Ja så var det då dags för provlöpning av Risveden Terräng banan.
Att jag ville göra det var mest för att kolla av banan igen och se hur mycket skogsmaskinerna "förstört" som man kunnat läsa en del om.
26 löpare hade samlats och gruppbild togs innan vi stack iväg:
(bild lånad från Risveden Terrängs hemsida)
Det är intressant att springa en bana igen som man tidigare bara sprungit en gång på tävling och hur minnet spelar en ett spratt. Gruspartiet upptill det som kallas "väggen" var mycket längre än jag minns (men så sprang jag utan klocka på tävlingen). Jag trodde det var 4,5 km när det snarare var 6,5 km. Uppe på toppen kunde vi nu stanna och njuta av den underbara utsikten över flera sjöar innan vi sprang vidare.
Det var väl strax efter ca 8 km som min fot började knorra och jag drog ner på tempot och släppte den grupp av löpare som sprang längst fram. Fick istället sällskap av bästa Claes W och vi tjötade på i skogen. Vissa partier där skogsmaskiner varit framme för avverkning var riktigt svårsprungna och med mycket regn som det varit det sista så kan man nog kalla dessa partier för ren gyttja.
Pga av avverkningen så var det kalhyggekänsla på vissa partier och inte alls den där mysiga skogskänslan som jag tyckte kännetecknade loppet när jag sprang det förra året. Detta är ju inte arrangörernas fel utan markägarnas "fel" eller hur man nu ska uttrycka det. Att avverka skog brukar man ju göra av en anledning och sen är det ju upptill markägarna att återställa så gott det går. Hoppas att detta hinner ske tills loppet och att regnet inte öser ner alltför mycket för då kanske man ska springa i stövlar istället? ;-)
I slutet sprang vi fel och lyckades hamna strax under 19 km istället för 17,7 km men det gjorde inget mer än att man blev lite mer trött.
Tack till "arrangörerna" som fixade vätskestation ute i skogen vid 11 km och sen även efteråt.
Tack till Patrik som var min följeslagare delar av banan men främst bästa sällskapet i bilen.
Tack Claes att du hjälpte mig upp när jag fastnade i en rot i gyttjan och stod på näsan :-P
Skorna (Icebugs Anima) var rejält gyttjiga efteråt och luktade verkligen inte mumma:
Å tack Risveden att du gav mig en fin blodblåsa som minne:
Foten annars då? Jo, jag har nu varit smärtfri när jag vaknar i nästan en vecka. Men igår kände jag direkt när det drog under foten och slog av på tempot. Idag var jag inte helt smärtfri när jag vaknade så idag blir det vila så att jag åter är på banan imon.
Att jag ville göra det var mest för att kolla av banan igen och se hur mycket skogsmaskinerna "förstört" som man kunnat läsa en del om.
26 löpare hade samlats och gruppbild togs innan vi stack iväg:
(bild lånad från Risveden Terrängs hemsida)
Det är intressant att springa en bana igen som man tidigare bara sprungit en gång på tävling och hur minnet spelar en ett spratt. Gruspartiet upptill det som kallas "väggen" var mycket längre än jag minns (men så sprang jag utan klocka på tävlingen). Jag trodde det var 4,5 km när det snarare var 6,5 km. Uppe på toppen kunde vi nu stanna och njuta av den underbara utsikten över flera sjöar innan vi sprang vidare.
Det var väl strax efter ca 8 km som min fot började knorra och jag drog ner på tempot och släppte den grupp av löpare som sprang längst fram. Fick istället sällskap av bästa Claes W och vi tjötade på i skogen. Vissa partier där skogsmaskiner varit framme för avverkning var riktigt svårsprungna och med mycket regn som det varit det sista så kan man nog kalla dessa partier för ren gyttja.
Pga av avverkningen så var det kalhyggekänsla på vissa partier och inte alls den där mysiga skogskänslan som jag tyckte kännetecknade loppet när jag sprang det förra året. Detta är ju inte arrangörernas fel utan markägarnas "fel" eller hur man nu ska uttrycka det. Att avverka skog brukar man ju göra av en anledning och sen är det ju upptill markägarna att återställa så gott det går. Hoppas att detta hinner ske tills loppet och att regnet inte öser ner alltför mycket för då kanske man ska springa i stövlar istället? ;-)
I slutet sprang vi fel och lyckades hamna strax under 19 km istället för 17,7 km men det gjorde inget mer än att man blev lite mer trött.
Tack till "arrangörerna" som fixade vätskestation ute i skogen vid 11 km och sen även efteråt.
Tack till Patrik som var min följeslagare delar av banan men främst bästa sällskapet i bilen.
Tack Claes att du hjälpte mig upp när jag fastnade i en rot i gyttjan och stod på näsan :-P
Skorna (Icebugs Anima) var rejält gyttjiga efteråt och luktade verkligen inte mumma:
Å tack Risveden att du gav mig en fin blodblåsa som minne:
Foten annars då? Jo, jag har nu varit smärtfri när jag vaknar i nästan en vecka. Men igår kände jag direkt när det drog under foten och slog av på tempot. Idag var jag inte helt smärtfri när jag vaknade så idag blir det vila så att jag åter är på banan imon.
Hm...det låter som en ålderstigen gubbe skall promenera i stövlar i ställer för joggingskor :)
SvaraRaderaFår väl se hur det ser ut klockan 11 den 15 september.
Bernt, ja det är nog ganska lerigt även nu. Hade rekommenderat att skicka ett mail till arrangörerna via deras hemsida eller deras Facebook grupp och fråga om hur banan ser ut några dagar innan.
RaderaSes där :-)
Tack för tipset. Skall nog göra en liten koll. Vädret har ju varit ganska stabilt den sista veckan men man vet ju aldrig när vår herre sätter igång bevattningen igen. Tror du att vi syns? Det skulle väl vara när du springer om mig innan jag kommit i mål :)
SvaraRaderaKom fram och säg hej! Jag är den mörkhåriga tjejen som springer i kjol :-)
RaderaLycka till!
Det är klart att jag skall, bara jag hittar igen dig. Men jag kan ju hälsa på alla tjejer i kjol, vem vet du kan ju ha blivit blondin innan i morgon. Ni kvinnor växlar ju färg titt som tätt.
SvaraRaderaHar du kollat min blogg? -Sveriges gladaste man- där pratar jag lite radio också :)
Ha de så gôtt
Lovar att inte blondera mig till imon :-)
RaderaFin blogg du har - träna på och skit i vad andra tycker!
Ha det fint!
Tack skall du ha. Ja inte skall du tro att någon annan knäcker den har farbrodern, aldrig i livet. Men det är så roligt att se avundsjukan över att de själva inte orkar ta sig i kragen, växa ut genom öronen på dem :)
SvaraRaderaHehehe - låter bra! Låt dem vara avundsjuka, du gör rätt!
SvaraRadera