En kamera och ett par skor

Ja, idag var det fotografering på schemat. Nedan ser ni kameran som jag snabbt tog ett kort på när fotografen var på toa:


Med denna kamera togs det bilder med lite olika teman med mig som modell för en artikelserie som kommer att publiceras längre fram.

Efter avslutad fotografering så sprang fotografen (Niklas på jogg.se ) och jag en runda på 11 km på isiga gator i Göteborg. Niklas hade "vanliga" skor på sig (NB 890 fick jag höra sen) och jag hade dessa skor som jag nu ÄNTLIGEN fått springa i:


Icebugs Anima BuGrip - vilken bra sko! Jag har ju även varianten UTAN dubbar som är en av mina favoritterrängskor och denna skon med dubbar gjorde mig verkligen inte besviken. De har legat i sin kartong sen i höstas när jag fick dem skickade till mig (de var mitt pris för vinsten på Risveden Terräng)  Egentligen borde jag haft dem på mig igår men jag missbedömde temperatur och underlag MEN det gjorde jag inte idag! Niklas sprang på bra med sina vanliga skor då löpning på halt underlag handlar om anpassad teknik och kanske inte så mycket om att man har rätt skor (som dock underlättar ganska mycket).

11 km i 5:15 tempo blev det där det snackades oavbrutet. Vill man ha "pladder" under turen är det bara att springa med mig, jag är expert på att vara social och efteråt har de flesta sår i öronen, typ :-P  Sorry, Niklas!

Hallå där, joggarna!

Ja, trots indoor-outfit (notera att jag även matchat vattenflaskan) så lyckades jag inte lura någon:




Allra minst Magnus Ringberg. Hahaha, efter 1,5 timme dynamisk rörlighet var jag inte svettig men dock helt slut i kroppen och PINSAMT medveten om var jag är rörlig och INTE rörlig. När jag sen teamade upp med bästa Erika som oxå är uteledare för att vi skulle gå igenom passet IGEN och vi kanske var lite ofokuserade så var Magnus där direkt: "Hallå där, joggarna!" Får väl skylla mig själv att jag stod längst fram under passet och att Magnus antagligen DIREKT såg (trots mitt försök med outfitten att passa in bland de andra inneledarna på F&S) att aha här har vi en stel löpare :-O

Jag är helt medveten om mina brister/svagheter och har lovat mig själv att jobba mer på min rörlighet i år än innan. Att jag har korta hamstrings är ju typ dagens understatement, hahaha.

Well, nu är jag gott mör i alla fall då jag även sprang 14 km imorse med bästa Tine (ni vet hon som springer mest i hela Göteborg och som är supertrevlig). 10 km av dessa 14 km sprang vi i ca 4:40-4:45 fart och det var tungt. Dels för att klockan var 08:30 och för mig är det jättesvårt att springa jättefort så tidigt men mycket beroende på underlaget. Skit i broddar sa jag till Tine och hon lämnade dem i bilen. Vartefter passet gick så blev det dock kallare och det som varit mjuk snö blev plötsligt hård snö, is och halt. Förlåt Tine, lyssna inte på mig nästa gång! Själv hade jag ett par grovmönstrade Asics Trailskor som funkar bra på snö men sådär på is...

Så summa sumarum kan man väl säga att hur mycket jag än försöker dölja att jag är löpare så syns det ändå, både i min träningsdagbok och på min "kropp"/rörlighet :-) I rest my case, således.

Presenter!

Ja, här ser ni en av mina födelsedagspresenter: ett par Brooks Pure Connect. Ok, de är inte levererade än men snart så!

Sen har väl kanske ingen missat att jag igår fick beskedet att jag kommit med ING NYC Marathon i år den 4/11. Ännu en bra födelsedagspresent, dock en dag för tidigt men vad gör det?

Sen UNNADE jag mig själv 12 km födelsedagsmorgonjogg imorse och även en lång lunch med en god vän.

Ikväll hade jag väl tänkt att köra HIT (High Intensity Training) på F&S men då vissa andra saker kommer emelllan så blir det nog inte att jag testar det passet förrän nästa fredag. BTW - vad är det för tid att ha det på fredagar klockan 17.00???

Ikväll blir det i alla fall, ja just det, champagne på "Fontänen". Sen kan ju några undra vad "Fontänen" är medan vissa redan vet ;-)

Ha det gott hälsar Eva som har som mål att springa 50k innan hon blir 50 ;-)

ACCEPTED!!!!

Jag är helt förlamad...vet ni hur många gånger jag loggat in de senaste dagarna för att kolla min status?

Det här är så stort att jag nästan börjar lipa...

Energi

Idag har jag sprungit 11 km i Änggården. Utan klocka och där det enda jag hörde var min andning, mitt steg och naturens ljud. Balsam för själen även om jag fick leka kanin/känguru över några nedfallna träd:




Det finns inget pass som ger så mycket energi som dessa när jag springer i terräng och bara kan fokusera på här och nu (typ att inte trilla på någon rot eller sten). Långt borta från prestationskrav, tider och det vardagliga livet.

Det är viktigt att lära sig vad som ger och tar energi och jag lärde mig mycket om detta förra året när jag började med mental träning. Jag glömmer aldrig Terjes liknelse från Pixarfilmen Monster´s Inc: I början får de energi till monsterstaden för att de skrämmer barn. I slutet av filmen så har de kommit på att få barnen att skratta ger mer energi och ägnar sig då åt detta istället. Rädsla ger inte mycket energi däremot ger glädje mycket energi. Så när jag känner att jag behöver tanka energi så vet jag nu hur jag ska göra.

För övrigt hade jag på mig mina favoritterrängskor på dagens pass och då kom jag och tänka på en annan  Pixarfilm, Bilar 2. I den filmen vill några agenter räta ut Bärgarns bucklor men han vägrar. Han säger att varje buckla har en betydelse. De påminner honom om någon rolig händelse han gjort med sin bästa kompis Blixten Mc Queen. Så är det med mina Icebugs Anima; de är smutsiga men jag borstar bara bort det värsta från dem när de torkat för varje fläck betyder något. Den har hamnat där under pass när jag hämtat energi och det var de skorna jag hade på mig när jag sprang över mållinjen som första dam på Risveden Terräng. Ett lopp som jag alltid kommer att minnas, ett lopp där jag skrattade hela vägen. Ett lopp som gav energi.




Så Bärgarn; helt rätt att behålla dina bucklor och jag kommer att behålla mina smutsfläckar!

Att säga nej

Hade ingen bra känsla alls i kroppen idag och skulle väl egentligen redan när jag kände så sagt nej till mig själv att genomföra det planerade intervallpasset. Men jag tänkte att det kanske släpper under uppvärmningen. Det gjorde det inte så när jag påbörjade första intervallen tog jag snabbt beslutet att avbryta och springa hem istället. Känns helt onödigt att pressa sig när kroppen så tydligt säger nej.

Jag har även idag tagit beslut att lägga min onsdagsgrupp på hyllan ett tag. Jag kommer ha så många andra åtaganden nu under våren att det inte finns utrymme för detta. Förra året körde jag på ändå och höll nästan på att gå in i väggen. Att vara borta varenda kväll i veckan nästan VARJE vecka och hålla i pass sliter även om man inte tränar/deltar fullt själv. Så vis av denna erfarenheten så blir det tyvärr onsdagsgruppen som jag måste säga nej till. Därmed inte sagt att den inte kan "återuppstå" :-)

Så snart ut i REGNET för nästsista passet! :-P

Framifrån och bakifrån :-P

Fick bilder från Sylvesterloppet från min kära syster igår så håll tillgodo :-)
Kjolen och armsleevsen hittar ni så klart på Loverunning!
/Eva