On the rising

Ja 2012 började ju bra med 366,1 km i januari och trots min skada lyckades jag peta ihop 322,3 km i april. Sedan har mina distanser gått ned för att nå en all-time-low i juli då jag bara sprang varannan dag pga foten. Men ser man till september som precis avslutas så lyckades jag nästan få in en 300 km månad (290,4): 

Förra året hade jag med all säkerhet begett mig ut för snygga till siffrorna den 30:e men i år har sifferfascisten i mig fått stå tillbaka. 

Igår på oktobers första dag så tränade jag ett F&S Flexpass på lunchen och det var skönt för min stela kropp eller ja, hela kroppen är inte stel utan mest sätet - helt naturligt efter 30 km LL i lördags. Sen var det mitt intervallpass på F&S och då regnet öste ner och blåsten ven runt öronen så var det inte så många som dök upp men de som dök upp kämpade på bra, även jag. Intervalldelen blev fem (5) varv runt dammen i Slottsskogen. Ett varv är ca 850 meter så inte riktigt tusingar men närapå. Kände att mina ben var tunga och hade faktiskt viss spykänsla på första som dock gav med sig på den andra. Nio (9) kilometer hörde jag från någon som hade en GPS som totalsträcka på passet. Själv hade jag tagit på mig min gamla Polar och den visar ju bara tid...

Idag kommer det inte bli någon löpning för jag vill låta kroppen återhämta sig lite till. Det ÄR slitigt att springa 30 km i terräng OAVSETT nivå och jag har en halvmara att springa på söndag. Har inte riktigt bestämt mitt upplägg för den ännu utan det får ge sig då. Jag ska i alla fall testa min Sverige-outfit, hehehe. 

Oktober kommer annars att bli en månad med mycket distans även om denna första veckan blir lite av en åh-vecka. Jag hoppas kunna komma upp i 300 km och på oktobers nästsista dag sitter jag på planet till New York. Det känns fortfarande overkligt och jag trodde aldrig att tiden skulle gå så fort som den gjort. Min måltid kommer jag hålla för mig själv ett tag till. Vet faktiskt inte ens om jag kommer att "avslöja" den för mer än kanske mer än en eller två personer...