Break a leg!

Igår på mitt pass hände det som inte fick hända. Jag skadade mig. Eller jag vet inte om jag idag kan kalla mig skadad eller vad för idag är det mycket bättre. Jag fick i alla fall så ont igår under passet att jag fick bryta och be Tine ta över resten. Vad hände då? Ja, inte vet jag. Kanske att jag blev nedkyld (vi sprang genom vattenpölar som var typ 20 cm djupa. Gick inte att undvika.) och att detta gjorde att jag först fick kramp i vaden och sen någon form av låsning i fotleden (?!). Jag fick linka tillbaka till anläggningen och istället för att gråta så skrattade jag. Först stormen Sandy och så det här. Det verkar som jorden frambringar alla krafter den kan för att jag inte ska springa det där maratonet.

Men idag är jag bättre. Det känns fortfarande stelt i fotleden, nästan som om jag stukat den men det vet jag att jag inte gjorde. Knepigt. Vilar och låter resten av familjen packa. Det viktigaste som tex det här:

Och då vi blivit en dag försenade i vår utresa så hann de här skorna komma: 

Adidas Adizero Boston. Jag tar med dem men vet sen innan att jag inte gillat dem men kommer ha dem som alternativ till mina Adidas Adizero Adios. 

Imorse när jag slog på tv:n så kändes inget kul. Och av goda vänner som är i New York vet vi att det är helt öde och allt är stängt. På NYRR´s Facebook-sida så verkar det finnas två läger av de som kommenterar; de som tycker att loppet bör ställas in och de som tycker att nu kör vi! 

Jag känner att jag har ambivalenta känslor. Jag har längtat så länge efter detta min dröm men vill egentligen inte åka till en stad i förödelse. Och hur kul blir det för resten av familjen att befinna sig i denna min favoritstad och inte kunna göra det som DE har LÄNGTAT efter. Mycket känns fortfarande ganska så ovisst. Vi vet ju inte ens i detta läget om vi kommer att kunna ta oss till Manhattan imon kväll efter att vi landat lokal tid 22:00. 

Min vana trogen så gör jag nu allt för att skjuta på att packa. Jag tog mig t.o.m. en tupplur för en stund sen, hehehe. Den varade dock inte så länge då jag blev väckt av att Göteborgs-Posten ville göra en intervju. De ville prata med någon som skulle springa New York Marathon. Anar lite om vilka som kanske tipsat reportern om att jag var en kandidat på detta :-) 

Nä, nu gör vi det här och så får det bli som det blir, eller hur? Wish me luck, eller som man säger BREAK A LEG! ;-)