Alltså nu får jag fanimig ta å skärpa till mig! Jag kan inte bara hålla på och "tjata" om New York hela tiden. Med så lång tid kvar så kommer jag hinna bli så nervös att jag kissar på mig när sätter mig på planet :-P Skärpning således! Samla ihop dig nu Eva! Försök fokusera på din träning just nu och fram tills att du åker men ÄVEN den som är efter!
Igår så samlade jag ihop mig och var och simmade i Valhalla. Skulle träffa en god vän men jag lyckades missförstå hur och var vi skulle träffas och sen måste jag varit blind när jag letade. Sorry Martin - bättre lycka nästa gång!
Det som dock gick bättre än mina försök att hitta Martin var min simning! Skippade trängseln i 50 metersbassängen och valde istället 25 metersbassängen. Om det är svårt att hålla koll på hur många längder man simmar i 50:an så kan ni ju bara föreställa er hur det går i 25:an. Fick kolla klockan istället. 45 minuter totalt och pauserna var bara när jag vände vid bassängkanterna. Fick in ett bra flyt (hehehe, Göteborgshumor) och det kändes avslappnat. Detta tack vare en fredag förra månaden när jag på Åbybadet träffade Simcoachen, aka Anna-Karin Lundin. Där och då sattes mina knapphändiga kunskaper i crawl på prov inte bara med A-K som iakttagare utan även en potentiell tävlingspartner på Öloppet nästa år. Tydligen fanns det hopp för mig och jag fick bra tips som jag tagit till mig och jag klarade "testet" att få bilda lag med en blond amason. Vilket lag vi kommer att bli! Mer om det längre fram!
Så nu är jag anmäld till en kurs i Total Immersion i december hos just coach A-K då jag vill lära mig att simma så ekonomiskt som möjligt. Jag kommer inte kunna bli bäst på 50 meter crawl men så är ju det inte syftet heller utan långdistans.
Försöker även nu samla ihop mina tankar om hur min träning fram tills dess att vi åker ska bli. Är ju lite sliten (helt enligt plan) och imorgon så kommer jag köra sista långpasset på 26 km i Änggårdsbergen. Sen kommer det att bli några morgonjoggar (idag var jag ute 04:25 på 15 km tex) och lite kortare pass där jag testar fart. Det får räcka så. Det finns lixom inte så mycket mer jag kan göra nu mer än att låta kroppen "do the work".
Det ska sannerligen bli mycket intressant att se hur jag klarar en stadsmara efter att merparten av mina pass varit i terräng eller morgonpass. Inga långpass på asfalt och inte speciellt många fartpass. Det kanske blir ett vinnande koncept för mig?
Till slut, kom ihåg att leta efter tecknen omkring er och som talar till er. Ni må kalla mig vidskeplig och löjlig men i fickan på min blåa kjol kommer de här "maskoterna" ligga:
Härligt att det går framåt med crawlen! Inför mitt första Stockholm marathon kunde jag knappt tänka på något annat ett halvår i förväg och de sista veckorna kunde man f-n inte prata med mig ens :D
SvaraRaderaHahahaha, skönt att höra att jag är "normal" då ;-)
RaderaPå söndag två veckor kvar till start!!!!
tjata på bara! spänningen byggs upp.. själv skulle jag nog noja ihjäl mig över förkylningar och sånt. du verkar inte ha samma böjelse. ;-)
SvaraRaderaJodå S! När det regnar å jag tar spårvagnen är jag livrädd och tar bara i saker på vagnen med handskar/vantar. Sonen är förkyld å håller sig snällt på avstånd: "Mamma du får inte bli sjuk innan ditt maraton!" <3
Radera