För ett år sen bestämde jag mig för att kliva upp på maratondistansen och premiären skulle ske på Jubileumsmaraton den 14 julli tillsammans med bästa Suzanne och Lena. Men ödet ville annat och därför står jag idag inte där på startlinjen och brevid nummer 2260 kommer det stå DNS (Did Not Start).
Jag stod länge i valet och kvalet om jag skulle åka upp ändå men bestämde mig för att avstå. Det skulle göra för ont i hjärtat att vara där och påminnas om den lyckan jag kände förra året och som förvandlats till sorg. Sorg som dock går att bearbeta och som stärker mig.
Marapremiären kommer att bli om några månader istället i en annan storstad och då kommer jag att springa OAVSETT fotstatus, så är det bara!
Så alla ni som springer idag - hoppas ni får en once-in-a-lifetime-experience! Och ni kvinnor som springer, var stolta! Betänk att det för hundra år sen inte stod en enda kvinna på startlinjen. Det tog ett bra tag innan vi fick vara "med i matchen".
Summa sumarum: Idag känner jag ingen sorg i Göteborg (á la Håkan Hellström) utan jag känner kärlek - kärlek till livet och löpningen och som bevis på detta kan ni se hur jag blivit brännmärkt (på handdukstorken i veckan) - ja, visst är det ett hjärta <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar