Missat mål...

Som jag skrivit innan så är mitt mål att klara 300 km löpning varje månad.
När jag satte det målet så hade ju dock inte räknat med att min astma skulle fortsätta strula. Januari klarade jag precis men februari som ju inte har så många dagar heller kommer bli en omöjlighet. Måste i så fall klämma in 75 km idag och imon och det kommer INTE hända.

Well, det viktiga är att jag KAN träna även om jag måste anpassa mig. Eller kanske jag ska lägga ned detta helt? Enligt en viss professor så ska vi som är "funktionshindrade" inte få tävla alls då han anser att enda sättet att komma åt det här med doping är att förbjuda allt och överlåta tävlande bara till de "övermänniskor" som inte behöver ta någon form av medicin alls - läs gärna artikeln HÄR!

Jag försvarar inte doping och jag vet vad som gäller för mig och mina mediciner. Helst hade jag velat slippa dem men nu går inte det. Alternativet att sluta tävla känns inte aktuellt. Mina mediciner gör inte att jag får bättre kapacitet än någon annan utan de möjliggör att jag kan nå normal kapacitet och att jag kan träna som alla andra. TROTS mina mediciner så måste jag ändå anpassa mig och träna annorlunda, vara mer flexibel och lyssna ännu mer på min kropp.

I lördags sprang jag 12 km morgonjogg innan det var dags att börja göra sig i ordning för stor fest. Således efter 12 km i löparskor så blev det 12 timmar i 12 cms klackar, hehehe.

                            

                            

Sen blev det ingen träning på söndagen om man säger så. Kände av framfötterna och var LITE trött...

Igår blev det ett pass på bandet för att få upp farten som jag inte kan träna ute nu pga mina luftrör: 

Uppjogg 10 min i 12 km/h (5:00 fart)

25 min i 14,5 km/h (4:08 fart)

Nedjogg 10 min i 12 km/h (5:00 fart) 

Farten på 25 minutrarna klassar jag som 10kp, dvs den fart som jag idag skulle kunna hålla på en 10 kilometerstävling. 

Sen på eftermiddagen var det så dags igen för Fast Lane Women i regi av Simcoachen. På den brutna 750:an lyckades jag inte simma lika fort som förra veckan men kan ju bero på passet på bandet innan i kombination att jag inte taggade på lika mycket som förra veckan. 

Det är så många duktiga tjejer i gruppen och det är verkligen inspirerande att köra på detta sättet. Jag försöker att inte vara så hård mot mig själv och inte jämföra mig för mycket med dem. Vissa av dem har simmat länge och har en naturlig fallenhet för sim. Jag har alltid älskat att bada och när jag var liten var jag mer under ytan än ovanför. Det är det som är min styrka när vi simmar ute i havet, min vattenerfarenhet. 

För er som fortfarande undrar om vad det här med Total immersion är så kolla på min coach på filmen nedan. Jag lovar er att även om det ser lätt ut så är det j-vligt svårt! Och även om det ser ut att gå sakta så gör det inte det...snarare supersnabbt! 

                              

Ett litet steg framåt!

Igår var det så dags igen för Fast Lane Women i regi av Simcoachen.
Efter måndagens mastodontpass på 20x200m så kändes det skönt att få träna teknik och köra en bruten 750:a (15x50m) med lite annat fokus och försök till bibehållen teknik.
Igår kändes det bättre än på länge och jag lyckades på 750:an kapa en minut mot min tidigare tid!
Sen när vi skulle köra 4x50m på max så gick jag bananas, hahaha. Istället för att bara fortsätta på den inlagna banan så började jag ta i och veva som en galning och inte gick det fortare för det! Vet inte varför jag taggar på så att det slår över. Min uppgift till nästa gång blir att inte triggas av de andra och försöka simma smart och med bibehållen teknik.

Sen tog coach Anna-Karin Lundin detta kortet på oss:

Visst man är ju inte världssnygg i simglasögon och badmössa men vi resonerade så här: Tar vi av oss glasögonen så kommer vi ju se ut som tvättbjörnar och tar vi av mössorna ja då måste nog kortet photoshoppas...

Igår var det en jättefin artikel i Göteborgs-Posten om just Anna-Karin Lundin: 

                            

Underbart kul! Och vilken bild i vattnet! 

                                 

Jag tar kicken!

Många är de laster som jag har. Vissa blir jag inte av med, de följer mig konstant. Vissa lämnar jag helt och vissa hittar jag igen. Som t.ex. färskpressad morotsjuice av märket Brämhults:

                         

Alltså det är så gott att jag inte ens skulle ge bort "kicken" till någon! Tur är dock att jag är periodare på just morotsjuicen för annars kanske jag snart skulle börja se ut som Björn Ranelid...

Grönt är ju något som går som en RÖD tråd genom mitt ätande och min ABSOLUTA favorit är, believe it or not, INTE grönkål utan PERSILJA! När jag var liten hittade man mig oftast i grönsakslandet ätandes upp all persilja. OBS! Inte bladpersilja utan den där vanliga krusiga! Ibland köper jag ett knippe eller en kruka och då brukar det se ut så här ganska snart: 

                       

 "Åh, Eva har du redan ätit middag?" Hahaha. 

Två saker som jag annars retar mig på för tillfället är: 

1. Min astma som strular. Nu blir det mer och lite ny medicin och INGET pressande av fart ute i den kalla fuktiga Göteborgsluften. Fart får tränas på hamsterbandet...

2. Bloggare som inte svarar på kommentarer på sina bloggar. Sorry men jag tycker att det tillhör nätetikett att göra detta. Det spelar ingen roll om det tar en vecka innan man svarar men man svarar. Jag tänker inte hänga ut någon/några. Man tappar mig som läsare om man inte har ett samspel. Så, nu var det sagt/skrivet. 

Ha en fin vecka! Min började med 20x200m sim = 4000 m. Ett pass som jag aldrig någonsin trodde jag skulle regga i min träningsdagbok...

The Holy Grail?

Hemma i köket står det en pokal i vårt köksfönster. Inte en Helig Graal men kanske ett bevis på att jag 2011 lyckades på ett visst lopp:

                                

 

Många undrar hur jag tränar. Jag brukar svara med att det är bara att titta i min öppna träningsdagbok på jogg.se - jag har inget att dölja men jag vill heller inte att någon tror att det jag gör är den rätta vägen.

 

För några år sen blev jag lite rädd och låste min träningsdagbok efter att en person kopierat alla mina träningspass och sen skadat sig.

 

Jag tränar efter mina förutsättningar och även om jag inte anser mig att ha hittat den Helige Graal så tycker jag nog ändå att jag hittat en väg som funkar för mig. Med detta sagt så menar jag inte att jag har alla verktyg och nycklar men i alla fall några. Jag vet att jag svarar bra på mycket mängd, faktiskt bättre än mycket kvalitet och jag vet att jag inte kan fuska med styrketräning. Jag vet att jag mår bäst av att springa i skogen istället för att bara tragla asfalt. Jag vet att mina fötter är känsliga och inte mår bra av vissa skor och jag vet att min stora akilleshäl är min sneda rygg som behöver kontinuerlig vård genom styrketräning, rörlighetsträning, massage och även viss "tillknäckning" ibland.

 

Sen förra året har jag även tagit in andra parametrar att behöva ta hänsyn till. Bl.a min astma som varit under kontroll i flera år men som nu jävlas med mig mer än någonsin. En annan sak är att börja lära sig en ny sport; i mitt fall simning/frisim/crawl. En tredje är att ha en tränings- och tävlingspartner.  

 

Jag har testat många olika koncept och jag känner min kropp väl men vet att den kan lura mig och att man faktiskt aldrig blir fullärd så jag fortsätter att testa vissa saker.

 

I år är det stora målet att klara en av Sveriges största multisporttävlingar och jag tar med mig det som vi gjorde "rätt" förra året. Efter analys så har Maria och jag kommit fram till att vi även gjorde en del fel men att vi trots detta ändå lyckades ganska bra.

 

Våra ledord i år är: TRÄNA SMART! Ta med det från förra året som var bra och fila bort det som inte var så bra. Testa vissa saker som vi tror på och gå VÅR väg. Träna det som passar oss individuellt OCH det som passar oss gemensamt. Folk kommer ha åsikter (vissa har det redan) om vårt upplägg och det är ok. Jag uppskattar feedback och goda råd men till syvende och sist så finns det ingen Helig Graal för hur man ska klara detta lopp. Vissa saker är basic; ska du klara ett lopp som består av 65km löpning och 10km sim så är det MYCKET löp och sim du behöver träna. That goes without saying.

 

Jag inser att det finns ett stort intresse för denna ökande tävlingsform och speciellt för Ötillö. Jag förstår att vi kommer att ha ögonen på oss. Media kommer vara där och det skrämmer mig lite. Men det är ju det här vi vill göra och då får vi ta "the whole package". Det är ju lixom inte att som om att vi efter detta kommer att skriva en låt om hur jobbigt det är med all mediauppvaktning. Så som en viss Jay-Z gjort:

 

 

Simma lugnt Eva men inte för lugnt!

Sorry för sporadiska inlägg men jag skriver hellre när jag har nåt att skriva än slänger upp ett inlägg om några floskler varje dag som jag kanske gjorde "förr".

Är man intresserad av att veta vad jag tränar varje dag så går det att klicka sig in på min träningsdagbok på jogg.se

För jag tränar på. Varje vecka går jag ju på simgruppsträning med ett gäng snabba tjejer i regi av Simcoachen. Fast Lane Women heter vår grupp. Dock så undrar jag hur snabb jag egentligen är? Det är inte så lätt att få perspektiv på det. Jag kan ju inte gärna jämföra mig med riktiga simmare som drar av 50 meter på typ 30 sekunder. Och inte heller jämföra mig med dem som simmat i flera år. Så jag jämför mig själv med mig själv. Jag försöker komma ihåg hur jag kämpade som en galning för att få luft i början (ok, nu med ibland!) och hur dödstrött jag blev efter 25 meter. Sen ska vi inte tala om hur det såg ut. Försökte faktiskt hitta första videon som Simcoachen tog på mig förra hösten men hittade inte den. Synd. Det är bra att spara de där filmerna för att få perspektiv. Och för att se vad man gör rätt/fel. Man kan bara till en viss gräns känna hur man gör, den visuella feedbacken ger det där lilla extra.

Mitt upplägg det sista har varit att köra en del serier och försökt pressa mina tider där men det har inte blivit bra. Jag kände verkligen hur jag tappade tekniken när jag drog på för hårt. Så jag tog ett steg tillbaka. Tillbaka till tekniken. Jobba på en liten grej. Få det där högerbenet att sparka inte bara flyta med som något "dött".

Vissa gånger har det känts j-vligt tröstlöst. Jag bannar mig själv att kroppen inte gör det jag vill. Börjar tänka i banor som att jag har någon form av koordinationsstörning som inte kan få kroppen att fatta.

Jag tränar långsamt för att kunna ha koll på tekniken. Dock inser jag nu att det inte heller blir bra. Du kan bli låst i ett för långsamt rörelsemönster som stoppar dina framsteg. Men jag ger mig inte. Aldrig.

Och så helt plötsligt trillar en grej på plats, en annan och så en tredje. Jag hittar några nycklar och FATTAR.

Jag skriver ned dem här så att jag kommer ihåg dem:

1. Jag kan inte tappa nacken för mycket för då kan jag inte andas med ett bra flyt. Som det ser ut nu så kan jag inte bara vrida huvudet och andas för jag ligger för långt ned med huvudet under ytan. Jag måste upp LITE med huvudet, visa badmössan lite mer och sluta simma in i folk, hahaha.

2. Jag kan inte stanna med armbågen bakom axeln som en robot. Jag måste fila bort det momentet och tänka mer i tre steg: armbåge upp, underarm/hand fram genom att svinga, sticka i handen. Som det ser ut nu så åker armbågen upp, stannar där och sen går handen i direkt. Det gör att jag inte får någon kraft ifrån höften i armtaget. Jag måste tänka: 1, 2, 3. Inte låsa mig i läge ett.

3. Jag måste få till en fördröjd kick. Dvs först kommer handisättningen och SEN kommer kicken. INTE samtidigt eller innan! När jag får till detta så propellerar hela kroppen fram FLERA METER! På 50 meter gick jag idag från 40 armtag till 32. Det säger väl allt?

Idag hittade jag flera nycklar och jag vet vad jag måste träna och vilka övningar som är bäst för mig. Jag tror på mig själv. Det skrämmer mig inte att veta att jag ska forcera 10k open water simning den 1/9. Jag har en bra tävlingspartner, jag har en bra coach men främst har jag mig själv som inte ger upp.

Någon gång kommer jag gå med denna badmössan med stolthet och känna att jag kan:

                    

"Never ever give up" - Winston Churchill (mannen som vann ett världskrig och som hade en förkärlek för torr champagne)