Kjolväder och Tintin

Idag har det varit studiedag i sonens skola så jag mutade hon med löfte om varma mackor om jag fick springa en morgonjogg innan frukost. Kjolväder, idag igen:




Senare var vi och tittade på den nya Tintin-filmen som är baserad på de här två serieböckerna:

Eller åtminstonde trodde jag det. Det var ett riktigt hopkok enligt mig för att få ihop när Tintin och Kapten Haddock träffas och lite annat som är från andra böcker. Förmodligen för att de som inte känner till Tintin sen innan ska kunna se filmen utan att ha läst något innan. Lite tråkigt tycker jag som gärna hade sett att de var mer true-to-story.

Annars är sonens Tintin-favorit den här:

Och min favorit den här:



Han har nästan alla seriealbumen då båda hans föräldrar är stora Tintin-fans.

En snäll vän laddade även ner alla filmerna (inklusive Tintin i Hajsjön som egentligen inte är äkta Hergé) för flera år sen och det fanns en period när det var Tintin varje kväll :-) Precis som det även funnits en Pippi-period, en Wallace & Gromit-period, en Dinosaurie-period osv osv

Utöver de 8 km imorse har det även sprungits ett intervallpass med F&S. Lite längre intervaller (ca 850 meter) så månadens total hamnade på: 309,5 km

Imon ny månad ;-)

17 km rätt upp och ner

Ja och då menar jag 17 km rätt upp och ner i Skatås/Delsjöterrängen:


Ok, man kan ju inte på kartan se att det går upp och ner men ni kanske kan se slingan vi sprang idag. Det här en av kartorna som F&S använder för sin Göteborgsvarvsträning som börjar slutet januari varje år. Men idag handlade det om långpass: löpning ca 1,5-2 h i ca 6:00 fart. Men pga kuperingen så gick vissa km i 6:40 fart och vissa i 5:40 fart MEN jag lyckades få ett fint 6:07 snitt på hela passet :-)

75,5 km denna veckan får bli godkänt och med en dag kvar i oktober så kommer jag med morgondagens pass med all säkerhet komma upp i 300 km denna månaden. Sen börjar kilometerstaplandet om igen på tisdag ;-)

To do your thing

Ja här är jag som fullfjädrad fastinista innan 12 km med löparskolan i Skatås:


Hörde både den ena och andra på parkeringen strax innan jag mötte upp de andra. Hörde kommentarer i stil med: "Hujedamig vad kallt det ser!" till "Aha, är det så man ska se ut när man springer!" osv osv

Pratade även med E om detta i torsdags på vårt lunchpass. Vi kom fram till att man inte blir riktigt tagen på allvar när man springer i kjol. Åtminstonde inte tills dess att de verkligen ser en springa. Lite i stil med att med en sån outfit kan man ju inte vara snabb. Men det skiter jag i! Vill jag vara snygg när jag springer så klär jag mig så och vill jag ha nåt annat på mig en annan dag så har jag på mig det (ni som läst krönikan vet att jag har en del utrustning att välja på!) - I will always do my thing, oavsett vad andra tycker. Väntar bara på att linnet från Loverunning med trycket på ryggen "You have just been past by a skirt" ska komma in så är min outfit garderob komplett. Eller ja, komplett och komplett blir den väl aldrig...eller?

Igenkänningsfaktor?

Läs gärna min krönika på jogg.se - du hittar den om du klickar HÄR

Ha en bra fredag, oavsett utrustning ;-)

/Eva

Spänstig!

Dagens lunchpass sprangs med E. Hon är en riktig snabbis och springer numera även hon i kjol. Hon blev riktigt besviken att jag idag skippat kjolen för ett par kompressionstights. Till nästa gång har jag lovat kjol, OAVSETT väder!

Vi sprang längs älven från Operan och sen över Älvsborgsbron, en tråkig bit på Hisingen (idag var det bara vägarbeten överallt) och sen över Göta Älvbron och så var man tillbaks till Operan igen. Totalt inklusive dit och tillbaka från kontoret drygt 15 km. Vi pratade mer eller mindre hela tiden och bitvis var det riktigt jobbigt. Speciellt den långa rakan uppför mot Älvsborgsbron och sen hela bron och sen även Göta Älvbron.

Det är kul att springa med någon som är snabb och jag fick kämpa lite idag. Speciellt i slutet då E hela tiden låg 1,5 steg före. Men att få springa med sällskap är lyx, oavsett fart ;-)

Efter passet fick jag ett mail av E där hon berättade att en kollega till henne berättade att han vid Älvhuset (TV-huset) sett två SPÄNSTIGA tjejer som varit ute och sprungit. "Men det var ju jag och en väninna!" svarade E då. Det hade han inte sett alls. Han måste helt enkeltblivit distraherad av kjolen blev vår förklaring alternativt mina chockrosa skor :-P

Imon blir det en slinga i Skatås, på lördag distanspass med Löparskolan och på söndag långpass med F&S. Och så var man inne i sina rutiner igen...

Tänd ljuset för f-n!

Ett sådant här ljus inklusive bakljus kostar ca 200 kr.



Idag på väg till och från mitt pass såg jag bara EN cyklist som hade ljus. En höll jag på att cykla in i och han ropade ursäkta när jag höll på att cykla i diket då jag inte såg honom. Pga mitt synfel har jag dåligt mörkerseende och är faktiskt ganska rädd för cyklister oavsett om jag är ute och cyklar eller kör bil på kvällen. Sen att alla har mörka kläder oftast gör ju inte det hela lättare.

Jag såg även MÅNGA löpare i Slottsskogen som INTE hade reflexvästar på sig och det är lika dåligt det med.

Så sätt på ljuset och ta på er reflexvästen för min och er egen skull, tack!

For the love of it

Hjärtat på armen på tröjan från Loverunning får idag symbolisera lite olika saker:



Först och främst kärleken till min familj. Både min "gamla" och min "nya". Och djupast i mitt hjärta min älskade Farmor. Jag tänker på henne SÅÅÅ mycket. Hon gick bort i juni 1995 men det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Farmor: Jag vet att du ser mig däruppifrån och jag hoppas att du alltid ska vara så där stolt över mig som du alltid var när du fanns här nere på jorden. Du var stolt över alla dina barnbarn och på hedersplatsen på ditt gamla piano hade kort på alla vi dina barnbarn. Kram på dig Farmor - jag älskar dig så och saknar dig så!

Men hjärtat symboliserar ju även min kärlek, eller vad man nu ska kalla det, kanske passion?, för löpningen. Idag ville jag egentligen inte springa alls men vet ju hur bra jag mår när jag gör det och kanske mest efteråt.

Så for the love of running blev det idag 6 km snabbdistans, 1 km uppjogg och 1 km nedjogg. Farten på 6 km var ca 4:25-4:30, helt ok. Snabbare vågade jag inte i mörkret. På vissa ställen fanns det inget ljus alls och då var jag rädd för att "halka" på löv eller annat så det blev som det blev.

Avslutningsvis så kommer jag nu att äta lite ost så här på kvällen. För min kärlek till ost den vet inga gränser. Om jag skulle avslöja hur mycket ost som går åt i den här familjen per vecka skulle nog några baxna och undra om vi är 12 stycken som bor i huset när vi ju bara är tre :-P

Urladdning och "Good Things Happen To Good People"

Är helt slut efter helgen (det var visst några väninnor som snarkade) och sen lades det på lite mer idag med ett riktigt tråkigt besked som jag tyvärr inte kan berätta här om i bloggen. Inte just nu i alla fall men kanske vid ett senare tillfälle.

Ibland när man får ett negativt besked så går luften ur en och just idag så ville jag faktiskt bara lägga mig ner på golvet och gråta. Men det går ju inte. Skönt var det då att ha ett intervallpass på F&S. 10x2 minuter med en minuts stå-/gåvila. Jag lade mig i mitten med visselpipan så jag tog inte ut mig på något sätt men det var så skönt att få ur sig lite av sin frustration genom att röra på sig. Som en slags urladdning.

Efteråt kändes livet lite lättare och hjärnan som först blev förlamad börjar nu arbeta för att kanske vända det där negativa till något mindre negativt. Eller så får jag hoppas på karma, eller som jag brukar säga: "Good things happen to good people", underförstått att "Bad things happen to bad people". Tiden får väl utvisa detta.

Flaggan i topp!

Från fashionista i Stockholm till fastinista i Göteborg:


Ja, det går fortfarande att springa i kjol!

8 km revs av i ganska ok fart och det var riktigt skönt att snöra på sig skorna efter två dagars helvila. Eller helvila och helvila kanske man inte kan kalla tjejhelgen i Stockholm. Men som de säger om Las Vegas: What happens in Stockholm stays in Stockholm! ;-) Men jag lova att vi lämnade huvudstaden med flaggan i topp, hehehe.

Bara för att komma hem till Göteborg där även här flaggan var i topp:


Äntligen har vi efter över ett år utan flaggstång nu fått den nya på plats och vad passande att maken valde att flagga min återkomst till hemmet :-P

Idag är det skönt med en hatt att gömma sig under...

No further comments...

Stängt för återhämtning

Packningsångest, trängsel och glögg

Jag har packningsångest!!! Ikväll måste jag fylla den här väskan med bra saker inför en helg i Stockholm:

Hade egentligen tänkt att åka och kolla på IK Jogg´s KM på 5000 m på Stenkullen i Lerum idag men får skippa det för då skulle jag bli tvungen att packa imon typ klockan 04:30...

Finns det KBT för packningsångest? Eller en kurs i hur man packar bra? Min man är en fena på detta men varje gång han försöker visa mig sina knep så är jag inte mottaglig. Funderar starkt på att låta honom packa min väska men vet att jag till slut kommer att göra det ändå, i allra sista stund och efter att jag lagt fram typ 22 olika outfits som jag KANSKE skulle vilja ha. Bara för att sen utesluta den ena efter den andra. Well, i-landsproblem I know.

Tränar jag inget då? Jodå. I måndags var det ju backintervaller och i tisdags så var löpteknik med min löparskola. Fast jag blev lite sur. Vi började köra på fotbollsplanerna nära där jag bor och när vi hade hållit på en stund så kom en annan grupp som helt tydligt skulle hålla på med samma sak (det ser man när en grupp börjar göra sprättsteg, höga knän och andra löpskolsövningar). Det var bara det att de ställde sig precis brevid. TROTS att det är två hela fotbollsplaner och mycket plats att välja på. Till slut var vi tvungna att flytta på oss för jag hörde inte vad jag själv sa och vi blev så distraherade av vad de höll på med att vi inte kunde fortsätta. Och då var ju vi ändå där först.

Vi fortsatte och jag tyckte att jag kände igen ledaren men då det började bli mörkt så var jag inte helt säker. Sen när vi skulle köra lite korta snabba intervaller längs kortsidan så sprang denna samma grupp rätt in i oss flera gånger och VI fick stanna för att inte krocka. Det var då jag såg vem ledaren var: Yannick Tregaro. Fast det var ingen vanlig friidrottsgrupp han höll i utan en grupp motionärer. Funderade starkt på att säga till men sket i det.

Vi joggade vidare bort mot en backe för att gå igenom backteknik. När jag stod och pratade så dök, gissa vilken grupp, upp igen. Ånyo flyttade vi på oss till en annan del av backen för de verkade inte tänka öht att de var i vägen för oss och att vi var där först. Men vad hände då efter att vi kört några backdrag - jo, de dök upp igen men då orkade jag inte bry mig mer utan lät "mina" tjejer blåsa på så att DE fick flytta på sig.

Visst att Slottsskogen är allmän plats men det finns väl även en viss princip om vem som är först på ett ställe och att man visar hänsyn? Nåja, tjejerna i min grupp brydde sig inte så mycket utan tyckte mest att det var lite komiskt att vi blev "förföljda" av Yannick och hans adepter och att de helt klart hade ett nästan liknande upplägg som mig :-)

Och apropå på att trängas så ser ni här en bild på glöggen som jag satte i tisdags:

Här är det minsann en massa goda kryddor och annat som trängs med varann. Jag har satt glögg sen 1994 så man kanske kan kalla mig the Glögg Master? Ändrar lite på receptet varje år och känns som om jag äntligen är den perfekta glöggen på spåret ;-)

I övrigt så sprang jag igår två varv på grusåttan och sen hade jag min utomhusgrupp som nu utökats med två killar :-) Härligt!

Idag blev det 10 km vid havet där det blåste från sidan HELA tiden. Efter passet när jag var på den numera dagliga rutinen att "hälsa på" mina föräldrar så frågade min mamma om vad jag gjort med håret och att det såg ut om jag hade ett fågelbo i håret och jag replikerade: "Hallå, det blåser ute!" Då log hon bara och gav mig en hårborste att låna. Vet dock inte om det gjorde saken bättre. Inga kort på det, tack!

Nä, nu blev det lite långt det här inlägget (vill ju skjuta på det här med packningen) men nu får det vara nog för nu är det någon som ropar efter mat och börjar bli på dåligt humör (no names)!

Sex and the city

På fredag så åker jag till Stockholm med två av mina bästa och "äldsta" väninnor.

På den tiden när vi var singlar och ute i "farten" så tittade vi mycket på SATC.
Det var nästan lite komiskt att vi tre nästan var precis som karaktärerna i serien. Förutom Miranda för hon passade inte in på någon av oss.

C var som Charlotte, traditionell och lite "redig"!
T var som Samantha, många beundrare och lite wild and crazy (in bed)!
Och jag, jag var som Carrie - den som tänkte, skrev, var galen i skor men även den som höll ihop "gänget"!

Långt borta känns nu dessa "vilda" dagar nu när vi alla tre har familj och lever lite andra liv. Det som bestått är vänskapen. För även om vi inte hinner träffas lika ofta som förr så är den "kittet" som alltid kommer att finnas där.

Att planera in denna resan tog lång tid för det var många kalendrar som skulle synkas men nu är den snart här.

Tåget går på fredag klockan 07:42 och igår vid frågan av T (Samantha) om vi då skulle knäcka en flaska skumpa fick jag hoppa in som Charlotte (egentligen C men hon fanns inte med i luren) och sätta ner foten och meddela att denna kunde sparas till hotellet lite senare. Så lätt var det för småbarnsmorsorna att trilla tillbaka i gamla rollmönster...känns redan nu som om helgen kommer antingen att bli i ett tempo på 200 knyck alternativt att vi alla tre sover som stockar redan klockan 21:30 och hur mycket SATC är det egentligen?

Nu kan vintern komma!

Yes! Nu har mina vinterskor kommit!

Tack Icebug för den fina vinsten i Risveden Terräng :-)

Här är då min nya Anima som har karbidstålsdubbar:


Och så här ser de ut underifrån:

Vänligen notera Icebugmärket som syns på dubbarna :-)

Och här är min "gamla" Anima, dvs modellen utan karbidståldubbar som jag hade på mig när jag vann Risveden Terräng:

Som ser ut så här underifrån:



Hade väl egentligen velat ha rosa igen på de med ståldubbar men valde den gula istället så att jag inte blandar ihop dem!

Jag har även gått upp en storlek då jag kanske vill ha lite tjockare strumpa på vintern och att luft i skon gör att de blir varmare än om de sitter för tight.

Jag har ett par Icebugs som är två år gamla och som funkat men det går inte att jämföra med den här modellen. Sulan är så mjuk att den går att vika dubbel på Anima - det kan man INTE på den gamla modellen som jag har (tänker inte ens försöka för då skär jag väl mig på dubbarna) - och det säger en del om att löpkänslan är LITE bättre i den här modellen. Den andra kommer att användas som "promenadsko" vid halt väglag typ.

Så vintern, det är ok att komma nu - jag är redo!

Regn hos mig

Ja, det regnar ALLTID på måndagar när jag ska intervallpass på F&S. Tur att jag har så bra deltagare som skiter i vädret. Det har blåst orkan och regnat småspik men de kommer måndag efter måndag - underbart!

Idag slutade dock regnet efter ett tag och övergick till det vanliga "råa" Göteborgsväder som vi har större delen av året. Under dagens backpass kände jag tydligt att mitt klipp i steget inte alls var samma som för en månad sen när vi körde samma pass på måndagen samma vecka som Lidingö...well, inte så konstigt när jag varit sjuk en vecka :-P

På vägen hem så fick vi se Älvsborgsbron som lyste i mörkret och hur bockkranen vid Eriksberg lystes upp i neonrosa. Då skrek jag bakåt: "Är det inte vackert? Har vi några Göteborgare med på passet idag?" Vissa måste nog tycka att jag är en galning med mina skrik och kommentarer under mina pass men bara de fortsätter komma tillbaka så fortsätter jag med mina glada "tillrop", haha.

Idag är jag faktiskt glad att det regnade för då slapp jag nämligen vattna den här:


Ser den inte grön och fin ut? Bara värsta frosten kan hålla sig borta så kommer det nog kunna sparkas en del bollar, fuskas en del i krocket m.m. nästa år på gräsmattan ;-)

Träffade idag även bäste Terje, min mentala coach. Nu har vi sammanställt vår text och hoppas på att det går att få fram som en bra och intressant artikelserie på jogg. Jag lovar återkomma med datum om/när det publiceras! Och för de som tvekar och tycker att det här med mental träning är nonsens så håller jag inte alls med; det funkar, det är jag numera ett bevis på.

För er som bor i Göteborg kan jag varmt rekommendera just Terje.

Nä, nu blir det lite mer vatten, fast inte i form av regn utan i form av en dusch :-)

Som en liten blöt fläck...

...på golvet känner jag mig nu...

Ställde upp som vikarie på F&S 14 km i Skatås. Inget jag hade räknat med men jag är ju sån som alltid ställer upp och har svårt att säga nej. Stressade sen vidare till det som enligt ursprunglig plan var det som skulle vara det enda passet idag: Tematräning på F&S för sina ledare. Funktionell träning i två timmar. Och ja, jag erkänner: Jag fuskade rejält för jag var trött redan innan passet (plus att jag varit sjuk) och ska hålla i ett backintervallpass imon. Men det där med att fuska är inte så lätt. Speciellt inte när du blir den udda personen som får köra med instruktörerna. Så fort de vände ryggen till så fuskade jag. Men egentligen handlar det inte om verkligt fusk utan mer att jag inte orkade och främst vill lära mig och inte ta ut mig till den grad att jag inte kan gå dagen efter. Men jag vet att jag kommer att få träningsvärk imon ändå och att det bara är att bita ihop och le på backpasset.

Nu blir det fanimig inga mer rörelser för mig idag ÄVEN om maken hintat om att någon måste vattna gräset. Jag VÄGRAR! Just i det fallet tränar jag på att säga nej, hehehe. Och hänvisar till att en liten blöt fläck inte vill bli mer blöt...

Med familjen

"Kompis" gick upp tidigt, tidigt imorse med maken och sonen och såg solen gå upp från vårt köksfönster:

Sen åkte maken och sonen på handbollsturnering och jag tog mig en morgonjogg på 12 km och sen vattnade jag vårt nyutrullade gräs i en timme. Kallt om fötter och händer blev det, pga av bägge dessa aktiviteter :-P

Sen åkte jag till mina föräldrar. De är lite isolerade nu sen min pappa opererats och för att de skulle få komma ut lite idag så gjorde vi en liten utflykt.

Först till Gottskär som ligger i inloppet till Kungsbackafjorden och där det finns ett konditori som är känt för hallongräddtårta. Efter fika så tog vi en vända i hamnen och fick härlig havsluft ner i lungorna:

Sen åkte vi en runda till den lokala bonden och köpte ägg och potatis. Man går in genom en dörr på bondgården. Väger potatisen själv, räknar sina ägg och lägger i kartong. Skriver upp på ett block vad man köpt (priser finns på en lapp på väggen) och drar sen ut en låda och lägger sina pengar där i ett litet kassaskrin. Jag visste inte ens att det fanns sådana ställen kvar. På vägen därifrån vinkar bonden till oss från hytten i sin traktor.

Därefter åkte vi till kyrkogården där mina två farbröder och min farfar och farmor är begravda. Min farfar hette Harry och det heter ju även min son :-)

Där ligger de så fint vid Fjärås kyrka och har utsikt mot Kungsbackafjorden (syns på håll mellan träden):


Avslutningsvis sen lunch med föräldrarna och nu är jag återigen hemma.

Och nu försöker jag hitta på alla möjliga ursäkter för att slippa vattna gräset igen, får se hur länge jag kan komma undan :-P

Test av bana

Och på den fjärde dagen sprang hon :-)

Det var riktigt kallt idag men inga vantar eller mössa behövdes. Jag fryser hellre lite än blir för varm och svettas för mycket.

10 km i vackra Skatås och test av den utökade Tjärnrundan, eller korta banan av Finalloppet.

Tjärnrundan har de år som jag sprungit (fjärde gången i år?) varit 8,8 km och en ganska "jobbig" bana. Första 3 km är det mycket uppför och sen lite nedför och platt, sen stigning igen och lite platt och så ganska mycket nedför innan "helvetespartiet" börjar vid ca 7 km. Ca 1 km i skogen där det ALLTID är lerigt och rinner bäckar. Ett år fastnade jag med skon i gyttjan...
Sen uppför lite till och sen platt för att sista biten springa ca 400 meter på GRÄS (ganska segt) och sen brant uppför mot målet.

Men nu har de utökat rundan till 10 km. Antagligen för att locka fler deltagare.

Långa banan är 18,8 km och ganska lerig och jobbig på många ställen men den har jag faktiskt aldrig tävlat på.

Så idag sprang jag den där lilla extra "knixen" på ca 1 km för att få till hela nya sträckningen. Ett parti som kommer att bli lite "svårare" löpning för där är det stig och rötter. Och det leriga partiet var idag ännu lerigare än jag kom ihåg från förra året.

MEN det "skrämmer" mig inte för jag vet att jag i år är en bättre terränglöpare och det finns inget lopp som i år slår "svårighetsgraden" på Risveden Terräng. Just bring it on!

Farten var ju snigelfart och jag kände att pulsen var högre än vanligt men inte så konstigt efter några dagars sjukdom. Efter avslutat pass så använde jag en del papper för att snyta mig kan man lugnt säga (inga mer detaljer på det, tack!).

Jag hade inte med mig telefonen så tyvärr inga kort från dagens runda utan det får bli ett kort från 2009 års Tjärnrundan:

Jag kan titta på bilden och se på mig själv med perspektiv. Jag har kommit långt sen den där dagen i november 2009. Men bilden är fortfarande en favorit (trots dålig kvalitet, sorry) för även om resan till idag har gjort mig till en annan löpare så pratar bilden till mig om att man inte ska glömma det som varit. Och den pratar till mig om det som jag jobbat mycket på i år: att hitta tillbaka till det som gjorde att jag började med löpningen in the first place. För den som tittar riktigt noga så ser man glädjen i mitt ansikte och även kärleken till att springa i skogen.

Ha en fortsatt fin fredag!

/Eva

"Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö!"

Fast nu menar jag ju inte snus utan träning...
Nu går jag in på tredje dagen utan träning och kommer faktiskt inte ihåg när jag hade så lång vila sist, frivillig som ofrivillig.

Men jag är lite bättre och imon planerar jag en lätt jogg då jag inte längre har något halsont.

Men att löpningen inte skulle finnas närvarande trots att jag inte springer själv, så blir det inte.
Det har beställts nya Icebugs (vinst i Risveden), det planeras för ett teknikpass med ett företag, jag ska hålla i teoripass i min löparskola om en stund, jag filar på en artikelserie om mental träning tillsammans med bästa Terje osv osv.

Så trots att benen inte får sitt så är ändå löpningen högst närvarande i min tillvaro.

Igår blev det läsning för hela slanten dock:


Nya boken att läsa i vår bokklubb. Har aldrig läst något av denna författare innan och det jag läst hittills har i alla fall fångat mitt intresse.

Hörs imon!

P.S. Och utan snus har maken försmäktat sen slutet augusti. Lite längre än mina få dagar utan träning...Bra jobbat D! D.S.

Missing out

Bästa och finaste höstvädret utanför mitt vardagsrumsfönster:

Men det blir ingen träning för mig idag för jag är sjuk. Näsan rinner, det raspar i halsen, huvudet är tungt och jag känner att något är på väg ner i bröstet. Suck.

Har ställt in mitt stående utomhuspass för första gången på TRE (!) år. När jag skickade sms till en av tjejerna idag fick jag till svar: "Ojdå, det händer inte ofta!" Nä, typ aldrig.

Nåja, jag ska inte klaga mer. Sverige vann matchen igår och nu ska vi visst vinna hela EM. I rest my case. Dock kanske något positivare att läsa om än vissa politikers bostadsfusk ;-)

Så jag vilar och inväntar att kroppen tar hand om "skiten" och planerar för lite andra saker.

Och apropå fotboll och missing out:

"I used to go missing a lot... Miss Canada, Miss United Kingdom, Miss World." - George Best

Kroppen först!

Förkylningskänning och lite rasp i halsen. Känns som om ödet skrattar mig i ansiktet då det imon på jogg.se publiceras en kort artikel där jag ger tips på hur man ska hålla sig frisk.

Fast å andra sidan är jag sällan sjuk men när både maken och sonen hostat och snuvat ett tag så kanske det inte är så konstigt att jag till slut får en släng av det jag med.

Så det får bli tidig sänggång ikväll. Ingen "House" och fotbollen kan kvitta; vi är inte speciellt bra som landslag men verkar visst tro det. Att ha som plan att vi ska gå vidare till EM på andras resultat känns inte som en bra strategi. Lite i stil med att: "Om hon inte ställer upp på Varvet och hon blir sjuk så kanske jag kan komma på 50:nde plats." När allt handlar om den EGNA prestationen. Spring det bästa du kan, oavsett din konkurrens och i fallet med fotbollen VINN för f-n för då behöver ni inte hjälp av andra lags resultat. I rest my case.

Således ingen träning idag utan kroppen går först och den är mitt redskap och bör lyssnas på.


"I will always listen to my coaches. But first I listen to my body. If what they tell me suits my body, great. If my body doesn't feel good with what they say, then always my body comes first." - Haile Gebrselassie

Filmen om Risveden Terräng

Ta er gärna tid och se filmen om Risveden Terräng. Eldsjälar som arrangerade ett lopp som jag nog skulle klassa som det roligaste jag sprungit (även om jag direkt efter kallade det för terrängloppet-from-hell!)!

Jag kommer tillbaka nästa år!

Same, same!

Sin vana trogen så vill vädret visst även idag att det ska regna och blåsa när jag ska hålla mitt intervallpass på F&S...jag menar, varför göra saker och ting enkla här i livet?

I rest my case och tar en kexchoklad (vi vann en hel drös på Liseberg i somras) och byter om...

Det lär bli en varm dusch i MINST 30 minuter sen när jag kommer hem...

Ett litet skratt

Jag säger bara en sak: Jim Carrey - hahaha, ibland är han bara bäst!

Förutom att jag bjuder på skratt bjuder jag även på en träningsrapport denna söndag:

7 km med löparskolan
17 km över broarna med fart på mitten och sen STORM-motvind på nedjoggen :-P

Hann PRECIS hem innan värsta skyfallet började - ibland ska man ha tur :-)

Imon, ny vecka!

Anima sana in corpore sana

Att få börja dagen med ett pass i skogen är en ynnest och jag kände hur energin flödade emot mig i det underbart sköna höstvädret. Energi till min löparsjäl.

Anima = själ, på latin.

Anima = namnet på modellen från Icebugs som är min nya favorit terrängsko

Anima sana in corpore sana = En sund själ i en sund kropp - Ett motto att leva efter

ASICS = ett av mina absoluta favorit löparskomärken

Idag blev nästan en "religiös" upplevelse. När det enda man hör är sin egna andning och suset från träden. När man nästan känner sig som ett med naturen. När man inser att man är ett djur som alla andra och är ute och gör det som kroppen är gjord för; att röra på sig.

Jag tackar min kropp för att den återigen är i harmoni. Jag älskar den när den älskar mig tillbaka genom att när jag lyssnar på den låter mig göra det som jag älskar; att röra på mig.

Att sen på vägen hem bli mött av en funktionär som uppenbarligen ska stå i ett vägkors i ca 5 timmar på Göteborg halvmaraton/maraton och som ropar glatt till mig: "Har du ingen nummerlapp på dig?", får mig att komma tillbaka till den andra löparverkligheten. Den som man delar med andra. Jag ser en bit bort hur många börjar värma upp med nummerlappar på bröstet. Jag ler och delar några ord med den snälle funktionären som förstår att jag idag hellre springer i skogen än på en cykelbana fram och tillbaka.

Jag tittar över spårvagnsspåret och hör hur någon ropar mitt namn: "Eva!!!" Och ser bästa Lena med flaskor i handen. Förstår att hon ska langa till sin man, Tröskelkungen.
Vi kramar varandra och ler. Hon har på sig en ny kjol ur höst- och vinterkollektionen och hon säger att hon såg mig på långt håll när hon såg hjärtat på min ärm :-)

Lena måste rusa för att hamna på rätt langningsställe. Jag vinkar till funktionären som vinkar tillbaka och så joggar jag sista biten hem och har det största leendet på läpparna. Life is good.

Balsam för själen

Först och främst grattis till Tomas Tranströmer för Nobelpriset i litteratur och för en gång skull så har Göteborgs-Posten en bra framsida. Klicka på bilden och läs detta underbara citat:


Jag har inte läst mycket av denne man men har bland annat en god vän som använt sig flera gånger av hans diktstrofer så nog vet jag vem han är även om jag inte läst något av hans verk.

Det intressanta är att denna goda vän kvällen innan pristagaren tillkännagavs hade lagt upp just något av just Tranströmer på sin FB-logg. Tänk så rätt du kunde ha Pipperoni!

Idag har det sprungits milen i Skatås. Underbart höstväder och jag älskade hur höstlöven singlade ner i håret på mig. Kunde sprungit längre men det fanns inte tid till det, tyvärr.

Jag älskar hösten med den klara luften och de vackra färgerna. Det är så mycket lättare att springa då, både kroppsligt och själsligt.

Today is a really good day :-)

Naturfenomen x 3

*Naturfenomen nummer ett:

En HEL regnbåge precis utanför vårt köksfönster (var tvungen att ta två kort för att få med hela):

Vackert så att det förslår. Bara för att nu 10 minuter senare vara borta.

*Naturfenomen nummer två:

Efter att ha fått i mig bra med mat och dryck senaste dygnet (bla en hel liter mjölk igår kväll, bara så där) så är jag nästan på banan igen. Visst att magen knorrat lite idag men när jag sprang grusåttan i Skatås på eftermiddag så kände jag att jag hade energi och steget var mycket lättare. Ingen klocka men jag skulle uppskatta att passet gick i 4:40 fart. Att jämföra med sista kilometern igår som gick i 7:00 fart...

Kroppen är otrolig - tack, tack för att du kommer igen så snabbt kära kroppen!

*Naturfenomen nummer tre (eller kanske bara ren och skär "temporär" demens?):

Att jag precis när jag avslutat mitt underbara pass får en deja-vu-känsla i kroppen när jag står vid slutet av slingan. Det är något som vill säga något till mig och det har med Skatås att göra. Och som en blixt från klar himmel, eller kanske mer passande idag, en regnbåge som dyker upp från ingenstans, kommer jag på att jag ska springa grusåttan igen, ikväll. Jag är vikarie på ett F&S distanspass. Det hade jag glömt. Kanske inte det bästa att göra när man börjar känna sig på bättringsvägen, dvs att springa ett pass till. Men, vad göra? Inte så mycket mer än att göra sitt jobb och hamna på 8 km till i träningsdagboken...

RIP

"Your time is limited, so don´t waste it living someone else´s life." Job said. "Don´t be trapped by dogma - which is living with the results of other people´s thinking. Don´t let the noise of others opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary."

RIP Steve Jobs

Perspektiv

NEJ! Det är inte för kallt än för att kunna springa i kjol (ingen kommentar tack om min bad-hair-day pga vinden):

Idag hade jag inte på mig några kompressionssockar utan calf guards:

Men jag har INGEN ork alls :-( Efter en vecka med magproblem och viss viktnedgång så är jag trött. Ingen energi alls och blev så pass "slö" under passet att jag började fundera på om jag skulle börja gå (vilket jag dock inte gjorde). Jag förstår ju att det inte finns någon ork och jag pressade mig inte alls och känner nu helt klart att jag behöver mer mat och vila för att komma på banan igen.

Man får lite perspektiv på saker och hur ens form kan vändas upp och ner. Idag hade jag aldrig klarat av 30 km i terräng och än mindre 10 km i 4:00 fart.

Jag stressar inte över att jag har något speciellt viktigt lopp kvar i år men jag känner hur "ledsen" jag blir inombords när jag inte får träna. Jag älskar att springa (ok, inte alla pass) och när man tänker på hur livet skulle vara utan det DÅ får man verkligen perspektiv.

Snart utomhuspass och det ger mig alltid så mycket energi så senare ikväll kommer jag ändå ha fått den där "endorfinkicken" fast av andras träning inte min egen :-)

Krönika?

Är du intresserad av att skriva en krönika för Sveriges största löparcommunity?

Hör av dig till mig i så fall:

eva@emfconsult.se

Jag kan inte lova att det blir publicerat men för att få en uppfattning om hur långt det bör vara och bild som ska vara med så kan du läsa Marathon-Mias krönika från i fredags som du hittar HÄR!

/Eva

Håller näsan ovanför vattenytan...

"Fortsätt, när mörkret kommer och allt gör ont..."

Första frasen i min absoluta Håkan Hellström favoritlåt som man kan lyssna till ovan. När han sjöng denna i Scandinavium i slutet på konserten förra hösten då rann tårar nedför mina kinder. Och i somras när han spelade denna låt på Slottsskogsvallen och vi satt ute på vår veranda och "smyglyssnade" så bjöd min man upp mig.

För jag vill tro att det bästa fortfarande inte hänt och att man ska fortsätta för den som kämpar kommer framåt.

Så jag håller mig ovanför vattenytan även om det är tungt nu. Min mage säckade ihop efter LL och när magen inte vill vara med så orkar man inte så mycket. Jag har ingen plåtmage och alla dessa konstgjorda sportdrycker gör att systemet "ballar ur". Samma förra sommaren efter Visby halvmara. Så fortsättningsvis så blir det bara vatten, saft eller Resorb som kommer att inmundigas under lopp. Om sjukdomskänslan jag kände innan och under helgen berodde på något virus eller att min mage inte varit ok vet jag inte. Nu är det i alla fall "bara" magen som krånglar. Av erfarenhet vet jag att det tar ca 1-2 veckor för den att bli ok igen...således bara att härda ut...

Utöver detta så har min pappa opererats för sitt dåliga knä och att ha två gamla, bräckliga föräldrar är ingen bra kombination. Deras ovilja att sälja sitt hus och flytta till en lägenhet närmare oss är inget alternativ för dem. Så nu flackar jag fram och tillbaka och fixar. Däremellan är det pass som ska hållas, jobb som ska klaras av, läxor med sonen, laga mat och jag vet inte allt. Känner redan nu på oktobers tredje dag att denna månaden kommer att bli LÅÅÅÅNG...

Men nog med klagan nu. Jag är stark och vet att det även finns ljuspunkter utöver de lite tyngre partierna denna månaden, så som en tjejhelg i Stockholm och lite annat! Så Håkan, visst fortsätter jag, för det bästa har inte hänt än! Räkna inte ut "tanten" än, eller hur Claes? ;-)

Jag tyckte jag hörde nåt!

Ja, bästa "tjejen" som vi kallar henne hörde nog något precis här:

Vi är hundvakter idag och det funkar bra en dag eller så för sonen och mig som egentligen är pälsdjursallergiker och så är det så mysigt!

Och ja, jag tyckte även jag att jag hörde nåt. Det var visst kroppen som inte vill vara med på noterna. Efter torsdagens lunchpass så har den allmänna sjukdomskänslan krypit sig på. Jag har försökt förtränga den och sprang ju en slöjogg igår. Men igår kväll var jag riktigt risig och fick gå och lägga mig efter bion. Huvudvärk och så där ont i kroppen som när man har influensa.

Repade mig i alla fall någorlunda till dagens pass på F&S men den där sjukdomskänslan vill inte riktigt ge sig av. Jag har inte tid att vara sjuk nu för jag har pass sön-mån-tis-ons-tors...

"Mamma du är ju aldrig sjuk." Sade sonen igår och tittade konstigt på mig när jag gick och lade mig redan 22.00.

Det får bli tidig sänggång ikväll med och så hoppas jag höra något annat från kroppen imon!