Jag, ett statistiskt unikum?

Ok, först en liten snabb outfitbild innan jag tar upp det som står i rubriken:





För nu har jag lyckats göra det igen! Jag har gjort det innan och nu har jag lyckats igen - jag har sprungit samma sträcka på EXAKT samma tid. Det jag kommer ihåg från de statistikpoäng som jag läste ages ago var att det INTE går att upprepa ett resultat om igen. Well, jag har lyckats. 5 km snabbdistans sprangs i fredags på 20:28 och idag på, ja just det, 20:28. Idag var det dessutom mörkt så jag hade ingen chans att se vad jag sprang på utan det fick bli en liten trevlig överraskning när jag kom hem :-)

Fast det fanns ändå en skillnad mellan passen: I fredags sprang jag snabbare i början och kroknade på slutet och idag var det tvärtom och sista kilometern var den snabbaste på 3:58. Snitthastighet (IGEN) på 5 km blev då 4:05 min/km. Uppjogg en km och nedjogg en km - och ok, det är lite för lite och jag ska skärpa mig men ibland när tiden är knapp så blir det lixom take it or leave it och jag vill göra klart att jag tidigare när jag hade en sämre kondis i kombination med min astma aldrig skulle gjort detta. En bra uppvärmning är a och o och SPECIELLT om man är astmatiker.

Vill ni ha något mer att läsa idag än detta statistikinlägg så kan ni läsa några artiklar som jag skrivit på jogg.se:

Tips om du vill börja blogga - klicka HÄR
Tips på övning för att få en snabb info om man har en bra bålstabilitet - klicka HÄR

Och avslutningsvis återgår jag till det här med statistik för även om jag inte kommer få 30.000 träffar på mina artiklar som bästa Anjo fått på Sverigekartan i sin blogg, som dessutom var med i Metro idag kanske det blir några träffar i alla fall?

Ha en fin måndagskväll OAVSETT statistik ;-)

Frukost?

Ja, vilka i-landsproblem man har när man inte kan bestämma sig för vad man ska äta till frukost.

Åt i ca två år havregrynsgröt men tröttnade på det. Då hade jag ätit mig igenom ALLA havregrynsvarianter som fanns typ bara för att inse att den "gamla" vanliga var bäst:





Ja, det är medvetet jag inte tagit med märket men jag tror ALLA vet ändå vilket det rör sig om ;-)

Så idag började då åter med gröten efter ca två år av alla möjliga slags varianter på frukost man kan tänka sig. Bäst alla kategorier kommer alltid vara hotellfrukostbuffé - farligt, farligt och många är de gånger jag ätit alldeles för mycket innan lopp och förbannat mig själv. Nu ställer jag klockan extra tidigt vid hotellvistelse, till resten av familjens förtret, för att kunna "frossa" lagom innan lopp :-P

Sonens första kommentar när gröten började koka och han kände lukten var: "Nej! Ska du börja äta gröt igen!?"

Well, nu blir det gröt ett tag i alla fall förutom de gånger det är dubbel espressopass för efter dessa skulle jag aldrig kunna äta gröt :-(

Dagens träning: Zero löpning och istället 30 minuter i min TRX. Riktigt svettigt i slutet då jag körde fyra olika plankor :-O

Nya skor?

Jepp idag var det dags för mitt dubbel espressopass igen. 25,05 km blev (exakt som sist, knepigt eller?) på 2.07 (snitt strax över 5:00 fart). Jag sprang snabbare första hälften och det kändes bra men sen fick jag ont i fötterna. En kombination av mycket kilometrar på asfalt det sista men jag oxå tror att de skorna jag sprang i nog är "slut". Jag fattar inte hur jag kan slita så på skor. Fast man ser ju att det är den främre delen som blir utsliten, den bakre brukar se helt "orörd" ut :-P

Och inte har jag ett speciellt hårt "nedslag" heller utan det låter faktiskt ganska lite om mitt steg. Och inte väger jag så mycket heller (ca 56-57 kg).

Man kan skratta åt att jag utav kollegorna på redaktionen på jogg.se kallas Imelda Marcos (eller var det jag själv som kom på det?) för mitt skoförråd är stort pga flera anledningar, inte bara att jag älskar skor. Men ärligt så har förrådet tunnats ut nu det sista då jag inte längre har några "tjockskor" alls. Mina Saucony Kinvara gav jag till min syster när hon var här i julas efter att hon testat dem och tyckte de var kanon. Jag gillade dem i början men sen fick jag skav av dem och de blev stående där i skåpet. Så de "tjockaste" skorna var de jag sprang med idag. Mina Brooks Green Silence och nu verkar även de "slut" som sagt. Jag har fler skor i förrådet men de är lite för tunna för 25 km på asfalt, åtminstonde säger mina fötter det. Så nu får jag börja leta efter ett bra par långdistansskor som är typ medeldämpade. Vi får se vad jag hittar. Ge gärna förslag i kommentatorsfältet.

Annars var det fint väder idag på passet, ca 0 grader och sol. Jag stannade till och tog kort på en klippa. Jag längtar till våren/sommaren när man kan sätta sig på en sån här och filosofera lite.

Minne och tro

Idag har jag varit på begravning. Mina föräldrars granne gick bort strax innan jul. Han hade haft ett långt liv och  blev 95 år. Han var en mycket fin människa och en del av min uppväxt. Gult var temat på buketten från oss:



Idag är det oxå tjugondedagknut och för ett år sen förlorade goda vänner sin son och föräldrar i en mycket tragisk brand. Jag skrev om min resa till begravningen och för de som vill läsa så kan ni klicka här.

I minnet finns för alltid dem som stått en nära. Idag går mina tankar till mina föräldrars grannars familj men främst till mina goda vänner. Gå gärna in och läs HÄR - idag ska de ha en fin minnesstund. Hade jag kunnat vara i Stockholm hade jag varit en av dem som sprang <3

Träningsvärk...

Nej, jag har inte slutat träna. Ville bara med tisdagens inlägg poängtera vissa saker. Vissa kände sig träffade på ett eller annat sätt och jag vill bara skriva att inlägget INTE var riktat till någon speciell person, utan rent generellt. Nog om det nu och åter till träningen.
För jag har tränat löpning och styrketräning. Och jag har träningsvärk i benen. Så där mycket att det gör ont att gå nedför trappor och att låren känns som om de är en storlek större än vanligt. Det gör även ont att skratta då hela revbensbågen är öm pga MÅNGA magövningar. Well, vissa GILLAR träningsvärk men det gör INTE jag. Jag tycker INTE att det är ett mått på hur hårt man kört och således är ett kvitto på att man kört rätt. Tränar man så mycket som jag gör så HINDRAR träningsvärk en att kunna köra det man planerat och man får tänka om. Därför tränar jag väldigt sällan på ett sådant sätt att jag får just träningsvärk och med detta sagt menar jag alltså INTE att jag mystränar när jag tränar styrka. Jag skulle hellre vilja kalla det att träna smart.

Droppen som fick bägaren att rinna över är i alla fall en kombination av flera "faktorer":
I tisdags kväll så körde jag styrka på GYMMET (vet inte när jag satte foten där sist) och det var SMOCKAT med folk och jag blev mest irriterad på att det inte fanns plats. Jag vill gärna stå framför en spegel för att se att jag gör rätt och där brukar det oftast stå KILLAR (ok, ibland tjejer men det är OVANLIGT) som lyfter för tunga vikter och mer tänker jag inte gå in på. Så när jag = en räka (?) då försöker buffa mig fram och ställer mig och först gör dynamiska utfallssteg och därefter rörlighet med ett kvastskaft, alltså INGA vikter, så brukar jag få en del blickar i stil med vad gör du här? MEN, det skiter jag i och kör på, gymmet är ju till för alla? Transportjogg dit och skjuts hem och så var tisdagens träning avklarad och jag kände att den där irritationen gjorde att passet blev väldigt effektivt, så tack ni som var där och "knödde" ;-) (det gäller att se det positiva i det negativa)

Igår så blev jag "räddad" av min väninna E som ville springa lunchjogg så jag "slapp" morgonjoggen. Men som vanligt på denna runda över broarna så var det MOTVIND första fem kilometrarna till Älvsborgsbron. Detta leder till att då vi försöker hålla ett högt tempo är ganska trötta när vi påbörjar stigningen till denna första bron på rundan. Och igår så var benen lite sega efter styrkan jag kört kvällen innan åsså den här vinden då. Precis innan vi nådde toppen på Älvsborgsbron så fick jag tankar som att: "Nä, nu måste jag börja gå" och "Jag döööör!" MEN jag bet ihop (E undrade nog varför den STÄNDIGT pladdrande Eva helt plötsligt blev helt tyst) men när det sen gick nedför så släppte det och jag såg "ljuset"! Sen platt och fint på Hisingssidan så att vi trots prat (ja, då var jag igång igen) lyckades hålla ett snitt på 4:30 innan den andra bron kom. Tack E för trevligt sällskap men nu får vi utöka vår repertoar på rundor och kanske slippa vinden? ;-)

Efter detta så var det snabb dusch och snabb lunch, några snabba arbetsuppgifter och sen skulle jag hämta sonen i skolan för att han skulle på spirometri (ja, han har tyvärr astma precis som jag). När jag börjar närma mig spårvagnshållplatsen (Domkyrkan) så ser jag spårvagnen jag ska ta och ser att den stänger dörrarna och plingar för att åka iväg. NEJ, tänker jag - jag MÅSTE med denna vagnen för att hinna hämta sonen och sen tillbaka till stan igen för att hinna till spirometrin - vad göra? Jo, jag SPRINGER BREVID spårvagnen (på trottoaren) för att möta upp den på nästa hållplats (Grönsakstorget). Jag har då INTE på mig lätta löparskor och kjol utan TAJTA jeans, höga Dr Martens och TVÅ väskor + att min Didrikssonjacka är den långa varianten som gör att det är LIIIITE svårt att ta ut ett bra steg :-P MEN - som sagt jag är inte den som ger mig i första taget och hinner PRECIS ta i sista dörren och komma in på vagnen innan den kör vidare. Om jag fick blickar på gymmet när jag stod där med kvastskaftet så var det ingenting jämfört med de blickar jag fick när jag RAMLADE in på vagnen, hahaha. Men jag hann! Fast idag har jag ont i BENHINNORNA pga denna lilla språngmarsch på ca 400 meter :-P

Sen på kvällen var det utomhuspass och OJÄMNT antal deltagare så jag fick "ställa upp" :-P Inte direkt vad min kropp var sugen på men men vad göra?

Så, believe it or not, så var det ganska skönt att få rulla ut benen 12 km imorse i regnet och blåsten klockan 04:40 på en LÅNGSAM morgonjogg. Hade jag inte sprungit den så hade benen varit ÄNNU stelare :-P

Min tanke om att gå på F&S nya pass HIT (High Intensity Training, inget för veklingar) imorgon känns så där och kanske får vänta till nästa fredag istället. Jag menar jag vill ju inte missa mitt dubbel espressopass på lördagen pga träningsvärk ;-)

Att visa de riktiga musklerna!

Ja, det tränas en del nu i början av januari och jag ser tendenser lite här och var på viss överambition för att följa sin "löften". Förra veckan såg jag många kilometrar som fylldes på i träningsdagböckerna och jag är ju inget undantag själv som drog ihop 100 km denna första vecka. Men jag ser tecken på överträning och trötthet och jag blir nästan lite rädd att en del kanske gått ut lite för hårt.

Hur mycket är det ens egen vilja som driver en och hur mycket är pressen från andra som oxå tränar? Jag ser mig själv skriva på ett inlägg: "När du vilar tränar din konkurrenter!" För att i nästa rad även skriva: "Vila är överskattat!" Således kommer jag på mig själv med att vara en del av denna process med stress/press att prestera och redan nu i början av året "visa musklerna". Jag ber om ursäkt för detta.

Jag stannar upp och försöker reflektera. Jag vet själv hur man vill passa in. Hur man vill vara som alla andra och gärna "följer strömmen". Hur cool man tycker att man är när man ligger topp-10 på Kommunlistan/Missbrukarkilometerligan på jogg.se
Hur man driver sig själv mot något som man egentligen inte vill. När man tappar glädjen. När inte träningen längre ger en ett lyckorus utan bara känns som ett tvång som bara bryter ner.

Jag stannar upp och försöker reflektera. Jag kommer ihåg hur jag mådde i våras. När obalansen mellan min fysiska och mentala kapacitet var så stor att jag på ett pass bara stannade tvärt och faktiskt funderade på att lägga ner löpningen. När fel saker drev mig mot ett mål som egentligen inte var något speciellt alls.

Jag stannar upp och försöker reflektera. Jag känner hur jag delvis dras med. Jag känner hur jag skriver saker som jag egentligen inte står för. Jag ber om ursäkt för detta.

Jag stannar upp och REFLEKTERAR. Jag kliver av. Jag vill inte vara med om detta. Jag har kommit längre. Jag drivs av de rätta sakerna idag. Jag vill dela med mig av det jag lärt mig och jag vill leva som jag lär.

Jag stannar upp och AGERAR. Jag skriver VILA och ALTERNATIVTRÄNA på det där inlägget istället. Jag vågar visa den rätta vägen. Jag kan och är bättre 2012 än jag var 2011. Jag vågar visa de RIKTIGA musklerna - att göra det rätta OAVSETT vad andra tycker. Jag tränar och tror på det jag gör. Jag VET att 2012 blir mitt år och jag kommer stå fast vid det jag tror på. Jag är stark och HAR de riktiga musklerna. Har du?
/Eva

Nä, nu får det vara nog!

Med ledigheten alltså! Idag på terminens första dag så var det som VANLIGT studiedag i sonens skola. Jag fattar inte det där riktigt men men... Well, imon så är det tillbaks till rutinerna igen!

Snart planeringsmöte på F&S inför den kommande premiären av uteträningen! Göteborgsvarvsträningen kör igång slutet januari och det vanliga uteschemat i mars (eventuellt tidigare för mitt måndagspass, vi får se).

"Bara" 8 km morgonjogg imorse och det var KALLT! Dock ingen snö då utan den kom ju senare. Just nu känns det som om det lika gärna kunde kvitta med snön och vintern, en månad för sent lixom. Även om just Vintern är den vackraste biten i Vivaldis "De fyra årstiderna":