måndag 21 februari 2011

Tro

Dagens inlägg kommer inte handla om träning.

Imorgon sätter jag mig på tåget för en t.o.r Stockholm över dagen. Jag ska gå på en trippelbegravning.

Jag har länge försökt samla kraft och ta in en riktigt tragisk händelse men det har inte gått. Inte förrän idag. Då kom sorgen över mig och jag grät hela vägen hem.

Jag har inga intentioner att med detta inlägg gå in på detaljer och mitt syfte är inte heller att någon ska tycka synd om varken mig eller de som är ännu närmare detta än jag. Utan mitt mål är att försöka skriva något om att livet är skört och kan på några ögonblick förändra sig för alltid.

Jag söker efter en tro på att när det är som mörkast så kommer ljuset för hur ska man annars kunna fortsätta?

Jag har i min väska inför morgondagens resa lagt ner en bok som jag fick tipset av en väninna om för några år sen: "Leva, älska, lära" av Leo Buscgalia. I den hoppas jag finna vackra ord om livet som gör att min tro på det där ljuset infinner sig.

Jag har även lagt ner ett kuvert innehållande ett tal som hölls till mig på min 40-års dag av samma fina vän. Jag vill gärna tro att texten kan leda mig imorgon när jag känner mig vilsen.

Och i min telefon kan jag lyssna på den vackraste av sånger: "Smile" av Charlie Chaplin:

"Smile though your heart is aching, smile even though it´s breaking. When there are clouds in the sky you´ll get by if you smile with your fear and sorrow. Smile and maybe tomorrow you´ll find that life is still worth while if you just smile."

/Eva

11 kommentarer:

  1. Skall tänka på dig imorgon! /Mats

    SvaraRadera
  2. Ja du Eva, vad säger man om det hela? Livet, tror jag, visar oss många gånger att det är _här och nu_ allt sker, att det är det som räknas. "Sen" är... "sen" finns egentligen inte. Livet visar oss många gånger att det är skört och ändå går vi, många av oss, på i 300 i tron om att allt är för evigt, att vi kan/hinner/skall "sen".

    Tänker på dig imorgon och önskar dig en fin upplevelse, trots sorgen.
    -De tårar som gör mest ont är de tårar som aldrig får gråtas ut.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Låter tungt, men jag är med dig i tankarna. Döden är märklig och svår att ta in, men samtidigt en av de allra mest naturliga delarna av livet. Jag ska inte ens försöka bli filosofisk, men jag tänker på dig och hoppas det stärker din inre styrka.

    SvaraRadera
  4. Jessica: Tack. Kram.

    Johan: Tack. Kram och ge H och O en extra kram vardera.

    SvaraRadera
  5. hemskt.. livet är skört och det är bra att bli påmind om det då och då för att bättre uppskatta det man har.

    styrkekram

    SvaraRadera
  6. Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag blev så berörd av ditt inlägg och hoppas att du finner styrka att vara närvarande i stunden imorgon. Ta hand om dig och dina nära. Kram

    SvaraRadera
  7. Anna: Tack och begravningen var igår...
    Krama de dina och ta hand om dem och dig du med.

    SvaraRadera
  8. Skickar en bamsekram jag med! Ord ar overflodiga ibland...

    SvaraRadera
  9. Petra: Tack och kram tillbaks.

    SvaraRadera