tisdag 2 april 2013

Jag låter inte min kropp begränsa mig!

Många är de tillfällen då jag låtit min astma hindra mig från att göra det jag tycker om. När jag var ung tonåring så slutade jag med tennis pga min astma. Jag blev även "befriad" från gympan i gymnasiet pga detta.

Jag såg mig själv som ett offer och slutade göra vissa saker. Jag ägnade mig således åt saker där mitt "handikapp" inte hindrade mig. Det var enkelt men faktiskt lite fegt.

Efter tonåren så ägnade jag mig åt enkelt konditionsutövande där jag inte pressade mig själv för hårt för jag var rädd att trigga mina besvär. De gånger som jag åkte in till akuten pga svåra astmaanfall var dock aldrig pga att jag tränade utan mer pga att jag slarvat med min medicin eller utsatt mig för något allergen som jag inte tålde. Jag var ung och inte speciellt klok eller insiktsfull.

Men forskning går framåt och när jag läste till sjukgymnast efter att jag fyllt 25 så insåg jag att jag valt den lätta vägen vad gäller mitt konditionsutövande och jag bestämde mig själv för att utmana mig själv och övervinna mina hinder. Jag fick rätt mediciner och började träna smart. Mitt berg att bestiga blev Göteborgsvarvet 1999. Det gick och jag klarade mitt mål på att springa in under två timmar.

Där och då bestämde jag mig för att inte begränsa mig själv mer och det var även då min törst efter mer kunskap om kroppen väcktes rejält.

Kroppen är otrolig på att göra allt för att klara av det man utsätter den för och anpassa sig men ibland orkar den inte mer och då måste man träna smart och hjälpa den på vägen.

Min problematik utöver min astma är min kropp. Våra kroppar är inte helt symmetriska men min är mer asymmetrisk än andras. Jag har nu fattat att jag har en deformation i min bröstkorg som påverkar min andning och även min hållning. Detta leder till att min ryggrad är snedare än hos andra, mitt bröstben får inte utsättas för stor belastning för då får jag ont. Denna snedhet går ända ner till bäckenet och mitt största problem är att jag inte kan sitta länge för då snedbelastas hela ryggen och bäckenet och jag får ischiasliknande smärtor ned i mitt höger ben. Då det sitter i skelettet så kan jag inte bara gå till en naprapat/kiropraktor och bli knäckt rätt (tro mig jag har provat).

Innan jag hittade rätt på ovanstående så har jag blivit utredd för reumatism i ryggen/bäckenet och andra knepiga diagnoser och diverse terapeuter har gett mig alla möjliga råd som gått från att sluta med löpning, träna ännu mer till att äta tabletter.

Jag har haft mina egna teorier om min kropp men oftast har jag inte ens blivit riktigt undersökt. Många är de som bara tittat på en sak och inte på helheten.

Nu har jag dock äntligen träffat en ortoped som givit mig rätt i mina teorier. Mina problem sitter i strukturen i min kropp så de går ju inte att operera och jag måste hitta sätt att leva med dem. Hitta lösningar och inte bara knapra tabletter och sluta röra på mig. Jobba på att hjälpa kroppen att kunna handskas med denna asymetrin. Styrketräna de delar som är svaga och rörlighetsträna de delar som blir stela. Något som för övrigt alla borde göra och inte bara jag som är lite snedare än andra. Jag inser oxå att jag måste gå på regelbunden massage mer än andra och har hittat en bra massör som hjälper mig. Och då handlar det inte om spa-massage...

Jag har sen länge insett att min kropp kommer att ha smärtfria dagar men även vissa dagar som inte är det och jag kommer göra precis som jag nu gjort i flera år, dvs lyssna på min kropp och försöka balansera mina obalanser som ju dock aldrig kommer att kunna balanseras helt. Det går ju lixom inte att göra något konkavt till konvext (ja, det är så den vänstra delen av min bröstkorg ser ut delvis för att nämna en sak).

Precis som jag bestämde mig för några år sen att min astma inte skulle begränsa mig så ska jag inte låta min asymetriska kropp begränsa mig heller. Jag letar efter lösningar och hittar dem. Mina lösningar. Efter diverse vändor i sjukvården och andra instanser så har jag lärt mig en sak ännu mer och det är att lita på mig själv. Jag är bättre expert på min kropp än andra. Punkt.


(Bild från igår när jag halvlåg på en klipphäll och filosoferade över min kropp med havet som utsikt)

14 kommentarer:

  1. Tråkigt att höra men skönt att du äntligen hittat rätt! Hoppas du får det lite lättare nu när du vet vad du ska göra gör att hålla dig i schack.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har funnits en del teorier längs vägen kan jag säga.
      Deformitet i bröstkorgen och skolios och det går ju inte att träna bort. Men träning kan göra det bättre och jag har lärt mig vad som funkar och inte. För springa tänker jag ju inte sluta göra :-)

      Radera
  2. Oj vad nyttigt för mig att läsa som sitter här och är lite nestämd över att jag måste tampas med ett ständigt halvtaskigt Hb-värde som gör att jag just nu inte gör mig själv rättvisa. Det går åtminstone ganska lätt att symptomatiskt fixa! Skönt att du hittat ett förhållningssätt och en väg framåt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla har vi våra hinder att hantera och jag är glad att jag nu äntligen vet. Lättare att hantera speciellt smärta då. Sen att äntligen bli tagen på allvar och bli riktigt undersökt gör mycket. Många har bara tittat på delarna när jag velat att de ska se helheten som jag själv gör. Inte lätt att se allt på sig själv även om man besitter kunskapen. Nu vet jag. Fast egentligen har jag nog vetat länge. Sluta springa har aldrig varit ett alternativ och det vet jag att det inte är för dig heller. Vi kämpar således vidare :-)

      Radera
  3. Egoscue!
    (Finns visst några i Borås som kör det också)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du testat själv Ava?
      Känner att jag vill optimera så gott det går. Jag kan inte göra något åt min bröstkorg som sen gör att jag har en skolios och benlängdsskillnad. Det sitter ju i skelettet utan jag måste optimera styrka och rörlighet så gott det går...

      Radera
    2. Jo, jag har ett program som jag kör ibland men jag har ju inga större problem, lite ont i ryggen bara (och där är det magiskt). Har en ruggigt duktig sjukgymnastsvåger (jobbar med landslag - basket tror jag? - i NZ) som gått kurs för Egoscue och svär på det. Även min syster jobbar enligt den metoden. Kolla på www.egoscue.com och se om det verkar intressant. Ska vara bra för det mesta, även för vissa skelettskador men jag är ju ingen sjukgymnast å andra sidan... (Har dock böckerna om du vill låna)

      Radera
    3. Tack! Ska kolla upp detta för min krokiga kropp!

      Radera
  4. Låter som att du tänker väldigt sunt, särskilt det här med att vägra vara ett offer, att inte ge med sig och "bli ett" med sin diagnos. Ofta så känner man bra själv vad som händer, teoretiserar kring lösnignar. Och med tanke på dina år som sportutövande så borde du om någon ha de bästa teorierna för att lösa problemen. Visste inte att du hade smärtor, hoppas det går att hantera. Hejja dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har haft ont i flera år men precis som du skriver vill jag inte att någon ska se mig som ett offer varför jag inte berättat till så många. Nu när jag fått bekräftat varför jag har ont kan jag berätta.
      Konstigt hur man kan lära sig att leva med smärta. Vissa dagar när det inte gör ont så känns det nästan konstigt men självklart skönt! Utan min träning så mår jag inte bra fast jag förstår ju att mycket löpning påverkar åt andra hållet.
      Jag är precis som du, intresserad av att veta mer och se lösningar. Man lär sig mycket om sin egen kropp, dess styrkor och svagheter.
      Jag kommer aldrig att klara 100 armhävningar utan att få ont och skulle vara dum om jag gav mig den på det. Däremot kan jag bli bra på annat! Tack C-M för pepp!

      Radera
  5. Det är viktigt med acceptans och viktigt att göra det bästa möjliga! Jag går hos kiropraktor just nu för bäcken/rygg/nack-problematik och är ibland "sne", skiljer ett par cm när jag ligger ner på britsen (vid fötterna alltså). Just nu kan jag inte springa utan smärta, kroppen säger stopp. Ont i en låret, med en smärta som egentligen har sitt centrum vid sidan av rumpan. Överbelastning/överträning säger sjukgymnasten... Snurrigt!

    Ibland vet jag inte vad som är hönan och vad som är ägget. Var ville jag komma? Ja, ibland tar det tid innan man hittar svaret och jag önskar jag också gör det. Går hos kiropraktor regelbundet ,men inte blir det bra. Inspirerande och peppande inlägg!

    mvh Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du delade Jenny.
      Låter lite som min problematik. Hoppas du får bra hjälp och hittar lösningar som jag gjort! Lycka till!

      Radera