspass.
Känner mig nöjd med kilometertiderna som blev:
3:43
3:55
4:02
4:06
4:47 (backpartiet)
4:28 ( -"-)
4:06
4:15 (längs E20:an)
4:00
4:05
Ett steg på vägen, ett steg på vägen.
Ha en fortsatt fin lördag!
lördag 30 april 2011
fredag 29 april 2011
22 dagar kvar...
...tills jag står här:
Lördagen den 21 maj kommer det vara lite fler folk än idag (dagens understatement?).
Fortsätter att jobba på mentalt med mig själv och på dagens jogg (ja, ni läste rätt) på ca 6 km så var det en del positiva men även negativa tankar när jag passerade detta ställe.
Benen är lite sega efter veckans uppstart med fler träningspass och två teknikpass på F&S så det var skönt att bara "rasta benen" lite.
Strax återhämtning med familjen med speciell omvårdnad om sonen :-)
Ha en fin fredag i det härliga vädret!
Lördagen den 21 maj kommer det vara lite fler folk än idag (dagens understatement?).
Fortsätter att jobba på mentalt med mig själv och på dagens jogg (ja, ni läste rätt) på ca 6 km så var det en del positiva men även negativa tankar när jag passerade detta ställe.
Benen är lite sega efter veckans uppstart med fler träningspass och två teknikpass på F&S så det var skönt att bara "rasta benen" lite.
Strax återhämtning med familjen med speciell omvårdnad om sonen :-)
Ha en fin fredag i det härliga vädret!
torsdag 28 april 2011
Hur många gånger kan man träna på en dag?
Börjar först med en bild på ett "paket" på kudde:
Annars känner jag själv att min utesäsong verkligen kommit igång; det är pass mest hela tiden och även om jag inte aktivt deltar själv på alla pass så känns det ändå. Att visa och köra utfallssteg i dagarna tre känns kan jag lova :-P
Imorse blev det i ala fall en lätt morgonjogg på ca 10 km innan mitt MBC pass, sen cykel till jobbet i rasande fart. Jobba, jobba, jobba och sen snabbt i väg på cykeln igen för att hämta sonen.
Sen transportjogg på 2 km till F&S Tempo/teknikpass - passet blev på 7,5 km - sen 2 km hem igen.
Fast det slår nog inte en dag förra året då jag tror att jag totalt fick ihop 24 km på tre pass och sen två pass till med styrka. Att jag inte ens kommer ihåg datumet säger väl allt om att jag försökt förtränga den dagen, hahaha.
Och apropå träning så har jag fått frågan av många om varför jag inte "syns" längre på www.jogg.se och känner väl att jag vill förklara detta lite. Jag registrerar fortfarande all min träning där men har valt att inte längre dela min träningsdagbok. Detta beror på mig själv och hur jag mått det sista och känner att jag för tillfället inte vill dela den med någon. Jag behöver hitta tillbaka till glädjen igen och att lägga bort klockan och inte titta på tider, kilometrar eller hastigheter. När jag känner mig redo kommer jag "öppna" den igen, I promise.
Annars känner jag själv att min utesäsong verkligen kommit igång; det är pass mest hela tiden och även om jag inte aktivt deltar själv på alla pass så känns det ändå. Att visa och köra utfallssteg i dagarna tre känns kan jag lova :-P
Imorse blev det i ala fall en lätt morgonjogg på ca 10 km innan mitt MBC pass, sen cykel till jobbet i rasande fart. Jobba, jobba, jobba och sen snabbt i väg på cykeln igen för att hämta sonen.
Sen transportjogg på 2 km till F&S Tempo/teknikpass - passet blev på 7,5 km - sen 2 km hem igen.
Fast det slår nog inte en dag förra året då jag tror att jag totalt fick ihop 24 km på tre pass och sen två pass till med styrka. Att jag inte ens kommer ihåg datumet säger väl allt om att jag försökt förtränga den dagen, hahaha.
Och apropå träning så har jag fått frågan av många om varför jag inte "syns" längre på www.jogg.se och känner väl att jag vill förklara detta lite. Jag registrerar fortfarande all min träning där men har valt att inte längre dela min träningsdagbok. Detta beror på mig själv och hur jag mått det sista och känner att jag för tillfället inte vill dela den med någon. Jag behöver hitta tillbaka till glädjen igen och att lägga bort klockan och inte titta på tider, kilometrar eller hastigheter. När jag känner mig redo kommer jag "öppna" den igen, I promise.
onsdag 27 april 2011
En lång dag...
Började dagen igår med att köra lite styrka med min TRX i ca 20 minuter (känns idag).
Sen började jag plocka ihop gummiband och lite annat inför premiären av Mamma Boot Camp Göteborg som var igår. 09.30 var nästan alla anmälda förväntansfulla mammor samlade och vi körde igång! Lite mjukstart - jag vill ju inte skrämma iväg alla direkt :-P
En mamma hoppade av under passet (ibland blir det så) och en hittade oss efter halva passet :-)
Solen lyste på oss och det var varmt - jag hoppas på att ALLA kommer igen imon när andra passet körs :-)
Sen till mitt andra jobb (eller första, det beror ju på hur man ser det), lite jobb, lunch och sen lite mer jobb :-P
Klockan 15.00 fick jag samtal från maken om att de ringt från skolan om sonen. Det var visst något med ett finger. Reflekterade först inte så mycket över detta utan fortsatte jobba. Sen fick jag full rapport från maken som befann sig på Barn Akuten på Östra sjukhuset...
Sonen hade fastnat med ett finger i en gammal deffekt basketkort på skolgården och hela fingret var uppfläkt...operation att vänta med narkos men då han ätit mellanmål så var det bara att invänta att sex timmar gått innan detta kunde ske...
Så jag åkte hem, bytte om för att hålla i ett teknik/tempo pass på F&S och kände att det fanns inte så mycket jag kunde göra för sonen. Genomförde passet och på sista kortintervallen så "smällde" det till i baklåret på en deltagare, suck! Han lyckades i alla fall jogga tillbaka till anläggningen och fick där en Dower-binda för att kunna komprimera och minimera blödning/skada. Även en kylpåse för att lindra smärtan. Hoppas att han är ok och kommer på Varvet-träningen på söndag så att jag vet hur det gått!
Sen cyklade jag hem cykeln och begav mig därefter till Östra. Hann inte ens duscha...ville ju vara där tills när sonen skulle vakna efter operationen. Kom precis i tid och sen satt maken och jag och väntade på uppvaket och jag såg sonens STORA bandage om handen :-(
Han vaknade efter en stund och vi fick meddelande om att allt gått bra. Kirurgen tyckte att alla senor, nerver och annat klarat sig och att de "bara" behövt sy ihop det stora såret.
Vi fick stanna över natten och jag sov bredvid sonen på en tältsäng. Eller sov och sov; det blev att kolla sonen som mest ville dra av sig bandaget som kliade, lyssna på en annan förälder som SNARKADE HÖGT och lyssna på kalabaliken när en annan kille i rummet skulle upp på operation...
Nu är sonen hemma igen och jag sitter en kort stund på jobbet innan jag ska hem och ta över från maken.
Återbesök för sonen på fredag och tills dess är handen inlindad i ett stort bandage...
Basketkorgen då? Enligt skolsköterskan har det rapporterats flera gånger till vaktmästaren om att denna är farlig men inget har skett. Igår efter att sonen skadat sig så var det i alla fall någon som var där och snurrade upp korgen som tydligen bestod av ett gammal rostigt nät av järnringar som var mer som krokar än ett basketnät...tråkigt att det måste hända något som det här innan detta åtgärdas. Vi får vara glada att det inte blev värre, tex att någon sena i fingret gått av...
Ikväll blir det i alla utomhusträning med min lilla onsdagsgrupp, inget mer. Jag tror det räcker bra efter gårdagens skadekavalkad :-)
Sen började jag plocka ihop gummiband och lite annat inför premiären av Mamma Boot Camp Göteborg som var igår. 09.30 var nästan alla anmälda förväntansfulla mammor samlade och vi körde igång! Lite mjukstart - jag vill ju inte skrämma iväg alla direkt :-P
En mamma hoppade av under passet (ibland blir det så) och en hittade oss efter halva passet :-)
Solen lyste på oss och det var varmt - jag hoppas på att ALLA kommer igen imon när andra passet körs :-)
Sen till mitt andra jobb (eller första, det beror ju på hur man ser det), lite jobb, lunch och sen lite mer jobb :-P
Klockan 15.00 fick jag samtal från maken om att de ringt från skolan om sonen. Det var visst något med ett finger. Reflekterade först inte så mycket över detta utan fortsatte jobba. Sen fick jag full rapport från maken som befann sig på Barn Akuten på Östra sjukhuset...
Sonen hade fastnat med ett finger i en gammal deffekt basketkort på skolgården och hela fingret var uppfläkt...operation att vänta med narkos men då han ätit mellanmål så var det bara att invänta att sex timmar gått innan detta kunde ske...
Så jag åkte hem, bytte om för att hålla i ett teknik/tempo pass på F&S och kände att det fanns inte så mycket jag kunde göra för sonen. Genomförde passet och på sista kortintervallen så "smällde" det till i baklåret på en deltagare, suck! Han lyckades i alla fall jogga tillbaka till anläggningen och fick där en Dower-binda för att kunna komprimera och minimera blödning/skada. Även en kylpåse för att lindra smärtan. Hoppas att han är ok och kommer på Varvet-träningen på söndag så att jag vet hur det gått!
Sen cyklade jag hem cykeln och begav mig därefter till Östra. Hann inte ens duscha...ville ju vara där tills när sonen skulle vakna efter operationen. Kom precis i tid och sen satt maken och jag och väntade på uppvaket och jag såg sonens STORA bandage om handen :-(
Han vaknade efter en stund och vi fick meddelande om att allt gått bra. Kirurgen tyckte att alla senor, nerver och annat klarat sig och att de "bara" behövt sy ihop det stora såret.
Vi fick stanna över natten och jag sov bredvid sonen på en tältsäng. Eller sov och sov; det blev att kolla sonen som mest ville dra av sig bandaget som kliade, lyssna på en annan förälder som SNARKADE HÖGT och lyssna på kalabaliken när en annan kille i rummet skulle upp på operation...
Nu är sonen hemma igen och jag sitter en kort stund på jobbet innan jag ska hem och ta över från maken.
Återbesök för sonen på fredag och tills dess är handen inlindad i ett stort bandage...
Basketkorgen då? Enligt skolsköterskan har det rapporterats flera gånger till vaktmästaren om att denna är farlig men inget har skett. Igår efter att sonen skadat sig så var det i alla fall någon som var där och snurrade upp korgen som tydligen bestod av ett gammal rostigt nät av järnringar som var mer som krokar än ett basketnät...tråkigt att det måste hända något som det här innan detta åtgärdas. Vi får vara glada att det inte blev värre, tex att någon sena i fingret gått av...
Ikväll blir det i alla utomhusträning med min lilla onsdagsgrupp, inget mer. Jag tror det räcker bra efter gårdagens skadekavalkad :-)
tisdag 26 april 2011
Tro - Faith
Det verkar vara en period av jobbiga tider nu för många (inga länkar behövs). Flera som "sitter i samma båt", när livet kommer emellan och man dras ner ifrån att vara sin upplysta och glada gestalt till att vara en som ligger och "våndas" i sin grop.
Själv känner jag att jag är på väg upp; jag försöker aktivt få något nedåtgående att vända och återfinna glädjen i det jag älskar.
Ok, detta är en blogg om träning (och shopping, även om det inte varit så mycket av den varan det sista...) och kanske att jag är för "ärlig" och fladdrar iväg och skriver om "fel" saker som en del kanske inte alls tycker handlar om löpning. OCH vem vill läsa om jobbiga saker? Det blir man ju sannerligen INTE inspirerad av!
Jag tror på mig själv och står för det jag gör och jag kommer alltid att TRO på att den som någon gång visat sig svag faktiskt är den som är stark. För det krävs en stark person att våga visa sig svag.
Och om ni vill läsa, så finns jag kvar här imon.
Avslutar dagens inlägg med tre citat om tro, håll tillgodo:
"Faith is to believe what you do not see; the reward of this faith is to see what you believe." - Saint Augustine
"To one who has faith, no explanation is necessary. To one without faith, no explanation is possible." - Tomas Aquinas
Själv känner jag att jag är på väg upp; jag försöker aktivt få något nedåtgående att vända och återfinna glädjen i det jag älskar.
Ok, detta är en blogg om träning (och shopping, även om det inte varit så mycket av den varan det sista...) och kanske att jag är för "ärlig" och fladdrar iväg och skriver om "fel" saker som en del kanske inte alls tycker handlar om löpning. OCH vem vill läsa om jobbiga saker? Det blir man ju sannerligen INTE inspirerad av!
Jag tror på mig själv och står för det jag gör och jag kommer alltid att TRO på att den som någon gång visat sig svag faktiskt är den som är stark. För det krävs en stark person att våga visa sig svag.
Och om ni vill läsa, så finns jag kvar här imon.
Avslutar dagens inlägg med tre citat om tro, håll tillgodo:
"Faith is to believe what you do not see; the reward of this faith is to see what you believe." - Saint Augustine
"To one who has faith, no explanation is necessary. To one without faith, no explanation is possible." - Tomas Aquinas
"Faith is not something to grasp, it is a state to grow into." - Mohandas Gandhi
måndag 25 april 2011
900 kr för en meter
Surt, surt och återigen surt! 9 meter från ett övergångsställe hade jag parkerat och stod där i 10 minuter (hade faktiskt betalt p-biljett) - och inte gick det att resonera om att riva lappen heller - NEJ - den var redan utskriven lixom!
Arg, arg och återigen arg begav jag mig då mot Skatås för att "bränna av" 21 km med F&S...
Surt, surt och återigen surt när det visade sig att slingan inte alls var 21 km utan typ 20,3 km...
Arg, arg och återigen arg på mig själv att jag inte hämtat ut shorts eller korta tights på huvudkontoret för F&S och idag fick springa i långa röda tights när det var ca 20 grader...
Arg och sur ska väl kanske kunna förbytas mot glad, glad och återigen glad och kanske lite skratt, skratt och återigen skratt när vi går på cirkusen som smällts upp på fotbollsplanerna nedanför där vi bor...
söndag 24 april 2011
Solen skiner på löparskolan!
Långpass stod på löparskoletjejernas schema idag - 75-80 minuter skulle alla springa - några sprang lite längre och några lite kortare MEN alla sprang lika LÄNGE i tid sett! Och solen sken och det blev riktigt varmt. Ingen av oss hade med sig vatten; vi hade väl inte riktigt fattat att det helt plötsligt blivit sommar :-P
Några var ledsna att de glömt bikinin hemma för ett dopp i Delsjön efteråt hade kanske inte suttit fel?
Vad glad jag blir att alla hängde med efter sina egna förutsättningar och nu är det bara frivilliga individuella maxpulstest kvar och sen en 5 km TÄVLING! Alla ska få gissa sin tid och jag ska gissa allas tider oxå. Alla får sin personliga nummerlapp och efter loppet diplom - och kanske känner de att de tagit ett steg mot att kunna ta sin löpning vidare mot nya mål! Det är det som är mitt mål med kursen i alla fall.
Dagens ledord:
Sol i hjärta och sol i sinne :-)
Några var ledsna att de glömt bikinin hemma för ett dopp i Delsjön efteråt hade kanske inte suttit fel?
Vad glad jag blir att alla hängde med efter sina egna förutsättningar och nu är det bara frivilliga individuella maxpulstest kvar och sen en 5 km TÄVLING! Alla ska få gissa sin tid och jag ska gissa allas tider oxå. Alla får sin personliga nummerlapp och efter loppet diplom - och kanske känner de att de tagit ett steg mot att kunna ta sin löpning vidare mot nya mål! Det är det som är mitt mål med kursen i alla fall.
Dagens ledord:
Sol i hjärta och sol i sinne :-)
lördag 23 april 2011
To stay focused
Har nu sprungit tre pass utan klocka och igår fick jag även till en liten runda med resten av familjen (någon blev dock ganska trött som ni kanske såg på gårdagens kort här på bloggen).
Under dessa rundor så har benen tagit det lugnt men hjärnan har gått på "högvarv". Det har varit ganska många tankar om varför jag tappat fokus. Mina mål är ju så nära så att jag nästan kan ta på dem med mina fingertoppar. Och det kanske är det som är "problemet". Efter lång tids koncentration mot ett mål så känner nu kropp och psyke att det är så nära att de kan "slappna av".
För vad är egentligen realistiskt, i tid sett, att orka hålla fokus? Ett år, en månad eller vad? Jag tänker efter själv och inser att jag lyckats hålla fokus länge, länge.
Och är det egentligen så viktigt att nå de där "dumma" målen om man tänker efter vad som EGENTLIGEN är viktigt. Som varför jag började springa in the first place. För att må bra och övervinna en astma. Och det har jag ju gjort och fortsätter att göra. Vad är då skillnaden nu vs 1999? Och jag inser att någonstans på vägen så blev visst prestationen viktigare än ändamålet.
Men då är ju det bästa kanske att tänka om och flytta fokus, eller? Och ja, det är ju det jag delvis nu håller på med. Bort med fokus från klockan och tider och tillbaks till känslan. Jag känner att jag är på väg, för jag vill ju springa.
Tänker vidare på en föreläsning som jag ska hålla om några veckor och inser att jag även måste dela detta med de som kommer för att lyssna. För jag är en ärlig person och att bara delge delar av verkligheten är inte speciellt ärligt. För livet handlar ju om ups and downs och ibland hamnar även de bästa i en grop. Och utav motgångar blir man starkare och lär sig något nytt, det tror i alla fall jag.
Så den 9 maj kommer jag prata om hur jag brinner för löpning men oxå om att det är svårt att hålla fokus och att löpning precis som resten av livet går upp och ner och att det är viktigt att emellanåt stanna upp och reflektera över detta.
Jag hoppas på en forsatt fin Påsk :-)
Under dessa rundor så har benen tagit det lugnt men hjärnan har gått på "högvarv". Det har varit ganska många tankar om varför jag tappat fokus. Mina mål är ju så nära så att jag nästan kan ta på dem med mina fingertoppar. Och det kanske är det som är "problemet". Efter lång tids koncentration mot ett mål så känner nu kropp och psyke att det är så nära att de kan "slappna av".
För vad är egentligen realistiskt, i tid sett, att orka hålla fokus? Ett år, en månad eller vad? Jag tänker efter själv och inser att jag lyckats hålla fokus länge, länge.
Och är det egentligen så viktigt att nå de där "dumma" målen om man tänker efter vad som EGENTLIGEN är viktigt. Som varför jag började springa in the first place. För att må bra och övervinna en astma. Och det har jag ju gjort och fortsätter att göra. Vad är då skillnaden nu vs 1999? Och jag inser att någonstans på vägen så blev visst prestationen viktigare än ändamålet.
Men då är ju det bästa kanske att tänka om och flytta fokus, eller? Och ja, det är ju det jag delvis nu håller på med. Bort med fokus från klockan och tider och tillbaks till känslan. Jag känner att jag är på väg, för jag vill ju springa.
Tänker vidare på en föreläsning som jag ska hålla om några veckor och inser att jag även måste dela detta med de som kommer för att lyssna. För jag är en ärlig person och att bara delge delar av verkligheten är inte speciellt ärligt. För livet handlar ju om ups and downs och ibland hamnar även de bästa i en grop. Och utav motgångar blir man starkare och lär sig något nytt, det tror i alla fall jag.
Så den 9 maj kommer jag prata om hur jag brinner för löpning men oxå om att det är svårt att hålla fokus och att löpning precis som resten av livet går upp och ner och att det är viktigt att emellanåt stanna upp och reflektera över detta.
Jag hoppas på en forsatt fin Påsk :-)
fredag 22 april 2011
torsdag 21 april 2011
Ingen mera press, tack!
Kropp och själ hör ihop och när den ena parten mår dåligt kan det ge sig uttryck i den andra.
Jag fick mig en verklig funderare efter igår men kan väl säga att den nedåtgående spiralen började redan förra veckan. Jag tänker inte gå in i detalj på vissa saker, det är för privat, men jag kan ju erkänna att min egna prestationsångest och mina höga krav på mig själv är en del i det hela. Och ja, jag vet att det inte är bra och jag vet att det inte heller är bra att jag engagerar mig i lite för mycket saker, men sån är jag. Det är således flera faktorer som gjorde att gårdagens pass avbröts mitt i.
Så nog med krav ett tag, bland annat på löpningen, jag vill inte stressa kroppen när den så klart säger ifrån fast det egentligen kanske inte är en fysisk trötthet utan mer en kombination av annat.
Så idag sprang jag en känd slinga UTAN klocka och när jag kände att det var jobbigt saktade jag ner farten. Rundan idag kändes bättre än igår och är kanske ett steg på vägen. För det är bara en månad kvar till Göteborgsvarvet och det är ju mitt stora mål och jag vill att känslan av inte ens vilja stå på startlinjen ska försvinna. Men jag vet inte, kanske den inte gör det. Idag när jag sprang poppade det faktiskt upp flera gånger i huvudet tankar om att ALDRIG mer tävla, utan bara springa så där skönt i skogen. Att titta på startbeviset som kom i brevlådan igår som annars brukar vara en glädje var inget kul alls och jag har inte ens tagit bort plasten runt tidningen och startbeviset.
Mitt inlägg kanske blir lite snurrigt och kanske svårt att förstå men jag kan inte förklara bättre.
Imon lite mer feelgood löpning och så tar jag en dag i taget och får se.
Jag fick mig en verklig funderare efter igår men kan väl säga att den nedåtgående spiralen började redan förra veckan. Jag tänker inte gå in i detalj på vissa saker, det är för privat, men jag kan ju erkänna att min egna prestationsångest och mina höga krav på mig själv är en del i det hela. Och ja, jag vet att det inte är bra och jag vet att det inte heller är bra att jag engagerar mig i lite för mycket saker, men sån är jag. Det är således flera faktorer som gjorde att gårdagens pass avbröts mitt i.
Så nog med krav ett tag, bland annat på löpningen, jag vill inte stressa kroppen när den så klart säger ifrån fast det egentligen kanske inte är en fysisk trötthet utan mer en kombination av annat.
Så idag sprang jag en känd slinga UTAN klocka och när jag kände att det var jobbigt saktade jag ner farten. Rundan idag kändes bättre än igår och är kanske ett steg på vägen. För det är bara en månad kvar till Göteborgsvarvet och det är ju mitt stora mål och jag vill att känslan av inte ens vilja stå på startlinjen ska försvinna. Men jag vet inte, kanske den inte gör det. Idag när jag sprang poppade det faktiskt upp flera gånger i huvudet tankar om att ALDRIG mer tävla, utan bara springa så där skönt i skogen. Att titta på startbeviset som kom i brevlådan igår som annars brukar vara en glädje var inget kul alls och jag har inte ens tagit bort plasten runt tidningen och startbeviset.
Mitt inlägg kanske blir lite snurrigt och kanske svårt att förstå men jag kan inte förklara bättre.
Imon lite mer feelgood löpning och så tar jag en dag i taget och får se.
onsdag 20 april 2011
Inte på topp...
Ingen bra känsla alls idag i kroppen men jag begav mig ändå ut på det planerade passet MEN valde att avbryta. Ja, ni läste rätt, jag avbröt och joggade hemåt istället. Benen var tunga, flåset för jobbigt och jag hörde någon inom mig som skrek: SLUTA SPRINGA NU!!! Jag kan inte beskriva riktigt hur jag kände mig men kroppen ville inte och även om jag är en person som brukar "stick to the plan" så kändes inget rätt idag alls.
Man kan inte ligga på topp jämt och jag hoppas att jag inte "trillat ner i en grop". Kropp och själ hör ihop och ibland blir det väl lite för mycket.
Jag hoppas på att imorgon är en bättre dag.
/E
Man kan inte ligga på topp jämt och jag hoppas att jag inte "trillat ner i en grop". Kropp och själ hör ihop och ibland blir det väl lite för mycket.
Jag hoppas på att imorgon är en bättre dag.
/E
tisdag 19 april 2011
Motvind-Medvind
Igår hände det en liten olycka med mitt knä. När jag skulle ut genom porten med min cykel och för stora väska så var det även en kille som hade bråttom in men jag kan inte lägga hela skulden på honom utan måste väl erkänna att jag ibland är klumpighetens mästare och igår ledde denna kombinationen av kille som har bråttom och jag som inte alltid har koll på mina "lemmar" att jag lyckades få porten hårt på mitt vänstra knä. Skällde ut killen men inser väl mitt eget "fel" i det hela när jag inte lyckas hålla koll på cykel, mig själv, väska, telefon i handen och att kolla var porten befann sig...
Well, det blev en liten fin bula rätt på knäskålen:
Igår gjorde det rejält ont men efter lite kyla på så vaknade jag idag nästan smärtfri och bulan mycket mindre än igår.
Bestämde mig således för att efter att ha petat i mig alldeles för mycket av det här:
att köra 10 km i tänkt halvmarafart för mig, dvs ca 4:15 tempo. Det jag inte hade räknat med var vinden...
Förstår nu "snacket" om förra årets Brolopp och gårdagens Boston Marathon - de första fem km gick på 22:06 i stark motvind och jag fick verkligen kämpa. Vid fem km's pipet vände jag och det gick så mycket lättare när jag nu fick vinden med mig och andra fem gick på 20:51 - snitt blev ca 4:18 vilket är helt ok. Av knäet kände jag inget och det är jag glad för :-)
Ser nu i tv-tablån att det inte är något "House" ikväll heller :-(
Är säsongen redan över, har jag missat det? Hur ska jag klara mig - får väl försöka få tag på säsongen som går nu i USA och glädjas åt att mitt knä inte blev värre :-)
Edit: Såg fel i TV-tablån; det är visst "House" ikväll - kvällen är räddad! :-)
Well, det blev en liten fin bula rätt på knäskålen:
Igår gjorde det rejält ont men efter lite kyla på så vaknade jag idag nästan smärtfri och bulan mycket mindre än igår.
Bestämde mig således för att efter att ha petat i mig alldeles för mycket av det här:
att köra 10 km i tänkt halvmarafart för mig, dvs ca 4:15 tempo. Det jag inte hade räknat med var vinden...
Förstår nu "snacket" om förra årets Brolopp och gårdagens Boston Marathon - de första fem km gick på 22:06 i stark motvind och jag fick verkligen kämpa. Vid fem km's pipet vände jag och det gick så mycket lättare när jag nu fick vinden med mig och andra fem gick på 20:51 - snitt blev ca 4:18 vilket är helt ok. Av knäet kände jag inget och det är jag glad för :-)
Ser nu i tv-tablån att det inte är något "House" ikväll heller :-(
Är säsongen redan över, har jag missat det? Hur ska jag klara mig - får väl försöka få tag på säsongen som går nu i USA och glädjas åt att mitt knä inte blev värre :-)
Edit: Såg fel i TV-tablån; det är visst "House" ikväll - kvällen är räddad! :-)
måndag 18 april 2011
Prosecuting the Poodles
Hahaha - det var länge sen jag skrattade så här mycket! Klicka på länken till klippet nedan till de tre pudlarna. Såg klippet första gången på AFV (America´s funniest Home Videos). De två mörka pudlarna till höger i trappan är ägarinnans hundar och den vita pudeln till vänster är en pudel hon passar. Någon har visst kissat inomhus och vem det är förstår man ju när man ser: 1 - De högra pudlarna PEKAR UT den skyldige och 2 - Den skyldige avlägsnar sig med svansen mellan benen...
Prosecuting the Poodles
I övrigt har jag inte bestämt mig för vad jag ska träna idag än mindre OM jag ska träna - det kanske blir en spontan vilodag - när hände det senast? :-P
Prosecuting the Poodles
I övrigt har jag inte bestämt mig för vad jag ska träna idag än mindre OM jag ska träna - det kanske blir en spontan vilodag - när hände det senast? :-P
söndag 17 april 2011
Post-traumamiska känslor efter tävling?
Var riktigt trött igår kväll och lade mig tidigt men vaknade ganska kort efter att jag somnat med ett ryck och blev klarvaken av att jag drömde att jag trillade i en brant nedförlöpa...sen var det mycket svårt att somna om...backarna hade satt sig på hjärnan och ville inte ens lämna mig ifred när jag sov...
Vad gäller gårdagens "kollaps-prestation" så har jag tänkt både fram och tillbaka om detta. Jag kände ändå att jag gjorde rätt som försökte tidigt att gå för medalj, man kan ju inte hålla tillbaka när det bara rör sig om 4 km. Detta ångrar jag inte alls. Jag kanske hade på känn att det inte skulle gå så bra för känslan av tunga ben dagen innan och även timmarna innan går inte att jämföra med hur det kändes helgen innan när jag lyckades så bra på Premiärloppet. PMS, för hårda pass eller en övertro på mig själv kanske? Well, det är bara att gå vidare, inget går att göra ogjort. Kan även känna att det betyder mycket för mig att ha support av min familj när jag tävlar och sonens kommentar när jag kom hem igår utan medalj var: "Mamma, vad var det som hände under loppet? Trillade du?" :-( Bara det att någon står och håller ens kläder och hejar på en på ett speciellt ställe betyder nog mer än man tror...
Well, idag var jag väl inte direkt övertänd på att vara ledare på 19 km tuff löpning på F&S men det var bara att bita ihop och leverera - jag tackar idag de fina medlemmarna som piggar upp en och mitt ankare som höll koll på alla bakåt. Även bäste Ove som visade vägen för kartan hade jag inte riktigt koll på (hur är det med lokalsinnet Eva?)...
Nu blir det mat och sen ska jag vila när sonen är två timmar på kalas för imon är det ny vecka och nya åtaganden. Åsså är det ju Påsk!
Vad gäller gårdagens "kollaps-prestation" så har jag tänkt både fram och tillbaka om detta. Jag kände ändå att jag gjorde rätt som försökte tidigt att gå för medalj, man kan ju inte hålla tillbaka när det bara rör sig om 4 km. Detta ångrar jag inte alls. Jag kanske hade på känn att det inte skulle gå så bra för känslan av tunga ben dagen innan och även timmarna innan går inte att jämföra med hur det kändes helgen innan när jag lyckades så bra på Premiärloppet. PMS, för hårda pass eller en övertro på mig själv kanske? Well, det är bara att gå vidare, inget går att göra ogjort. Kan även känna att det betyder mycket för mig att ha support av min familj när jag tävlar och sonens kommentar när jag kom hem igår utan medalj var: "Mamma, vad var det som hände under loppet? Trillade du?" :-( Bara det att någon står och håller ens kläder och hejar på en på ett speciellt ställe betyder nog mer än man tror...
Well, idag var jag väl inte direkt övertänd på att vara ledare på 19 km tuff löpning på F&S men det var bara att bita ihop och leverera - jag tackar idag de fina medlemmarna som piggar upp en och mitt ankare som höll koll på alla bakåt. Även bäste Ove som visade vägen för kartan hade jag inte riktigt koll på (hur är det med lokalsinnet Eva?)...
Nu blir det mat och sen ska jag vila när sonen är två timmar på kalas för imon är det ny vecka och nya åtaganden. Åsså är det ju Påsk!
lördag 16 april 2011
Terräng-SM
Här Uppsala Slott sett från början av slingan:
Och här helvetesbacken efter ca 1,1 km:
Och här resultatlistan från klassen där jag tävlade:
Som ni ser kom jag nia. Kanske inte vad jag hoppats på men så blir det när man försöker haka på några som är bra mycket snabbare än en själv. MEN vad skulle jag göra? När jag ser att två tjejer med K40 rusar iväg så tänkte jag: nu måste jag haka på annars blir det fanimig ingen medalj! Sagt och gjort men denna taktik gjorde att jag redan efter första gången uppför backen ovan var rejält slut och blev omsprungen och omsprungen tills jag nästan inte brydde mig längre. Vid varvningen var jag så trött att jag nästan ville kliva av. Jag hade ju redan missat min medaljchans. Men jag är ju inte den som bryter och bet ihop trots att luftrören pep och benen skrek.
Gick på andra varvet om flera och om jag minns rätt så var det ingen som passerade heller. Säger väl ganska mycket om hur trötta alla var.
Segrarinnan i min klass var som nu ser överlägsen och visst att jag kunde sprungit på en bättre tid om jag disponerat mig bättre men men det går an att vara efterklok. Jag gav i alla fall allt och att springa korta sträckor känns som om jag måste träna på för det är så mycket svårare än 10 km och halvmaran, det tycker i alla fall jag.
Nu nya tag - det kommer fler lopp och det snart!
Och här helvetesbacken efter ca 1,1 km:
Och här resultatlistan från klassen där jag tävlade:
Som ni ser kom jag nia. Kanske inte vad jag hoppats på men så blir det när man försöker haka på några som är bra mycket snabbare än en själv. MEN vad skulle jag göra? När jag ser att två tjejer med K40 rusar iväg så tänkte jag: nu måste jag haka på annars blir det fanimig ingen medalj! Sagt och gjort men denna taktik gjorde att jag redan efter första gången uppför backen ovan var rejält slut och blev omsprungen och omsprungen tills jag nästan inte brydde mig längre. Vid varvningen var jag så trött att jag nästan ville kliva av. Jag hade ju redan missat min medaljchans. Men jag är ju inte den som bryter och bet ihop trots att luftrören pep och benen skrek.
Gick på andra varvet om flera och om jag minns rätt så var det ingen som passerade heller. Säger väl ganska mycket om hur trötta alla var.
Segrarinnan i min klass var som nu ser överlägsen och visst att jag kunde sprungit på en bättre tid om jag disponerat mig bättre men men det går an att vara efterklok. Jag gav i alla fall allt och att springa korta sträckor känns som om jag måste träna på för det är så mycket svårare än 10 km och halvmaran, det tycker i alla fall jag.
Nu nya tag - det kommer fler lopp och det snart!
fredag 15 april 2011
Ingen bra känsla alls...
Tunga ben idag på den lilla 6 km joggen men inget finns att göra åt det mer än att äta bra och vila. Tänker inte skriva någon utläggning om det utan ger er istället det här:
"The fight is won or lost far away from witnesses - behind the lines, in the gym, and out there on the road, long before I dance under those lights." - Muhammad Ali
"The fight is won or lost far away from witnesses - behind the lines, in the gym, and out there on the road, long before I dance under those lights." - Muhammad Ali
torsdag 14 april 2011
Vad bra!
Idag fick jag kallelse till det här:
Annars 4 km lätt jogg i Slottsskogen där jag såg några elitlöpare köra intervaller runt dammen - några ska nog springa terräng-sm på lördag och det såg riktigt bra ut!
Därefter träffade jag en kund och körde ett teknik/tempo/backpass - mantrat för dagen: Att springa snyggt (ett av mina favoritmantran) - totalt sprang vi 5 km snyggt :-P
Känner mig lite sliten och seg i benen men hoppas på att det släppt till imon...
Annars 4 km lätt jogg i Slottsskogen där jag såg några elitlöpare köra intervaller runt dammen - några ska nog springa terräng-sm på lördag och det såg riktigt bra ut!
Därefter träffade jag en kund och körde ett teknik/tempo/backpass - mantrat för dagen: Att springa snyggt (ett av mina favoritmantran) - totalt sprang vi 5 km snyggt :-P
Känner mig lite sliten och seg i benen men hoppas på att det släppt till imon...
onsdag 13 april 2011
jogg.se träff och premiär för utomhusträningen!
Var idag i Alingsås och träffade jogg.se-gänget och Mac - vi började med en gemensam jogg ihop på ca 10 km.
Lite svårt var det för oss som inte har så bra lokalkännedom då "ledarna" ofta glömde att säga vart vi skulle. Det blev en del missförstånd och intressanta start och stopp :-P
Sen lunch ihop och därefter lite "samkväm" och uppdateringar om lite av varje.
Jag fick även statistik på de artiklar som jag skrivit för siten och det var riktigt kul att min artikel om styrketräning för löpare var den som hade flest sidvisningar! Artikeln hittar du här och sen var det visst en del sidvisningar även på den här övningen :-)
Sen var det då äntligen premiär för min utomhusträning och trots en del återbud så var det i alla fall fem stycken tjejer som kom idag och testade - nice! Vi får väl se om de kommer tillbaka...
Nä, nu får det nog bli en påse mandelägg som kvällssnack :-P Hörs imon!
Lite svårt var det för oss som inte har så bra lokalkännedom då "ledarna" ofta glömde att säga vart vi skulle. Det blev en del missförstånd och intressanta start och stopp :-P
Sen lunch ihop och därefter lite "samkväm" och uppdateringar om lite av varje.
Jag fick även statistik på de artiklar som jag skrivit för siten och det var riktigt kul att min artikel om styrketräning för löpare var den som hade flest sidvisningar! Artikeln hittar du här och sen var det visst en del sidvisningar även på den här övningen :-)
Sen var det då äntligen premiär för min utomhusträning och trots en del återbud så var det i alla fall fem stycken tjejer som kom idag och testade - nice! Vi får väl se om de kommer tillbaka...
Nä, nu får det nog bli en påse mandelägg som kvällssnack :-P Hörs imon!
tisdag 12 april 2011
Vansinnigt?
Efter dagens pass så känns det som om att om inte detta passet ger något så kan jag lika gärna lägga av med det här...
Uppjogg och sen vansinnesbackintervaller på max uppför OCH max nedför!!!
För de som är bekanta med slingorna i Skatås så finns det en mardrömsbacke efter ca 1 kilometer in på 5:an. Jag vet tyvärr inte hur man kollar höjdskillnad i min GPS men det är uppför, uppför, uppför. Således blir det sen när man vänder nerför, nerför, nerför.
Jepp, det var bara att köra och här är resultatet på 10x560 meter:
5 stycken uppför snitt ca 4:30-4:37 tempo
5 stycken nedför snitt ca 3:32-3:43 tempo
Ja, man kan inte säga annat än att det var j-vligt jobbigt, men men bergsgeten kämpar vidare! Och ikväll är det pass på F&S - och i jämförelse med backpasset nu på eftermiddagen så blir väl det passet nästan som en ÅH-jogg :-P
Uppjogg och sen vansinnesbackintervaller på max uppför OCH max nedför!!!
För de som är bekanta med slingorna i Skatås så finns det en mardrömsbacke efter ca 1 kilometer in på 5:an. Jag vet tyvärr inte hur man kollar höjdskillnad i min GPS men det är uppför, uppför, uppför. Således blir det sen när man vänder nerför, nerför, nerför.
Jepp, det var bara att köra och här är resultatet på 10x560 meter:
5 stycken uppför snitt ca 4:30-4:37 tempo
5 stycken nedför snitt ca 3:32-3:43 tempo
Ja, man kan inte säga annat än att det var j-vligt jobbigt, men men bergsgeten kämpar vidare! Och ikväll är det pass på F&S - och i jämförelse med backpasset nu på eftermiddagen så blir väl det passet nästan som en ÅH-jogg :-P
måndag 11 april 2011
Tåjävel del 2
Nämen vad härligt att se lite blod när man tar av sig strumpan efter två pass...
Ok, efter TRE ingrepp på min tå i helgen kanske det inte är så konstigt att den fortsätter att "trilskas". Måste nog boka tid hos en fotvårdare (heter det så?) som kanske kan skrapa av några lager nagel...
Annars har det idag blivit 5,5 km i bra fart, snitt 4:12 och sen 6,5 km i lite lugnare tempo med en kund. Ikväll är det bokklubb och denna gången har vi läst denna boken:
Ganska intressant faktiskt om det här med "manlighet" - mer tänker jag inte säga med risk att eventuellt hamna i någon form av onödig diskussion som inte leder någon vart alls...
Idag blev det i alla fall trekvartstights och kortärmat - underbart! Härlig start på veckan! (Men vilken bra avslutning det blev genom att bara byta ämne sådär, hahaha)
Ok, efter TRE ingrepp på min tå i helgen kanske det inte är så konstigt att den fortsätter att "trilskas". Måste nog boka tid hos en fotvårdare (heter det så?) som kanske kan skrapa av några lager nagel...
Annars har det idag blivit 5,5 km i bra fart, snitt 4:12 och sen 6,5 km i lite lugnare tempo med en kund. Ikväll är det bokklubb och denna gången har vi läst denna boken:
Ganska intressant faktiskt om det här med "manlighet" - mer tänker jag inte säga med risk att eventuellt hamna i någon form av onödig diskussion som inte leder någon vart alls...
Idag blev det i alla fall trekvartstights och kortärmat - underbart! Härlig start på veckan! (Men vilken bra avslutning det blev genom att bara byta ämne sådär, hahaha)
söndag 10 april 2011
En förvånad tvåa och glass...
Ja, först en video på en förvånad tvåa och sen en bild på Triumf Glass nya glassmaker för i år :-P
Testade Brownie och Delicatobollglass - ingen var väl någon hit direkt :-( Skulle kört ett säkert kort på choklad istället som sonen gjorde ;-)
Annars 3 + 7 km löpning idag: 3 km uppjogg/rekning innan min löparskola och sen 7 km teknik/tempo/intervallpass med glada tjejer - nice och idag perfekt för lite trötta ben som ändå behövde ut och "rastas" :-)
lördag 9 april 2011
Premiärloppet del 2
Vilken härlig dag att göra tävlingspremiär på! Ca 10 grader och sol :-) Här är sonen och jag en stund innan start:
Strax efter att kortet tagits tog maken och sonen hand om mina överdragskläder och jag stack iväg på en uppjogg i lugnt tempo på ca 2,5 km.
Sen körde jag några stegringslopp och värmde upp höfterna med pendlingar - sen iväg till starten där jag valde att ställa mig längst fram :-)
Såg att det redan tidigt (typ efter ca 50 meter) gick ihop i ett smalt parti så när startskottet gick så brände jag på lite extra. Såg bara en tjej framför mig men detta var bara en notering, det var ju så tidigt i loppet. Hade dessutom inga problem hålla henne nära och tänkte tidigt att jag nog skulle kunna gå om henne lite senare.
Första kilometern gick på 3:38 och kände att nu får jag dra lite i bromsen för att inte bränna ut mig helt. Fick in ett bra flyt och även om det var en del killar/män som sprang om mig de två första kilometrarna så slutade detta efter ca 3 km och jag hamnade i en bra lunk.
Första tre kilometrarna var det ganska platt men på mindre "stigar" med mycket sten så det var viktigt att fokusera på sitt steg och vart man härnäst skulle sätta foten för annars hade man nog lätt kunna trilla eller vackla i fotleder.
Vid ca tre kilometer kom det långa backpartiet på ca 1,5 km. Och det var brant även om det var i partier. Här sprang jag om en del och kände mig stark. Började närma mig tjejen som låg framför och precis när jag skulle passera henne så kom det en tjej bakifrån och passerade både mig och henne framför. Hon hade ett fint och aggressivt steg i backen och jag försökte hänga på men det var riktigt jobbigt. Hon fick en lucka på ca 20 meter som jag gjorde allt för att inte göra större.
Precis innan varvning 5 km sprang man ca 400 meter på ett gräsparti och där var det mjukt och tungt att springa.
Vid 5 km passeringen stod några jag kände som hejade och även maken och sonen som informerade mig om att jag låg tvåa (detta visste jag ju, men det kunde ju inte de veta och sådan information är alltid tacksam att få).
Bestämde mig för att försöka göra allt för att inte låta luckan bli större och lyckades med detta ända tills vi nådde backpartiet igen när det var ca 3 km kvar. Insåg då att jag INTE skulle klara att ta in luckan, än mindre gå om. Hon hade ett så fint och lätt steg i backen och även om jag verkligen gjorde mitt bästa var jag rädd att bränna ut mig helt det sista och tappa placering så kanske att jag "fegade" lite. Jag hade ju ingen aning om vart trean låg, hon kunde ju legat precis bakom (om ni tittar på bilden på inlägget innan ser ni att hon kom in två minuter efter mig.
Sprang på bra i nerförslöpan som var efter det tunga backpartiet och fick tillbaka lite krafter. Sen var det riktigt segt på gräset och sista backen upp mot målområdet och vändan in på upploppet och här blev luckan större. Jag hade nu inte tittat på klockan en enda gång sedan jag passerat första backpartiet som gick i 4:22 tempo och hade ingen aning om hur jag låg till i vad gäller tid. Försökte spurta så gott jag kunde men var nu riktigt seg i benen.
Klappade i händerna över huvudet för att få några i publiken att klappa och de hakade på. Sprang in i målfållan och glömmer stänga av klockan direkt - stänger av den och ser tiden 40:19 och blir överlycklig!
Går fram till vinnartjejen bara för att se att det är en tjej som heter Ellinor Hjelm som jag träffat hemma hos en väninna på glöggfest i december!
Haha, världen är liten! Och att vi dessutom är bjudna på samma dammiddag och samma gemensamma väninna ikväll var ju oxå riktigt kul!
Inväntar länge prisceremonin och bryr mig inte om att gå och titta på resultatlistan som satts upp då jag pratar med några andra jag känner och även Ellinor.
Så blir då prisceremonin äntlgen av och jag hör hur speakern säger 40:09 och blir helt paff - maken "tjafsar" om att 10 sekunder hit eller dit vad gör det? Men för mig är de där 10 sekunderna VIKTIGA! Går efter prisceremonin och tar kort på resultatlistan (se bild inlägget innan). Jag försöker ta in att jag sprungit 10 km terräng på 40:09 och faktumet att min heliga graal är inom räckhåll men det går inte in, inte förrän nu när jag sitter och skriver... Bara lite till Eva - hang in there!
Strax efter att kortet tagits tog maken och sonen hand om mina överdragskläder och jag stack iväg på en uppjogg i lugnt tempo på ca 2,5 km.
Sen körde jag några stegringslopp och värmde upp höfterna med pendlingar - sen iväg till starten där jag valde att ställa mig längst fram :-)
Såg att det redan tidigt (typ efter ca 50 meter) gick ihop i ett smalt parti så när startskottet gick så brände jag på lite extra. Såg bara en tjej framför mig men detta var bara en notering, det var ju så tidigt i loppet. Hade dessutom inga problem hålla henne nära och tänkte tidigt att jag nog skulle kunna gå om henne lite senare.
Första kilometern gick på 3:38 och kände att nu får jag dra lite i bromsen för att inte bränna ut mig helt. Fick in ett bra flyt och även om det var en del killar/män som sprang om mig de två första kilometrarna så slutade detta efter ca 3 km och jag hamnade i en bra lunk.
Första tre kilometrarna var det ganska platt men på mindre "stigar" med mycket sten så det var viktigt att fokusera på sitt steg och vart man härnäst skulle sätta foten för annars hade man nog lätt kunna trilla eller vackla i fotleder.
Vid ca tre kilometer kom det långa backpartiet på ca 1,5 km. Och det var brant även om det var i partier. Här sprang jag om en del och kände mig stark. Började närma mig tjejen som låg framför och precis när jag skulle passera henne så kom det en tjej bakifrån och passerade både mig och henne framför. Hon hade ett fint och aggressivt steg i backen och jag försökte hänga på men det var riktigt jobbigt. Hon fick en lucka på ca 20 meter som jag gjorde allt för att inte göra större.
Precis innan varvning 5 km sprang man ca 400 meter på ett gräsparti och där var det mjukt och tungt att springa.
Vid 5 km passeringen stod några jag kände som hejade och även maken och sonen som informerade mig om att jag låg tvåa (detta visste jag ju, men det kunde ju inte de veta och sådan information är alltid tacksam att få).
Bestämde mig för att försöka göra allt för att inte låta luckan bli större och lyckades med detta ända tills vi nådde backpartiet igen när det var ca 3 km kvar. Insåg då att jag INTE skulle klara att ta in luckan, än mindre gå om. Hon hade ett så fint och lätt steg i backen och även om jag verkligen gjorde mitt bästa var jag rädd att bränna ut mig helt det sista och tappa placering så kanske att jag "fegade" lite. Jag hade ju ingen aning om vart trean låg, hon kunde ju legat precis bakom (om ni tittar på bilden på inlägget innan ser ni att hon kom in två minuter efter mig.
Sprang på bra i nerförslöpan som var efter det tunga backpartiet och fick tillbaka lite krafter. Sen var det riktigt segt på gräset och sista backen upp mot målområdet och vändan in på upploppet och här blev luckan större. Jag hade nu inte tittat på klockan en enda gång sedan jag passerat första backpartiet som gick i 4:22 tempo och hade ingen aning om hur jag låg till i vad gäller tid. Försökte spurta så gott jag kunde men var nu riktigt seg i benen.
Klappade i händerna över huvudet för att få några i publiken att klappa och de hakade på. Sprang in i målfållan och glömmer stänga av klockan direkt - stänger av den och ser tiden 40:19 och blir överlycklig!
Går fram till vinnartjejen bara för att se att det är en tjej som heter Ellinor Hjelm som jag träffat hemma hos en väninna på glöggfest i december!
Haha, världen är liten! Och att vi dessutom är bjudna på samma dammiddag och samma gemensamma väninna ikväll var ju oxå riktigt kul!
Inväntar länge prisceremonin och bryr mig inte om att gå och titta på resultatlistan som satts upp då jag pratar med några andra jag känner och även Ellinor.
Så blir då prisceremonin äntlgen av och jag hör hur speakern säger 40:09 och blir helt paff - maken "tjafsar" om att 10 sekunder hit eller dit vad gör det? Men för mig är de där 10 sekunderna VIKTIGA! Går efter prisceremonin och tar kort på resultatlistan (se bild inlägget innan). Jag försöker ta in att jag sprungit 10 km terräng på 40:09 och faktumet att min heliga graal är inom räckhåll men det går inte in, inte förrän nu när jag sitter och skriver... Bara lite till Eva - hang in there!
fredag 8 april 2011
1111,0 - ett tecken?
Transportlöpa hem med tung rygga, 6 km - åsså motvind på det och lite grus och damm som blåste upp i ögonen så att jag nästan blev blind. Well, jag fick i alla fall "rastat" mina ben. Kan INTE vila dagen innan tävling, blir lixom helt slapp.
Annars börjar den stora nervositeten infinna sig - och inte f-n blir det bättre ju mer jag tävlar som någon jag känner rekommenderade (no names)! Det värsta är magen som inte behagar att vara på min sida och när jag för elfte gången går på toa så slutar jag att räkna toabesök...jag vet någon till som brukar vara ganska nervös men tänker INTE avslöja det här (no names igen alltså) och han är f-n (oj, nu avslöjade jag att det var en han) är ELIT inte någon vanlig dödlig som jag! Således, nervös kanske är bra? :-P
Annars försöker jag hitta alla möjliga TECKEN på att det ska gå bra. Att titta på mina senaste träningpass och att de skulle kunna ge mig en hint, nähä, funkar INTE på mig. Visualiserar hur jag springer över mållinjer men det funkar så där. Ägnar tid åt att "analysera" numret som jag fått - hade jag inte liknande när jag sprang så bra förra året? Hur många siffror är samma? Och till sist ser jag det ULTIMATA tecknet i min löpardagbok på jogg.se: Summa sprungit hittills 2011: 1111,0 km!!!
Så många ettor kan ju bara vara ett gott omen, eller hur?
Annars börjar den stora nervositeten infinna sig - och inte f-n blir det bättre ju mer jag tävlar som någon jag känner rekommenderade (no names)! Det värsta är magen som inte behagar att vara på min sida och när jag för elfte gången går på toa så slutar jag att räkna toabesök...jag vet någon till som brukar vara ganska nervös men tänker INTE avslöja det här (no names igen alltså) och han är f-n (oj, nu avslöjade jag att det var en han) är ELIT inte någon vanlig dödlig som jag! Således, nervös kanske är bra? :-P
Annars försöker jag hitta alla möjliga TECKEN på att det ska gå bra. Att titta på mina senaste träningpass och att de skulle kunna ge mig en hint, nähä, funkar INTE på mig. Visualiserar hur jag springer över mållinjer men det funkar så där. Ägnar tid åt att "analysera" numret som jag fått - hade jag inte liknande när jag sprang så bra förra året? Hur många siffror är samma? Och till sist ser jag det ULTIMATA tecknet i min löpardagbok på jogg.se: Summa sprungit hittills 2011: 1111,0 km!!!
Så många ettor kan ju bara vara ett gott omen, eller hur?
torsdag 7 april 2011
Balsam för själen
Efter 11 km i skogen blir det idag först några citat och sen några bilder som får tala för sig själva:
"I hated every minute of training, but I said, "Don't quit. Suffer now and live the rest of your life as a champion." - Muhammad Ali
"It isn't the mountains ahead to climb that wear you out; it's the pebble in your shoe." - Muhammad Ali
"I hated every minute of training, but I said, "Don't quit. Suffer now and live the rest of your life as a champion." - Muhammad Ali
"It isn't the mountains ahead to climb that wear you out; it's the pebble in your shoe." - Muhammad Ali
onsdag 6 april 2011
Tåjävel!
Ja vilka världsproblem man har - höger pektå håller på och jävlas med mig!
Först var det nageln, som egentligen inte kan kallas nagel längre utan någon hård flera lager massa som inte går att klippa och som skaver åt alla håll.
Well, då denna tån är så konstruerad på mig att den är lång så är det den som får ta smällarna/stötarna om man säger så och det gör ju inte saker bättre!
Om ni tittar noga så ser ni att nagelbandet är ganska svullet och jag kan säga att det är inte skönt att ens RÖRA vid tån...
MEN detta hindrar ju så klart inte mig att idag vara en copy-cat och "härma" en riktigt duktig löpare och köra: 4X1000 meter
Jag modifierade lite och körde lite kortare upp- och nedjogg och så körde jag 60 sekunders gåvila istället för 400 meter joggvila (sorry för att jag stjäl Magnus!).
Ganska nöjd faktiskt, även om tån just nu INTE är det :-(
Det blev i alla fall:
3:46
3:46
3:50
3:38
Nä, nu blir det bara lite slöjogg torsdag och fredag för på lördag hägrar 10 km terrängtävling (Premiärloppet i Skatås) - hjälp jag är nervös redan nu (as usual)!!!
tisdag 5 april 2011
Grus i maskineriet?
Jepp så här mycket grus hade fastnat i mina sulor på mina Nike Free efter dagens lunchpass på 13 km över broarna med Johan - kan snälla kommunen sopa bort allt grus snart?
Snittempo ca 4:46-4:50 - MYCKET bra fart med dagens "väderförutsättningar"!
För förutom grus så var dagens ord MOTVIND, MOTVIND och åter MOTVIND!!!
Den lilla medvind vi fick kändes mest som en liten vindpust och när vi trodde att vi äntligen skulle få lite medvind nä då fick vi motvind, IGEN!
Inte ens när vi slutligen passerat krönet på Göta Älvbron kom det någon medvind nä, då kom motvinden BIG TIME! Således, inget gratis i den nedförslöpan - här ska man jobba sig neråt!
Tack Johan för ett härligt pass men vi kan ju inte fortsätta med att springa fortare och fortare för varje gång vi springer ihop för vart slutar det då?
måndag 4 april 2011
När tekniken inte är med fortsätter man ändå!
Igår ca 18 km med F&S Göteborgsvarvsträningsgrupp och idag var det tänkt att det skulle bli lite backintervaller i min favoritbacke i Skatås. Lagom brant och lagom lång och i denna backe har jag sett många köra för den är verkligen perfekt!
Men kanske att jag skulle kollat klockan innan jag började. När klockan börjar pipa om att den har lågt batteri så gillar den INTE att man håller på och trycker och lap:ar stup i kvarten så jag "sket" helt enkelt i klockan och körde på känsla.
Första hann jag i alla fall se att den gick i 3:42 fart. Längden var ca 150 meter upp och samma ner. Känslan var bra och en äldre herre kommenterade med: "Det där ser ju riktigt lätt ut!" Jag log tillbaka för det var verkligen inte lätt även om känslan var bra. Backintervaller ska inte vara lätta och om jag jämför denna backen med tex den riktigt branta Säldammsbacken i Slottsskogen så är fördelen med denna att man lättare kan bibehålla en "snygg" teknik då den inte är för brant.
Totalt stannade passet på ca 7 km inklusive upp- och nedjogg.
Sen hem, byta om till F&S kläder för fotografering. Vet inte om det var tänkt att det ska vara interna bilder eller om de ska användas i marknadsföringssammanhang. Kul var det i alla fall förutom att det var LITE jobbigt att stretcha insida lår på vänster ben i ca 10 minuter, hahaha. Allt för en bra bild, eller hur? ;-)
Imon hägrar ett lunchpass med Johan - nice!
P.S. - Glömde bort att jag körde 5 km i tänkt tävlingsfart på milen i lördags som gick så där pga lite ryggont: 20:19 - MEN känslan var bra (bästa kilometern gick på 3:56) D.S.
P.S. Igen : Varför försvinner mina radbrytningar i Blogger? Har inte ändrat någon inställning men nu blir hela texten i en sammanhängande text och jag vet inte hur jag ska göra för att få det rätt :-( Någon som vet? D.S.
Edit: Tack Staffan för hjälpen med radbrytningsfenomenet!
Men kanske att jag skulle kollat klockan innan jag började. När klockan börjar pipa om att den har lågt batteri så gillar den INTE att man håller på och trycker och lap:ar stup i kvarten så jag "sket" helt enkelt i klockan och körde på känsla.
Första hann jag i alla fall se att den gick i 3:42 fart. Längden var ca 150 meter upp och samma ner. Känslan var bra och en äldre herre kommenterade med: "Det där ser ju riktigt lätt ut!" Jag log tillbaka för det var verkligen inte lätt även om känslan var bra. Backintervaller ska inte vara lätta och om jag jämför denna backen med tex den riktigt branta Säldammsbacken i Slottsskogen så är fördelen med denna att man lättare kan bibehålla en "snygg" teknik då den inte är för brant.
Totalt stannade passet på ca 7 km inklusive upp- och nedjogg.
Sen hem, byta om till F&S kläder för fotografering. Vet inte om det var tänkt att det ska vara interna bilder eller om de ska användas i marknadsföringssammanhang. Kul var det i alla fall förutom att det var LITE jobbigt att stretcha insida lår på vänster ben i ca 10 minuter, hahaha. Allt för en bra bild, eller hur? ;-)
Imon hägrar ett lunchpass med Johan - nice!
P.S. - Glömde bort att jag körde 5 km i tänkt tävlingsfart på milen i lördags som gick så där pga lite ryggont: 20:19 - MEN känslan var bra (bästa kilometern gick på 3:56) D.S.
P.S. Igen : Varför försvinner mina radbrytningar i Blogger? Har inte ändrat någon inställning men nu blir hela texten i en sammanhängande text och jag vet inte hur jag ska göra för att få det rätt :-( Någon som vet? D.S.
Edit: Tack Staffan för hjälpen med radbrytningsfenomenet!
lördag 2 april 2011
Drillsergeant Eva
Här bild på mig strax innan 08.00 imorse precis på väg ut till färjan till Björkö:
Där var min uppgift att väcka en blivande brud och överlämna ett kuvert med instruktioner :-P
Sen iväg när hon var ombytt och lite längre fram på stigen vi gick hoppade hennes väninnor fram ur buskarna för att joina oss på ett bootcamp-liknande pass UTE på klipporna vid HAVET!
Vi slingrade oss fram och hittade lite ställen där vi körde plankor, knäböj, åsnesparkar och jag vet inte allt. Alla ivrigt påhejade av Yours Truly som för dagen till ära hade en visselpipa för att påkalla uppmärksamhet, hehe.
Efter ca 60 minuter var vi framme vid en liten hamn dit en snäll tjej kört min bil så att jag kunde åka direkt till färjan därifrån. Vi avslutade med "drag" med exetubes och då hände det som inte fick hända - en gick sönder och "sprätte" den blivande bruden hårt, hårt på rumpan. Har aldrig hänt mig innan men hon höll god min men kommer med all säkerhet ha ett "fint" blåmärke där imon :-(
Sist några skottkärror och en avslutande tre-punkts planka och sen var det klart! Underbart jobbat av ALLA och jag tror de var nöjda med drillsergeanten ;-)
Nu vidare till sonens handbollsträning och sen lunch i stan med en mycket god vän.
Vi får se om jag hinner med någon "egen" träning idag eller ej...
Ha en fin lördag!
Där var min uppgift att väcka en blivande brud och överlämna ett kuvert med instruktioner :-P
Sen iväg när hon var ombytt och lite längre fram på stigen vi gick hoppade hennes väninnor fram ur buskarna för att joina oss på ett bootcamp-liknande pass UTE på klipporna vid HAVET!
Vi slingrade oss fram och hittade lite ställen där vi körde plankor, knäböj, åsnesparkar och jag vet inte allt. Alla ivrigt påhejade av Yours Truly som för dagen till ära hade en visselpipa för att påkalla uppmärksamhet, hehe.
Efter ca 60 minuter var vi framme vid en liten hamn dit en snäll tjej kört min bil så att jag kunde åka direkt till färjan därifrån. Vi avslutade med "drag" med exetubes och då hände det som inte fick hända - en gick sönder och "sprätte" den blivande bruden hårt, hårt på rumpan. Har aldrig hänt mig innan men hon höll god min men kommer med all säkerhet ha ett "fint" blåmärke där imon :-(
Sist några skottkärror och en avslutande tre-punkts planka och sen var det klart! Underbart jobbat av ALLA och jag tror de var nöjda med drillsergeanten ;-)
Nu vidare till sonens handbollsträning och sen lunch i stan med en mycket god vän.
Vi får se om jag hinner med någon "egen" träning idag eller ej...
Ha en fin lördag!
fredag 1 april 2011
Say good-bye to volume and hello to speed!
Jepp nu får det vara slut på kilometersamlandet! Nu ska det bli lite mera fokus på fart! Jag ska ta fram mitt mantra: "Fart, fart, jag är fart!" Som ju faktiskt är Blixten Mc Queen´s mantra i Disney/Pixar filmen "Bilar/Cars" - en av sonens favoritfilmer :-) Vad passar då bättre än att på månadens första dag ta på sig ett par "fartskor" i orange färg som skriker om att springa fort: Saucony Grid Type A3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)