Bloggutmaning om löpning

Fick en bloggutmaning från bästa Staffan och jag är egentligen lite "allergisk" mot sånt där men för denna gången antar jag utmaningen bara för att det är du Staffan! :-D 

1. Vilken typ av löpare är du?
Jag är lite-av-varje-löpare. Jag älskar att springa i skogen utan klocka och press men gillar även att tävla. Jag springer i alla väder! 


2. Hur länge har du löpt?
Mitt första Göteborgsvarv gjorde jag 1999. Jag var den klassiska Varvetlöparen som började springa några månader innan loppet och sen efter loppet lade jag av med löpningen. 
Det var först 2008 som jag började springa mer inriktat och med fokus på att bli snabbare. 

3. Hur mycket löper du per vecka?
Jag älskar mängd och springer mycket då det är just det jag svarar bäst på, dvs att springa mycket. Jag snittar ca 60-90 km/vecka och ca 300 km/månad nästan året om. 


4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?
Jag skulle tro att det idag på "platten" ligger på 5:15-5:30 tempo och i skogen ca 6:30 tempo (beror ju på kupering så klart). 


5. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Jag har alltid med mig telefon. Efter att ha trillat några gånger i skogen så känns det som en nödvändighet. Mer nödvändigt än min GPS-klocka faktiskt. 


6. Varför springer du? 
Jag började springa för att "besegra" min astma och må bättre. Idag handlar det oftast om samma anledningar men även ur en tävlingsaspekt, dvs jag springer för att jag tränar inför en specifik tävling. 


7. Har du någon gång ljugit för att få springa? 
Nja, jag vet inte om man kan kalla det ljuga. Mer en vilja att komma bort/komma ifrån och få en stund för sig själv och då kanske felaktigt sagt att jag måste köra ett visst pass inför nån tävling när det mer handlat om att få en stund för mig själv. 


8. Hur ofta köper du löparskor? 
Ganska ofta. Jag har en alldeles för stor skogarderob och vill gärna testa nytt. Ett tag var det jakten på den perfekta distansskon numera handlar det nog främst ett sjukligt samlarintresse...


9. Var/hur handlar du din löputrustning?  
Nästan enkom på nätet. Både utländska och svenska sajter. Väldigt sällan jag handlar i en riktig butik. 


10. Dygnets bästa springtid?  
Förmiddagen. Typ strax innan lunch. Då springer jag som lättast. Tyngst på morgonen och kvällen. 


11. Hur ofta tävlar du? 
Tidigare när jag bara tävlade i löpning så var det ganska ofta men sen jag satsat mer på swimrun så blir det inte riktigt lika många tävlingar. 

12. Vilken är favoritdistansen?  
Halvmaraton. Det är också den distansen som jag lyckats bäst på. Milen kräver så tuff träning för att nå resultat och maratondistansen sliter så mycket att träna till. 

13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?  
Ja, jag har faktiskt två: STARK-FRISK-SNYGG men även NEVER, EVER GIVE UP


14. Springer du helst i grupp eller ensam? 
Det beror på. Ska jag köra ett fartpass kör jag detta helst själv så att jag inte stressas om nån springer för fort eller "retar" mig på om nån springer för långsamt. Då kan jag även jobba på den mentala biten bättre tycker jag; det är jag och mina tankar och jag kan hitta fokus utan nåt/nån som stör. 

Vad gäller långpass så föredrar jag sällskap. Att ha med sig nån att prata med och få 25 kilometer att slinka iväg i tid som en kvart pga just sällskapet är underbart! 


15. Hur återställer du dig efter ett långpass?  
Kompressionsstrumpor och Resorb. Har jag tid så tar jag gärna ett bad och masserar benen (främst mina vader). 

16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?  
Jag gillar korta intervaller men har insett att jag inte bara kan träna det jag är bra och tycker är roligt det leder inte till någon utveckling på sikt så i år blir det mer långa tröskelliknande intervaller. 


17. Vilket lopp drömmer du om att springa?  
Jag sprang mitt drömlopp i höstas, New York marathon. Det var det enda lopp jag suktade efter när jag började träna maraton och det kommer för alltid finnas med mig. 

Kanske att jag vågar mig på maratondistansen på asfalt igen när jag fyller 50 och då vill jag springa Boston marathon. Men just nu är jag mättad på stadsmaror och min kropp behöver återhämta sig efter förra årets fyra maror, både mentalt och kroppsligt. 


18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?  
Emelie Forsberg. En enda lång utförslöpa i full fart! 

19. Vilka tre till fem löp/träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?
Jag utmanar Hoffen, Jörgen och Jenny! 

Sammanfattning av veckan!

En vecka kan gå j-vligt fort och det har denna verkligen gjort! Hela veckan har gått i intensitetens tecken med Intensivvecka med Simcoachen, företagspass, pt-pass, långpass och jag vet inte allt...

När jag kommit till Valhalla har jag i alla fall sett denna bilen:

Den uppmärksamme/a ser OS-ringarna. Anna-Karin har tävlat i OS. Det är stort och jag tycker att har man varit olympier så är det lite som att ha varit president i USA; man får kalla sig det resten av livet. Helt ok att där leva på gamla meriter! 

Det är så kul att träffa nya människor och precis när man lärt känna alla så är det dags att säga "hejdå". Det uppkommer en viss tomhet... 

Vissa personers framsteg i gruppen var enorma! Det är så kul att se!

Det ger sannerligen resultat att tragla drills och som jag skrev om i mitt förra inlägg så jobbar man med delarna mot en helhet. 

Jag känner att jag är än mer på väg nu efter denna veckan. 

Sista dagen fick jag verkligen till min andning bra. Det var lixom inte den där strutsandningen utan mer "smooth". Jösses vad jag ska träna på just den övningen! 

Tack bästa A-K, superlativerna om dig kommer aldrig att sina men nu får jag nog tona ned mina hyllningar för du är ju så överbokad att det knappt går att "komma till" längre. 

Och tack ni gruppen för er härliga energi och pepp! Tänk att ni stod ut med mig som på ytan verkar vara den mest skämtsamma tanten med flest baddräkter som ni träffat men som ni nog förstår mellan raderna är ganska seriös, egentligen. Jag lovar. 

Sen, alltså nu när jag zoomat in på den här bilden kan man ju undra om det där verkligen är jag? Vad är det där för armar och axlar? Måste vara ljuset eller nåt som fick till det bra för så ser jag ju inte ut, hahaha:  

                                   

Nä, det är mer så här jag ser mig själv faktiskt: 

Färgmatchad i min löparoutfit och med TRX:en i högsta hugg. 

Ni som missat det så har jag i alla fall i liknande oufits gjort några filmer med träningstips för jogg.se - här följer länkar till dessa filmer: 

*Enbenshopp

*Flamingon

*Utsida höft

*Flamingon 

*Mera hopp

*Fotledrörlighet

*TRX-tips

*Min favoritplanka (Sågen) 

*Rörlighet höft och säte (Duvan & Solhälsning)

Och de som känner mig riktigt väl ser mig nog som en storkonsument av den här växten:  

                              

Tack Pappa för denna lilla bukett som väntade på mig idag! 

Summa denna veckan blir: 89k löpning, intensivvecka simning (5h) + 2000m distans, lite styrka (skärpning där Eva, man ska leva som man lär!), x antal buketter persilja och typ 5 liter morotsjuice - resten har jag redan glömt men som ni förstår lever jag inte enkom på persilja och morotsjuice...

Det går framåt och vart tog lagom vägen?

                                                                                   (bild lånad från Simcoachen)

Ja, i denna gruppen händer det grejer! Är det tjejerna eller killarna som är starkast kan man undra? Det är ju i alla fall tjejerna som visar musklerna, hahaha. 

Min önskan, eller kanske dröm, skulle vara att ha Anna-Karin med mig på alla mina pass. Hon är så extremt duktig och proffsig att man inte kan få nog av henne! Dessutom skärper man sig! 

Vi är en härlig blandning i vår grupp där några träffat och tränat för Anna-Karin innan och några är helt nya med simtekniken Total Immersion. 

Jag minns själv min första kurs med A-K. Då var jag nere i botten mentalt efter det jobbigaste året i mitt liv och jag kunde inte ta till mig nästan nånting. Jag minns t.o.m att jag i slutet av kursen simmade LÅNGSAMMARE än första dagen! Jag var inte redo och jag befann mig i ett slags vakuum i livet. De som ser mig idag kan nog inte fatta det än mindre tro att jag en dag i december 2012 på väg till Valhallabadet hade en sån extrem ångestattack att jag bara ville lägga mig på gatan och dunka huvudet i marken. Men så var det. Jag var långt ifrån den skämtsamma Eva som idag taggar på som en iller och har ett flytläge som t.o.m. grundaren för Total Immersion "imponerats" av. 

Att gå från trasig till hel igen kan nästan liknas med min resa med min simning. Man måste jobba på delarna för att få en helhet. Det har varit en kamp men nu börjar jag hitta en helhet i min simning. Visst att jag fladdrar iväg åt nåt håll ibland men jag kan kontrollera och hitta tillbaka. Lika lite som jag nånsin kommer att bli perfekt som person så kommer inte heller min simning bli det. Jag har mina styrkor och svagheter i livet och såklart även i min simning. 

För mig handlar livet mycket om tecken och symbolik. Man befinner sig ständigt på en resa. Det finns så mycket som kan gå rätt och/eller fel längs vägen. Jag har kommit till insikt att min simning är precis så. Och nu när jag förstått det så har jag blivit lugn. Och trygg. 

Det handlar inte bara om att bli snabb det handlar om ett lugn, en harmoni. När du känner att du glider och att du jobbar MED nåt, inte MOT nåt. Som när jag springer i skogen. När jag med lätta studsande steg tar mig fram utan att tänka på vad jag gör mer än vart jag ska sätta fötterna härnäst. 

Så även om jag visar musklerna på bilden ovan kanske ni ser något mer. Ett lugn, en harmoni. Det gör i varje fall jag. 

Sen kanske någon undrar varför vi tjejer har simglasögonen så där lite knäppt? Well, det kan ni ju undra. Det enda jag kan säga är att i en stark grupp finns det alltid solidaritet; en för alla, alla för en. Nuff said. 

Igår simmade jag min snabbaste 50:a hittills. 41 sekunder. Kanske inte låter så snabbt men för mig är det det. För det fick jag dagens prestationspris i form av en Simcoachenhandduk. Tack! 

Idag simmade jag lite hårdare än igår på den brutna 450:an som vi körde. Ok, jag erkänner att jag "grävde" lite och att tekniken inte var den bästa men ibland är det ok. Sen kanske tekniken inte är den bästa på eftermiddagen när man kört 2000m med sin tävlingspartner tidigt på morgonen och sen även rivit av 8k på lunchen. Och nej, jag har inte ortorexi, jag har ett lopp på 75k som jag tränar för. Gör den ekvationen själva vad gäller hur mycket man måste träna för att stå "beredd" på startlinjen. 

Och nej, jag är inte extrem vad gäller kost heller. Jag äter nyttigt och jag äter onyttigt. Jag är inte heller rädd för varken fett eller kolhydrater.Ibland kan jag undra vart lagom tog vägen? 

                                                                                           

                         

(två halvt om halvt söndertryckta muffins som jag åt cyklandes hem efter sista simmet)

Swimrunträningspremiär!

Bildbevis, ha! Det finns faktiskt även FILMBEVIS på vår Facebook-sida Team ICA Supermarket Majorna på Facebook. En liten snutt där jag springer i och simmar ut! 

Stolleprov? Ja och nej. Om ca en månad så ska vi köra Utö Swimrun och vad vi förstår så kan det vara ganska kallt i vattnet då så nu kände vi att det var dags att prova. 

Så på påskdagen så träffades vi vid parkering nära Sisjön med dubbla badmössor, våtdräkt och skor. Vi hade ingen termometer men jag skulle tippa på att vattentemperaturen låg på ca 10 grader C. 

Kallt var det om händer då vi inte hade några neoprenvantar men allra kallast om ansiktet. När man doppade huvudet och kylan kom emot ansiktet så rusade pulsen kan jag lova! 

Nu blev det inte någon längre premiär som ni kan förstå utan vi simmade lite längs stranden och sen upp för att värma oss och springa lite för att sen hoppa i vattnet igen. 

Att få in kallvatten i örat påverkar ens balans kan jag säga. Har aldrig tidigare känt mig påverkad av vatten i örat men det kalla verkade bedöva balanssinnet så när man kom upp så var det nästan att man trillade som ett fyllo. 

Så summa sumarum vet vi nu lite mer om vad som kanske krävs på Utö: öronproppar, handskar och kanske någon form av fett att smörja in ansiktet med? Fast främst hoppas vi på att det blir varmare så att vi slipper tänka på detta. 

Träningen annars då? Jo, i fredags sprang jag 29k långpass på asfalt. Grymt tråkigt och mina vader knorrar men jag vågade inte springa i skogen än pga foten. Den känns fortfarande av men är MYCKET bättre. Om det känns fortsatt bra så kommer jag testa den i Änggårdsbergen nu i veckan. 

Igår startade Simcoachens  intensivvecka och jag är så klart med! Mycket teknik och jag märker att det går framåt hela tiden och jag tror starkt på att det kommer att lossna snart för mig, dvs att farten kommer att komma. Jag har inför kursen jobbat ganska mycket med min benspark och att inte överrotera när jag andas. Vi får se om Coachen märker detta eller ej. Återkommer med rapport! 

Ha en fin vecka! 

/Eva 

Imelda Marcos Jr

Ja, jag erkänner: jag är en samlare. Och ja, jag erkänner att jag efter att jag lagt ut en bild på delar av min skopark igår fick lite ångest. Men det är valfritt vad man vill lägga sina pengar på och jag har frivilligt lagt ganska stora summor på skor:

                           

Det har ofta handlat om att jag ju mer löpare jag blivit så har ett intresse för att testa skor vuxit fram och ett tag så handlade jakten om att hitta den perfekta distansskon. Den jakten pågår fortfarande kan jag säga...

Sen har det även handlat om en del riktigt hamstrande. Den uppmärksamme/a ser att det ovanpå skåpet står en del Adidas-lådor. Tre lådor längst till vänster att tre par helt oanvända gröna Adidas Adios 1. 

Mycket testande har gjort att jag ganska tidigt känner om en sko kommer funka eller ej för mig. Jag vet många gånger som jag velat att en sko ska funka men inte gjort det och lagt undan den ett tag och sen tagit fram den igen bara för att inse att den inte alls var som ett vin som blir bättre om man lagrar det. 

Det jag dock INTE visste förrän det kom en utmaning igår på Instagram från Icebug att lägga upp en bild på sin skogarderob vara att jag hade ÅTTA (!) par av just detta märke. OCH att jag har kvar lådorna: 

                                

Ni kanske undrar över lådan uppe till höger? Jo, det är mitt första par Icebugs. En modell som heter SISU-L olx.

Så här ser skorna ut när de inte är i lådorna:                            

                              

Överst från vänster är det: Pytho, Acceleritas 3, Enlight, Anima BuGrip, Anima-L, Acceleritas 4, SISU-L och Spirit 4. 

Den rosa Anima-L vann jag Risveden Terräng 2011. Och Anima BuGrip kom jag tvåa i år på Sandsjöbacka Trail Marathon. 

Tre par av ovan skor har jag faktiskt vunnit. Inte för att detta "förlåter" resten ELLER de andra skorna i mitt skåp...

Sen måste jag säga att det här med att rekommendera skor är lite som att rekommendera ett vin. Man gillar olika saker och jag vet många gånger som jag blivit rekommenderad ett vin som jag sen anser smakat "piss". Och jag vet att jag rekommenderat vin till andra som DE tyckt smakat "piss". Man triggar och går igång på olika saker. Men när man hittar nån som gillar samma slags vin (eller skor) så kan man nörda ned sig rejält och att få tips från denna person är GULD värt. 

Det går ju trend i skor precis som allt annat och vi svenskar är ganska förutsägbara på att haka på och vilja göra som alla andra. När något hypas så vågar jag nästan inte säga att jag har det oxå. Jag blir nästan lite anti. 

Idag presenteras ett swimrunskotest på jogg.se. Detta är ju högst intressant ur ett helt personligt perspektiv och det som testet kommer fram till är att en vanlig sko funkar bäst. Förra året körde min partner Maria alla våra tävlingar i Adidas Boston. Och på 10islandrace   så gjorde jag det med, fast jag valde Adidas Adios istället. 

Det är många aspekter att ta hänsyn till och jag tror ärligt inte att det finns EN ENDA optimal sko för swimrun. Det som är intressant och som kommer fram i testet är att det någonstans finns en brytpunkt när det är mer fördelaktigt att ta av sig skorna och simma utan. Detta är något som Maria och jag redan reflekterat över och kommer att testa. MEN det absolut viktigaste är att du känner dig bekväm i skon. Att springa 65 km gör i alla fall inte jag i en minimalistisk sko och kanske att man får välja en sko som är ett mellanting mellan att vara bra att simma i och bra att springa i. 

Sen handlar det ju självklart om GREPP. När man ska ta sig upp på en hal klippa vill man inte sladda ner och dratta i vattnet igen eller skrapa upp knäna/våtdräkten. Detta blir än viktigare när man blir trött kan jag säga...

Jag får således lov att återkomma om råd/tips/mina tankar om swimrunskor. Och som med alla råd, tänk gärna lite själv och testa själv. Jag älskar TORR champagne, det gör inte alla, just saying. 

(Alla gillar inte heller grönkål, persilja, mandelägg, löjrom, morotsjuice eller pepparkaksdeg heller, hahaha)

Hopp, stopp och vrid

Ibland gör man saker som man sen i efterhand inte förstår alls varför man gjorde dem.
En sådan sak gjorde jag i lördags. Jag var ute och sprang i skogen med två väninnor och jag låg först för att visa vägen. På stigen vi springer på så kommer det ett litet stup, eller ja mer en klippavsats och nedanför en liten bäck och sen fortsätter stigen upp på kullen på andra sidan. Jag vet inte varför jag kände att jag var tvungen att avisera, eller kanske varna tjejerna om detta, de är vana att springa i terräng precis som jag, men det är precis vad jag gör. Jag kommer således i hög fart, tar ett hopp ned på avsatsen, stannar tvärt på höger fot och vrider mig om för att varna dem. Knak är det nåt som låter då. Eller ja, lite mer kanske ljudet av en gren som knäcks och mitt högerben viker sig och jag sätter mig på rumpan på avsatsen. "Vad var det som lät?", hör jag hur tjejerna frågar. "Det var min fot...", svarar jag.  
Bra grepp på skor i all ära men ibland är det inte så bra. Nästan som en klassisk fotbollsskada när spelaren bromsar in kraftigt och sen vrider foten som då är låst i skon pga dobbarna.

Well, jag kom upp och linkade för att sen faktiskt kunna springa på foten och när jag kom hem så var det hård lindning, is och högläge som gällde. Det som räddade mig delvis från att foten skulle svullnat upp rejält var att jag hade på mig kompressionsstrumpor och att jag kunde springa hem på foten. Med detta menar jag inte att man ska springa på skador generellt men ibland kan blodgenomströmningen göra att svullnad och blödning inte blir så stor om skadan inte är för allvarlig.

Så här såg i alla fall foten ut på kvällen:

                            

Ganska lokal svullnad över fotknölen och dagen efter så röntgades min fot. Mest då det var en "högenergiskada" och knaket. Det kan gå loss en benbit från fotknölen när ledband slits loss eller tänjs ut. Röntgen visade ingen skada på fotleden och jag måste säga att jag var rejält rädd när röntgenläkaren kom. Dock visste jag väl i bakhuvudet att det nog inte rörde sig om en fraktur då jag ändå kunde gå på foten. Lättnaden var obeskrivlig och jag inser nu i efterhand att det kunde slutat riktigt illa. Hade vridning skett i knät och inte i fotleden hade ett ledband kunnat gå där. Kraftig inbromsning och hopp kan även leda till spiral- eller gaffelfraktur i fotleden och då hade det varit tack och goodbye. Jag tror ärligt att skadan inte blev värre just för att jag är ganska stark pga all terränglöpning. 

Nu kan jag börja rehabba foten direkt och börja belasta ganska snart. Det är bara min smärta som sätter gränsen. Sen får jag avvakta med terrängen ett tag för det är lätt att stuka sig igen när foten är "instabil". Just nu hänger Soteledens Terrängmarathon löst. 

Jaja, aldrig får man bara slappna av och bara glida och i lördagskväll var jag grymt arg på mig själv. Varför lekte jag morsa och skulle curla de andra genom att varna för en liten klippavsats? Morr. 

Så söndagens 18 km i Skatås för F&S Göteborgsvarvsträning fick jag skaffa ersättare till (tack snälla Ove) och igår fick jag peppa deltagarna på mitt måndagspass från cykel. Det gick bra och nog fick sig några i Slottsskogen sig ett skratt när de såg mig på min gamla damcykel med cykelkorg cykla runt Stora Dammen...

Foten är idag mindre svullen och jag kan gå mer eller mindre obehindrat så jag kommer att testa crosstrainer. 

Imon är det nypremiär för F&S Offroad; tre onsdagar (18:30) och tre lördagar (10:00) nu i april, samling Villa Belparc i Slottsskogen - som tur är rör det sig inte om så mycket löpning och vi är ju två ledare så jag oroar mig inte för detta. 

Annars så tänker jag idag tillbaka ett år. Då var jag på väg till Playitas, Fuerteventura. Simläger i regi av Simcoachen. Idag sitter nya deltagare på väg ned för att drillas av bästa coachen Anna-Karin Lundin. När vi var där nere så var man i en bubbla och det är nog först ett år efter som jag kan ta in och minnas allt. Det var början på flera nya fina vänskaper och en resa som jag alltid kommer vårda i mitt hjärta. Have fun ni som är där nere! 

                             

Ut i spenaten!

Igår skulle jag testa de här finingarna:

                           

Icebug Acceleritas 4 som de heter. Tur att jag hade strumpor som matchade fint och igår var första dagen för i år som jag sprang i bara kjol (innan har jag ju haft tights under kjolen): 

                           

Tog bilden utanför och inte så nära spegeln för att bespara er att bli bländade av mina vinterbleka ben, hahaha. 

Jag sprang mot Änggårdsbergen (en transportsträcka på ca 1 km) och hade sen innan bestämt att idag var det dags att ta sig utanför min komfortzon och springa lite mera ut i spenaten. Det har inte regnat på ett tag och skorna är perfekta för lite mer off-road. 

Ut i spenaten är för övrigt ett uttryck som jag alltid kommer att förknippa med Krister på jogg.se. 

På siten idag och som varje fredag sen ett tag tillbaka kan man se filmer där jag ger tips. I dagens film visar jag två yogapositioner som är bra för löpare. Är ju inte så rörlig själv så dessa två är några jag gör ganska ofta. 

Tillbaka till spenaten då; vad hände? Blev skorna smutsiga? Trillade jag? Hur var fästet? Blev det skav av hälkappan (fått detta av trean tidigare)? 

Man kan säga så här: Fästet var enormt bra. Kände redan av det när jag gick hemma med skorna inne. De klibbade så där gott mot golvet. Inget skav av hälkappan. Och jösses vad varm man blev om fötterna! Blir tunnare strumpor nästa gång!

Jag sprang igår på mossbeklädda berg/stenar, rötter och barr och det var mest upp och upp. Minns faktiskt nästan inget ned. I en backe så fick jag till slut se mig besegrad och gick sista biten eller ja, gick och gick kanske kröp var mer en beskrivning av det jag gjorde pga lutningen på backen...

Sen när jag kom hem så åt jag faktiskt inte spenat (även om det är en favorit precis som grönkål) utan jag "tryckte" i mig ett stånd med persilja. Det är så gott! Synd att man inte kan leva enkom på persilja...men kanske en kombo med grönkål, löjrom och champagne hade funkat? Lite dyrt i längden dock, hahaha. 

Imon blir det i alla fall ingen sovmorgon utan då blir det långpass delvis ute i spenaten. Kommer ha sällskap med och kanske att jag lurar upp dem i den där backen, hehehe. 

Ha en fin helg! 

/Eva 

Team ICA Supermarket Majorna på Facebook

Igår öppnade vi en sida på Facebook för vårt team, dvs Team ICA Supermarket Majorna.
Tanken med sidan är att lägga upp bilder, tips och lite längre fram erbjuda folk att komma och träna med oss. Sen kommer vi såklart även bjuda lite på oss själva för även om vi är seriösa i vår satsning så tycker vi båda att utan skratt så kommer man inte särskilt långt. Så kolla gärna in bilderna vi lade upp igår, hehehe.

Så in och gilla vår sida! Antingen klickar du på länken nedan eller söker på Team ICA Supermarket Majorna.

LÄNK TILL FACEBOOK - Klicka HÄR!

                          

Foto taget av Harry Fridman efter målgång i 10islandrace 2013.