Simläger i Egypten!!!

 

I november så kommer Invictus Travel & Training har simläger i Egypten.

Det är Simcoachen som håller i simträningen och det är Mattias och jag som kommer vara coacher på detta lägret.

 

Vi kommer att bo på en Liveabord båt med alla faciliteter och lägga till i underbart vackra vikar där vi simmar. Det går även att åka med om man inte vill köra simdelen med oss. Det finns såklart även möjlighet att snorkla och bara ta det lugnt på båten.

 

Är du intresserad? Läs då mer  HÄR!

 

Hoppas vi ses!

Färdig!!!

Efter sex dagars certifieringskurs kan jag nu titulera mig Total Immersion-coach. Totalt var vi 13 som gick kursen. Långa dagar fulla av teori och praktik (eget sim och att hjälpa andra) gör att jag nu är ganska trött mentalt. 

Jag tackar Tracey Baumann & Mat Hudson som höll kursen med assistans av Kerstin Norden. De andra nybakade coacherna och de "elever" vi fick "träna på" får även de mitt innerligaste tack. 

Nu kör vi vidare mot nya höjder! #simcoachen #ingenvanligcrawlkurs #totalimmersion 

Simcoachens sex nya TI-coacher med ledare. Foto Sara Wagner 

Vad driver dig?

Mina Icebug Acceleritas efter ett pass i Änggårdsbergen med min väninna Tine. 

Ett pass utan klocka, utan press på fart eller distans utan ett pass man delar med en god vän men som ändå inte är "a walk in the park" när man skuttar bland lera, rötter och berghällar. Det är längtan efter sådana pass som driver mig. 

Maria och jag efter målgång på ÖtillÖ. 

En tävling där vi färdades över hav och land i det underbart vackra Sverige. Ett tillfälle där man pressar sig både mentalt och fysiskt. Det är längtan efter sådana upplevelser på så många plan som driver mig. 

Bild tagen efter en av mina morgonsimgrupper i höstas. Glada deltagare och glad coach. Det är längtan efter att se andra utvecklas som driver mig. 

Fyra glada tjejer i kjol. Champagne, umgänge inpå småtimmarna och efterföljande bakisjogg dagen efter. Kvalitetstiden med vänner som man inte hinner träffa så ofta även om man älskar och uppskattar varandra högt driver mig att så fort tillfälle ges att göra allt för att få till tiden med dem trots ett tight schema. 

Sonen på en strand i Grekland. En vecka långt borta från vardagen hemma i Göteborg. Drömmen om detta driver mig när det är som mörkast och jag känner att pressen och stressen tar överhand. 

Ögonblick man minns och som för alltid etstat sig fast i ens minne. En vårkväll för många år sen när jag sprang genom Västra Kyrkogården och jag "hörde" hur en gravsten "ropade" att jag skulle titta på den. Frisk var namnet. Att få känna mig snygg, stark och frisk driver mig att träna vidare och inte ge upp. 

Vad driver dig? 

På kanten eller i poolen #ingenvanligcrawlkurs

I april är det två år sen det här kortet togs på mig av Bjarne Koning:

Då var det jag som var eleven och min mentor och stora inspiration Anna-Karin Lundin som pratade i Aqua talken. 

Man ser att jag är koncentrerad och liknande blickar från poolen upptill mig på kanten ser jag idag jag när coachar själv. 

Det är ganska smått otroligt att jag lär andra simma frisim och i mars ska jag gå certfieringskurs i simmetodiken som vi använder oss av i Simcoachen, Total Immersion. 

Jag känner igen mina elevers frustration och hur tråkiga/jobbiga/svåra vissa drills är. Så känner jag fortfarande själv. Jag har bara börjat min resa med min simning och jobbar varje gång jag simmar på att slipa och fila på saker. Vi är landdjur och vissa saker vi gör när vi hamnar i vatten är rena överlevnadsreflexer. Att omfamna detta faktum att vi inte befinner oss i vårt rätta element och istället för att kämpa emot låta dig hållas uppe av vattnet och hitta en balans och strömlinjeform som gör att du faktiskt kan känna dig som ett vattendjur som klyver vattnet och inte sprattlar för ditt liv är helt otroligt.

Jag har alltid älskat vatten och speciellt havet. Det är nog det element som fascinerar mig mest. Som liten ville jag bli marinbiolog eller undervattensfotograf eller delfinskötare. Idag skulle jag aldrig vilja bli delfinskötare. Dessa vackra djur hör hemma i havet, inte i en pool att visas upp för oss. 

På nåt vis var det nog "meant to be" att simning precis som löpningen skulle bli en del av mitt liv.

I mars/april startar det nya morgonsimgrupper med mig på kanten i Valhallabadet. 

Är du intresserad av att läsa mer om det och kanske anmäla dig så klicka HÄR. Och du, vill du bara se mina kurser så klicka på mig till höger så gör du det ;-) 

#ingenvanligcrawlkurs #simcoachen 

Winston, Spitfire, talang och pannben

 

I födelsedagspresent av en mycket god vän fick jag boken Winston Churchill del 2 av Bengt Liljegren. Det var en väldigt genomtänkt present för jag har alltid fascinerats av Winston. Hans förkärlek för champagne och hans ihärdighet är något jag känner igen hos mig själv och jag använder ofta hans ord som mina egna ledord:

 

Många är myterna om denne man och det är väldigt intressant att läsa hela historien om det som hände bakom kulisserna under Andra världskriget.

 

Att sen en annan god vän brukar likna mig vid en Spitfire gör ju det hela ännu roligare:

 

 

 

Tänkte på det väldigt länge häromdagen. Vad är det som gör att jag är så ihärdig? Jag har aldrig haft talang för något utan min talang har oftast handlat om att jag inte ger mig. Enligt vissa kanske detta är en talang. Att inte ge upp utan fortsätta att gnata vidare när andra ger upp.

 

I samma sammanhang pratas det ofta även om pannben. Att vissa har hårdare pannben än andra. Vad är det som gör att jag har hårdare pannben än andra? Och har jag verkligen ett hårt pannben? Och vad är det som säger att ett hårt pannben är bra? Ibland kan jag faktiskt tycka att det rentutav är dumt att ha ett hårt pannben. 

 

Såg filmen "Unbroken" i helgen. En film baserad på en sann historia om Louis Zamperini som överlevde en flygplanskrasch, 47 dagar i en flotte och sen även ett fångläger i Japan.

 

Vad är det som driver någon att fortsätta och inte ge upp? Vad driver mig? Jag får lov att återkomma om det. Tills dess skriv gärna i kommentatorsfältet om vad som driver DIG.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 





Vi kom med!!!

 

Igår satt jag som på nålar strax innan elva och väntade på att de lag som blivit uttagna på merit till 10-års jubliéet av ÖtillÖ skulle presenteras. ÖtillÖ: Urspungstävlingen till alla swimruns och även klassat som VM. Den svenskaste av sporter i den svenskaste miljön man kan hitta. Att ta sig fram från ö till ö i Sveriges skärgård. Finns det nåt bättre?

 

Tidigare i veckan hade man fått reda på att bara 23% (!) av de som ansöker kommer med och i damklassen bara sex (6) lag på sina meriter. Man kan även få en garanterad plats om man placerat sig topp-3 året innan eller få en plats om man deltar och vinner/når pallplats på några av de kvaltävlingar som anordnas under året.

 

Det är fler och fler som har fått upp ögonen för sporten och trots en fjärdeplats förra året så var vi inte alls säkra på om vi skulle komma med.

 

Men så helt plötsligt efter ivrigt uppdaterande av sidan så fick jag fram damlagen:

 

 

Jag blev så glad att jag skrek JAAAA rätt ut. Sen när jag lugnat mig och kollade listan lite närmare så kändes det lite som finn-ett-fel. Kändes inte riktigt som om vi passade in där bland dessa topp-atleter. Vilket lag ska bort? Hahaha. Lantisarna från Majorna/Göteborg typ.

 

Men vi har gjort det en gång innan och med våra förutsättningar så lyckades vi väldigt bra den där första måndagen i september 2014. Det var så mycket glädje den där dagen. Och ja, såklart smärta.

 

Jag tycker denna bilden sammanfattar vår dag på bästa sätt:

 

Två vänner som precis gjort nåt väldigt stort. Stort på alla plan. Både kroppsligt men faktiskt främst mentalt. Det är därför vi vill göra det igen. Och vi är så glada att vi får det.

Ok Maria, nu kör vi!

Race report Icebug Winter Run Göteborg

 

I lördags sprang jag Icebug Winter Run Göteborg.

 

Som medalj fick man en fin reflex:

 

 

Vill du läsa min race report så klicka HÄR där du hittar min blogg på Winter runs hemsida.

 

/Eva