God fortsättning och Gott nytt!

Den som väntar på en årskrönika från mig kan klicka sig HIT för att läsa för den skrev jag ju redan för ett tag sen.

Nu i mellandagarna har jag ätit och tränat. Bästa mellandagsmaten blev den här grönkålspimpade pizzan:

                            

Jag fick även en NÅGOT försenad födelsedagspresent av två goda vänner som snöat in sig på flamingotemat:

                           

Ja man får ju räkna med att få presenter med denna fågel kanske ett tag till när man namngett en övning...

För er som vill läsa historien bakom flamingon så klicka HÄR!

Om jag kommer att få någon champagne imorgon återstår att se. En viss fågel sitter nämligen och vaktar min favoritchampagne: 

                           

"Stick den är MIN!" Hahahahahahahahahahaha. 

Jag har ännu inte bestämt mig för om det blir något Sylvesterlopp imorgon. Har ju sprungit detta lopp fem gånger i rad nu och det hade ju varit tråkigt att bryta den sviten. Men jag har senaste veckan känt att min astma blivit sämre. Nu känner jag igen symtomen. Samma som i somras. Tungt och jobbigt att andas. Jag behöver nog mer medicin men känner att jag även behöver en ny läkarkontakt. Har känt mig bättre hela hösten och vet inte varför det känns så här nu. Kanske bara temporärt men jag har inte lust att pressa mig när jag inte känner mig 100. Upplevelsen från Risveden vill jag inte vara med om igen. 

Vi får se, antingen kör jag och springer lugnt (hahaha, tror jag på den själv?) eller så tar jag en nyårsrunda i bergen istället. 

Avslutar årets sista inlägg med allra bästa Abba. Deras musik är tidlös och strax innan jul så tittade jag på en bra dokumentär om Agnetha på SVT - GOTT NYTT ÅR!

God Jul!

Snön lyser med sin frånvaro och det verkar bli en ganska grön och mild jul. 

Tack för fina kommentarer på mitt förra inlägg <3 

Jag önskar er alla som jag känner och inte känner som läser min blogg, tränat med mig under året, tränat för mig under året eller på annat sätt funnits i mitt liv en riktigt GOD JUL! 

Jag ger er här en ganska passande bild på några fina granfigurer som för några år sen stod vid starten till Göteborgsvarvet precis vid denna tid: 

En fridefull jul...

Från radion i min pappas sovrum kommer det julmusik.
Jag håller på och plockar undan för någon som inte kommer komma hem igen.
Jag blir helt handlingsförlamad och tårarna rinner nedför mina kinder. Jag är glad att pappa inte är här just nu för att se mig.

Jag älskar julen så men i år har ingen julstämning infunnit sig. Min man har fått sköta alla inköp och jag skjuter hela tiden på det jag planerar att baka och laga. Jag vet att jag kommer att göra det men inte idag.

Det regnar och blåser utanför idag så passande på dagen för vintersolståndet. Nu vänder det. Men för vissa gör det inte det. För vissa personer kommer julen inte bli så där fin och härlig som man vill. Det handlar inte bara om mig, jag vet andra som har det tungt nu. I veckan skickade jag en pepparkaksdeg på posten. Till nån som oxå har det jobbigt. 

Min mamma kommer få fira julen på sjukhus. Hon kommer med all säkerhet inte kunna komma hem igen. Hon kommer inte kunna fira jul med oss så som hon alltid gjort. Jag plockar undan och gör i ordning.

Jag försöker hålla ihop men det är svårt. Jag skriver inte detta för att någon ska tycka synd om mig utan mer för att jag inte orkar hålla den där glada fasaden. Det här är verkligheten. Inte någon käck friserad version där jag skriver att livet är topp. Men samtidigt är det befriande och som en liten bubbla man kan fly in i, det där käcka ytliga där ingen vet så därför har jag hållit uppe fasaden.
Nu vet ni. Jag ska fortsätta plocka nu. 
/Eva

GBG City Running och Icebugträff

I torsdags så var det då dags för stadsorienteringsloppet GBG City Running i regi av da Matteo, mockup, Red Cow Society, Langley, P.A.P. Gococo och Icebug.

Med start från da Matteo på Sprängkullsgatan skulle vi plocka så många checkpoints som möjligt på en timme. Vissa var värda mer än andra så det gällde att tänka och springa smart. Du får en lista med checkpoints som du inte får öppna förrän startskottet gått och tro inte att kontroller så i "rätt" ordning på pappret. Nä, bästa vägen måste du tänka ut själv. De flesta sprang ihop med någon men jag sprang själv. Lyckades inte plocka alla checkpoints när jag valde att återvända till da Matteo och stanna klockan på 56 minuter. Ville ju inte riskera att komma för sent och bli diskad!

Väl i mål fick man byta in sin nummerlapp mot en finisheröl och här står jag med Marie och Daniel Robertsson:

Både Marie och Daniel är riktigt duktiga löpare. Marie vann damklassen på Sandsjöbacka Trail Marathon förra året och Daniel kom sjua i herrklassen på 3:45 (!!!)

Glada stod vi där och jag trodde verkligen inte att jag skulle vinna något. Snabbast i herrklassen var Yannick Tregaro och snabbast i damklassen var fina Anna Gustafsson. Läs gärna hennes bloggpost HÄR. Men det visade sig att jag kommit tvåa! Således ombytta roller för Anna och mig (förra gången vann jag och hon kom tvåa). 

Jag vann ett par fina orangea strumpor från Gococo (ses på bild nedan), en startplats i Icebug Winter Run och en jättefin mobilficka från P.A.P.:

                    

Jag gillar verkligen sådana här happenings/lopp som är lite annorlunda. Och att orientera i stan klarar jag utan problem, skogen är en annan femma...

Igår så var det Icebugträff med utegänget på Friskis&Svettis och så här såg jag ut strax innan jag stack dit (buffen fick jag i torsdags på GBG City Running och strumporna vann jag): 

                    

Jonas på Icebug pratade om tekniken bakom skorna och stålkarbiddobbarna och sen fick vi uteledare varsitt par att testa. Då det inte råder vinterväglag i Göteborg så hade Jonas fixat så att vi kunde få testa på GAIS bandyrink borta vid Heden. Och där sprang vi fram och tillbaka på isen medan vi fotograferades. Jättekul var det trots att vinden blåste rejält och att regnet kom från sidan! 

Friskis&Svettis är samarbetspartners på Icebug Winter Run den 18/1 här i Göteborg och att vi som uteledare får testa deras skor känns bra. Vi håller ju bland annat i Göteborgsvarvsträning i Skatås fr.o.m. januari uppe i Skatås och ofta behövs då dubbskor på stigarna där. 

Jag fick testa ett par Pytho2-L-BUgrip: 

Jag har ju sen innan ett par Icebugs Anima BUgrip som har funkat jättebra på isigt underlag. Jag hade aldrig klarat de 43 km på Sandsjöbacka utan dessa. 

Pytho:n är bredare i framfoten och har ett mer rejält tyg. Rejäl och tåligare helt enkelt. Jonas sa att de var mer som en traktor som tar sig fram medan Animan är lite mer tight och racig. Det är möjligt att Pytho:n kommer att funka bättre på Sandsjöbacka då det är så långt och fötterna sväller och jag kommer att testa den inför loppet för att se om det blir den eller Animan om det råder vinterväglag. 

Bokrecension - Intervallguiden av Marcus Nilsson

Förra veckan när jag höll på att baka lussekatter så gjorde jag en paus i mitt degätande och gick ut för att hitta denna boken som jag beställt:

                          

Det blev inget intervallpass efter alldeles för många lussekatter men där fanns ändå en längtan efter både intervaller och att få sätta tänderna i boken istället för deg. 

Så sen i fredags så har jag läst så fort jag kommit till. När något intresserar mig så läser jag fort så nu har jag redan läst ut den! Dock så kan jag direkt meddela att det är en bok jag kommer att gå tillbaka till, lite som ett uppslagsverk och för att hitta inspiration. 

Om Marcus förra bok, "Löpträning mitt i livet" är längre och går mer i djup in på löpning generellt så är detta lite som en intervallbibel. Först definieras det vad intervaller är, vilka olika "system" man tränar när man intervallar och sen så följer det bra förklaringar om vilka farter man bör ha (finns bl.a. jättebra tabeller i boken där man kan se i vilka farter man ska ligga på) för att sen gå in mer i detalj på de tre olika klasser av intervaller som finns; högintensiva intervaller/snabba uthållighetsintervaller/rena uthållighetsintervaller. 

Mycket ingående och bra beskrivet får man reda på vilka intervaller man bör träna för en viss tävlingsdistans och NÄR man bör köra dem (nära en tävling, under grundträning osv). Samtidigt finns det inga pekpinnar om att vissa intervaller bara passar en viss distans utan läsaren ges själv intresset och utmaningen att våga testa intervaller som man kanske inte alls skulle tänkt sig. 

När jag läser inser jag vad jag helst tränar för intervaller och var mina styrkor och svagheter ligger. Jag blir nästan pinsamt, dock på ett positivt sätt, påmind om att jag ofta tränar det jag redan är bra på och att jag nog behöver tänka lite mer utanför min komfortzon om jag vill utvecklas vidare. Tack Marcus för att du utan att veta om det skrev detta på näsan på mig! 

Hela tiden som trevliga avbrott så kommer det korta intervjuer med kända löparprofiler där de presenteras och vad de har som favoritintervallpass. Kul att läsa att ett av Evy Palms favoritintervallpass även är ett av mina (4x2500m)! 

Jag rekommenderar dig som kommit en bit på väg i din löpträning och som vill ha bra och många förslag på intervallpass att köpa boken för den är riktigt bra! För dig som är nybörjare så skulle jag hellre rekommendera Marcus tidigare bok (Löpträning mitt i livet). 

Är du intresserad av att köpa någon av böckerna så hittar du dem HÄR! 

Kom igen - rösta på Svettig! (Eller som jag fortfarande kallar det jogg.se)

I Svettig-familjen ingår: svettig.se, jogg.se, tri.se, skid.se, cykla.se
Först ut var jogg.se som startades 2006 av kompisarna Krister och Niklas för att hålla koll på varandras träning. Jag tror nog inte att de trodde på att de då sådde fröet till Sveriges största löparcommunity som idag står på flera ben än bara löparsiten.

Jag träffade Niklas och Krister för några år sen och fick vara del av en väldigt kreativ redaktion som skrev om både det ena och det andra. Fortfarande skriver jag ibland på siten och alla mina gamla artiklar och krönikor finns att hitta i arkivet. Där kan man även hitta min träningsdagbok.

Igår när min bloggpost lades upp på startsidan så gick sidvisningarna snabbt upp över 1000. Idag är de nästan uppe i 2000. Det är många som "hänger där" och tycker och delar utöver att de reggar sin träning där om man säger så...

Niklas och Krister hade det tufft i början men de har alltid stått fast vid sina ideal att siten och allt därpå ska vara gratis. De anser även att det inte bara är de som "gör" siten utan faktiskt främst vi medlemmar. Att få vara en liten del av något så stort och fint enligt mig är en ära. Så kära ni som läser min blogg gå in och och rösta HÄR! Visa att även två killar från landet kan vinna en av de finaste utmärkelserna i tränings-Sverige! 

Varför är jag så provocerande?

Något som jag undrat många gånger är varför vissa män/killar trots lägre kapacitet ger sig den på att inte låta en kvinna/tjej vara snabbare.

Som t.ex. på Sylvesterloppet för några år sen när jag sprang om en äldre herre och han precis när jag gjort det ropade rakt ut. "NEJ!" och knödde sig förbi mig bara för att sen lägga sig framför mig som en bromskloss. Jag sprang då om igen och samma procedur upprepade sig TVÅ gånger. Till slut blev jag så arg att jag lade in en överväxel. Jag hörde hur han försökte haka på men till slut fick ge upp.

Sen var det Midnattsloppet där jag sprang om två killar som blev så arga att de sprang om mig och knuffade ned mig mot ett träd i Allén. Då blev jag så arg att jag sprang ikapp dem och frågade vad de höll på med och de svarade inte ens.

Igår när jag körde ett progressivt pass på löpband så hände en liknande sak som jag även varit med om tidigare. Det klev upp en kille/man på bandet brevid mig som tittade väldigt intresserat på min display, förmodligen för att kunna se min fart. Sen började han springa och ökade och ökade. Han började flåsa mer och mer och till slut bara för att jag blev så irriterad av att han mer eller mindre hängde över mot mitt band för att kolla min fart så gjorde jag en extra ökning ned till 4:00 min/km fart. Då gav han upp. Klev av bandet och försvann.

När vi var på Maldiverna 2012 så sprang jag en del på löpband. En dag så stod en i vårt resesällskap på bandet brevid. Jag sprang där i mitt tempo och ökade varteftersom. Tänkte inte så mycket mer än mitt eget pass. Började märka hur mannen på bandet brevid till slut stannade bandet tvärt och gick av. Jag fortsatte sen mitt pass och ägnade inte detta någon mer tanke. Sen berättade mannen till min make att han hade försökt springa i mitt tempo och han hade blivit knäckt av att jag sprang så fort. Intressantast var att han berättade detta till min man och inte till mig.

Så idag så var jag på Valhalla med en väninna för att simma. Samma sak händer här. Män/killar som inte låter oss simma förbi trots att vi simmar snabbare. Män/killar som står i vägen vid kanten och män/killar som medvetet lägger sig framför som bromsklossar.

Varför blir det så här? Vad är det som är så provocerande, är det att jag är tjej/kvinna och snabbare? Är det det manliga egot som får sig en törn?

Jag anser mig varken vara jättesnabb och inte heller att jag bjuder in till att utmana mig när jag bara tränar, tävling är en annan sak. Ibland blir JAG så provocerad av dessa situationer att jag kanske drar på ännu mer och således lägger ved på brasan men ibland kan jag inte låta bli.

Kommentera gärna, jag vill veta!

För övrigt kommer ni senare idag hitta mig vid spisen, typ där jag kanske hör hemma? Bakandes lussekatter med äkta saffran (tack Fredrik G för leveransen!). Tjing.

                        

Svennig hinderbana

Igår på min runda i Änggårdsbergen så droppade den ena personen av efter den andra och till slut var det bara Erik "Tricky" Fries och jag kvar som tappra deltagare. 24-26 km stod på agendan. Mitt första längre pass sen New York Marathon. 

Kanske att vi drog iväg i överfart. Jag vet inte varför vissa personer får mig att göra detta (sorry Tricky). Det hjälper ju inte heller att första stigningen upp till "bergen" är den tuffaste stigning på hela rundan. Första kilometern brukar gå på ca 7,5-8 min. Stigningen vet jag inte även om jag har en sån där höjdbarometer i min Garmin 910xt. Får bli ett projekt att lära mig hur man kollar det OCH att köpa en ny dator så att jag kan ladda passen direkt istället för att lägga in dem manuellt. Nyårslöfte till mig själv? 

Tillbaks till passet då. Vi hade båda våra Icebugs Anima BuGrip på oss och även om det inte var is överallt så var det ett bra val. 

Varsin vurpa fick vi till på första varvet. Jag först när jag inte kunde bestämma hur jag skulle ta mig förbi ett geggigt parti. Höger, vänster, mitten? När man blir osäker så vurpar man. Det var alltså platt här vill jag bara poängtera, inte nån backe. Har aldrig trillat i nån backe. Knäckte till höger fotled lite (känns lite idag) men reste mig snabbt och var på benen igen. 

Några kilometer efter så gled Tricky fram när han sprang vid sidan av en geggpöl för att inte smutsa ned sina nya skor. Även denna vurpa på ett platt parti. 

Dess två vurpor var dock inte det mest hardcore på vår runda utan det var alla rotvältor som vi fick ta oss runt/under/över/förbi. Värst var det i Ravinen där Tricky även tog ett kort på mig: 

På andra varvet valde vi en annan sträckning för att slippa leka klättrare/krypare/hinderlöpare. 

Hoppas dessa träd städas bort inför Sandsjöbacka Trail Marathon slutet januari annars blir det extra svårt att forcera detta parti på slutet av loppet. Och med 36 km i benen är man ju inte så sugen på att ta sig igenom detta...

Totalt fick vi ihop strax under 24 km och var ute i 2.35. Detta ger ett snitt på ca 6:35 min/km. Jag stängde då aldrig av klockan när vi stannade kort för att dricka eller när vi "kröp". Det kanske ser långsamt ut på pappret men jag skulle nog kalla gårdagens pass som ett kvalitetspass mer än ett långsamt långpass. Ansträngningen var ganska hög. Snittet på Sandsjöbacka i januari var 7:05 min/km ca. Men då sprang vi 43 km och det var tävling. Hoppas få till några liknande långpass till innan tävlingen och omgivningarna i mina berg ger väldigt realistisk träning inför loppet utöver Ravinen som är del av slutet på loppet och som jag ofta springer på mina rundor. 

Simcoachen Fast Lane Women

Jahaja. Bäst att börja träna simning nu så att jag inte blir utslängd ur den här gruppen av snabba simmare! 

Under vecka 4 till 11 (uppehåll vecka 7) så kommer jag tillsammans med nedan tjejer coachas av Anna-Karin Lundin, aka Simcoachen en timme i veckan - KUL! 

Har du slutat blogga?

Nej men då jag inte har haft något direkt att skriva om så avstår jag hellre. Att bara rada upp pass som en slags avrapportering känns ganska ointressant. Är det någon som är intresserad av att läsa vad jag tränar så är min träningsdagbok på jogg.se öppen så det bara att lusläsa där.

Jag har nu i två veckor i alla fall simmat fyra (4) ggr per vecka. Det har blivit intervaller! Något som jag annars bara gjort på Simcoachens lunchpass. Först insim sen intervaller och sen avsim. Ni fattar, nästan så att jag kan börja kalla mig simmare snart, hahaha. Eller inte.

Som alltid när man är nybörjare på nåt så behöver man träna, träna och träna så att det sitter. Jag märker verkligen att det går framåt (om än sakta) av att träna ofta. Jag anser mig inte ha talang för något inom idrott/sport egentligen utan har lyckats bli ganska bra med hjälp av idog träning, dvs jag är en träningsprodukt. Jag har sagt det innan; det tog tre års intensiv löpträning innan jag vågade kalla mig en riktig löpare och har således två år kvar innan jag vågar kalla mig simmare. Fast innerst inne kommer jag nog alltid tycka att riktiga simmare är de som simmat sen de var barn och deltagit i OS typ. Något jag aldrig kommer göra men kanske VM i swimrun?

Löpningen då? Jodå, det springs och då mest i terräng även om några pass blir på asfalt. Förra veckan så fick jag även ett dubbelt fartpass. Först snabbdistans till Skatås där ett diplomeringspass för en F&S uteledare skulle hållas och sen själva passet. Initialt hade jag en tanke om att ta spårvagnen dit, vara med på passet och sen jogga hem. Men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, speciellt inte med en krånglande spårvagnstrafik. När jag insåg att jag var på väg att missa passet pga förseningar då det varit stopp någonstans så klev jag helt enkelt av vagnen och använde apostlahästarna för att ta mig till Skatås. Men det var på håret att jag hann. När jag klev av vagnen vid Chalmers Tekniska Högskola så var klockan 17.35 och när jag kom fram till Skatås var den 17.57 (passet började 18.00). En nätt liten transportjogg på ca 5 km helt ouppvärmd på 22 minuter. Ni förstår att jag sen fick betala för detta under passet. Sen får jag ju skylla mig själv när jag sprätter iväg som skjuten ur en kanon när vi skulle göra några stegringslopp innan intervallerna. Men jag ville springa snabbare än killarna (klassisk show-off, hur patetisk är jag inte?)  och det var så skönt att få ta ut steget. Sen när intervallerna kom så var det bara att bita ihop (4x90 sek, vila 30 sek mellan varje, 4x60 sek, vila 15 sek mellan varje, 4x30 sek, vila 15 sek mellan varje). Glad var jag i alla fall att jag fick skjuts hem. 9 km till hade jag nog inte orkat...

Avslutningsvis så hade jag glömt det här kortet som vi tog på Madame Tussaud´s i New York (ja, det finns ett vaxkabinett där med men MYCKET mindre är det klassiska i London). Det var hemskt dyrt att gå in men vi hade alla i familjen så himla roligt åt korten som vi tog på oss och alla kändisar så det var verkligen värt det. Sen tog sonen det här kortet på mig och Mr George Clooney. Jag menar ser ni inte att vi har exakt samma hårfärg? Nästan så att jag kan kalla mig George´s tvillingsyster? Nespresso anyone?