Håller näsan ovanför vattenytan...

"Fortsätt, när mörkret kommer och allt gör ont..."

Första frasen i min absoluta Håkan Hellström favoritlåt som man kan lyssna till ovan. När han sjöng denna i Scandinavium i slutet på konserten förra hösten då rann tårar nedför mina kinder. Och i somras när han spelade denna låt på Slottsskogsvallen och vi satt ute på vår veranda och "smyglyssnade" så bjöd min man upp mig.

För jag vill tro att det bästa fortfarande inte hänt och att man ska fortsätta för den som kämpar kommer framåt.

Så jag håller mig ovanför vattenytan även om det är tungt nu. Min mage säckade ihop efter LL och när magen inte vill vara med så orkar man inte så mycket. Jag har ingen plåtmage och alla dessa konstgjorda sportdrycker gör att systemet "ballar ur". Samma förra sommaren efter Visby halvmara. Så fortsättningsvis så blir det bara vatten, saft eller Resorb som kommer att inmundigas under lopp. Om sjukdomskänslan jag kände innan och under helgen berodde på något virus eller att min mage inte varit ok vet jag inte. Nu är det i alla fall "bara" magen som krånglar. Av erfarenhet vet jag att det tar ca 1-2 veckor för den att bli ok igen...således bara att härda ut...

Utöver detta så har min pappa opererats för sitt dåliga knä och att ha två gamla, bräckliga föräldrar är ingen bra kombination. Deras ovilja att sälja sitt hus och flytta till en lägenhet närmare oss är inget alternativ för dem. Så nu flackar jag fram och tillbaka och fixar. Däremellan är det pass som ska hållas, jobb som ska klaras av, läxor med sonen, laga mat och jag vet inte allt. Känner redan nu på oktobers tredje dag att denna månaden kommer att bli LÅÅÅÅNG...

Men nog med klagan nu. Jag är stark och vet att det även finns ljuspunkter utöver de lite tyngre partierna denna månaden, så som en tjejhelg i Stockholm och lite annat! Så Håkan, visst fortsätter jag, för det bästa har inte hänt än! Räkna inte ut "tanten" än, eller hur Claes? ;-)