söndag 22 maj 2011

Varvet min nemesis...

Började dagen igår precis som vanligt med frukost. Sen började det droppa in folk och nervositeten började kännas ännu mer. Åt och drack lite till ca två timmar innan start och fortsatte dricka fram till ca 40 minuter innan start.

Ca 13.00 bytte jag om till min Runningskirt och linne och begav mig ut på en kortare uppjogg sen ner och klämma sig under snöret i startgrupp 1A och så bar det av!

Strax efter start och på väg in i Slottsskogen fick jag en klapp på axeln: "Är det Eva?" Jag vände mig om och såg ett blått Studenterna-linne och en blond kille i keps. "Det är jag Magnus".
Magnus, det var riktigt kul att få träffa dig IRL om än bara för en kort stund!
På vår efterföljande After-Run så var det många som berättade att de saknar din blogg, bara så att du vet! Och Lena vill dra upp mig till Stockholm på Långlöparnas kväll - vi får väl se hur det blir med det för jag har aldrig sprungit på bana...

Åter till loppet då: Höll min planerade fart även om första kilometern gick för lite för fort (3:55). Kämpade mig uppför Säldammsbacken och kom ut i Majorna där många hejade på mig. Inte bara de som känner mig utan faktiskt för att jag sprang i kjol! Många komplimanger fick jag längs hela banan även om jag i slutet inte kunde ta till mig dem då jag var så trött...

Kom över Älvsborgsbron och över på Hisingssidan och det kändes riktigt bra. Drack lite vatten vid nästan varje vätskekontroll och kände mig stark. Första fem gick på 21:10 (snitt 4:14) och 10 km passerade jag på 42:19 (snitt 4:14) men vid ca 11 km började jag må riktigt illa och bestämde mig för att ta en stor mugg vatten vid nästa vätskekontroll. Det vattnet kom upp nästan direkt och jag stannade för att ta en mugg till för att skölja ur munnen och svalde väl lite vatten till som oxå kom upp :-(
Stod i valet och kvalet hur jag skulle göra men valde att fortsätta och kände hur tempot började gå ner och ner. Kämpade mig över Göta Älvbron och på 15 km låg jag på 1:03:55 (snitt 4:16) men jag kände då att orken var slut. Att klara att 4:15 tempo i 6 km till kändes som en omöjlighet då jag mådde så dåligt. Jag ropade inombords på mig själv: "Lyft på benen, lyft på benen - kom igen nu!" Och trots hejarop och fina vänner som peppade mig längs Avenyn så kände jag mig bara tyngre och tyngre och märkte hur fler och fler sprang om mig.

Tog mig själv i kragen även om jag ville kliva av och bestämde mig för att fullfölja även om jag skulle vara tvungen att gå sista biten.

Strax innan Linnéplatsen sprang Elleonor Hjelm om mig och jag hörde knappt att hon berömde min kjol när hon sprang om. Hon hade startat i 1B tre minuter efter mig så jag gladdes åt att hon skulle klara under 1.30 då hon såg mycket pigg ut i benen. 1.28 kom hon in på - Grattis Elleonor!

När jag sprungit över bron och var inne i Slottsskogen igen såg jag Lena med kameran. Efter att hon tagit kort så sprang hon med mig ett tag och peppade men jag orkade inte och motade bort henne - förlåt Lena!

Hörde flera hejarop på sista rakan innan man kommer in på Slottsskogsvallen men jag försökte bara se ansiktet på min man för att veta att han var där för att ta emot mig. Såg honom inte och stapplade i mål. Ville bara lägga mig ner men fortsatte gå och i slutet hittade jag maken. Då var jag så trött och efter att ha fått en mugg med vatten var jag på väg att spy igen. Samlade ihop mig och fick hjälp att ta av mig skorna och gick sista lilla biten hem i strumplästen.
Lade mig och vilade och dåsade bort en stund för att sen duscha och börja fixa till våra gäster/löpare som skulle komma på After-Run. Drack Coca-cola och Resorb och började så snabbt komma tillbaka.

Vi hade en jättetrevlig kväll ihop alla i "gänget" och visst att jag fick nytt personbästa på Varvet med tre minuter (förra året 1.35:54 i år 1.32:53) MEN det var ju inte det jag hade "planerat" och jag kan inte hjälpa att jag blir så grymt besviken på mig själv.
Jag vet inte vad jag gjorde "fel" och varför jag började må dåligt för jag hade inte pressat mig mer än det jag har kapacitet till. Jag hade ätit och sovit bra men kanske att den där "inbillningsförkylningen" spökade? Well, inte vet jag och visst att många blir chockade att jag fullföljde loppet och pressar mig så här men sån är jag; det ska mycket till innan jag bryter ett lopp.

Så, Varvet du är och förblir min nemesis bland lopp men jag ska ta dig och gå i mål NÖJD någon gång - jag ger mig inte så lätt så vi ses igen nästa år igen längs den blå linjen, lita på det!

12 kommentarer:

  1. tiden är fantastisk med tanke på motgångarna - verkligen strongt att fullfölja! testa en annan halvmara (sthlm i höst?) så sitter målet, helt säkert.

    ps. kan man inte få en running-skirt-in-action-bild?

    SvaraRadera
  2. Jag såg din tid i resultatlistan och tänkte "Gud vad hon är bra!". Synd att du är besviken, men grymt bra jobbat ändå. Du är fortfarande (och kanske ännu mer) min idol :)

    SvaraRadera
  3. Såg dig på sista biten i Slottsskogen och hejade. Noterade att du såg okarakteristiskt trött ut och har nu förklaringen. Tufft att fullfölja (och på en så bra tid!) ändå. Kjolen var f.ö. riktigt snygg!

    SvaraRadera
  4. s-kils: Kolla in här för att se snabbaste kjolen in action:

    http://www.facebook.com/#!/pages/LoveRunning/218295821529860

    mina: Tack och kram! Hur gick det för dig? Får kolla resultatlistan!

    Ava: Ja, då var jag riktigt trött. Fick t.o.m blåsor under trampdynorna sista 5 km pga att jag fick ett helt annat steg. Men jag kommer igen!
    Blev det några armsleeves?

    SvaraRadera
  5. Det låter inte direkt som en trevlig upplevelse och ändå är du i mål på en sån supertid. Du är grym!! Grattis till pers!

    SvaraRadera
  6. Andréa: Ja, speciellt efter Göta Älvbron var ingen rolig historia direkt och visst känns det surt och ärligt vet jag inte vad som gick fel men nu släpper jag det och går vidare. Och nästa år - då står jag där igen på startlinjen! :-)

    SvaraRadera
  7. Phu - vilken historia! Man blir grymt peppad att springa lopp nu när man läst det här... Och GRATTIS till en fantastisk tid!! Tusan vad du är snabb, skulle kopiera ditt träningsupplägg...

    SvaraRadera
  8. Petra: Tack och snart står du på startlinjen! Jag önskar dig stort lycka till på lördag!

    SvaraRadera
  9. Ja du Eva, jag förstår att Varvet är din Nemesis. Trots det tycker jag att prestationen är fantastisk! Kan du fatta att du fortsatte trots allt?
    Verkligen stort grattis, jag beundrar dig! (Och detta sista viskar jag; jag tycker att du skall lägga bort besvikelsen om så bara för en kort stund!).

    SvaraRadera
  10. Jessica: Ja, tänk att jag fortsatte men sån är ju jag; eller som Winston Churchill brukade säga: "Never, never, never give up!"

    SvaraRadera
  11. verkligen snyggt, man blir sugen på lite färg.. och muskler! :-)

    SvaraRadera