15X220 meter på grus...

Ja, jag lyckades hinna med ett fartpass idag - jiippee!!!
15X220 meter på grusplanerna nedanför där vi bor - härligt!
Snittade 41-43 sekunder på intervallerna vilket jag tycker är bra då jag inte kört kortintervaller på ett tag. Ger ett snitt på 3:06-3:15 min/km. Vila mellan varje intervall 40 sekunder, dvs ungefär lika lång tid som intervallen tar.
Steget kändes bra och även skorna (Saucony Grid Type A3) :-) Då dessa skor är smala får jag inte i mina inlägg och de blir således väldigt tunna för mig varför jag endast kan använda dem för kortare pass på mjuka underlag och dagens pass passade som hand i handske för detta!

Nu lite påfyllning av mat och sen iväg för att hålla i lite teori för mina löparskoletjejer! Varför vila lixom? ;-)

Mamma Boot Camp Göteborg

Idag var sista tillfället för säsongen och hösten visade sig från sin vackraste sida med underbara färger och en sol som värmde!

Det har varit en rolig säsong och passen har varit välbesökta, mer än föregående säsonger och detta är kul för mig som i år marknadsfört träningen som lite hårdare än tidigare år. Intressant är då att det alltså kommer FLER!

Nu ska jag sätta mig på min kammare och planera inför säsongen 2011!

Jag ler när jag tänker på alla underbara mammor och deras barn - vilken entusiasm och kämparanda - tack för att jag fått träna er och fortsatt lycka till med träningen!

Lite för stor reklam...

Fick mina beställda reflexvästar som jag ska använda för mina utomhuspass och löparskola och blev riktigt besviken då de typ är i storlek XL, suck. Och detta trots att jag frågat flera gånger om just storleken. Det är vanliga tjejer jag tränar och själv är jag ingen koloss...går inte heller att reklammera då det är företagstryck på :-(
Det får bli som klänningar typ, haha. Får se vad tjejerna säger idag när jag tar fram dem...

Hade ambitionen idag att hinna med ett snabbare pass men planerna gick i stöpet och nu hinner jag inte :-(
Men imon - då j-vlar!

Colour match!

Jepp idag var jag verkligen färgmatchad när jag åkte för att hålla i joggpass på Friskis & Svettis. De nya skorna matchade F&S outfitten OCH bilen, haha.

Både igår och idag har det varit lugna pass; igår 7,8 och idag 10,4 i moderata tempon. Känner mig totalt återhämtad nu. Kanske ska testa lite fart imon?

Present :-)

Fick jag av sonen förra veckan, haha - underbart!

Lidingö Tjejlopp - lite mer detaljer (och shopping)

Flög upp på lördagen och tillbringade lördagkvällen i gott sällskap hos en familj vi känner. Det blev ett glas skumpa (frugan i familjen hade något mycket trevligt att fira) och ett STORT glas rött. Lite mat på det och sen diskussioner om ditten och datten gjorde att jag inte kom i säng förrän strax efter tolvsnåret.
Vaknade relativt tidigt (07.20) och låg kvar i sängen och läste ut bokklubbsboken som jag inte hunnit läsa på ett tag. Sen snabb dusch, frukost och t-banan ut till Ropsten. Och jag klarade mig utan att åka fel, hahaha.
Nummerlappshämtning på Lidingövallen och sen lite shopping (se nedan bla) :-)
Efter detta började jag "meka" med nummerlapp, chip och stuvade om bland mina kläder och tillhörigheter i mina många väskor och påsar. Lite mat och dryck och sen bort mot Grönsta Gärde för att lämna in mina saker.
Sprang ca 2,5 km uppvärmning i omgivningarna runt (mycket fina hus kan jag säga) och började nu bli REJÄLT nervös. Saknade familjen som brukar vara med och ta mina saker, peppa och heja på mig. Ett ögonblick kände jag mig så ensam trots alla människor att jag nästan började gråta...
Lämpade ca 20 minuter innan start av mina kläder och ställde mig i min startgrupp. Gjorde några ruscher i gräset och valde sen att köra uppvärmningen med Friskis.
Såg hur eliten kom och ställde sig längst fram. Anna von Schenk i svarta kompressionsstrumpor och Isabellah Andersson i pippi-gula nya Adidas skor (Adios?). Såg Meraf Bahta i sitt snygga polkagrislinne och förundrades återigen över hur smala ben hon har!
Så gick startskottet och det blev genast trångt när den stora gräspassagen gick ihop till en liten väg/stig. Kände hur långsamt det gick och hur frustrerad jag blev av att jag inte kunde komma fram och började bli orolig för min tid.
Första kilometern gick på 5:05 (!) och det var inte bra alls! Måste ju hålla ett snitt på 4:30 för att komma under 45 minuter som var dagens mål. Försökte "knö mig" så gott jag kunde men andra kilometern gick i ungefär samma tempo. Började nu bli irriterad och gjorde ALLT jag kunde för att komma förbi de som låg där men sprang betydligt långsammare än jag. Vid tre kilometer ca så lättade det äntligen och jag kunde hitta en bra rytm och hamnade i en liten grupp som låg i ungefär samma tempo. Tog många i uppförsbackarna och i min grupp låg det en ung tjej som hette Anna som många längs banan hejade på och en gång vid ca 3,5 km hörde jag hur någon ropade till henne (hon låg då precis framför mig) att hon låg som nummer 50. Underbart tänkte jag och kände att jag kanske skulle klara att klämma mig in bland de 50 bästa.
Pga trängseln i början så kan jag inte ge så mycket rapport om dessa kilometrar då jag mest ägnade min kraft åt att komma fram. Självklart var de svårsprunga, det är ju ett terränglopp, men jag kommer inte ihåg några specifika detaljer.
Kilometer 3-4 sprang vi längs vattnet och jag KUNDE faktiskt tänka att här var det ju vackert i alla fall ca 3 sekunder innan jag "kom tillbaka" till att jag faktiskt sprang ett lopp och då kanske naturupplevelsen inte är det viktiga...
Vid 4 km började jag få lite ångest då jag visste att vi började närma oss Aborrbacken. Och så kom då skylten: "Välkommen till Aborrbacken" - jag skrattade faktiskt lite inombords när jag såg den. Bestämde mig för att NEJ jag ska INTE gå och masade mig långsamt uppför. Det var tungt och när man trodde att det var slut så kom det lite till...
Sprang om några och började räkna neråt, bit för bit för att kunna ta mig vidare. Nu var det riktigt tungt. Sprang om en tjej från Studenterna som legat framför mig ett tag och lovade mig själv att nu ska ingen få gå om mig. Hörde att "Anna" låg precis bakom (många hejade på henne) och när det var ca 2,5 km kvar var jag mycket glad åt att det stod mycket folk ute i skogen och hejade. Det betyder så mycket att höra: Heja/Det ser bra ut/Inte långt kvar nu/Heja Hälle/Heja Polkagrisen/Bra steg - man får energi i ett läge när man egentligen vill lägga av.
Jag ropade på folk runtom och funktinärer: "Blir det neråt snart, det är jobbigt nu!" Och när det var ca 1 km kvar hörde jag en funktionär som svarade det jag verkligen ville höra: "Bara en liten uppförsluta nu och sen är bara ner hemåt!"

Hörde hur någon låg precis bakom mig och förmodade att det var Anna och bestämde mig för att hon INTE skulle få gå om. Kom in på upploppet som är på gräs, tack och lov torrt idag, och hörde hur folk ropade: "Heja Anna!" - men NEJ jag gav mig INTE! Hon skulle INTE om! Jag tog henne med 4 sekunder - YES! Och såg sen i resultatlistan att hon hette Anna Mårtensson. Tack Anna att du pressade mig!

Glömde stänga av klockan men var inte orolig för detta då jag hade beställt sms till min telefon. Jag visste att jag klarat sub45 i alla fall. 44:20 blev det :-)
Och visst att jag hade kunnat få en ännu bättre tid om jag haft en bättre start och inte behövt tränga och jobba mig framåt. Det kanske hade kunnat kapa en minut men jag bryr mig inte egentligen, det får bli nästa år!

Men vilken j-vla bana - och det som var värst var nog nedförsbackarna, de var riktigt branta och om det varit blötare då kan de bli rentutav farliga!

Min tid blev i alla fall en 41:a placering och senare i veckan när de publicerar klassresultaten så hoppas jag komma topp 5 i D35 - inte så illa av en blivande tant ;-)

Shoppingen då?

Jo, det blev ett par Adidas Adizero Boston så the quest is over! Återkommer med rapport om de motsvarar mina förväntningar!

Lidingö Tjejlopp - kort rapport

Båda målen uppnådda!
Sub45 - 44:20
Bland de 50 bästa - placering 41

Jobbigt är bara förnamnet - återkommer med utförligare rapport imon...

Lidingö 2007...

För tre år sen och tre månader sen blev jag utmanad att springa Göteborgsvarvet 2008. Då jag hade lagt löpningen på hyllan och inte sprungit Varvet på två år och inte ville starta längst bak bestämde jag mig för att försöka klara seedningsgränsen. Jag kollade in vad jag trodde skulle klara och fastnade för kvalgränsen 1.15 på Lidingöloppet 15 km. Att klara milen under 44 minuter kändes oövervinnligt just då.
Många var de som inte trodde att jag på tre månader skulle klara detta, jag hade ju inte sprungit överhuvudtaget på två år och var inte i speciellt bra form. Men, men jag är envis och jag gav mig den på att visa att det kunde jag visst.

Jag åkte ut till Lidingö med min svärfar och kände mig lite vilsen och banan, ja den hade jag ingen aning om och tur var väl det...

Ställde mig längst fram i min grupp och spratt iväg när startskottet gick. Föga visste jag att banan nästan skulle knäcka mig. Jag hade min gamla pulsklocka jag fått då jag blivit medlem i ICA kundkort och redan tidigt började den larma om att jag befann mig alldeles för högt i puls. Det regnade så jag hade svårt att se vilken tid den stod på och inte heller varför den pep HELA tiden! Men det var bra, det funkade nästan som en ringklocka och folk flyttade på sig. Ok, inte alla och det blev en del vändor utanför stigen med risk att stuka fötterna bland rötterna.

Vid 5 km så dök käre svärfar upp och ropade till mig att inte ta ut mig för tidigt. Och sen började den egentliga resan. Jag var totalt oförberedd på kuperingen och lyckades blanda ihop kilometerskyltarna med 30 kilometersloppet och hade ett tag ingen som helst aning om hur långt jag sprungit.

När jag såg svärfar igen när Grönsta Gärde trodde jag att det var två km kvar och tänkte att jag kanske skulle klara det. Försökte dra bort vattnet från klockan men såg inget. Ropade till honom att det var skönt att det bara var två km kvar och fick till svar: Eva, det är FYRA kilometer kvar!
Då kände jag hur jag nästan bara ville stanna och dö. Jag fick uppbringa hela min mentala styrka för att ladda om och så fort jag såg en funktionär skrek jag och frågade hur långt det var kvar, jag ville inte göra en ny felbedömning...

Jag kommer äntligen tillbaka till Grönsta Gärde och upploppet som är på gräs (och ganska geggigt) och ser klockan på håll men kan inte avläsa alls vad den står på. När jag har ca 100 meter kvar hör jag svärfar från sidan som ropar: Eva, du kommer klara det!
I samma ögonblick ser jag klockan 1.13.10 och fattar oxå själv då att det kommer att gå vägen. Trillar in i mål på 1.13.29 och är helt slut.

Det är först i efterhand som jag fattar att det jag gjorde, och efter de förutsättningar jag hade då, var en jätteprestation. Jag lyckades klämma mig in bland de 50 bästa damerna på distansen och i och med tiden starta i grupp 1b på Varvet. Och självklart slog jag den som utmanat mig 2008 på Varvet:-)

Nu när jag ser tillbaka på detta lopp så anser jag fortfarande att det är en av mina största löparprestationer. Jag lyckades på kort tid träna upp mig till en bra nivå, jag hade ingen aning om hur loppet såg ut OCH jag lyckades samla mental styrka att under loppet ladda om efter att ha trott att det var två kilometer kvar när det egentligen var fyra...

Detta var början på min löparresa och det är med nostalgi jag sätter mig på planet upp till Stockholm nu i eftermiddag.

Imorgon blir det en annan distans, nämligen 10 km. Och nu vet jag att terrängen är inget att leka med. Nu är jag laddad och kanske att jag lyckas klämma mig in bland de 50 bästa igen, vi får se.

Lidingö - here I come again!

Ok, lite shopping - jag erkänner... (OBS! Detta inlägg är INTE sponsrat och första stycket läses med fördel ej av män, hoppa direkt till stycke 2...)

Som tjej letar man efter de perfekta jeansen - det är nästan som en helig graal!
Från en väninna (tack H) fick jag tipset om Levi´s Curve ID. Levi´s har gått ut och frågat kvinnor vad de söker hos ett par bra jeans. Sen mätte de nästan 50.000 (!) kvinnokroppar. Detta ledde till kollektionen Curve ID som innefattar tre modeller, en för tjejen som är lite mer rak (Slight Curve), en för tjejen som är lite kurvig (Demi Curve) och en för den som är ännu mer kurvig (Bold Curve).
Smart tycker jag och stegade in på Levi´s store på NK här i Götet för att testa. Trodde nog att modellen för mig skulle vara Slight Curve men ICKE - det blev BOLD CURVE! Kurvig kanske inte är det första man tänker på när man ser mig men modellens främsta egenskap är att den är lite högre där bak så att den inte glappar om man har en smal midja (och det har jag tydligen) - smart!

Nu ska jag bara försöka hitta de perfekta löparskorna oxå - dvs det paret som man kan använda för alla "bulkpass" och som inte är för dämpade men inte heller för tunna för då sliter man ut dem för fort...just nu lutar det åt att jag ska prova ett par Adidas Adizero Boston men tydligen finns de ingenstans i min storlek så, the quest is still on!

Lite av varje...

Jepp, dagen har innehållit lite av varje: MBC, snabblunch, 11 km i skogen, läxa med sonen och andra träffen med "mina" löparskoletjejer.
Det blev för dem lite distans och löpskolningsövningar och som grädde på moset så fick alla ta av sig skor och strumpor för att springa fritt några minuter i gräset :-)
Imorgon väntar annu lite mer av varje för att sen på lördag bege sig med flyg till Stockholm på eftermiddagen. Övernattning hos goda vänner och sen start 13.30 på söndag i Lidingö Tjejlopp. Sen hem med tåget igen för att snabbt komma i säng för en ny vecka full av både det ena och andra - IGEN!

Skavsår!!!

Äh, jag blir SÅÅÅ trött på mig själv...
Skulle idag köra ett lite snabbare pass, sista inför söndag och då jag hade bråttom ut (knappt om tid as usual) så brydde jag mig inte om att borsta av mig om fötterna innan jag drog på mig mina strumpor. I vanliga fall spelar inte detta någon roll men när man har "byggare" hemma hos sig som håller på som bäst med att renovera vårt kök och gör att det finns byggdammm och annat skräp lite varstans, är det av stor vikt att borsta av sig under fötterna om man så bara gått barfota nerför trappan till källaren.
Efter två kilometer kände jag att det var någon form av "skit" som låg och irriterade men då jag kände att jag hade ett bra flyt så brydde jag mig inte först. Det skulle visa sig vara osmart. Efter några kilometer till så kände jag att en STOR blåsa höll på att bildas och vad hjälper det då att stanna och ta av sig strumpan för att borsta rent...
Kände att jag befann på samma "dumnivå" som att glömma att klippa tånaglarna inför ett lopp, typ.
Fick på kvällens utomhuspass be deltagarna om deltagande (hur lät det då?) så att vi kunde köra lite "annorlunda" så att jag slapp skutta runt. Tack för att de är så förstående mot sin ledare och plågoande. Nu måste jag inspektera blåsan lite närmare och bestämma mig för om det blir Compeed eller ej. I-landsproblem? You bet!

Intervaller och milpass i terräng!

Igår körde jag tusingar i regnet och blåsten. Ville känna hur det kändes med lite fart i benen. Har ju inte sprungit fort sen Tjejmilen (5/9).
Målet på att få alla sex tusingarna under 4:00 min/km lyckades jag med. Jag låg runt 3:52-3:56 genomgående och det kändes skönt. Ingen lång vila utan 60 sekunder då jag inte hade någon lust att bli mer blöt och frusen än nödvändigt.

Idag sprang jag Skatåsmilen (som faktiskt är ca 10,2 km) i kuperad terräng i underbart höstväder. Har inte sprungit denna slinga på nästan ett år, tror jag, och när jag väl kom dit insåg jag att jag varken hade klocka/GPS eller rätt skor men valde SJÄVKLART att köra ändå ;-)
Fick kolla på den stora digitala klockan som finns vid start/mål vid motionsslingorna och landade på 46 minuter. Känner att ett realistisk mål inför söndagen blir att springa på ca 45 minuter. Ska kolla med en väninna som sprungit innan för att veta lite mer om själva banan. Aborrbacken vid 5 km vet jag i alla fall, hehehe.

Dagens träning är dock inte över än (körde ju ett MBC pass imorse oxå) utan nu är det strax iväg för jogg-pass på Friskis...sen hem och vila lite...

Biljetter bokade!

Nu har jag bokat biljetter! Det blir tävling på söndag!
Peppad av bland annat min kära väninna L och helgens bra pass så bestämde jag mig för att köra! Terräng är ju lixom jag och det ska bli så kul!

Sen är det några saker som känns lite osäkra och det är: hur jag ska ta mig runt i Stockholm och fram och tillbaka till Lidingö. Maken är inte med och det är ju han som brukar hålla koll på denna sorts logistik, jag brukar bara följa med...kanske tar jag fel t-bane linje och hamnar i Gubbängen eller nåt...men det som jag oroar mig mest för är att mitt lokalsinne kommer spela mig ett spratt på söndagen EFTER loppet och att jag missar tåget hem...

Första passet ihop!

Så var det då dags för "mina" löparskoletjejer att genomföra första löppasset ihop.
Då alla ligger på olika nivåer så fick vi köra varianten där de som är snabbare vänder och kommer tillbaka till oss där bak efter ca 2 minuter. Tyckte att det funkade bra (hoppas deltagarna tyckte det med) och det var bra löparväder, ca 13 grader och lätt regn och att träffas för att springa i skogen under dessa premisser gör att man har en bra utgångspunkt :-) Starkt jobbat av ALLA och jag kommer att följa alla med intrese då jag vet att de kommer alla utvecklas på ett eller annat sätt under resans gång!
Nu under veckan får de jobba på sina personliga program och så träffas vi igen på torsdag för ny löpning!
Själv ska jag nu bege mig till vallokalen - det blir en spännande kväll med valvaka!

Än lever hoppet!

Idag har jag sprungit 19 km terräng. Det var MYCKET länge sen jag sprang så långt i "skogen". Första 5 km kändes tunga i bröstet och mitt hopp om att kunna springa nästa helg kändes långt borta. Men så där, mittibland alla stenar/rötter/gyttja och underbar skog så lättade det och jag fick ett bra "flyt". Jag pressade på i de MÅNGA backarna och jobbade på att släppa efter nedför. Sista 5 km kändes rentutsagt UNDERBARA! Jag i harmoni med min kropp och naturen lixom :-)
Snittet på passet blev 5:30 min/km och detta är ju inte direkt några "snabbtider" men kom gärna och prova två varv på min favvisslinga i Änggården så kommer ni fatta att det EGENTLIGEN är ganska fort ;-)
Således lever ännu hoppet om start nästa söndag på Lidingö Tjejlopp - bestämmer mig nog imon :-)

En lång dag...

En lång dag börjar gå mot sitt slut.
Dagen började med att fixa grupper på Facebook för min löparskola och utomhusträning.
Sen MBC pass i Slottis och idag bättre uppslutning jfr i tisdags då det hällregnade :-)
Sen till kontoret (eller kontorit som en viss Krister kallar det) och jobba lite.
Sen hem för egen träning 14 km lätt distans där jag vid två tillfällen höll på bli överkörd vid ett och samma övergångsställe av bilister som pratar i telefon, suck!
Sen lite mat och tillbaka till kontoret för att hålla i första teoripasset i min löparskola. Sex förväntansfulla tjejer som lyssnade ivrigt och kollade på varandras fötter (och mina)!
Nu sitter jag på spårvagnen på väg hem och känner mig lite seg. Det blir nog direkt i bingen när jag kommer hem...

Avslutar dagens inlägg med en härlig bild på några av mammorna på dagens MBC pass:

I´m back, sort of...

14 km idag i lugnt tempo kändes sådär. Lite tungt i bröstet och HÄLLREGNET gjorde väl inte saker bättre direkt :-( I slutet av passet var mina skor så blöta att det kändes som om de vägde två ton vardera...
Men men jag är på väg tillbaka, tror jag. Inte konstigt om det känns tungt efter två förkylningar med halsont och hosta. Nästkommande dagar blir avgörande för om jag åker upp till Lidingö nästa helg. Känner jag mig inte på g så känns det onödigt att åka dit och prestera dåligt när resan både kostar och tar tid, ÄVEN om det är en tävling jag sett framemot. Det kommer ju fler lopp i höst...

Lite annat än bara löpning...

Mitt planerade morgonpass imorse fick jag ställa in då jag fortfarande känner något i halsen :-(
Dagen idag ägnades annars till en heldagskurs i Excel (puh!) och att agera fotbollstränare när sonen spelade fotbollsmatch (se laglogga ovan) och vann med 8-1 (!)
Sedan hem och äta mackor (vårt kök är under renovering och ingen mat kan lagas "på riktigt" på en vecka), planera inför morgondagens två pass (bort med dig dumma halsonda); Mamma Boot Camp och Friskis & Svettis jogg-pass...och så lite planering inför onsdagens utomhuspass och torsdagens Löparskola för tjejer...och några artiklar jag ska skriva...och så vidare och så vidare...håller mig ganska sysselsatt TROTS att jag inte kan/får träna själv lixom :-)
Oj, glömde boken jag måste läsa lite i så att jag hinner klart innan nästa bokklubbsträff...
Om inte halsontet ger med sig snart så får jag överväga om det blir någon resa till Stockholm Lidingöhelgen eller inte...men det får jag tänka på imon, eller nåt...

Halsont IGEN!!!

Äh, tror inte jag haft två förkylningar på raken på FLERA år, suck...
Kanske att lite sömn (pga bröllopsdagsfirande i fredags) gjorde sitt till men jag brukar mycket sällan vara sjuk :-(
Nåja, vila tills det går över och 40 km på totalen denna veckan måste nog vara "årssämsta" för 2010, men men that´s life sometimes.
Hoppas på snabbt tillfrisknande för om två veckor hägrar Lidingö Tjejlopp!

Tennbröllop!

Idag firar jag och maken 10-årig bröllopsdag :-)
Imon firar vi detta genom att äta på Restaurang Wasa Allé där krögaren är den som "lagade" maten på vårt bröllop - Mats Nordström.
Dagen till ära blir det 10 (!) rätters och då kanske 10 (!) glas vin till, eller?
Tror inte det blir så mycket löpning på lördag...

Desivon, tack!

Test av mina nya Newton Terra Momentus slutade som ni ser i en liten vurpa :-( Fast inga skor jag testat klarar blöta stenar när man kör trail running...
Nåja, man kan ju lixom inte bara ligga kvar i skogen och lipa så det var bara att resa sig upp och ta sig hem. Tror nog att dessa skor är det första paret som fått blodfläckar på första passet, haha.
Nä nu blir det att spola rent med Desivon och skratta åt det faktum att jag nog är den första löparen som råkat ut för blånagel på HANDEN!

Tjejmilen 2010 - 41:38

Det var osäkert in i det sista om jag skulle springa efter en vecka full av förkylning, halsont, ont i en bihåla och ena örat.
Ställde mig i alla fall på startlinjen och tänkte försöka mig på mitt tidigare mål på sub41.
Det höll i ca 7 km och sen "dog" jag och det enda som gjorde att jag bet ihop var att jag visste att familjen skulle stå strax efter Djurgårdsbron och heja (strax innan 9 km). Det var fanimig en pärs och när jag passerade dem så såg jag dem knappt än mindre hörde dem. I backen vid 9 km stod en man och skrek: Kom igen nu, öka! Det är bara en kilometer kvar. HAN hörde jag och tänkte nästan lappa till honom, haha.

Kampen mot klockan tickade iväg tidigt i loppet och jag visste redan vid 6/7 km att jag inte skulle klara målet idag.
Tror dock att resultatet gav mig en plats bland de 50 bästa och efter förutsättningarna är det en prestation OCH med hela Sverige eliten på plats OCH 28000 anmälda kvinnor...
Man får se saker ur dess "rätta" perspektiv, eller hur?

Morgonjogg

Har precis kommit tillbaka från morgonjogg i vackra Hammarby Sjöstad där vi bor nu när vi är i Stockholm över helgen.
Kändes ok så det lutar åt start imon :-)

Nya böcker

Boken till vänster, "Konsten att vara otrogen på Facebook" av Gunilla Bergensten. Har läst hennes två tidigare och gillat dem. Verkar som om hon skrivit ytterligare en bok i sann tidsanda.
Boken till höger, "I kloka kvinnors sällskap" av Celestine Vaite är boken att läsa till nästa bokklubbsträff.
Så ikväll får vi se vilken jag börjar med, har inte bestämt mig än...

Rockbjörnen

Han gick visst och vann Rockbjörnen, min favvis, kul!

Tjejmilsförbannelsen?

Känner mig riktigt låg idag. Både mentalt och i kroppen.
Försöker tänka positivt och tro att jag är frisk till på söndag.

Många tankar snurrar runt i mitt huvud? Hur mycket tappar jag? Kommer jag orka?

Börjar fundera i tankar som att det vilar en förbannelse över Tjejmilen och för mig att kunna prestera på detta lopp. I år skulle bli tredje gången gillt lixom.
Första gången var jag förkyld veckan innan (känns det igen denna veckan? Typ!)som gjorde att jag trots 150 (!) i puls i starten, STÅENDE STILL, ändå startade. Vid 4 km fick jag spränghuvudvärk och klockan larmade om att jag var nära MAXPULS; kollade klockan och den visade 205 (!) - OK, kanske en felmätning men huvudvärken kände jag och att pulsen var alldeles för hög, det kände jag med och började således gå...Joggade och gick om vartannat och kom i mål på strax under 50 minuter.
Under andra försöket, som var förra året, infann sig min augustitrötthet och jag fick kämpa, kämpa för att komma i mål på strax under 44 minuter. Målet var då 42 minuter och jag visste att jag egentligen hade kapacitet för det.

Målet i år har varit sub41 minuter. Inte sub40, där är jag inte riktigt än.
Ligger nu i soffan och skriver och försöker vända detta inlägg till något positivt, typ i stil med att det kommer fler lopp, det finns andra som har BETYDLIGT värre problem i sitt liv än att behöva skippa ett lopp. Vet att jag på söndag, om jag ställer mig på startlinjen, kommer att "Stick to the plan" och försöka mig på sub41 minuter och så får det bära eller brista.

Ska nu dricka mer äpplejuice, lägga ner huvudet på kudden i soffan och tänka positiva tankar och visualiera mig själv gå i mål på nytt pb. Tankens kraft ska visst vara enorm och kunna förflytta berg så kanske den kan förflytta mitt virus till månen eller nåt?

Begynnande halsont :-(

Sonen är sjuk sen igår...och idag börjar jag känna något i halsen. Får ta det extra lugnt på utomhuspasset som jag håller ikväll och hoppas på att det vänder FORT!
Annars får den stundande helgen i Stockholm användas till annat än att springa Tjejmilen...