Vad f-n är det jag tackat ja till?!

I måndags så tog sonen och jag båten ut till Brännö för att bada. Vädret var väl så där och när vi kom ut så blåste det ganska bra. Vi hittade till badstället och först då började jag inse UTMANINGEN att simma i öppet hav...

Sonen frågade om det var här jag skulle simma på Öloppet och jag harklade fram ett ja. Sen när jag fick vara manetvakt förstod jag det där med regeln att man måste ha våtdräkt. Började tänka i banor om att jag nog skulle skaffa en lång i alla fall och att jag skiter i om jag blir varm när jag springer.

Jag insåg där och då att detta är den största utmaning jag gett mig på och det är först nu som jag inser vad det var jag tackade ja till i februari.

Men jag väljer bort rädslan och tackar istället bästa Patrik att han vill göra detta med mig och tror starkt på att vi kommer att klara det. Jag hoppas våra familjer kommer att stå och ta emot oss när vi går i mål på Donsö efter 28,2 km löpning och 4,8 km simning och tar hand om oss i färjan på väg hem....

                                                             Färjan på väg hem i måndags