Bokat!

För snart ett år sen var jag på väg till New York med en av mina allra bästa vänner Lena. Och som med många saker så uppskattas de oftast bäst i efterhand när man hunnit reflektera lite. Ungefär som Audrey Hepburn sagt om livet:

"Living is like tearing through a museum. Not until later do you really start absorbing what you saw, thinking about it, looking it up in a book, and remembering - because you can´t take it in all at once."

Nu är nästa resa till NYC bokad. 30/10-6/11 kommer familjen Fridman åka för att bland annat kanske åka hissen upp i den här kända byggnaden:

För som jag sagt innan leder inte alla vägar till Rom (åtminstonde inte i år!) utan för mig leder de i år till New York. Resan där jag ska få springa "det där loppet" som tydligen som ska vara så "unikt" när man springer genom fem stadsdelar och springer i mål i Central Park. Jag ser redan denna målbild framför mig och den driver mig starkare än starkt. Det är nästan så att jag får tårar i ögonen bara av att skriva om det. Loppet som jag helt på egna meriter lyckats kvalificera mig till.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer...skippar t.o.m rapport om dagens träning och levererar istället ytterligare en New York bild som avslutning på detta "sentimentala" inlägg:

Staten Island Ferry (som man tar ut till starten för ING NYC Marathon)...

I valet och kvalet...

Ja, det är inte lätt att tampas med skoproblem :-P
Och som ofta när man gillar en sko så kommer det en ny "uppgraderad" modell som inte alltid är bättre. Så verkar i alla fall fallet vara med Adidas Adios. För läser man olika trådar och blogginlägg om den gamla vs den nya modellen så råder det olika åsikter om vilken som är bäst.

Själv gillade jag Adiosen DIREKT och har nu sprungit slut två par och det tredje är nu på upphällningen det med. Således stod jag i valet och kvalet om jag skulle beställa den nya eller den gamla (om den fanns).

Det som jag känner har varit "dåligt" är sulan. Dvs den håller inte så många kilometrar. 200 km MAX och sen är de mer eller mindre slut. Förra paret så gick det HÅL i framfoten på så att det läckte in vatten efter bara 150 km...

Men löpkänslan är grym och det är därför jag fortsatt köpa dem...trots att de slits ut som jag vet inte vad. Läser någonstans att någon utan problem sprungit 1000 km i dem och börjar nästan undra om det är "fel" på mig men påminner mig själv vad både Löplabbet och Adidas själva sa till mig när jag "klagade": Det är tävlingsskor! Alla kilometerar över 200 km är BONUS!
Fortsatte dock att använda dem som distansskor, hehe. Har nu när jag tänker efter faktiskt ALDRIG tävlat i dem TROTS att de klassas som tävlingsskor. Mest kända för att det var dem som Haile Gerbrselassie hade på sig när han satte världsrekord i Berlin för några år sen. Ett världsrekord som numera slagits av Makau.

Efter att ha kollat in vad som fanns på Wiggle så stod det mellan dessa här:

Överst den NYA modellen även kallad Adios 2, underst den "vanliga". Skillnaden i pris var ca 200 kr. Dvs den gamla billigare än den nya.

Nå, vad blev det då? Jo, det blev den "gamla". Inte så mycket pga av priset utan för att det lixom är sista chansen kanske att få tag på dem. De nya kommer det ju vara lättare att få tag på framöver.

Träning idag då? 11,5 km skön lunchlöpning med bästa Lena. Så nu är jag igång igen och tur att det är skottår i år så att jag kanske kan snygga till februaris siffror lite i alla fall med en dag kvar. 

Snart med i matchen igen!

Ja, jag är fortfarande lite krasslig men känner att jag nog imon kan ge mig på en lätt löptur. Vad passande att bästa Lena är i stan då så att vi kan få till en lunchjogg ihop! :-)

Och tro inte att jag slappar och går upp sent bara för att jag är sjuk, nejdå. Imorse stod jag utanför en annan väninnas jobb redan klockan 06:58 för att träna henne i en timme, hehehe. Om allt går bra kommer jag att "drilla" henne två gånger per vecka. Vi får väl se hur länge hon "står ut" med sin drillsergeant :-P

Idag kan ni läsa fjärde och nästsista delen i "Evas mentala resa" på jogg.se - artikeln hittar ni HÄR!
Nästa vecka kommer sista delen som är en slags utvärdering. Jag kommer då även lägga upp länkar till hela serien för er som vill läsa den i en följd.

Ha en fin måndag!

I did it!

Jag klarade 14 (!) timmar i de här klackarna:




Men fick lite hjälp att plocka ur alla de här nålarna ur min fina frisyr:




Och jag tror ärligt inte att mina ben hade klarat gårdagen utan de här:




Jepp, det är stödstrumbyxor för annars klarar inte en 41-årig dam dubbla fester :-P

Men det var en pärs för på fredagkvällen var jag riktigt dålig. Så dålig att jag nästan åkte in till akuten. Efter astma sen 12-års åldern har jag lärt mig när mina mediciner inte räcker till och i fredags kväll var ett gränsfall. Jag somnade dock totalt utmattad strax innan 22 men vaknade upp flera gånger för att ta nya omgångar med medicin. Pga av min astma får jag inga "vanliga" förkylningar utan de går direkt ner och sätter sig på lungorna. Det känns som ett konstant tryck över bröstet och att hosta känns som en explosion i bröstkorgen. Well, jag ska inte "tråka" er med min sjukdom men ville bara förklara lite och KANSKE att ni skulle tycka LITE synd om mig ;-) Så igår kände jag mig inte så fräsch när jag vaknade men bestämde mig för att jag skulle klara dagen!

Och det gjorde jag! Falsksång gånger två men med en snygg klänning förlåts det mesta och när tanken bakom är god så går det att acceptera och kanske även tycka att det är bra?

När maken och jag efter balen, som vi dock lämnade precis när dansen började och därmed kanske inte kan klassas som bal för vår del, "crashade" bästa Pipperonis fest, ANINGENS overdressed i frack och långklänning, strirrade folk på oss (lite berusade?) och undrade om det var Kungen och Drottningen som kom, hahaha. Nä, det var bara Prinsessan Eva (obs med enkel V!). Och när man gjort så "storstilad" entré är det ju bara att riva av sitt nummer direkt, UTAN att varken spela eller sjunga upp. Det vara bara makens trumpet och jag som sjöng acapella. Vilken låt då? Jo, lyssna nedan på originalet och njut för nu ska jag förbereda ett 10-års kalas. Vår version går lyckligtvis inte att få tag på ;-)

Nu kör vi! Fest x 2!!!

Jippee och suck...

Ok Magnus - jag har "fuskat" precis som du föreslog! Dvs jag har köpt min maskot via en nätauktion. 48 kr fick det bli istället för 25 kr. FAST då man köper "grisen i säcken" när man köper Lego Minifigurer kunde mitt fortsatta sökande kunnat bli betydligt DYRARE :-P

Här följer i alla fall bildbevis på att Frihetsgudinnan numera finns i min ägo:




Eller min och min, sonen säger att det är hans och att vi KANSKE kan dela på ägandet. Men då kommer han INTE tillåta att jag har den i fickan när jag springer ING NYC Marathon!!! Va? Smider planer i hemlighet om hur detta ska lösas, hehehe.

Morgonjogg även imorse men sen strax innan lunch började jag känna att näsan började rinna och kanske att det var lite rasp i halsen? Maken och sonen har varit förkylda och haft hosta i över en vecka så jag behöver ju inte undra var det kommer ifrån...just nu lever jag i "förnekelse" och hoppas på att det är inbillning!!!

Annat att sucka över är att jag lyckats få eksem under vänster öga - hur får man det??? Vi får hoppas att det går att sminka över imorgon utan att det ser ut som om jag har en rynka som en 80-åring just där - FÖR imon är det ju FEST X 2 och jag tänker:

1. INTE vara sjuk
2. INTE komma med en ögonlapp á la sjörövare
3. INTE tappa rösten så att jag inte kan sköta mina hemliga åtaganden

Lycka idag är dock att ha hittat min mammas gamla kuvertväska i mocka från 50-talet med det fina strasspännet som kommer att matcha mina örhängen perfekt imon (och ögonlappen kanske?):




Suck, pust och stön - nä, nu tänker vi positivt och går och lägger oss innan 21! 

Magiskt klockslag?

Jag hade ställt larmet på klockan till 04:30. Men min vana trogen vaknade jag innan. Närmare bestämt 04:26. Då visste jag inte att det i samma ögonblick som jag steg upp föddes en liten prinsessa.

04:37 var jag ute och påbörjade min morgonjogg på 12 km. Mörkt och tungt.

07:10 när jag stod och gjorde frukost i köket fick jag via sonen reda på (han tittar på nyheterna på morgonen) att en prinsessa fötts under natten. Under natten undrade jag? Hur dags då? 04:26 meddelade sonen och jag tänkte att det minsann inte alls var natten utan morgon; tid för morgonjogg och perfekt tid för en prinsessa att födas <3

Nu väntar jag med spänning på de 42 saluteringsskotten som utlovats även här i Göteborg imorgon klockan 12:00

Solen skiner nu klockan 09:31. Och det var helt barmark på mitt pass imorse. Idag är en bra dag. En dag att minnas och jag kommer för alltid minnas vad jag gjorde när prinessan föddes ;-)