Test av bana

Och på den fjärde dagen sprang hon :-)

Det var riktigt kallt idag men inga vantar eller mössa behövdes. Jag fryser hellre lite än blir för varm och svettas för mycket.

10 km i vackra Skatås och test av den utökade Tjärnrundan, eller korta banan av Finalloppet.

Tjärnrundan har de år som jag sprungit (fjärde gången i år?) varit 8,8 km och en ganska "jobbig" bana. Första 3 km är det mycket uppför och sen lite nedför och platt, sen stigning igen och lite platt och så ganska mycket nedför innan "helvetespartiet" börjar vid ca 7 km. Ca 1 km i skogen där det ALLTID är lerigt och rinner bäckar. Ett år fastnade jag med skon i gyttjan...
Sen uppför lite till och sen platt för att sista biten springa ca 400 meter på GRÄS (ganska segt) och sen brant uppför mot målet.

Men nu har de utökat rundan till 10 km. Antagligen för att locka fler deltagare.

Långa banan är 18,8 km och ganska lerig och jobbig på många ställen men den har jag faktiskt aldrig tävlat på.

Så idag sprang jag den där lilla extra "knixen" på ca 1 km för att få till hela nya sträckningen. Ett parti som kommer att bli lite "svårare" löpning för där är det stig och rötter. Och det leriga partiet var idag ännu lerigare än jag kom ihåg från förra året.

MEN det "skrämmer" mig inte för jag vet att jag i år är en bättre terränglöpare och det finns inget lopp som i år slår "svårighetsgraden" på Risveden Terräng. Just bring it on!

Farten var ju snigelfart och jag kände att pulsen var högre än vanligt men inte så konstigt efter några dagars sjukdom. Efter avslutat pass så använde jag en del papper för att snyta mig kan man lugnt säga (inga mer detaljer på det, tack!).

Jag hade inte med mig telefonen så tyvärr inga kort från dagens runda utan det får bli ett kort från 2009 års Tjärnrundan:

Jag kan titta på bilden och se på mig själv med perspektiv. Jag har kommit långt sen den där dagen i november 2009. Men bilden är fortfarande en favorit (trots dålig kvalitet, sorry) för även om resan till idag har gjort mig till en annan löpare så pratar bilden till mig om att man inte ska glömma det som varit. Och den pratar till mig om det som jag jobbat mycket på i år: att hitta tillbaka till det som gjorde att jag började med löpningen in the first place. För den som tittar riktigt noga så ser man glädjen i mitt ansikte och även kärleken till att springa i skogen.

Ha en fortsatt fin fredag!

/Eva