Tid till eftertanke

En bild kan säga mer än tusen ord och jag tror inte att det behövs några vidare kommentarer på vår målbild. 

Det känns fortfarande overkligt. Som om det inte hänt. Men för en vecka sen var vi i just detta ögonblick när jag skriver detta inlägg ute och kämpade. 

Man pratar om att man fylls av tomhet efter ett lopp som man tränat länge inför men jag kan inte än säga att denna tomhet nått mig än. Mer en känsla av att vi verkligen gjorde det och en form av väldigt speciell lycka. 

För det var en enorm prestation vi gjorde och just prestationer och hur de presenteras i media kom i fokus när jag skrev till Göteborgs-Posten efter att ha sett ett kort på Instagram som Jörgen lagt upp. Sur och arg blev jag. Besviken att de som haft så fin mediabevakning på Öloppet nu bara köpte en notis rätt av från TT. När det var så många fina västsvenska prestationer att lyfta fram i detta "Stockholmslopp" och faktiskt VM i swimrun och då menar jag inte vår prestation. 

Det blev i alla fall ett väldans hallå efter att jogg.se publicerat denna artikel där jag intervjuats och sen var tugget igång på sociala medier. Göteborgs-Posten fick jag en ursäkt av via mail, TT fick till slut krypa till korset efter anstormning på Twitter och sen bad även arrangören om ursäkt via Team Snabbare. Läs gärna detta blogginlägg som belyser det som hände. 

En del undrade hur jag orkar bry mig och att samma sak kommer hända igen. Well, den dagen jag slutar bry mig då har det gått långt. Jag tror på att påpeka saker om det så behövs göras om och om igen. Vi har en lång väg att gå och då menar jag inte bara mellan "könen" utan även mellan olika sporter.

Denna lilla "mediastorm" gjorde i alla fall att jag inte hann smälta min egen prestation och landa i den. Det är först nu nästan en vecka efter när jag tittar på kort som ramlar in som jag kan ta till mig det vi gjorde. Det är ögonblick som flashar förbi som jag aldrig kommer glömma. Saker som Maria och jag sa till varandra som för alltid kommer att etsa sig fast. Vyer som kändes helt overkliga men som fick mitt hjärta att älska mitt älskade hemland ännu mer. 

När jag sitter och skriver så tåras mina ögon. Det blir väldigt känslosamt. Jag fick det berättat av flera innan loppet att resan man gör i laget och med sig själv är större än själva tävlingen. Nu fattar jag. 

Titta gärna på filmen om loppet nedan för att förstå och se det vackra och jobbiga vi och alla andra deltagare var med om. Men titta sen igen på bilden ovan för att få ett ännu större sammanhang och kanske ta in lite av vad jag skrivit om...