There´s a new trainer in town!

Här bild på lite utrustning som jag snart ska använda mig av:




Stackars sonen och hans kompisar som idag måste dras med morsan som tränare på fotbollsträningen :-O
Det var lixom inte så glada miner när jag berättade detta. Sonens önskemål om att det ska spelas match hela träningstiden slängde jag på tippen direkt! Här ska det springas och köras styrkeövningar, sen KANSKE det blir lite match sista 10 minutrarna typ, hehehe.

Träning för mig då? Jo, igår simmade jag 1500 meter blandat bröstsim och ryggcrawl. Idag har jag morgonjoggat 11,5 km terräng i Änggården. Speciellt slutet blev intressant på detta morgonpass då en hund dök upp från ingenstans och hakade på/jagade mig i ca en kilometer. INGENSTANS såg jag någon ägare. Hunden var inte aggressiv alls men jag gillar inte när en hund springer tätt inpå mig. Således stannade jag och sa till den på skarpen. Inte trodde jag att den då skulle lomma iväg! Hahahaha - underskatta aldrig ordets makt!

Nä, nu måste jag nog sjunga upp visselpipan lite - hörs imon! 

"Du visar ju halva röven Mamma!"

Ja, fast inte på ovan kort från Maldiverna i vintras ;-)
Halkade in på ett blogginlägg där det diskuterades bla om varför det i "bloggtoppen" på www.jogg.se främst fanns bilder på "lättklädda tjejer". Mitt svar till diskussionen var att detta "säljer".
Således är detta inlägget delvis ett test. För jag är faktiskt inte så exhibitionistisk att jag gärna lägger ut lättklädda bilder på mig själv. Varken här, på Facebook eller någon annanstans. Å speciellt inte efter att jag fått en bikini av maken och när jag provade den hörde sonens skrikande kommentar: "Mamma, du kan inte ha den på dig för du visar halva röven!" Hahaha.
Så var går gränsen för vad som är ok? Självklart handlar det främst om ens egen integritet och vad man själv vill visa. Kanske att man gärna vill visa att man tränat hårt och fått ett bra resultat, kanske gillar man uppmärksamheten, kanske vill man visa att det är ok att visa upp sin kropp oavsett hur den ser ut, ja det finns säkert många fler anledningar.
Och den som är uppmärksam och tittar noga på ovan kort ser att min solbränna är riktigt röd. Så går det när man tar en promenad längs vattnet i ca 40 minuter och befinner sig vid ekvatorn där solen typ står i zenith och "bara" har på sig 25 i solskyddsfaktor. Så det som bilden egentligen bara visar är min dumhet, eller hur? ;-)

Äh, jag lägger ner det här!

Vilket riktigt dåligt pass jag precis genomfört. Inget bra klipp i steget, inget bra flås, långsam som en snigel, för mycket kläder, osv osv. Just nu har jag bara lust att lägga ner det här med löpningen! Snacka om ups and downs! Förra veckan var det poesi och nu undrar jag om jag någonsin kommer att klara ett maraton...
Tror jag går och drar nåt gammalt över mig...

Blandad kompott en måndag!

Igår plockade jag en av mina favoritblommor. För även om man inte har gröna fingrar så kan man ju uppskatta vackra och doftande blommor, så som liljekonvalj:






Idag har jag anmält mig till Göteborgsvarvet 2013 - jag och den blå linjen ska således "brottas" nästa år oxå (den var ju ingen högoddsare direkt, hahaha):






På mitt F&S pass idag så körde vi Tabata-intervaller. 3 stycken set totalt. Alla var gott trötta och vi sprang på en gräsmatta fram och tillbaka, fram och tillbaka (tack, sa foten) + lite styrkeövningar.

Imon styrka och mer löpning!

Gröna fingrar och blå tår

Igår sprang jag 24 km i terräng. Det var grymt jobbigt kan jag lova. Långsammaste kilometern gick i typ 8.00 min/km (!) fart och snabbaste i 5:00 min/km fart. Man kan lugnt säga att det är ganska kuperat ;-)
Värmen gjorde sitt men jag hade med mig vätska som jag drack vid 6, 11, 17 & 22 km. Ingen sportdryck utan stark saft och Resorb. Sista kilometrarna var jag gött (obs göteborgskt uttryck för mycket) trött i fötterna och det är då lätt att ta snedsteg. Fyra gånger på sista kilometrarna var jag på väg att stå på näsan men lyckades varje gång "staga" upp mig och undvika fall/stukning.

På kvällen var vi på fest. Jag tog på mig ett par högklackade svarta snygga skor. Fötterna var inte så glada och särskilt snyggt med två blåa tår att visa upp var inte heller så roligt. Men det är inte så många som tittar på ens fötter så jag fick ingen kommentar på detta. Inne på restaurangen som var abonnerad så var det varmt, varmt och åter varmt. Jag kände hur fötterna svullnade upp mer och mer. När vi så äntligen skulle bege oss hem så höll jag inte på att få av mig de högklackade skorna när jag skulle ta på mig mina ballerinaskor som jag skulle ta promenaden hem i. Jag fick sätta mig på golvet och typ slita/ dra av skorna! Mina tår såg ut som prinskorvar och fotknölarna hade försvunnit. Var f-n är mina kompressionsstrumpor tänkte jag! Well, vill man vara fin får man lida pin! Kanske skulle kört kalaset barfota i bästa Loreen style? Det funkade ju bra för henne och hade kanske även gjort succé för mig?

Idag blir det ingen träning. Fötterna säger nej och så även kroppen. Värmen är redan olidlig och jag längtar hem till mina föräldrars pool som vi snart ska bege oss till.

Jag började i alla fall dagen med lite jobb. Jag har planterat potatis i stora krukor att ha på vår veranda. Jag har inte speciellt gröna fingrar. Det enda som överlever hos mig är orkidéer för de kan man glömma att vattna och de överlever ändå. Så vi får väl se om blasten reser sig i de här krukorna så att jag kan stoltsera med egen färsk potatis längre fram i sommar :-P

Poesi

Idag sprang jag uppför en häststig som fick mig att minnas mina barndomssomrar:




Å bara en liten bit till så var jag inne i skogen:





Inne skogen sprang jag på ibland lite bredare stigar med mycket stenar:





Å ibland på barrunderlag bland gamla granar:





Jag valde den smala stigen till vänster:





Å hamnade vid en bäck där jag fick leka gasell för att ta mig över:





För att i nästa stund passera bäcken igen fast nu över en liten halmurken spång:





Jag kröp under nedfallna träd:





Passerade en grillplats vid en vacker sjö där det fanns en liten ö i mitten av sjön:





Jag hamnade högt upp på berget och kunde se ändå bort till havet:





Jag sprang på en sandstig genom ett hav av ljung som när sommaren är över och skolorna börjar igen kommer att vara vackert rosa/lila:





Jag såg en ensam "cigarr" som stod i ensam majestät precis vid vattenbrynet:





Då kom jag att tänka på mig själv och min egna mentala och inre resa som jag gjort och som jag fortfarande gör pga av min löpning. Löpningen delar jag med många men sen finns det resan jag gör helt själv. Jag står där som ett vasstrå när det blåser, jag böjs en bit men reser mig igen. Och det är i naturen som jag känner min löpning som mest. När löpningen och jag blir ett med naturen och jag känner ödmjukhet inför mycket.

Jag tänker på min kära pappa som överlevt cancer två gånger. Han sa en gång till mig:
"Eva, när du blir äldre kommer du förstå det här med våren och naturen på ett annat sätt. Det enda jag önskade mig när jag var som sjukast var att återigen få uppleva våren. Våren är hoppets tid, det finns inget vackrare. En dag kommer du att förstå."
Bästa Pappa: Jag tror jag förstår nu. 

Lätt på foten!

"Men hur är det med foten då? Läser man på din blogg får man ju ingen info alls!" Ja, detta sa en väninna till mig idag (som jag för övrigt inte hade en aning om att hon läste min blogg, hahaha).

Låt mig svara så här på frågan om min fot: Den är bra men den är inte helt ok. Den gillar absolut inte att springa på asfalt varför jag håller på att lura ut hur jag ska kunna lösa detta på mina pass på måndagarna på F&S. På måndag har jag planerat ett pass som kommer att funka bra, nu måste jag bara komma på bra lösningar på resten av passen innan det är sommaruppehåll...

Man skulle kunna tro att det bästa för foten skulle vara att gå/springa i dämpade skor. Så är INTE fallet alls. Ju mjukare och tunnare desto bättre varför jag det senaste typ bara haft på mig mina Nike Free 3.0 eller dessa här som vardagsskor:









Merrell Barefoot Pace Glove, zero drop. De är så sköna och lätta att gå i att jag nästan inte vill ta av mig dem. Dock är de inte så snygga till vanliga kläder men jag har kommit till den punkten att jag nästan inte bryr mig. Fast på det där "flashiga" frukostmötet igår på hotell Elite Plaza så kände jag mig tvungen att ta på mig "finskor".

Well, tillbaks till foten då för igår sprang jag nämligen ca 11 km i terräng (IGEN!) med ovan skor. Idiotiskt kanske någon skulle tycka med en ond fot men foten blev bara glad. Det kanske inte gick så fort (skyller det på värmen och att jag ätit alldeles för mycket till middag strax innan jag stack ut) och visst att det gjorde lite "ont" när jag sprang på vassa stenar men annars PERFEKT! Blev nästan sugen på att även köpa deras Trail Glove. Pace Gloven har jag bara sprungit två gånger med på asfalt och det kändes så där. Ok, med tunna skor på asfalt men barfotaskor hör inte hemma där tycker jag, de hör hemma i skogen. Igår kändes det så skönt vissa partier att jag började tänka i banor om att jag kanske skulle bli barfotafrälst HELT, men det vet jag att jag nog aldrig kommer att bli ;-)

Körde med The Stick på vaderna efter passet och idag känns de helt ok. Efter passen på asfalt i denna skon så kunde jag nästan inte gå pga smärtan i vaderna. Betänk då att jag springer på framfoten sen innan och har ganska starka vader...

Idag har jag styrketränat 30 minuter i min TRX och sen har jag simmat 1500 meter. Dels för att avlasta foten lite men främst för att jag ska simma 3800 meter den 4/8 på Öloppet. Börjar känna mig lite stressad över detta och har inte ens inhandlat en våtdräkt. Måste även snart börja träna i havet. Frisimmet går ju så där. Jag tror jag får satsa på att köra en kombination av alla simsätt jag kan helt enkelt, hahaha. Stackars Patrik som har mig som team-partner IGEN! :-P