torsdag 7 februari 2013

Fjärran från prestationer

Igår sprang jag ett progressivt pass på löpband. Jag har verkligen svårt för att hitta fokus på bandet då det för mig handlar så enormt mycket om det mentala när jag springer på band. Inte för att jag anser mig ha avsaknad av mental styrka utan mer av tristessen som uppstår.

Det bästa med bandet är att där kan man köra fart. Du behöver inte engagera dig med att hitta rätt fart utan du ställer in och så sköter bandet det åt dig, i kombination med dina ben så klart ;-)

Det blev 10 min i 12 km/h, 10 min i 13 km/h, 10 min i 14 km/h och avslutningsvis 10 min i 15 km/h. Sista fem minutrarna i 4:00 fart var ingen walk-in-the-park. Känner väl inte heller att jag ska behöva pressa mig så mycket mer på så långa intervaller då jag i år inte planerar några millopp alls. Men variationen gör att jag står ut på bandet och faktiskt tycker jag nog att tiden går fortare när man springer fortare även om det ju inte alls är så, 10 minuter är ju 10 minuter.

Igår tänkte jag mycket på hur jag ska lägga upp min träning i år och i vilka farter/ansträngningsgrad jag ska lägga mig. Jag känner mig mycket segare i år än tex förra året vid samma tid. Jag vet att det beror på att jag går och drar med en tröttma efter förra året och att detta är något som jag fortfarande håller på och bearbetar vilket gör att det blir lite svårt att veta vilken nivå jag ska lägga mig på. Jag vill ju inte slita ut mig. Känner väl ändå att jag har några tankar om måltider och annat men tills dess att jag "landat" bättre i min kropp och själ så får det bli lite go-with-the-flow och kanske inte så mycket struktur.

Fjärran från tider och prestationer sprang jag idag ett kortare åh-pass på 11 km i Änggårdsbergen. En del kanske inte skulle klassificera ett terrängpass som ett åh-pass men för mig är det det. Jag har ingen klocka på mig (jag kan sträckan på "mina" rundor) och jag låter kroppen styra. Och inte hade jag Icebugs på mig heller. Tycker att det finns tendenser hos en del att så fort det snöat lite så måste man ta på sig dubbskor. Ska man dessutom som jag inte blåsa på i någon överfart så ser jag ingen anledning till varför man inte kan ha på sig vanliga skor eller någon lättare terrängsko. Idag blev valet Inov-8 TraiRoc 245 och det funkade jättebra.

Så istället för att "klaga" på snön som återigen kommit så blir jag istället glad för den ger bra underlag på ett åh-pass, mjukt och tillräckligt dämpat för trötta fötter.

4 kommentarer:

  1. Det är rätt, tänk positivt. Och det är fortfarande långt till tävlingarna..fast det börjar ändå närma sig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, första tävlingen för mig blir Kullamannen i maj sen Varvet och Stockholm Maraton.
      Känns som jag tappat farten men den kommer, ingen mening att stressa fram något nu.

      Radera
  2. Det där ser ju toppenfint ut, jag känner mig alltid seg så här års fast gårdagens tusingar på band talar om att det inte är så. Det är underlaget och alla lager kläder som gör det.

    Jag tror du kan vila tryggt i den stora aeroba bas du byggt nu som kommer hjälpa dig att göra maran mera behaglig. Det är inte nu vi ska vara i toppform och när barmarken väl är här så ska du se att det kommer kännas ganska lätt och då hinner du också köra lite mera kvalité! Men som sagt, snabba kortintervaller är inte det du behöver prioritera men tröskelpass är ju bra träning också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tröskelpass ska jag köra. Långa. Men det får vänta tills det blir lite bättre underlag ute och man kan ha mindre kläder. Orkar inte köra lång tröskel på bandet lixom.
      Tror vi båda har fart i benen så tror vi kommer klara tävlingspremiären båda två ;-)

      Radera