Första tävlingen för i år Sandsjöbacka Trail (22k)

 

Ja, så här såg det ut förra året när jag gick i mål på Sandsjöbacka Trail. Då var det 44k jag sprang och jag kom på andra plats i damklassen. Nu på lördag blir det "bara" 22k.

 

I år är det distanser i TRE dagar och man kan springa 26k reflexbana på fredagen, 22 eller 44k på lördagen och på söndagen 82k (50 miles) eller 34k (20 miles). Man kan faktiskt även välja att springa ALLA dagarna, dvs en trippel och då antingen Sprinttrippel (26, 22 & 34) eller Ultratrippeln (26, 44 & 82).

 

Någon kanske undrar varför det inte blir 44k? Målet var det från början men jag har i höst och nu i vinter varit väldigt trött och min astma har inte varit bra. Igen? Blir det aldrig bra? Ja, det man ju undra. Det är flera faktorer som påverkar och jag har försökt mig på en analys varför jag hamnar i s.k. skov om och om igen. Jag kan väl säga så här: Jag mår helt klart inte bra av för mycket vila. Min kropp anpassar sig direkt och min kapacitet sjunker som en sten. Vet att många "klagar" på mig att jag inte vilar tillräckligt men nu har jag fått det svart på vitt: lugna pass och att dra ned på träningen som jag gjort i höst har lett till att jag bara har 60% lungkapacitet. Verkligen ett kvitto på det jag alltid känt att för mycket vila inte är bra för mig. Åtminstone inte om jag vill ha en bra kondition och hålla på med det jag gör. Visst, jag skulle kunna skita i att träna och gå omkring som en 80-årig f.d. storrökare och typ dö av att gå uppför en trappa men det är ju lixom inte jag.

 

Så jag kämpar vidare. Försöker träna hårdare för att öka och hålla uppe min kapacitet. Testar en ny medicin som är för typ KOL-patienter. Ja, för det är där min kapacitet ligger. Som hos en f.d. storrökare.

 

Någon frågade mig hur jag vet att min kapacitet är låg och hur det känns att träna. Först så är man generellt väldigt trött. Det kostar väldigt mycket energi för mig att andas och det är ju lixom inte nåt man kan dra ned på, hahaha, man måste ju andas. Att träna kan liknas vid att när du vill lägga in nästa växel så spelar det ingen roll hur mycket du än trycker ned kopplingen och trycker på gasen, nästa växel kommer inte in. Åsså skjuter pulsen och flåset i höjden och du känner dig som en överviktig och otränad person som inte rört sig på 10 år.

 

Men många verkar inte förstå. De tror att jag fortfarande är snabb som en vessla. Det är jag inte. Man kan lixom inte leva på gamla meriter. Allra minst om man har astma.

 

Men jag är ju inte den som ger upp. Att jag ska kunna komma upp i 100% är inte realistiskt och det vet jag sen innan men 90% har jag varit uppe i. Ni kan ju FÖRSÖKA föreställa er skillnaden mellan 60 och 90%...

 

Så att jag skulle klara 44k är inte realistiskt. Jag är jättetacksam att de snälla arrangörerna gjorde ett stort undantag för mig så att jag fick byta. Tack snälla Anne Mari och Robert!

 

#neverevergiveup