Ja, det skulle ju blivit ett lunchpass med bästa väninnan idag men detta blev inställt då hon har ont i en fot :-(
När jag fick beskedet kände jag hur motivationen sjönk ner som en sten...
Tog mig ändå ut och sprang totalt 16 km i lugn fart. Trots barmarken var det inte kul alls. För det blir det sällan när det inte blir som man tänkt sig från början.
Idag kändes allt långt borta och att jag ska tävla inom två månader känns bara blä. Att springa Varvet på 1.30 känns eoner bort.
Men, men kanske inte konstigt att jag är lite trött - jag har ju i alla fall harvat upp och ner för slalombackar i fem dagar och det är ju klart att det är en ansträngning som kroppen inte är så van vid. Det var ju 12 år sen sist :-P
Så lite kolhydratladdning ikväll under fredagsmyset ska väl få mig på andra tankar och imon är en annan dag...
Moivationen kan vara ett gissel ja. Men det är gott om tid till att bli snabb. Snart är det ljusare på morrnar o kvällar och det gör en hel del..// rock on
SvaraRaderaMac: Visst är det så! Idag var jag motiverad men då var det stormen som motvind, lösgruset, isen och pölarna som satte käppar i hjulet men snart slipper vi tänka på sån "skit" när våren kommer!
SvaraRadera