04:50

...stod klockan på när jag imorse startade min morgonjogg. 12 km avverkades i lustempo med vinden, mörkret och regnet som sällskap.

Det kommer bli fler morgonjoggar innan året är slut för jag håller på med ett "experiment". Återkommer med resultatet när det är "färdigtestat".

Det jag kan säga redan nu dock är att jag ALDRIG kommer att gilla att gå upp tidigt och sticka ut och springa OAVSETT om jag skulle hålla på med det varje dag i ett år. Ok, att det är skönt efteråt men det absurda och overkliga när man befinner sig helt själv därute (och speciellt nu när det är mörkt, grått och kallt) tror jag aldrig att jag kommer att kunna greppa.

Well, på fredag bli det morgonjogg IGEN, believe it or not! Och det är ok att kalla mig CRAZY ;-)

Radioapparaten

Ja att motivera sig att sticka ut och springa idag på 8 km åh-jogg var inte det lättaste när det blåser och regnar på tvären, på bredden och på sniskan. Det enda som fick mig att komma ut efter 20 minuter styrka i min TRX var att jag skulle testa jackan som jag vann igår:

Jättelätt modell och mycket fin färg. Men jag saknade fickor på sidorna. Det fanns bara en liten på ena ärmen. Men förmodligen ville de väl hålla nere vikten och då skippade de fickorna. Mycket nöjd med detta pris som faktiskt var delvis vattenavvisande så mest blöt blev jag om benen :-P

Strax ska jag åka hem till min förra chef och leverera den årliga glöggen. M är en av mina bästa vänner även om vi inte träffas lika ofta som när vi jobbade ihop. Vi bodde förut precis brevid varandra inne i centrala Göteborg och då hon hade bil och var snäll så fick jag åka med varje morgon. Och det var så jag fick smeknamnet Radioapparaten. För när vi började åka ihop så behövde M aldrig sätta på radion; jag höll låda så att det räckte, haha. Fast på ett positivt sätt så klart. Som tack för skjutsen så fick M varje vecka en flaska vin som alltid uppskattades och hennes sambo P var alltid så nyfiken varje fredag på vilken sort jag hittat. När jag sen slutade på jobbet så blev det en viss tomhet hos M & P. M fick börja använda radion igen och P fick bege sig till Systemet för inhandling av veckans vin.

Vår årliga julklappsbytestradition är att hon får en flaska hemmagjord glögg och jag får två av hennes hemstöpta ljus. Det jag kan säga om ljusen är att de brinner LÄNGE, LÄNGE - går INTE att jämföra med vanliga köpestearinljus.

Nä, nu ska jag fixa lite mat och sen ut i blåsten och regnet igen för leverans :-)

Stadsorienteringslopp GBG City Running!

Vilket kanonarrangemang! Jag har fortfarande ett leende på läpparna :-)






Tack bästa Mattias och Mikael för det här! Jag är på nästa år igen! Och vilka priser! Och glöggen och ölen och lussebullarna! Hatten av!


Men vi tar det från början:

20 kr betalades in på caféet på Sprängkullsgatan och man fick sin gula nummerlapp. Träffade många jag känner. Bla flera som tränat mitt måndagspass på F&S. Sedan några som kände igen mig från Risveden (jag hade på mig min rosarutiga turkjol ovanpå tightsen så klart).

Man fick en liten hoprullad pappersrulle och en penna. Pappersrullen var "förseglad" och fick inte brytas förrän starten gått. Det enda vi fick veta var att det var fem kontroller varav fyra där man skulle skriva upp en bokstavskombination och på den femte skriva upp en siffra.

Starten gick och i ivern att bryta upp rullen glömde jag att sätta på klockan...

Kontrollerna var: Gustav Adolfs Torg (baksidan på glasburen som Musikhjälpen satt upp), Bengans (Stigbergstorget), Strömmingsbilen (Magasinsgatan), Weekday (Kungsgatan) och Göta platsen (här skulle man räkna hur många pelare som fanns på fasaden på Konstmuseét).

Ok, ni som läser detta och inte är Göteborgare kan ju omöjligen förstå hur man ska springa och jag som först bara läste den första kontrollen och började rusa insåg efter ca 500 meter att snabbaste banan INTE var att ta kontrollerna i den ordning de stod på pappret. Tappade således en del i början innan jag planerade om och bestämde mig för att ta kontrollerna i en annan ordning. Sprang om en del efter att jag tagit första kontrollen och sen var det bara att stå på. Jag sprang mitt i gatan på vissa ställen, hahaha. Living on the edge!

Fick in ett bra flyt och när jag så tagit sista kontrollen så var det bara att stå på mot målet (utanför cafeét där vi även startade) och en bit innan mål passerade jag ett par där mannen hade pannlampa och kvinnan låg lite efter. Hade ingen aning om hur jag låg till och tittade inte på klockan (vad hade det hjälpt? Jag hade ju inte satt på den...). Kommer i mål och får höra att jag är första dam - kul! Totalt kanske sexa eller sjua. Förstår när fler går i mål att folk sprungit alltifrån 7 till 9 km. (När jag kom hem plottade jag min slinga på jogg.se och fick det till ca 8 km och hade jag sprungit bättre i början kanske det blivit 7,5 km).


Därefter bjöds det på glögg, lussekatter och öl! Nice! Och vilka priser det var! Alltifrån en HEL PATA NEGRA SKINKA, till strumpor, till jackor, till löpträning med Marcus Torgeby! (Jag vann en rosa Pearl Izumi jacka).

Hon som kom in som andra dam kom sen fram med sin man och berömde mitt löpsteg och hon sa att om hon skulle bli slagen av någon så var det inte mer än rätt att göra det mot någon som hade ett så snyggt framfotasteg - OCH KJOL lade jag till :-)

Jag är på nästa år igen och då ska jag inte rusa iväg bara utan kanske planera lite bättre :-P

Ur Marcus Birros krönika: "Ingen skriver längre jag älskar dig på en lapp och hänger upp på kylskåpet"

"...De små lapparnas fina värld är totalt utraderat sedan vi fick våra smarta telefoner och våra medialt sociala plattformar. Ingen skriver längre “Jag älskar dig" på en lapp och hänger upp på kylskåpet med en liten löjlig magnet formad som ett hjärta. Vi skickar sms i stället. Efter några dagar har det där kärleksmeddelandet tickat bort och ut på din älskades mobil. Det finns inte kvar. Det är borta. När du blir gammal kan du inte bläddra i de där känslorna längre. Därför kommer dagens unga om tjugo år inte att få känna den bitterljuva smärtan det alltid innebär att hitta gamla brev, och sparade lappar, kvitton, och servetter från liv, flickor och världar som snurrat sig vilse och bort från en under åren. På lördag tar Tomas Tranströmer emot Nobelpriset i litteratur. Få, om ens någon, förtjänar det bättre. Läs hans dikt Romanska Bågar, om ett besök i en italiensk kyrka, och också ni ska känna det han kände, drabbas av samma osynliga, himlasända tröst, som han blev drabbad av. Reliker är mer än bara gamla benbitar. De fyller många av oss med hopp och förtröstan. Våra egna reliker, sparade brev, kvitton, lappar, böcker, foton, skivor och möbler, fungerar på ungefär samma sätt. Vi HAR levt. Vi har verkligen gjort tusen galna resor. Risken med den nya tiden är att vi missar att spara påminnelser ur det förflutna och om vilka vi var. Vi behöver veta det. För att veta vart vi ska."

Vill du läsa hela krönikan så klicka HÄR!

Och här kommer Tranströmers dikt "Romanska bågar" ur diktsamlingen "För levande och döda" (1989) :

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret.

Valv gapade bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Jag var blind av tårar och föstes ut på den solsjudande piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini, och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ibland blir det lite fel och lite rätt

Igår skrev jag ett inlägg som jag tagit bort. Jag tänker inte be om ursäkt, det jag lägger upp på min blogg är ju något som jag själv bestämmer över utan det jag vill säga är att ibland när man skriver något och inte läser igenom det så noga innan man postar så kan det bli lite "fel" fast man egentligen menar något annat som kanske är lite "rätt". Well, jag är inte mer än människa och gårdagens pass på 24 km får istället summeras med denna bild:




Röda sten under vatten OCH som ni ser så var det inte bara jag som ville föreviga detta på bild!

Idag vet jag inte om det blir någon löpning men som ni vet så har jag svårt för att vila så kanske det blir en liten jogg för att leverera några kjolar till en god vän som ska åka till Sydafrika på träningsläger (låter inte skönt alls!).

Sen blir det även lite mera pepparkaksbak med den sista degen och sen får jag ställa undan burken för det är vissa som sätter händerna i den VARJE dag. Måste ju dock betyda att a) de är väldigt goda och b) någon kommer att vara mycket snäll snart.

Imon blir det stadsorienteringslopp, hahaha. Ja, det här med karta är ju inte min grej men jag hoppas på att en viss person som lovat springa med mig har bättre koll än jag :-P

Glöggen klar!

"Du är inte klok!"

Nä, jag är nog inte det. Jag menar varför hålla på med morgonpass och nu idag även ett pass på löpband när man innerst inne "hatar" dem. Jo, men idag så var det ju storm ute (ser ni hur trädet vajade, eller jag menar slutade göra det när jag skulle ta kort, hahaha):

Och häromdagen så morgonjoggade jag ju för att det inte fanns någon annan tid att träna.

Sen om man för det kan säga att jag inte är klok bara för att jag gör saker jag inte gillar är ju en annan sak. Man kanske kan kalla mig disciplinerad istället?

Dagens pass på bandet var riktigt jobbigt. Senast jag kommer ihåg att jag körde det var faktiskt på min 40-års dag. 5 minuter i 5:00 fart och sen 5 minuter i 4:00 fart osv osv i 60 minuter, dvs totalt 30 minuter i 5:00 fart och 30 minuter i 4:00 fart. Sista 5 minutrarna var jag så trött att jag nästan försökte fuska men ICKE! Svetten rann och jag tror inte att jag svettats så mycket sen jag i somras körde mina vänstervarv på Kreta :-P

Årstotal 111209: 3551,1 km = 104,4 kvar :-)

Ha en fin fredag!

/Eva