I födelsedagspresent av en mycket god vän fick jag boken Winston Churchill del 2 av Bengt Liljegren. Det var en väldigt genomtänkt present för jag har alltid fascinerats av Winston. Hans förkärlek för champagne och hans ihärdighet är något jag känner igen hos mig själv och jag använder ofta hans ord som mina egna ledord:
Många är myterna om denne man och det är väldigt intressant att läsa hela historien om det som hände bakom kulisserna under Andra världskriget.
Att sen en annan god vän brukar likna mig vid en Spitfire gör ju det hela ännu roligare:
Tänkte på det väldigt länge häromdagen. Vad är det som gör att jag är så ihärdig? Jag har aldrig haft talang för något utan min talang har oftast handlat om att jag inte ger mig. Enligt vissa kanske detta är en talang. Att inte ge upp utan fortsätta att gnata vidare när andra ger upp.
I samma sammanhang pratas det ofta även om pannben. Att vissa har hårdare pannben än andra. Vad är det som gör att jag har hårdare pannben än andra? Och har jag verkligen ett hårt pannben? Och vad är det som säger att ett hårt pannben är bra? Ibland kan jag faktiskt tycka att det rentutav är dumt att ha ett hårt pannben.
Såg filmen "Unbroken" i helgen. En film baserad på en sann historia om Louis Zamperini som överlevde en flygplanskrasch, 47 dagar i en flotte och sen även ett fångläger i Japan.
Vad är det som driver någon att fortsätta och inte ge upp? Vad driver mig? Jag får lov att återkomma om det. Tills dess skriv gärna i kommentatorsfältet om vad som driver DIG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar