måndag 20 augusti 2012

Man måste ju börja någonstans...


Ja, nu när jag friskförklarat min fot så är det nu dags att börja tempoträna igen. Kommer inte ihåg när jag körde ett intervallpass sist och det känns meningslöst att jämföra tider och annat just nu. 

Så idag kändes som en bra dag att återuppta detta i min träning mot ING NYC Marathon. Så utan att lap:a och kolla på klockan på tider så valde jag att köra ett av mina måndagsadepters favoritpass: Fotbollsplansintervaller. Dvs 10 diagonaler, 10 långsidor och 10 kortsidor. 

Det kändes faktiskt riktigt bra och det mjuka gruset under fötterna gjorde susen för steget, believe it or not.  Sist jag körde samma pass i våras så gjorde det så-in-i.helvete-ont i min höger fot att jag nästan inte kunde gå dagen efter. 

Totalt landade passet på 8 km, inklusive upp- och nedjogg. 

På fötterna hade jag mina gamla trotjänare Adidas Adios. Detta paret är egentligen utslitet men på grus funkar de fortfarande: 


Nu efteråt känner jag mig faktiskt RIKTIGT sugen på nästa intervallpass men får se NÄR det blir och VAD det blir. Känner fortfarande en rädsla över att foten ska bli dålig igen varför jag tar det piano, piano. Better safe than sorry. 

6 kommentarer:

  1. Heja heja!! (och vad skönt med ett inlägg där man slipper kommentera putmagar, putrumpor och annat ;)på den där drygt fyrtioårig kroppen som är bra mycket mera vältränad än genomsnittets dito!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha, man måste väl få skoja/provocera lite? ;-)
      Tack för komplimangen!

      Radera
  2. Det är klart man får :-) men inte om vilka ämnen som helst, vad du än gör, skriv inte ett inlägg som driver med någon diet...då får du begära hemlig identitet hos rikspolisstyrelsen ;)

    SvaraRadera
  3. Men hur kör du intervallerna. Hur långa vilor eller är d kortsidorna som är vilorna?

    SvaraRadera