Växtvärk efter Windsor HM...

Först av allt vill jag FÖRTYDLIGA; jag sprang på 1.31:24 å inte 1.31:26, hahaha - två MYCKET viktiga sekunder ;-) 

Så här såg jag i alla fall ut strax innan start och ni ser skylten för tiden som jag siktade på?  

Inte visste jag här att det skulle vara "a very ondulated course", hahaha. Hade jag vetat det så hade jag kanske inte gått ut i 4:00 fart!!! 

Nä det är bara en jobbig backe i början sa min väninna som bor i Windsor och som sprang banan för två år sen. Dagens understatement skulle jag vilja säga!!! Hade jag vetat att det skulle gå så mycket upp och ner hade jag inte tagit den där första rejäla backen i 4:08 fart. Och inte visste jag heller att det inte skulle finnas något mer än vatten i vätskekontrollerna. Visst jag brukar ändå inte dricka så mycket sportdryck i vanliga fall pga min mage men just på det här loppet så hade jag behövt det där extra "sockret" för att kanske inte känna som om jag höll på att dö i slutet :-P 

Jag ber även speciellt ursäkt för mina skor som inte matchar - sorry Staffan men de jag hade beställt från Wiggle hann inte komma fram i tid :-( Lovar att till New York representera Sverige lite snyggare ;-)  

Well, jag låg enligt plan för att klara sub90 vid 10 km (ca 42:20-42:30) men sen blev det så j-vla tungt. Jag menar det var nästan som Lidingöloppet fast på asfalt för bövelen! Kanske även det faktum att jag faktiskt helgen innan sprungit just Lidingöloppet gjorde sitt till segheten i benen men kanske, men bara kanske, var det även en faktor att jag satt uppe och drack lite vin till 24:00 kvällen innan :-P 

Jag måste säga att jag nu på de tre senaste loppen (Risveden, LL och Windsor HM) faktiskt tagit ut mig rejält. Det har varit rejält tungt men jag har hängt i och det gör mig stolt. Jag känner att jag nått nästa nivå där jag vågar pressa mig mer på tävling. Jag förstår nu ännu mer talesättet att det SKA göra ont att tävla. 

När det var ca 4 km kvar å jag fick till loppets långsammaste kilometer i den längsta uppförsbacken (4:46) så bestämde jag mig för att ta i för kung-å-fosterland när jag hörde någon ropa: "Go Sweden!" Så sista två kilometrarna gick på 4:05 och 4:02!!! Herrejesses hur orkade jag?!

Grymt nöjd var jag i alla fall när jag gick i mål trots att jag missat sub90. Jag vet nu att det finns i kroppen. Hade inte kunnat pressa mig mer och mina ben har så in i h-vete ont efter en halvmara på asfalt. Så långt och hårt har jag inte sprungit på asfalt sen Göteborgsvarvet i maj! En helt annan träningsvärk än innan som sitter djupt, djupt och nästan känns som växtvärk. Jag vågar inte ens tänka på hur det kommer att kännas i benen efter en hel maraton på asfalt/betong!!!

Foten höll även om  det så klart kändes i framfötterna att jag sprang 21,1 km i tunna skor på asfalt (Adidas Adios 1) och jag vet inte hur jag ska tänka alls inför skovalet inför New York mer än att de ska matcha då, dvs snygghet framför funktion, hehehe. 

Det var i alla fall underbart att få komma bort några dagar och på flygplatsen igår så lyckades C och jag skramla ihop alla våra mynt så att vi kunde få varsitt glas av den dyraste champagnen (Perrier Jouet):

Å visst har jag förutom loppet även shoppat lite. Tex de här skorna: 

Och ja, även ett par löparskor men jag ska vänta lite innan jag visar de här på bloggen. Måste testa dem lite först och justera en liten detalj...

Ikväll håller jag i en löpargrupp och då blir det att hålla masken om "växtvärken"...