Snart, snart...

Det råder New York-yra i vårt hem. Sonen fick en modell av Empire State Building att bygga av en kollega till mig: 

Enda anledningen att kaffekoppen står framför är för att ni ska förstå hur stor den är :-P 

Igår efter att jag sprungit mitt långpass på 26 km i Änggårdsbergen så hann jag precis se starten till Göteborgs Maraton på vägen hem. Stack hem och duschade och sen begav jag mig ner till Marklandsgatan som är ca 1,5 km innan de vänder och även 1,5 km innan mål. Bra ställe och jag kom i bra tid även för att se de första som passerade mot mål i halvmaratonet som gick samtidigt. 

Att springa fram och tillbaka två gånger på en ganska platt men tråkig slinga är mentalt utmanande och jag tror nog aldrig att jag kommer att springa detta loppet då banan går på en av de asfaltsträckor som jag springer ofta, ofta ofta. Jag är glad att mitt första maraton inte är någon vändslinga öht. 

Jag hejade på Jogg-Krister & Samir på halvan som båda gjorde kanontider men som var lite besvikna att de ändå inte nådde sina måltider. 

Men främst hejade jag på min fina väninna Tine som sprang maran. De enda tankar som hela tiden gick runt i mitt huvud när jag sprang själv var just Tine och New York. 

Jag hejade även på bästa Johan som även han sprang maradistansen. 

Å apropå Jogg-Krister så var det först igår som jag förstod en kommentar som han fällde till mig för några år sen när jag frågade honom om han någon gång skulle kliva upp på maratondistansen: "När man stått vid 30/35 km vid ett maratonlopp som åskådare och ser hur folk ser ut så blir man inte så sugen på att utsätta sig för detta om man säger så!" Nu förstår jag precis. Å det det skrämmer mig. Idag är det bara tre veckor kvar till start och jag försöker att inte tänka på detta utan fokusera istället på andra "löjliga" detaljer så som vilka skor jag ska ha. Vad sägs om dessa: 

Adidas Adizero Feather med utbytta skosnören (original var orangea). Har dock inte testat dem än och med dagens hällregn så blir det nog ingen test idag heller för jag vill inte blöta ner/smutsa ner dem än. Ja, de är tunna men så klarar inte mina fötter längre tjocka och styva skor längre. Visst kommer jag att få ont i fötterna men det går över. Det vet jag nu efter både LL och Windsor HM, båda i Adidas Adios (ettan). "Smärtan" kan jämföras med hur det känns att ha stått/gått/dansat en hel kväll i ett par högklackade skor å det utsätter jag mig "gärna" för då det är snyggt och för att sån är jag. 

Avslutningsvis hatten av till alla som gick i mål på maran igår och speciellt hatten av till bästa Tine. Jag vet att du har ont i rumpan idag. Jag har ju sagt till dig att för att bli en bra långdistansare så måste man träna bålen OCH rumpan ;-) 

Edit: I hall hast glömde jag bort den enormt fina prestationen som Olov gjorde igår när han klarade sub3 på maran - hatten av för det Olov och tack för tungan vid sista passeringen ;-)