Positiv energi

Jamen lite lera på skorna ska det väl vara efter 26 km i skogen?

Så här ren och fin och matchad såg jag ut strax innan jag stack ut på 26 km i Änggårdsbergen med Tine: 

Supertack IGEN Tine för underbart sällskap! Dessa pass ger så mycket mer än bara uthållighet och starka fotleder om man säger så...

Detta året började så himla bra med att jag kom med till ING New York City Marathon - och ja, helt på egna meriter! Sen har väl resten av året gått mest i moll men jag tror ändå att det kommer att sluta i dur. 

Idag är det 12 år sen min man och jag gifte oss och idag fick jag denna mycket symboliska tavla:

Tack D och ja, jag har även uppmärksammat Eiffeltornet längst ner till vänster. Paris som ju även den är en av mina favoritstäder. 

Och för att fortsätta i denna positiva anda som jag känt de senaste dagarna så bokade jag igår Löpartåget upp till Lidingöloppet: 

Jag är realist när jag vet att jag inte kommer att kunna matcha min tid från förra året men jag vet att jag klarar 30 km i terräng på en ändå skaplig tid och det är ett bra träningspass och dessutom så får jag starta så långt fram i år! 

Så jag släpper kraven på mig själv och deltar i saker som ger energi och inser hur staden som aldrig sover startade min resa 2012 även kommer vara staden i mitt hjärta som gör att 2012 avslutas på bästa sätt. 

En bra fredag

Igår fick jag ny leverans av min "tomatlangare", hehehe. Det är min fina granne Karin vars man odlar tomater och som förstått att jag gillar dessa små röda saker. En av tomaterna jag fick igår (det är bara små söta och goda cocktailtomater) hade en lite rolig form: 

En killtomat, eller? Har inte ätit upp den, ska spara den lite till innan jag snaskar i mig den. 

När livet är upp och ner så längtar man efter det "normala" och hemma på väggen hänger den här tavlan som jag fick av mina fina vänner Sara, Madde & Johan när jag fyllde 40: 

En vanlig dag när livet bara rullar på, hur ofta uppskattar vi det? Jag har i alla fall lärt mig att göra det nu. 

Igår morgonjoggade jag 12 km klockan 05:00 och sen frukost och därefter styrka i 40 minuter (KB& TRX). 

Att morgonträna gör att man får mycket tid över på eftermiddagen/kvällen och för mig är det viktigt just nu när jag är lite väl stressad. Igår fanns det tid att varva ned och jag sov därför bättre än på länge. 

Att få vakna någorlunda utvilad och få börja dagen med en espresso och tidningen, det är livskvalitet. Att sen få cykla igenom sin vackra hemstad till jobbet på morgonkvisten gör att jag känner glädje. 

Att ställa upp för en vän som vikarie på ett lunchpass på F&S är inte fel det heller. 8,85 km med trevligt sällskap men även motvinden som hälsade på. 

Sen komma hem och hitta en bukett utanför dörren, ja då känns det som om detta är den bästa fredagen på länge: 

Tack allra bästa Krister och Niklas på jogg.se - ni är bäst! 

Det finns hopp, det finns kärlek och jag känner mig glad inombords för denna fina fredag, min favoritdag på veckan. 

/Eva 

Jag, en fegis?

Man måste våga satsa för att vinna heter det så fint. Och visst att jag det sista inte vågat satsa. Dels för att jag är rädd och inte vet vilken form jag befinner mig i och dels för att jag inte haft någon ork. 

Att i nästan fyra månader nästan helt uteslutande springa i terräng är jättebra men det säger ju inte så mycket om hur snabb man är på platten. När jag så började springa på asfalten igen och vågade pressa på lite så blev jag lite förvånad, eller kanske man ska kalla det överraskad. Så himla mycket hade jag ju inte tappat. Ok, jag är inte i närheten av min forna toppform förra året men det finns hopp. 

För två veckor sen testade jag i alla fall korta intervaller utan klocka för lite rädd var jag för att veta tiderna. Grym träningsvärk fick jag dagen efter det korta passet för inte hade benet lyft sig så högt på flera månader. 

Men att fega leder ju ingen vart och man får ju heller aldrig reda på var man står varför jag idag bestämde mig för ett av mina favorit-hat-pass: 20X220 meter med 30 sekunders gåvila. Jag tvekade länge om jag verkligen skulle ha med mig klockan men sen bestämde jag mig: sluta vara en fegis Eva! Du VILL ju veta! 

Så jag tog på mig ett par passande skor, där det under sulan står: 

Ja, kiss this - ingen mera fegis här inte! 

I mitt stilla sinne bestämde jag mig för att om en endaste intervall gick över 45 sekunder så skulle jag sluta. Värmde upp i 2 km och började nästan känna ångest över vad jag skulle göra. Men så stannade jag klockan och nollställde den för att kunna börja. Jag kände vinden och förstod direkt att åt ena hållet skulle det bli lätt men åt andra svårare (jag springer fram och tillbaka över två fotbollsgrusplaner som blir 220 meter en väg). 

Pang, fokuserade på ett bra benlyft och fick sicksacka lite mellan små gropar i sanden/gruset som blivit utav regnet och fasade att titta på klockan när jag lap:at den för första intervallen. 41 sekunder stod det och jag började nästan gråta. Ja, så var det. För där och då insåg jag att det finns HOPP. Sen fortsatte jag och fortsatte alla 20 stycken. Medvindsintervallerna låg på 40-42 sekunder och motvindsintervallerna på 42-44 sekunder. Och ja, jag avrundar uppåt, aldrig neråt. 

Jag menar inte att man kan dra några högre växlar baserat bara på detta pass men det ingav mig en del självförtroende att allt det där traglandet i skogen kanske inte varit så dumt ändå. Och någon stormform behöver ju inte infinna sig än förrän den 4/11. Jag är realist när jag inser att mina tider på Risveden och Lidingö inte är inom räckhåll men att jag nog ändå inte kommer att göra bort mig helt. 

Nu inväntar jag med GLÄDJE träningsvärken i låren och höfterna. Den som då ska läggas ovanpå den jag redan har efter 40 minuter styrka igår med KB och TRX...

Jag, TV-stjärnan!

Kolla gärna in Studio Risveden på Risveden Terrängs hemsida där ni kan se yours truly leka TV-stjärna :-)

KLICKA HÄR! 

/Eva 

Vill ni träna med en bronsmedaljör?

 

Tyvärr så har jag ingen sådan här fin medalj i min samling: 

 

 

Men bara att få ha hållit i en olympisk guldmedalj var en grym känsla!

 

 

Nä, jag har ju "bara" brons än så länge:

 

 

 

Bronsmedalj från F&S. Fast det är inte fy skam även om medaljen faktiskt är en pin.

 

Sen så har jag ju en "riktig" medalj i min ägo: 

 

 

 

 

En bronsmedalj i VSM (Veteran SM). 4 km terrräng D35 från Borås 2010.

 

 

Så om ni är sugna på att träna med en bronsmedaljör så börjar idag höstens schema på F&S och det blir således nypremiär på mitt teknik-, intervallpass på Majorna här i Göteborg. 18:00 kör vi. ALLA kan vara med! De som tränat detta pass har varit alltifrån triatleter, de som springer Varvet på 1.20 till de som springer en bra bit över 2 h. Enda kravet för att få vara med är att man ska klara att springa 8 km utan stopp. 

 

Kommer ni? Jag kanske tar på mig medaljen (= min pin) dagen till ära ;-) 

Vilken fest!

Vaknar med ömma fötter, tungt huvud och törst som om jag varit i Sahara. Inte så konstigt considering att jag var på F&S 30-årsfest.

Vilken glädje, vilken energi - precis vad jag behövde!

Tror jag går å lägger mig igen...hörs imon typ....

En röd tråd

Idag firas det att Friskis & Svettis funnits i Göteborg i 30 (!) år. De som tränar på F&S är de nöjdaste medlemmarna som finns i tränings-Sverige. Hela 85% är nöjda och vill fortsätta att träna där. Jag är glad att vara del av detta. 

I år byttes generaldirektören ut efter ca 10 år men hon skickade idag med oss en liten påminnelse på vägen även om nu gör något annat. Under sina 10 år hade hon en liten röd tråd i sin plånbok som påminde henne om F&S värderingar och om varför hon gjorde det hon gjorde. Så idag fick vi funktionärer/ledare varsin röd tråd att själva förvalta på bästa sätt. 

Den stora röda tråden för mig i år har varit mycket tråkiga saker på det privata planet och 2012 blev verkligen inte det år som jag hade tänkt mig. 

Den andra röda tråden i år för mig är det stöd jag fått av så många och som gör att jag känner hopp. 

Jag tar med mig tråden och lägger den i min plånbok och fokuserar på "den andra röda tråden" och väljer här nu idag att den 1 september är datumet då det vänder och vänder rejält. Precis som jag valde den 1 augusti att vara datumet då min fotrehab vände. 

Vissa saker kan man faktiskt välja, andra inte, men jag tror att om man har en stark tro och fokuserar på det som är positivt så vänder det verkligen. 

Ikväll blir det stor baluns i sann Friskis-anda så jag väljer att träna järnet idag så att jag kan vila järnet imon. Låter det som en bra start på september?