Tro

Dagens inlägg kommer inte handla om träning.

Imorgon sätter jag mig på tåget för en t.o.r Stockholm över dagen. Jag ska gå på en trippelbegravning.

Jag har länge försökt samla kraft och ta in en riktigt tragisk händelse men det har inte gått. Inte förrän idag. Då kom sorgen över mig och jag grät hela vägen hem.

Jag har inga intentioner att med detta inlägg gå in på detaljer och mitt syfte är inte heller att någon ska tycka synd om varken mig eller de som är ännu närmare detta än jag. Utan mitt mål är att försöka skriva något om att livet är skört och kan på några ögonblick förändra sig för alltid.

Jag söker efter en tro på att när det är som mörkast så kommer ljuset för hur ska man annars kunna fortsätta?

Jag har i min väska inför morgondagens resa lagt ner en bok som jag fick tipset av en väninna om för några år sen: "Leva, älska, lära" av Leo Buscgalia. I den hoppas jag finna vackra ord om livet som gör att min tro på det där ljuset infinner sig.

Jag har även lagt ner ett kuvert innehållande ett tal som hölls till mig på min 40-års dag av samma fina vän. Jag vill gärna tro att texten kan leda mig imorgon när jag känner mig vilsen.

Och i min telefon kan jag lyssna på den vackraste av sånger: "Smile" av Charlie Chaplin:

"Smile though your heart is aching, smile even though it´s breaking. When there are clouds in the sky you´ll get by if you smile with your fear and sorrow. Smile and maybe tomorrow you´ll find that life is still worth while if you just smile."

/Eva