Skirt event!

För er som läser min blogg och är sugna på att prova/köpa en löparkjol/runningskirt så kommer det i regi av Loverunning vara öppet hus hemma hos mig enligt följande (info från Loverunning):

Vi har Öppet Hus under Sport och Hälsa Mässan!

Här har du möjlighet att prova och köpa RunningSkirts under Göteborgsvarvets dagar.

Välkommen!

Öppet
Torsdag och Fredag 15.00 - 20.00
Lördag 11.00 - 13.00

Spring Snyggare - Helt Enkelt!

P.S Om ni är en större grupp som vill komma, kontakta oss gärna på loverunning.se@gmail.com

Behöver du vägbeskrivning, vårt nummer är 0727-43 60 50 (Lena)

Var? EMF Consult, Conricusgatan 6, 41476 Göteborg

Mer att läsa om detta skirt event finns även att läsa på Loverunnings Facebooksida som ni hittar HÄR!

Vi ses!

Tid för eftertanke en vecka innan

Idag var sonen och jag på bagageloppis på fotbollsplanerna nedan för vårt hus. Fotbollsplanerna som nästa lördag agerar persedelförvaring på Göteborgsvarvet. Jag passade på att ta ett kort på rondellen nära starten och vid samma tid nästa vecka kommer det vara LITE mer kommers om man säger så, även om det var ganska många på bagageloppisen.




Igår var vi på promenad i Slottsskogen och jag tog bästa kortet på finaste killen när han tittar ut över vår vackra hemstad:





Det var en ganska kuperad promenad och bilden är tagen uppe i utkikstornet där vi varit några gånger innan, bla nyår 2010. Då stod vi där och såg ut över Göteborg och såg alla fyrverkerier spraka i alla väderstreck.

Även idag har vi varit ute på promenad. Sonen och jag klättrade upp på berget bakom där mina föräldrar bor och vi hittade bla delar av min och grannpojkens gamla koja däruppe. Belöningen när vi kommit högst upp var det här:




Utsikt som nästan "takes your breath away" - å havet i horisonten där vi kunde peka ut öar som vi varit på båda två.

Idag har det således inte blivit någon träning alls förutom lite bergsklättrande, gräsklippning och ogräsrensning hos föräldrarna. Känner att både sonen och jag behövt det lugn som naturen ger efter senaste dagarnas händelser.

Imon väntar sista Göteborgsvarvsträningen med F&S för i år. 10 km blir det och det känns precis lagom. Lagom känns bra nu.

Balsam för själen

Promenad i Slottsskogen <3

Avslutar med bästa bilden!

Ja här är vi strax innan vi stack ut på vår lilla sejour i skogen :-P 

Från vänster: Jonas, jag, Johan, Krister, Madeleine, Andréa och Niklas. Underbart härliga människor och ett underbart pass även om jag tyckte att det mest gick uppför hela tiden och bara nedför EN gång. Jo, så var det även om man inte kan tro det. 

Bästa Niklas fick en försenad 40-årspresent: EN HEL LÅDA MED MANDELÄGG!!! Hahaha, de är tydligen bästa snackset på ultralopp då de inte klibbar och Niklas är en hejare på Ultra (senast 100 km Lejonbragden). 

Det känns priviligerat att få vara del av något så bra som jogg.se och att träffas allihopa (några kunde dock inte vara med och finns således inte med på bild) och spåna och prata om framtiden. Tyvärr fick ju jag inte ta så stor del av detta denna gången då jag var tvungen att hämta sonen men fick i alla fall lyssna på lite godsaker som kommer att hända det närmsta. 

Stort tack Krister och Niklas för att ni började springa ihop för en del år sen och att det sedan blev Sveriges största löparcommunity utav eran idé. Keep up the good work! 

Från positivt till negativt på några sekunder

Höll i min mammaträning imorse och direkt efter det så begav jag mig mot Alingsås för en redaktionsträff på det här stället:




De andra hade börjat tidigare och jag kom dit lagom för den traditionella redaktionsjoggen. Mestadels i skogen faktiskt och hade jag vetat det så hade jag kanske valt ett par andra skor för detta mini-terräng-Risveden-äventyr. Underbar känsla att springa ihop med dessa underbara människor som sitter med i jogg.se´s redaktion och jag kände mig så glad, så glad. Men när vi kommer tillbaka från rundan ser jag att det ringt på min telefon sju gånger och att jag fått sms från sonen. En annan kille har helt oprovocerat brottat ner honom, suttit över honom och boxat honom i ansiktet och magen. Därefter rest sig upp och sparkat honom i magen och i huvudet när han ligger ner. Sen sprungit därifrån. Två av sonens klasskamrater blir vittnen till händelsen men vågar inte ingripa då killen som gör detta sen innan är känd som "en problemkille" som gjort liknande saker tidigare.

Med denna informationen så byts mina positiva tankar direkt om till de mest negativa som finns och jag lämnar mötet och slänger mig i bilen för att hämta hem sonen.
På motorvägen precis när jag ska passera en lastbil så är det något som åker av lastbilens flak och hamnar UNDER min bil. Jag vet inte hur fort jag körde just då men som ni kan förstå så var det inte direkt i 50 km/h. Dunsen, ljudet och hur hela bilen krängde mot mitträcket var hemsk och jag vet inte hur jag lyckades styra upp bilen igen. Jag var så stressad att jag bara körde på trots att jag hörde något konstigt ljud.

Hämtar sonen och försöker få så mycket information jag kan om vad som hänt. Åker hem och låter sonen vila i soffan. Hela tiden bevakad av mig utifall han skulle somna eller må illa. Bestämmer mig för att avvakta innan jag sätter mig x antal timmar på barnakuten. Att han fått en lättare hjärnskakning råder det inget tvivel om men det andra vågar jag inte tänka på. Att helt oförberedd bli "överfallen" så att man inte ens hinner tänka på att försvara sig, hur hanterar man de tankarna? Tankar om rädsla att inte känna sig säker på rasten. Imon ska jag ta reda på mer för att få klarhet i detta, nu ska jag ta hand om sonen.

Bilen då? Jo, det skydd som sitter inne i hjulhuset (hårdplast) är nästan helt borta och även en annan grej "saknas" på underredet på bilen...men det skiter jag i, det kunde gått mycket värre för både sonen och mig.

Ta hand om varandra!

Där jag ville vara...

Ja, inte är det ute på asfalten jag vill vara när våren slår ut i full blom utan mer här:





Eller kanske här, på havet, västkustbo som jag är:





Det fick bli en kompromiss: 8:an i Skatås = en inte så kuperad slinga på grus och som ju faktiskt är i skogen. OK, inget hav denna gången men så är det ju inte så lätt att springa på vatten. Vad jag vet så är det bara en person som klarat att GÅ på vatten och det vet man ju inte ens om det är sant ;-)

Sen kan man ju även säga att jag inte är där jag ville vara just fysiskt. Förra året var jag i toppform fysiskt men inte mentalt, i år är situationen den omvända. Aldrig får man vara nöjd. Men samtidigt känner jag att jag verkligen är på väg tillbaka och det där Varvet som alltid varit min Nemesis; nästa år då j-vlar! Du kommer INTE undan - dagen när jag passerar mållinjen inne på Slottsskogsvallen NÖJD kommer att komma, det vet jag, envis som jag är. "Never, never ever give up!" - Winston Churchill

Till hösten har Chess på svenska nypremiär på Göteborgsoperan. Fast det blir ingen Tommy Körberg i huvudrollen som sjunger just "Där jag ville vara". Han är bäst på att sjunga och jag kommer ALDRIG glömma när maken och jag blev utskällda när vi applåderade för högt och ställde oss upp när vi för några år sen var på konsert på Konserthuset här i Göteborg efter att han framfört "Anthem", hahaha. Men det var ok, har man den rösten är det lite ok att vara diva och skälla ut sin publik som "inte vet bättre". I somras blev det nästan bråk när vi var på en annan lite mindre konsert med samma Tommy. Dock var det inte maken eller jag som hamnade i skottgluggen då ;-) För när Tommy blir arg, ja då vill man inte vara där :-P

Ny dag, ny kjol!

Eller ja, ny och ny, jag har faktiskt haft den här kjolen ett tag:




Idag 8 km utan klocka och det gick väl i ungefär samma tempo som igår. Sista kilometern kändes det i vaderna varför jag nu lägger undan de här skorna till efter Varvet.

Sen vill jag gärna förtydliga lite (pga lite olika anledningar) att jag INTE får mina kjolar. Jag har KÖPT alla mina kjolar hos Loverunning.  Ja, jag känner bägge tjejerna som säljer kjolarna i Sverige men skulle aldrig utnyttja min vänskap genom att försöka få gratiskjolar. Ska jag vara riktigt ärlig så var jag faktiskt ganska skeptisk i början till att springa i kjol men lovade att testa och sen dess har jag inte gått tillbaka. Får jag välja vad jag ska springa i när det är varmt så blir det 10 gånger av 10 i en kjol. Dessutom tycker jag att det är snyggt och vad jag förstår så har kjolen blivit ett med mig då många förknippar mig/känner igen mig just pga kjolen. Så nog om det. Kände bara att jag ville förtydliga lite, ok?

Lite smolk i bägaren är att jag fått en inflammation i bröstkorgen. Jag har en kronisk sjukdom just i broskövergången mellan brosk och ben i revbenen (främst vänster sida) och när jag tränar vissa övningar lite väl flitigt så blommar inflammationen upp. När det är som värst känns det nästan som kärlkramp (!) och jag kan vakna på natten av det. Så lite för mycket simning det sista men även alldeles för många armhävningar i fredags fick droppen att rinna över. Well, jag hoppas att det ger med sig till Varvet och ja, jag är van så jag går lixom inte oroar mig och tror att jag håller på att få en hjärtinfarkt som jag gjorde för några år sen :-P

Nu ut i solen igen - det är bara SÅÅÅÅÅ skönt att våren ÄNTLIGEN kommit! Ha det fint!